Louises man vårdades på akuten – fick inte veta

Louise Ploug, 62.
Foto: Privat
På fredagsmorgonen körde Louise Ploug in till akuten för att få reda på hur hennes man mådde.
Foto: JOHAN NILSSON / TT NYHETSBYRÅN

På torsdagskvällen fick Flemming Ploug, 73, hög feber.

Vid 23.15 hämtades han av ambulans.

Under hela natten svävade hustrun Louise Ploug i ovisshet om hans hälsa hemma i Trelleborg – akutens telefon verkade inte fungera alls.

– Jag fick den dumma tanken att han hade avlidit och de hade så mycket att göra. Att jag skulle få ett samtal på morgonen, säger hon.

Louise Ploug, 62, har själv jobbat som undersköterska på akuten men är i dag sjukpensionär. Hon bor tillsammans med maken Flemming Ploug i Trelleborgs kommun. När Flemming fick väldigt hög feber på torsdagskvällen ringde Louise 112. 

Första larmet var vid 22.15 och en timme senare kom ambulansen. Hon fick inte följa med den, men märkte att ambulanssjukvårdarna var noga att dokumentera henne som närmast anhörig.

– När Flemming skulle åka i väg frågade en av tjejerna om hennes kollega hade skrivit upp det. Han sa: ”Jag har papper och penna jag gör det nu”. Och så sa jag mitt namn och mitt telefonnummer, berättar Louise Ploug.

Men ingen ringde från sjukhuset.

Vid 02.15 på fredagsmorgonen hade hon inte hört något och ringde då upp akuten. Hon knappade sig fram bland de olika valen.

– Så säger en dataröst: ”Vi är för tillfället upptagna, försök om en stund”.

”Det var en stor lättnad. Både han och jag grät” säger Louise Ploug om första samtalet med maken Flemming.
Foto: Privat

Äntligen – fick prata med maken

Louise Ploug ringde och ringde hela natten. Förgäves.

– Då åkte jag in. 07.15 var jag på akuten. Det satt två damer i receptionen och jag sa mitt ärende. De kunde först inte hitta honom i datorn, men sedan sa de att han var på en vårdavdelning.

Där fick hon till sina stora lättnad besked om att Flemming Ploug levde, att vårdteamet tagit en del prover men att det inte fanns några svar ännu.

Vid lunchtid på fredagen kunde hon äntligen prata med maken i telefon.

– Det var väldigt ledsamt. Han var ledsen för att jag inte hade fått tag på honom, han fattade att jag hade varit orolig. ”Om jag bara hade kunnat ringa dig”, sa han, men han var för dålig så han kunde inte.

Hur kändes det att höra hans röst?

– Det var en stor lättnad. Både han och jag grät. Nu ska vi bara ha gubben på benen. 

”Fruktansvärt att inte veta”

Efter Louises larm kommer sjukvården att kolla upp telefonerna. Normalt ska närstående kunna kontakta akutmottagningen via växeln, uppger Oskar Hammar, verksamhetschef.

Precis som Louise noterat får man tre knappval där man kan identifiera sig som anhörig. Då kopplas man till en medicinsk sekreterare som kan se vilket team som ansvarar för patienten och koppla vidare till sjukvårdspersonal. 

– I det här fallet verkar det som att något inte fungerat som det är tänkt, jag beklagar det. Det kan röra sig om ett tekniskt fel men det måste vi undersöka närmare, säger Oskar Hammar i ett mejl.

Louise Ploug är tacksam för löftet om att telefonerna ska undersökas.

– Jag hoppas att de tar det på allvar och ser över detta så att detta inte drabbar någon annan. Jag hoppas att ingen annan anhörig får ha det så här! Det är fruktansvärt att inte veta någonting.

TV: Fler sydsvenska nyheter

Henriette fick spiral tvångsinsatt av staten – som 13-åring

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.