Rädslan bakom visiret: "Så mycket sten har jag aldrig fått på mig tidigare"

Publicerad: 2016-07-01

Husby, Rinkeby, Tensta, Stockholm.

Det kastas sten mot polisen flera gånger i veckan i Rinkeby och Tensta.

– Husby är lugnare, men fortfarande en plats där många upplever en stor otrygghet, säger polisen Martin Marmgren.

Möt poliserna som arbetar på Järvafältet i Stockholm, där två av de fem mest utsatta områdena i Sverige ligger.

Stockholm
Publicerad: 2016-07-01
Text: Britta Svensson
Foto: Anna-Karin Nilsson

När vi träffar polisen Mikael Täljö, 34, är det bara två dagar sen han fick sten kastad mot sig vid Risingeplan i Tensta.

– Det sker så gott som dagligen. Vi åkte bara upp på en vanlig tillsyn. De var ett gäng på 15 personer. Jag såg inte vem som kastade så jag gick fram och frågade: om ni har hat mot oss får ni gärna stå för det. Annars är ni fega. Jag kände de flesta vid namn och har någon form av relation till dem. Men ingen erkände att han hade kastat stenen.

Fotograf Anna-Karin Nilsson och jag följer polisen i Järva under två kvällar i maj. Vi lyckas pricka in två lugna kvällar då ingen kastar sten. Men de senaste fyra månaderna finns minst 30 sådana händelser dokumenterade.

Tisdagen den 31 maj, tre dagar efter att vi var i Rinkeby och Tensta med en polispatrull, sker en typisk sådan händelse.

Reportaget i 5 punkter

  • Det kastas sten på polisen i många områden.
  • Hur känns det att själv utsättas för brott, när man har som jobb att skydda andra?
  • Det är en fråga som kommit i skymundan.
  • En orsak till det kan vara att det är svårt att se förbi uniformen, till människan som bär den.
  • Jag försökte göra det när jag följde poliserna som jobbar i Rinkeby, Tensta och Husby.

Polisen ska stoppa och kontrollera en personbil på Skårbygränd i Rinkeby när de möts av stenkastning.

En polis jag träffar brister i skratt när jag frågar om det handlar om politiska protester, ett slags revolutionär förortskamp.

Han förklarar att stenkastarna främsta syfte är att hindra polisen från att ingripa mot brott. Stenkastning är de kriminellas maktdemonstration.

– Vi blir utsatta även när vi bara är i området. Men i första hand är det när vi ingriper. Syftet är att påverka polisen att bli passiv, säger Järvapolisens chef Niclas Andersson, 44, när jag intervjuar honom i ett industriområde i Solna, i en av polisområdets fyra provisoriska lokaler.

Poliserna Martin Marmgren och Mikael Täljö i samspråk med en boende i Husby. Foto: Anna-Karin Nilsson

Polishuset i Rinkeby ska inte vara klart förrän 2018.

I landets mest utsatta område får jag en bild av maktlöshet. Lokalstrulet. Resursbristen. Alla jag pratar med säger att poliserna är för få.

Men när jag följer den grå polisverkligheten ser jag också något annat. Att det är viktigt när polisen löser småbrott, som stulna mopeder. Att de med sin närvaro gör intryck, tar plats på ett betydelsefullt sätt. De finns och gör en insats i områden som alla har en åsikt om, men som få utom de som bor där verkligen har besökt.

Mattias Lundström, 41, hade jobbat som polis i södra Järva i sex år. Rinkeby och Tensta var de områden han kände bäst till. Men den här natten, 19 maj för tre år sen, gick larmet i Husby på andra sidan Järvafältet. En stadsdel med 12 000 invånare som många stockholmare inte ens visste existerade. För att inte tala om ute i landet.

– Jag kom dit första eller andra dagen. Det var oroligt, bilar brann och ungdomar kastade sten mot polisen.

Husby blev snabbt ett begrepp, inte bara i Sverige utan också i resten av världen. Ett bevis på att kravaller i utanförskapsområden är verklighet också här.

– Jag var gruppchef för en patrull på fem eller sex poliser. Det brann bilar överallt. Vi tog oss upp för Edvard Griegsgången för att försöka trycka tillbaka stenkastarna. En annan patrull kom från motsatt håll.

Vi var fem, sex poliser, de var 50 stycken. Så mycket sten har jag aldrig fått på mig tidigare.

Men det gick inte att gripa stenkastarna.

– Vi var fem, sex poliser, de var 50 stycken. Så mycket sten har jag aldrig fått på mig tidigare.

Vi går omkring i Husby en lördag kväll tre år senare och Mattias Lundström visar innergården på Dovregatan där striden utspelade sig. Det är fint och välordnat med skira björkar och vita syrener som har slagit ut.

Jag får en känsla av overklighet. Det är svårt att få ihop bilderna från maj 2013 och maj 2016.

Den senaste tiden har det bara varit någon enstaka stenkastning mot polis i Husby. Desto oftare har det skett i Rinkeby och Tensta på andra sidan Järvafältet.

– Där har det varit väldigt mycket stenkastning de senaste veckorna. Det har eskalerat under våren, säger Mattias Lundström.

Det är lätt att tro att uniformen skyddar, att den som valt att bli polis är osårbar. Men när Mattias Lundström beskriver hur hans patrull försökte ta sig tillbaka till sitt fordon i maj 2013 i Husby, men stoppades av stenkastning, säger han:

– Då är man inte så kaxig. Poliser är också människor. Vi reagerar precis som alla andra.

Då hade poliserna hjälm med nedfällt visir. Det skyddar huvudet mot stenar men inte mot känslan av att man kanske inte klarar det som händer.

– I sådana situationer finns det mycket rädsla bakom visiret, säger Mattias Lundström.

Lokalpolisområde Järva i Stockholm

  • Omfattar Husby, Rinkeby, Tensta, Kista, Akalla, Hjulsta och delar av gamla Spånga.
  • Polishuset i Rinkeby ska vara klart 2018 för 250 poliser. I väntan på det är polisen utspridd på fyra olika adresser.
  • 188 anställda poliser i dag är i verkligheten 135 på grund av barnledighet, vab, semester och annan frånvaro.

En del poliser har skyddad identitet. Andra vill inte ha sina efternamn i tidningen. Avlastningssamtal, debriefing och psykologhjälp hör till det som fått Mattias Lundström att klara sin roll som polis här i nio år.

– Ett halvår här är som tio år någon annanstans, säger kollegan Mikael Täljö.

Mikael är från Örebro och har arbetat två år som polis på Järvafältet. Det gör honom till en av veteranerna. Ett till ett och ett halvt år i snitt är tjänstetid, säger han.

– Jag förstod inte hur det var här. Det lilla som skrivs i media är ingenting. När jag läser i tidningen om skadegörelse på en polisbil så undrar jag: varför skriver de om det? Det händer varje vecka här.

Ett 20-tal händelser hittills i år har varit så allvarliga att de anmälts till Arbetsmiljöverket. Artiklar har skrivits, moderatledaren Anna Kinberg Batra har besökt Järvapolisen, statsminister Stefan Löfven åkte till Rinkeby efter ytterligare en stenkastning i början av juni.

Men de bara fortsätter.

I slutet av maj dömdes 36 personer för knarkhandel och inköp av droger på torget i Husby. Tingrätten skrev att verksamheten var hänsynslös, eftersom den ägde rum på torget som de boende i Husby måste passera på väg till tunnelbana och affärer.

– När de som senare dömdes greps i höstas fick det enorm effekt, säger Niclas Andersson. Nu sipprar problemen tillbaka.

Martin Marmgren har jobbat som polis i Västerort där Husby ingår i sju år och säger att det skapar extrem otrygghet att det hanteras narkotika öppet i Husby centrum. Annan kriminalitet, som cross- och mopedåkning på gångvägar, bidrar till otryggheten.

Men han gillar inte de svartvita bilderna av Husby.

I ögonvrån ser jag enstaka kvinnor skynda förbi med snabba steg. När vi anlände till torget var det en del män som snabbt försvann.

– Folk verkar föredra enkla tydliga bilder – man kallar det en "no go-zon" eller en förortsidyll – men de stämmer aldrig. Många trivs här, andra är utsatta för hot, rån eller inbrott och vågar inte prata med polisen. Det finns ett stort socialt utanförskap och kriminella strukturer som påverkar skolorna, butiksinnehavare, näringslivet, hela området. Men det finns också ett starkt engagemang och ett aktivt civilsamhälle.

Jag delar hans bild av Husby. Det finns många som verkar vilja utmåla stadsdelen som värre än den är. Men jag förstår otryggheten när jag ser hur torget i Husby förvandlas på kvällen och den trånga ytan blir ett vardagsrum för unga killar.

– Lite rädd är du väl ändå, ler en kille med vit keps.

I ögonvrån ser jag enstaka kvinnor skynda förbi med snabba steg. När vi anlände till torget var det en del män som snabbt försvann.

Det är de som säljer knark, säger en polis senare.

Sekou Sidibeh, 20, som är på torget säger att det finns småkillar som vill vara coola och kastar sten på polisen från gångbroar och sen skryter om det. Andra har inget emot polisen.

Det är riktigt litet här i Husby. När man går från Ica till Tempo träffar man alla man känner.

– Det är riktigt litet här i Husby. När man går från Ica till Tempo träffar man alla man känner. Centrum är en mötesplats som fungerar som en ungdomsgård.

"Förrädare, hur kan du prata med dom", hörs en röst i bakgrunden från en kille som dragit upp halsduken över halva ansiktet. Sekou pratar lugnt vidare. Martin Marmgren rör sig på torget och pratar med de flesta. Han går in med hela sin person på ett sätt som gör intryck. Bara uniformen räcker inte.

"Husby är lugnare, men fortfarande en plats där många upplever en stor otrygghet," säger polisen Martin Marmgren. Foto: Anna-Karin Nilsson

– Poliser blir utsatta för misshandel, slag, hot. Det är hot om att skjuta, att leta upp oss på fritiden, de berättar vad ens barn heter, vad man bor, de försöker locka in oss i fällor, säger Järvapolisens chef Niclas Andersson.

Det har blivit mer och mer våld mot polis. Det existerade knappt för sju, åtta år sen.

– Om man inte brinner för att jobba med den utmaning som finns här, och vill påverka och förändra, orkar man inte så länge. Då blir man kortvarig. Det är hög rotation på personalen.

Jag har gjort husrannsakan i flera lägenheter där den kille det gäller delat säng med lillebror.

Av 87 000 invånare i de olika stadsdelarna på Järvafältet finns 500 kriminella i polisens system. Personer som lever vid sidan av samhället.

– Det är en otrolig rotation på människor, och en otrolig trångboddhet här. När man fick glasa in balkongerna täcktes de med filtar, det blev ett rum till man kunde hyra ut. Jag har gjort husrannsakan i flera lägenheter där den kille det gäller delat säng med lillebror, säger Niclas Andersson.

Polischefen säger att grundorsaken till problemen med våld mot polisen är segrationen och utanförskapet.

– Det är svårt att ta sig härifrån. En del ungdomar säger att det spelar ingen roll vad jag gör, jag kommer aldrig få arbete eller bostad i hela mitt liv.

De som bor här är mer utsatta än vad vi är.

Flera poliser jag pratar med uttrycker sitt starka engagemang för de laglydiga människorna i området.

– De som bor här är mer utsatta än vi, säger Martin Marmgren.

Lördagen efter följer vi Mattias Lundström, gruppchef för de fem poliser som har kvällspasset. På Risingeplan i Tensta har det nyss varit ett stort slagsmål med många inblandande. Ingen vill göra en anmälan när Mattias och kollegerna Micke och Erik kommer till platsen.

De dröjer sig ändå kvar, och lutar sig mot ett järnräcke som avgränsar platsen. Runt tio män i olika åldrar pratar, skrattar och skojar framför dem.

Av 87 000 invånare i de olika stadsdelarna kring Järvafältet finns cirka 500 kriminella i polisens system. Foto: Anna-Karin Nilsson

Någon säger till fotografen Anna-Karin Nilsson att Expressen borde skicka män i stället för kvinnor på den här typen av jobb. De frågar och tjafsar och utmanar både oss och poliserna. På gångvägen bakom oss ser jag en ung kvinna skynda fram med sänkt blick.

Några timmar senare slås blåljuset på, och bussen med Mattias och kollegerna försvinner. När vi lyckas hitta dem står en motorcykelpolis på ett gärde vid Rinkebysvängen med en stulen moped. 15-åringen som körde den sitter i polisbussen.

Polisens utryckningar i Stockholm – en vanlig helg i april 2016
Rån
Sexualbrott
Stöld
Våldsbrott
Totalt

Medan Micke och Mattias väntar på en bärgningsbil för mopeden har sju stycken småkillar upptäckt det som händer och svärmar runt dem. Klockan är ett på natten och pojkarna säger att de är 15-16 år gamla. Några av dem ser mycket yngre ut.

De kommenterar Mickes hår, frågar om han har några barn, vad han gör om de kommer åkande på en stulen moped, om någon sitter i bussen, vad som händer med mopeden, de lattjar framför Anna-Karins kamera, berättar sagor om olika sexuella äventyr innan de plötsligt försvinner. Från en kulle i närheten skriker de något. Det låter som "horgris".

När polisen ringer för att köra hem en 14-åring som tagits på bar gärning för försök till stöld, säger pappan: "kan inte ni ta honom?".

Snuthora, snutfitta, kuksugare, mammaknullare är annars ord som Järvapoliserna är vana att höra. Alla ingripanden är riskfyllda eftersom det är mycket vanligt med attacker och fritagningsförsök från den gripnes kompisar.

Att följa Järvapolisen två kvällar är att se en verklighet som inte är vit. "Förorten" är inte en idyll baktalad av folk som aldrig varit där.

Miljonprogrammet

Idealet om bilfria boendemiljöer har skapat labyrinter fulla med fällor för poliser. Gångtrafiken på broar med täckta sidor gör att stenkastare kan gömma sig när polisbilen passerar under.

Innergårdarna är svårtillgängliga och stängda för insyn.

Fönstren vetter inåt och inte mot bilgatorna vilket gör att det ofta saknas vittnen.

Det är svårt att hitta och lätt att gå vilse för den som inte känner till området.

När polisen ringer för att köra hem en 14-åring som tagits på bar gärning för försök till stöld, säger pappan: "kan inte ni ta honom?". Vi ser småkillar springa vind för våg mitt i natten, medan andra säger att de inte längre vågar släppa ut sina barn.

Verkligheten är inte heller svart. Det finns nätter som denna, när en liten pojke vinkar glatt till polisbilen som åker förbi honom och hans mamma på Rinkebystråket. När Mikael Täljö tycker att det kan bli långtråkigt att jobba.

– Det kunde vara vilket lokalpolisområde som helst. Det är lite för lugnt för mig. Jag gillar när det är lite fart, säger Micke.

Det är två grå nätter som kommer att dröja kvar i mitt minne. Micke som rättar till frisyren och ler mot de stimmande barnen runt den stulna mopeden.

– Är frillan dålig? Ska jag dra till den lite?

Nätter när polisen löser ett antal mindre brott och kanske bygger relationer med några vilsna unga människor. Andra nätter är det rött läge, mord, kravaller, stenkastning. Då måste de också finnas där.

– Det finns ingen annan som gör det. Ingen som kommer och hjälper oss, säger Mattias Lundström.

29 attacker mot polisen i Järva 2016

9 juni

Sten kastas mot polispatruller i området runt Kvarnbyskolan i Rinkeby. En stenkastande 14-åring omhändertogs och kördes hem till sina vårdnadshavare. Ytterligare två ynglingar omhändertogs.

8 juni

Polispatrull möttes i Rinkeby av ett 20-tal personer som kastade stora stenar mot polisbilen. En person kunde gripas misstänkt för försök till grov misshandel.

4 juni

Stenkastning mot polisfordon i Tensta.

2 juni

Poliser fick föremål kastat mot sig när de grep en person för narkotikabrott i Rinkeby.

31 maj

Polisen kontrollerar en personbil på Skårbygränd i Rinkeby när de möts av stenkastning.

22 maj

När polisen kontrollerar ett felparkerat fordon i Husby i en park mellan Bergen- och Oslogatan kastas sten mot dem.

20 maj

En bil brinner i Rinkeby centrum, när brandkåren och polisen kommer dit kastas det stenar på dem.

7 maj

Vid bussterminalen i Akalla kastar någon sten mot en polisbuss.

6 maj

Fem poliser blir utsatta för stenkastning vid Skårbygränd i Rinkeby.

5 maj

Det kastas ett flertal stenar och andra föremål mot polisen i Kista.

30 april

Två patruller utsätts för stenkastning vid Skårbygränd i Rinkeby.

24 april

Polisbuss träffas av kastande sten vid Risingeplan.

23 april

Polisbil träffas av sten som kastas vid Hyppingeplan.

23 april

Tre polispatruller utsätts för stenkastning vid Risingeplan i Tensta.

23 april

Stenkastning mot en polisbil på Tenstastråket.

23 april

Polisen ingriper mot narkotikabrott på Risingeplan i Tensta. Fyra-fem ungdomar kastar sten mot poliserna och polisbussen.

17 april

Stenkastning från en bro i Tensta mot polisbilar.

2 april

Sten kastas mot huvudet på en polis som frihetsberövat en misstänkt på Rinkeby allé.

31 mars

Två personer smyger sig på en polis bakifrån, kastar en petflaska på honom samt skriker att polisen ska sticka från området. Polismannen arbetar civilt och är ensam vid tillfället.

30 mars

Vid ett ingripande får en polis ett knytnävsslag i bakhuvudet.

18 mars

Vid ett ingripande mot en beväpnad person vid Fornbyvägen riktas grön laser mot patrullen.

16 mars

En patrull utsätts helt oprovocerat för stenkastning från en bro vid Hjulsta backar.

16 mars

Stenkastning mot tre polispatruller på Skårbygränd/Rinkebytorg när de kontrollerar en misstänkt inbrottstjuv. 10-20 personer deltar i stenkastningen.

10 mars

Efterlyst man ska gripas på Rinkeby torg. Yngre män försöker förhindra gripandet, polisen tvingas använda pepparspray. Det kastas flera föremål mot polisen som sedan blir förföljda av tre män.

7 mars

En efterlyst person ska gripas på parkeringen vid Rinkebyskolan. Två kompisar börjar kasta sten av knytnävsstorlek mot polisen. Den gripna sliter sig, springer in i ett garage. Polisen får tag i honom, utanför garaget står då sex-sju personer med gatstenar.

25 februari

Två polismän som fotpatrullerar får en knytnävsstor sten kastad mot sig i Tensta centrum.

17 februari

En person som är efterlyst grips vid Rinkeby torg. Vid borttransport av den gripne kastas flera stenar.

15 februari

Vid ingripande mot en person misstänkt för narkotikabrott kastas sten mot poliserna.

11 februari

Tre poliser på Rinkeby torg utsätts för stenkastning.

Källor: DAGENS NYHETER & POLISEN.SE

"Vi har för få kvinnor. Jag vet inte om ni har lagt märke till det?"

Rinkeby beskrivs som ett vardagsrum där alla kan känna sig välkomna.

Men på kaféerna på torget syns inte en kvinna.

– Vi har för få kvinnor, säger Ismahan Ayranci, 49.

Naturområdet Järvafältet var militärt övningsfält innan det bebyggdes på 1970-talet med stadsdelarna Rinkeby, Tensta, Hjulsta, Kista, Husby och Akalla som ingår i Stockholms stad. Rinkeby blev tidigt den främsta symbolen för Sveriges invandrartäta områden.

Ismahan Ayranci flyttade hit från Turkiet som sexåring. Gick grundskolan här, fick sitt första jobb inom barnomsorgen. Hon har flyttat några kilometer västerut till Järfälla, men jobbar sedan 20 år som samhälls- och konsumentvägledare i Rinkeby. Många hälsar på henne när vi går på torget.

– Det är min barndom, säger hon. Det är här jag växte upp. Det är här jag traskat varje morgon till Rinkebyskolan. Jag är barn till föräldrar som inte kunde svenska. Jag vart deras förlängda arm och centrum är ju en stor del av livet här.

Rinkeby/Tensta är enligt polisen det kanske mest problematiska området i Sverige. Även Husby – där omfattande kravaller utbröt 2013 – räknas som ett särskilt utsatt område.

Lokalpolisområde Järva omfattar de sex stadsdelarna plus en bit av gamla Spånga. I området bor 87 000 personer, ungefär lika många som i Norrköpings stad. 500 personer finns i polisens register som kriminella som lever utanför samhället.

Det finns problem som ofta sker nattetid. Men de goda krafterna är fler än de mörka, säger Ismahan Ayranci som anser att medier enbart fokuserar bara på det som är dåligt.

– Det bästa med att bo i Rinkeby är tryggheten. Alla känner alla. Alla vet vems barn som är vems. Man kan dra barnen lite i örat och säga ”så gör man inte”.

Ismahan Ayranci skulle gärna se fler kvinnor ute på Rinkeby torg.

Det finns inte en mötesplats för kvinnor alls i centrum, bara två kaféer och det är inte roligt att sitta där som ensam kvinna.

– Man har ju med sig ganska mycket av sin kultur vart man än flyttar. Ens kultur är ens trygghet och centrum är oftast mer en mötesplats för män i många länder. Här har det väl blivit det också.

Ett nätverk arbetar för att bereda plats för kvinnor i den offentliga miljön, säger hon.

Bortsett från det är Rinkeby en plats hon är stolt över.

Khalis Hamid Hassan, 47, taxichaufför med ursprung i Irak, säger:

– För mig passar det bra att bo här. Man kan köpa allt billigt och sen bor mina släktingar här och min frus familj också, säger han.

Sönerna Ibrahim, 11 år och spelare i AIK, Mohamed, 9, och Yassin, 6, står på en var sin cykel redo att trampa hem.

– Jag vill köpa radhus, men tror inte att jag hittar ett här, säger Khalis Hamid Hassan. Annars vill jag bo kvar i Rinkeby.