Händer på brösten. Tafs på rumpan. Fingrar innanför trosorna. Och kön som gnids mot kroppen.

Det är den verklighet som flickor och kvinnor dagligen utsätts för.

Den stora mängden sexuella trakasserier på ungdomsfestivalen "We are Sthlm" som polisen mörkade och massövergreppen på nyårsnatten i Köln var av en omfattning Sverige och Tyskland tidigare inte sett. Samtidigt fick händelserna många att börja dela med sig av sina egna erfarenheter.

Här berättar 33 kvinnor sina egna historier – om vardagens sexuella trakasserier.

Atilla Yoldas
Elias Giertz
Magda Omerspahic
Malin Roos
Publicerad: 15 januari 2016
×

Ta ställning på Facebook.

Skaffa bannern till din profilbild

Ja, tag ställning!
Foto: Privat

Jag gick framför honom i trappan när han smekte min rumpa.

Julia Hollström, 23, student, Örebro:

Jag var kanske 10–15 år? Vi skulle flytta och en vän till familjen hjälpte oss att bära kartonger. Jag gick framför honom i trappan varpå han tar sig friheten till att smeka min rumpa och insidan av mitt lår. Han var kanske runt 35–40 när det hände.

Det satte sina spår och jag har aldrig vågat lita på, eller vara ensam med en äldre man igen. Jag har aldrig pratat med någon om det för jag skämdes så fruktansvärt mycket. Hur sjukt är inte det? Någon tar sig friheten till DIN kropp och du får gå och skämmas över det i flera år?

Foto: Anna-Karin Nilsson

En gubbe försökte köpa sexuella tjänster av mig, det var sjukt äckligt.

Celina Ortega, 21, student, Norrköping:

Jag var på väg hem i somras. En gubbe kollade på mig från andra sidan gatan. Sen kom han fram och började prata med mig.

Jag är oftast vänlig så jag försöker kommunicera men det gick inte bra den här gången. Han letade i sin jacka och tog fram pengar ur en plastpåse. Han försökte köpa sexuella tjänster av mig.

Sen gjorde han juck-rörelser. Jag blev förskräckt och sa nej. Det här var mitt på ljusa dagen. Jag fick panik och sprang hem. Det var sjukt och äckligt. Jag har inte sett honom sen dess.

Foto: Privat

Hans drink var hans biljett till min kropp

Karin Bylund, 21, student, Göteborg:

Klart du ska ha en drink Karin!' Ska jag? Jag som är så full. Det är sommar. Är med en grupp vänner och ytligt bekanta på en nattklubb. Han lägger händerna runt mina höfter.

Vi hade förfestat lite innan, men jag kände honom knappt. Jag vill inte så jag dansar vidare till en killkompis i stället.

Han hittar mig igen. Drar mig nära. "Fan vad snygg du är". Han luktar cigg och sprit. Försöker komma loss igen. Hans ena arm runt min midja, den andra i ljumsken. "Släpp mig". Han försöker kyssa mig. Fy fan – aldrig i livet. "Karin vi ska nog gå nu". En kompis har sett oss och tar med mig hem.

Hans drink var hans biljett – hans biljett till min kropp, att få göra vad han ville med mig. Jag har aldrig låtit någon bjuda mig på en drink efter det. Inte ens mina bästa killkompisar. Det är inte första gången någon tar sig friheter, och garanterat inte den sista heller. Jag var full och han var dum. Jag grät, han gick hem och sov. Det är för jävligt.

Foto: Privat

Det känns som att man är en köttbit som ska utvärderas

Kristin Sydner, 27, ekonom, Stockholm:

På krogen – och då först och främst blickarna. Som att man är en köttbit som ska utvärderas om den är värd att konsumera. Sedan när jag går ut med mina vänner för att svänga på rumpan lite innebär inte det att det är en inbjudan för män att ta på mig.

Det är inte en parningsdans jag utför. Sen att jag eventuellt har lite kläder på mig, att jag visar mycket hud är av den enkla anledningen: det är svettigt att dansa!

Skulle män kanske sluta stå vid bardisken och glo och tafsa på brudar som går förbi och dansa lite i stället så skulle inte de ha skjorta, långbyxor och kavaj inne på en nattklubb.

Foto: Privat

Jag som var påverkad av starka läkemedel, ombads att klä av mig alla mina kläder för att "det var lättast att fixa mina ryggbesvär då". Jag gjorde som han sa och därefter började övergreppen.

Ingela Hansson, 49, lokalt ansvarig Medborgarplatsen, Hässleholm:

Jag har en rygg som spökar och sökte en gång hjälp hos en manlig massör, som jag dessutom kände. Besöket resulterade i att jag blev grovt sexuellt kränkt. Jag som var påverkad av starka läkemedel, ombads att klä av mig alla mina kläder för att "det var lättast att fixa mina ryggbesvär då".

Jag gjorde som han sa och därefter började övergreppen. Jag blev helt stel av skräck och totalt oförmögen att säga något eller att ens ta mig därifrån, och lät övergreppen ske.

Jag sökte akut hjälp hos olika personer och instanser när jag kom hem, jag var i total chock. Skammen var oerhört stor och jag vågade inte anmäla denna person, åren gick och preskriptionstiden gick ut. Idag hade jag inte tvekat en sekund på att anmäla.

Foto: Privat

I den stunden ville jag så gärna säga ifrån, men jag vågade inte.

Yvonne Palomino, 22, student, Eksjö:

I somras var jag på en stadsfest och för bara någon minut gick jag ensam. Trots folkmassan var det ingen på den gatan förutom jag själv och ett killgäng. Jag tänkte inte så mycket på det, men när jag märkte att de gick rakt mot mig började jag bli nervös.

Jag minns inte riktigt hur många de var, kanske 5–6 stycken. Gatan var väldigt bred och jag tänkte att någon av dem skulle gå åt sidan. Till slut var vi så nära varandra att jag inte kunde gå åt sidan. En av killarna tog mig på rumpan medan hans vänner log och skrattade. Det hände väldigt fort. I den stunden ville jag så gärna säga ifrån, men jag vågade inte.

Jag var arg. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kände bara att jag ville bort därifrån. Jag har alltid varit en sån som går var som, när som, vare sig jag är ensam eller inte, men efter den gången är jag alltid uppmärksam. Det är som att man berövats en del av sin frihet och alltid är på spänn.

Foto: Privat

Det här är bara ett axplock, av det som man faktiskt vågar prata högt om.

Johanna Boström, 32, journalist, Stockholm:

Det finns så många händelser att ta av. Som när jag var på ett av mina första sommarjobb och en av mina chefer frågade mig om jag ville gå in på toaletten och göra barn med honom. Jag var 17 år, han minst det dubbla. Eller alla de gånger jag har känt ett stånd tryckas mot min rygg i kollektivtrafiken.

En gång vände jag mig om och frågade vad mannen i fråga höll på med, men han bara flinade och hoppade av bussen. Eller den gången jag blev jag förföljd på väg hem från jobbet och nästan nertvingad i en buske av en man som minuterna senare gick in i en butik och blev så våldsam att polisen kom och förde bort honom.

Det här är bara ett axplock, av det som man faktiskt vågar prata högt om, men det finns mycket mer. Och jag vet att de flesta av mina tjejkompisar har liknande upplevelser.

Min chef frågade mig om jag ville gå in på toaletten och göra barn med honom. Jag var 17, han det dubbla.

Foto: Anna-Karin Nilsson

De tafsade så att kläderna nästan åkte av, jag tänkte att snart blir jag våldtagen.

Maja Jonsson, 18, student, Hägersten:

Det blev ju en massa nyheter om övergreppen på "We are Sthlm" i veckan. Jag blev ganska rädd över att det blev så stort, för jag vet ju hur länge det här har pågått. Ingen verkar ha förstått det förrän nu.

När jag var i 13-årsåldern hade festivalen ett annat namn – "Ung08" – och det var konserter på kvällarna precis som nu. När man stod och trängdes i folkhavet kunde killar gå förbi och ta på mina bröst eller min rumpa. Men alla blev så anonyma i det där folkhavet, så när jag vände mig om för att se vem det var, så såg jag ingenting.
Det var jättemycket tafsande som hände under konsertkvällarna. Killar kom bakom en och gned sig mot ens rumpa. Det var inte en enda sekund som mina bröst eller min rumpa fick vila från händer som tog på mig.

Vid ett tillfälle råkade jag komma ifrån mina vänner och ett gäng med 6-8 killar ställde sig som en ring runt mig. De knuffade omkring mig, tog på mig och turades liksom om att dansa bakom mig. De tafsade så att kläderna nästan åkte av, jag tänkte att snart blir jag våldtagen. Till slut kom en kompis och drog bort mig, vilket gjorde killarna upprörda och de skrek att vi var små horor.

När man var yngre trodde man att det var så det funkade, att man liksom skulle förvänta sig det. Att det var som en del i att växa upp.

Jag minns till och med att jag själv sa till mina kompisar vid något tillfälle att det är så här, och vi får acceptera det. Att man liksom fick ta den smällen, att killar tog på en. Vi vill så himla gärna gå på konserter och festivaler, men då får man stå ut med att killar tafsar. Man får bara försöka bita ihop.

Det var inte alla killar som gjorde så här, vissa kunde behärska sig. Men det blev en atmosfär på de här ungdomsfesterna att det var okej. Det blev som en adrenalinkick för killarna, att kunna ha makten över en kvinnas kropp. Som att de skulle visa sina killkompisar att de vågade.

Även fast man kunde säga ifrån och säga nej så vågade man inte riktigt göra det. Om man tyckte att någon kille var snygg, och man kanske till och med var intresserad, så blev det som att man bara såg det som något bra att han ville dansa med en. Fast man visste att det inte var dans, utan det var att han gned sig mot en. Man fick uppmärksamhet och det kändes som att man skulle vara glad för den, typ.

Man ville inte heller vara mesen som sa nej. Det var en pressad situation eftersom ju mer sexuell du vågade vara, desto högre status fick du bland killar och vänner.

Foto: Privat

Chefen sa att jag inte skulle ta det så allvarligt, att min arbetskamrat bara skojade.

Jennifer Johansson, 27, student, Karlshamn:

Jag jobbade på en arbetsplats när jag var 21 med bara män där en man nära pensionsåldern först började med äckliga kommentarer som sen blev till tafsande.

Jag sa till chefen som blev väldigt obekväm och han sa att jag inte skulle ta det så allvarligt, att han bara skojade, men han skulle i alla fall prata med honom.

Tafsandet fortsatte och jag vågade inte säga ifrån till honom som gjorde det utan pratade med chefen igen. Då visade det sig att chefen inte pratat med honom.

Foto: Privat

Han frågade om jag skulle klara av elva kukar om dagen och så skrattade han.

Isabell Karlsdotter Lindström, 18, student, Göteborg:

Han frågade om jag skulle klara av elva kukar om dagen och så skrattade han. Jag skulle klä av mig framför honom för att han skulle kunna se om jag dög.

Han synade mig – uppifrån och ned – för att se om mina bröst var symmetriska och om min mage var tillräckligt platt. Men han var inte säker. Jag skulle klä av mig allt och jag skulle bli tvungen att gå ned på knä för att få det där jobbet han lovat att han skulle ge mig.

Foto: Privat

Ett ex tyckte sig ha rätten att försöka ligga med mig trots att jag sa nej.

Ena Krnic, 24, servitris, Malmö:

Ett ex tyckte sig ha rätten en morgon att försöka ligga med mig trots att jag sa nej gång på gång. Hans försvar när vi fortfarande var ihop var "du ville alltid förr." Jag ville inte nu.

En tidigare kollega till mig tog med hela sin hand mellan mina ben. Det blev totalt kaos. När polisen kom sa en av dem: "Du kanske skulle ha tänkt på det innan du drack?". En manlig polis, bör tilläggas.

Foto: Privat

Min styvsyster slog till killen som tafsat upprepade gånger – då blev hon hemskickad.

Alexandra Fogelberg, 21, Borlänge:

Min styvsyster blev tafsad på när hon gick i sexan, av samma kille, många gånger och under flera veckor. Han tog henne på rumpan och överallt. Ingen gjorde något och hon mådde jättedåligt.

Till slut sa mamma "klappa till honom då". Och en dag gjorde hon det, på träslöjdslektionen. Hon blev hemskickad och skolan ringde hem. Mamma svarade att det min styvsyster utsatts för, att bli tagen på mot sin vilja, också är ett fysiskt övergrepp och eftersom de inte kunnat göra något åt saken så måste hon försvara sig. Efter det var det bra, han rörde henne inte mer.

Foto: Privat

Männen blir arga för att jag inte vill att de tar på mig, för att jag säger nej.

Frida Danielsson, 23, student, Karlstad:

I köer och på dansgolv är oinbjudna främmande mäns händer (eller stånd) oftare på min kropp än vad de inte är det. Antingen försvinner männen i vimlet, låtsas som att det inte var dem eller så blir de arga.Arga för att jag inte vill att de tar på mig, för att jag säger nej. På vägen till bussen hem möter man dem igen, männen som tar sig friheter som inte är deras, de vill följa med hem, skriker saker efter en, kommer riktigt nära, låser in en i hörn, mot väggar och berättar vad de vill och tänker göra mot en. Sen blir de arga igen, för att jag inte vill.

Foto: Privat

Han frågade om jag hade pojkvän eller om jag var gift, sen tog han tag i mig.

Jonna Bengtsson, 23, student, Örebro:

Klockan var ganska mycket en lördagskväll. Det kom fram en kille med cykel. Vi pratade om allt möjligt. Sedan började han komma närmare och närmare. Efter ett tag pussade han mig på kinden. Jag försökte att inte göra honom upprörd. Han frågade om jag hade pojkvän eller om jag var gift, sen tog han tag i mig och kysste mig. Jag knuffade undan honom.

Man känner sig ofredad. Man känner inte att man tillhör sig själv. Jag blev chockad och tyckte att det var obehagligt. Nu har jag alltid med mig försvarssprej när jag går ut.

Till slut sa mamma 'klappa till honom då'.

Foto: Privat

Många jobbkvällar fick jag höra att jag är en hora och att jag skulle ta livet av mig.

Julia Juchert, 20, telefonförsäljare, Norrköping:

Jag jobbade som dealer på nattklubb förr. Första månaden kallades jag för 'jävla hora'. Väldigt många kvällar fick jag höra att jag är en hora och att jag skulle ta livet av mig. Vissa sa 'synd att hon är så ful, annars hade jag spelat'. Många som sa sådant var onyktra, men det är inte en ursäkt.

Jag blir äcklad över att någon kan säga det till andra människor. Jag blir jätteförbannad. Vissa kolleger grät efter jobbet eftersom de blev så påverkade.

Foto: Privat

Jag har fått höra att jag är en hora och slampa för att jag umgås med killar.

Ruvejda Hrustanovic, 19, student, Norrköping:

Mina närstående var rädda för att jag skulle hamna i kläm och råka illa ut, för de visste hur killar fungerar. Det sades alltid "för att du är tjej". Och de hade rätt. Jag har fått höra att jag är smutsig, jag är en hora, slampa med mera för att jag umgås med killar,

Jag ska bara vara  glad att över att folk ens vill ligga med mig, sa en annan person till mig och det har satt ärr i mig. Nu tror jag att varenda man bara vill ha det jag har mellan bena.

Foto: Privat

När jag ser tillbaka är det som att hela min existens skulle gå ut på att tillfredsställa honom.

Ida Lundin, 19, cafébiträde:

Det är först nu efteråt som jag inser vad som faktiskt pågick. Det smög sig på och började med att min dåvarande pojkvän ställde krav på mitt utseende. Detta utvecklades till konstant tjat om sex där ett nej knappt var accepterat, vilket gav mig skuldkänslor och dåligt samvete.

Jag berättade flera gånger att jag mådde dåligt över att ett nej inte var okej, men ingenting förändrades. Trakasserierna pågick ända tills förhållandet tog slut.

När jag ser tillbaka är det som att hela min existens skulle gå ut på att tillfredsställa honom. Jag tror att det har gjort att jag ställer höga krav på mig själv som partner, att jag alltid ska vara tillgänglig och att min vilja och lust inte borde prioriteras. Samma tankemönster finns kvar.

Foto: Privat

Som tjej på 1,60 och han ca 1,85 så känner man sig riktigt maktlös.

Rebecca Hultkrantz, 23, svetsare, Norrköping:

Jag var 17 år. Var på en fest här i stan med allt möjligt folk. Jag går förbi ett gäng killar varav jag känner igen en. Han är lika gammal som jag. Precis när jag går förbi honom ska han vara lite macho och slå mig på rumpan.

Av ren reflex och ilska vänder jag mig om och slår honom i ansiktet. Han tog tag i min tröja och drog in mig på toaletten och tryckte upp mig mot en vägg. Han hotade att aldrig göra så framför hans vänner igen. Som tjej på 1,60 och han ca 1,85 så känner man sig riktigt maktlös.

Foto: Privat

Jag skämdes så mycket att jag började använda behåar fyllda med papper.

Emelie Eliasson, 28, student, Stockholm:

En kille tog mig på brösten vid upprepade tillfällen och drog i mitt linne. Jag slog bort hans händer och varje gång sa han: 'Men du har ju ingenting där'. Jag fick också höra att 'A-kupor ska inte ha på sig linnen'. Jag grät aldrig. Blev inte ens särskilt arg. Men jag skämdes. Jag skämdes så mycket att jag började använda behåar som jag fyllde upp med papper.

I dag köper jag behåar med push-up eftersom det då ser ut som jag har större bröst än jag har. Vid några enstaka tillfällen har jag fått gliringar på tunnelbanan från främmande män som hånfullt har sagt 'vilka små bröst du har' eller 'varför har du urringat när du inte har något att visa upp'. Det gör fortfarande ont.

Foto: Privat

Kolleger har sagt till mig att de ska gå hem och runka till mig.

Miina Almroth, 24, transkriberare, Norrköping:

När jag jobbade på en restaurang frågade kocken 'Hur fick du det här jobbet? Du måste ha sugit av chefen?'. På en annan restaurang blev jag juckad emot och kolleger har sagt att de ska runka till mig.

Jag minns även hur min chef kramade om mig, tog mig på rumpan, smekte mig och sa att han behövde mig. Jag minns att jag inte berättade det där för någon på flera månader, jag skämdes så mycket.

Det kändes jätteförminskande. När man får höra sådant varje dag i flera månader blir man nedtryckt. Jag kände mig maktlös och liten. Även om man försöker så kan man inte skratta bort sexuella trakasserier när det hänt tillräckligt många gånger"

Foto: Privat

Jag tänkte att det kanske är så här det ska vara, att jag måste ge honom sex för att han ska stanna hos mig. Jag var rädd att lämnas ensam.

Jenny Klindt, 25, beteendevetare, Norrköping:

Jag träffade en kille online när jag var 13. Första gången vi hade sex var jag inte redo. Jag sa att jag inte ville. Han fortsatte ändå och jag tystnade. Fysiskt kämpade jag inte emot, men jag sa ifrån. Han fortsatte och jag lät honom.

Jag tänkte att det kanske är så här det ska vara, att jag måste ge honom sex för att han ska stanna hos mig. Jag var rädd att lämnas ensam.

Jag tänkte likadant i andra relationer efter det här. Det här är inte rätt på något sätt. Om inte han tar ett nej, då kan han gå.

Foto: Privat

Publikvärden tog ett grepp om rumpan på både mig och min kompis.

Fanny Degerfelt, 27, Stockholm:

Jag var på Sweden Rock i Blekinge, som jag har varit på många år. På väg in på festivalområdet muddrades vi av en funktionär och den som har muddrats i en säkerhetskontroll vet att det brukar kännas som om någon tar på ett bord, typ. Men så kändes inte den här vaktens händer. Han tog ett grepp om rumpan på både mig och min kompis. Det kändes verkligen inte okej.

Jag blev så sur att jag polisanmälde. Just att det var en funktionär, man hade ingen chans att säga att man inte ville bli muddrad, som utnyttjade sin position. Han höll säkert på så hela dagarna.

Efter några veckor blev jag uppringd av en polis som sa att anmälan var nedlagd, de hade inte "kunnat hitta vem det var", trots att vi gett ett tydligt signalement och de borde ha kunnat hitta honom i ett schema för den tidpunkten. Då blev jag arg igen, men inte förvånad.

Foto: Privat

Flera av oss grät på grund av hur utsatta vi kände oss. De ville ju bara ha lite kul?

Sandra Ström, 27, lärare, Vetlanda:

När jag var 19 år jobbade jag som servitris i Vetlanda och ett lokalt företag hade julbord. Den kvällen fick jag utstå ett flertal klappar på rumpan och sexuella kommentarer. Det var kanske tio unga tjejer, i 14–17-årsåldern, som jobbade den kvällen. Flera av oss grät på grund av hur utsatta vi kände oss. Men de här männen var ju fulla och på julbord, så egentligen var det väl inte så farligt... De ville ju bara ha lite kul?

En annan gång under en utekväll i Karlstad blev en vän till mig antastad av en kille på dansgolvet, trots tillsägelser. Min ilska mot killen som ansåg sig ha rätten att tafsa på min kompis, helt utan invit, var så stor den kvällen. Det ska inte behöva gå så långt.

Foto: Privat

Han ignorerade min flickvän och fortsatte med att försöka kyssa mig.

Lina Olofsson, 25, Göteborg:

Jag och min dåvarande flickvän var på ett evenemang i en park i stan och lyssnade på några feministiska talare (ironiskt nog). Då kom en man fram till mig och började prata med mig. Jag var trevlig mot honom till en början.

Han gav mig många komplimanger och undrade om han fick bjuda ut mig. Jag tackade artigt nej och pekade på min flickvän som satt bredvid mig. Han ignorerade henne totalt och fortsatte med att försöka kyssa mig.

Jag sa att jag inte ville det och att han nog skulle gå nu. Då började han försöka ta på mig och la sin hand på min rumpa. Jag bad honom ta bort den och gå därifrån. Han slutade inte och jag fick avvärja fler försök till tafs.

Han vägrade att gå om han inte fick mitt telefonnummer. Jag gav honom ett falskt namn och bad honom leta upp mig på Facebook.

Det här är absolut inte första gången detta händer mig, att män kommer fram, vill prata och det slutar med att de tar på en. Det gör mig arg och gör att jag inte litar på män jag inte känner.

Jag bad honom ta bort den och gå därifrån. Han slutade inte och jag fick avvärja fler försök till tafs. Han vägrade att gå om han inte fick mitt telefonnummer. Jag gav honom ett falskt namn och bad honom leta upp mig på Facebook.

Därför kände jag mig lyckligt lottad när en främmande man tog mig mellan benen

Alexandra Algerydh är reporter på Expressen och Omtalat.

Klockan var strax efter två på morgonen förra tisdagen när han började gå emot mig. Jag sippade på det som skulle bli kvällens sista päroncider genom ett svart sugör som jag tuggat lite på. Musiken dunkade ur högtalarna och den kalla januarivinden virvlade upp snön på trottoaren utanför.

Plötsligt så var han bara där med sin hand på en plats där den inte ska vara. Har du tight fitta då? frågade han med sin hand mellan mina ben. Jag kunde känna hans kalla fingrar genom mina tunna strumpbyxor. Kylan spred sig i min kropp och jag stod som förstenad i en sekund, men det kändes som en evighet, innan jag vred mig ur hans grepp. När jag lade mig i sängen den kvällen kom jag på mig själv med att tänka "Tur att det inte var värre!"

En vecka senare sitter jag på ett kafé med en vän och pratar om vad som hänt. Jag tillåter mig att minnas andra saker jag råkat ut för och bestämmer mig för att berätta.

Jag börjar med den där varma junikvällen när jag bara var 13 år och en man ställde sig och runkade framför mig på stranden. Sedan berättar jag om den gången jag var på en konsert och en man gned sitt allt hårdare kön mot min höft i publikhavet. Jag förklarar hur han låtsades som ingenting men log hånfullt mot mig när han upptäckte att jag försökte ta mig därifrån.

Min vän ställer ner sin tomma kaffekopp och drar efter andan för att säga något, men jag är inte klar. Det finns mer.

Som den kvällen när jag jobbade som servitris och en gäst drog ner mig i sitt knä, höll fast mig och slickade mig på halsen. Eller någon av de sjuttioelva gångerna genom åren då en man har ansett sig ha rätten att smiska till mig på rumpan när jag gått förbi.

Jag försöker sätta ord på hur det känns att vara rädd hela tiden. Men jag ser att min vän inte förstår hur det känns att borra nyckelknippan lite djupare in i handen på vägen hem och låtsas att det gör en tryggare. Jag vill förmedla hur det värker i själen för att sexuella övergrepp inte bara sker i skydd av mörkret, utan även mitt på dagen på platser där många kan se, men allt för många väljer att titta bort.

Min vän skakar sakta på huvudet och frågar Vad sa polisen? Jag blir arg på mig själv när "äsch då" är det svar som dyker upp i mitt huvud.

Sanningen är att jag aldrig har polisanmält. Trots övergreppen jag blivit utsatt för har jag ändå känt att jag haft turen på min sida. Det kunde ju ha varit så mycket värre. Men jag lovar mig själv där och då att aldrig mer känna mig lyckligt lottad och att alltid anmäla. Om inte för min egen skull, så för den kvinna som kan bli offer.
Jag har verkligen haft tur, säger min vän då. Jag har aldrig råkat ut för något sådant.

Du behöver inte tur, svarar jag. Du är ju man.

Foto: Privat

Han pullar i luften med sina fingrar, som precis vart inne halvvägs i min vagina.

Emma Johansson, 23, Göteborg:

På avenyn i Göteborg hösten 2014. Klockan var ungefär elva på kvällen och vi var på väg till spårvagnen. Jag har en tung väska på armen och pratar med en kompis som går på min högra sida. Min pojkvän och fem andra kompisar går framför oss.

Från ingenstans får jag plötsligt en hand hårt upptryckt i skrevet. Jag känner hur hans fingrar, genom mina tunna byxor, får tag där de verkligen inte hör hemma. Jag blir chockad och förstår inte vad som händer förrän killen, som fortsatt gå som om ingenting hänt, har hunnit 20 meter.

När jag inser vad han gjorde mot mig skriker jag "Ditt jävla as" samtidigt som jag vänder mig om. Killen som precis förnedrat mig står på andra sidan övergångsstället. Bilar passerar för fullt. Han kollar på mig med ett hånflin. När han ser hur irriterad jag är sträcker han upp sin arm rakt upp och låter sina fingrar, som precis vart inne halvvägs i min vagina, pulla i luften.

Han är kanske 28 år, jag har aldrig sett honom förut, inte ens 30 sekunder tidigare, innan allt hände. Jag inser att jag ingenting kan göra, vänder mig om med en känsla av förnedring, avsky och hjälplöshet. Går.

Foto: Anna-Karin Nilsson

En kille höll fast mig och skrek 'Ta henne på pattarna'

Amelie Eklöf, 28, egenföretagare, Stockholm:

Skoltiden var väldigt jobbig. Från och med mellanstadiet, när man började få bröst och gick igenom puberteten, var alla killar extra jobbiga mot en. Det var mycket tafs överallt, ganska ofta.

En särskild händelse som jag minns är hur en kille från en annan klass höll fast mig och skrek "Ta henne på pattarna" och hans vänner stod och tittade på. Jag tvingades sparka honom på smalbenet för att hindra dem från att ta mig på brösten.

För honom var det säkert inte en stor grej, men det var ju jobbigt för mig. Det var så konstigt, jag gick väl i typ femte klass.

Det märkliga med alltihop, under hela den här tiden, var att alla mest garvade åt sådana här händelser. Det var liksom vardagsmat, det var bara så det var.

Sedan bortförklarades allt av lärarna. Lite som att "killar är sådana, de gör så för att de tycker om er". Så man kände sig tvungen att spela med i leken och skratta själv, även fast man kände att det inte var bekvämt eller okej på något sätt. Det gick långt över min gräns.

Jag tror aldrig jag har varit på ett uteställe en hel kväll utan att minst en man tagit på min kropp emot min vilja.

Foto: Privat

En okänd man trixade in sin hand under min kjol, upp under mina trosor.

Linn Svansbo, 24, operativ chef, Stockholm:

När jag var 18 var jag ute och dansade med mina bästa vänner i London. När vi gick från baren till dansgolvet lyckades en okänd man trixa in sin hand under min kjol och upp under mina trosor. Jag vände mig om med höjd hand för att slå till eller knuffa bort honom, men han var redan på väg därifrån. Istället höll jag på att slå till min kompis Rebecca, och så glömde vi händelsen med ett skratt åt att jag nästan klippt till min bästa vän.

Som så många andra krogkvällar blev även den mannens tafsande bortglömt i mängden av alla andra. Jag tror aldrig jag har varit på ett uteställe en hel kväll utan att minst en man tagit på min kropp emot min vilja. Det bästa knepet är att låtsas vara tillsammans med en killkompis, det är nog det enda som funkar varje gång. Ett nej räcker i regel aldrig.

Jag ångrar otroligt att jag inte tog mer på allvar.

Linda Herman, 24, journalist, Stockholm:

För mig var det klassikern att låta sig bli övertalad och tacka "ja" lite för många gånger när jag blev bjuden på alkohol av de coola äldre killarna på den där hemmafesten när jag var 17 år. Något som ledde till att jag tappade all kontroll över mig själv och som slutade i både ofredande och utnyttjande, vilket jag ångrar otroligt att jag inte tog mer på allvar.

Foto: Privat

När jag tittar upp ser jag bara ett manligt könsorgan.

Josefine Myrberg, 24, studerande, Trollhättan:

Halvvägs ner på stan, i slutet av den centrala parken sätter jag mig ner för att knyta om mina skor, mina kompisar springer i förväg över övergångsstället.

När jag tittar upp för att se hur långt de har kommit så ser jag bara ett manligt könsorgan, och hör en röst som säger att jag skall "ta den i munnen". Mitt svar blir bara: Nej.

Han fortsätter tjata och jag kan inte riktigt resa mig upp. Till slut tar jag tillräckligt med kraft till mig och reser mig upp i en sådan fart att han nog fick en smäll och föll bakåt. Jag sprang hemåt i stället för att följa med mina kompisar ner på stan.

Foto: Privat

De gånger jag är ute och dansar tar jag aldrig på mig kort kjol.

Jo Dabouth, 44, undersköterska, Hudiksvall:

Jag kommer ihåg när jag var ute och dansade med mina kompisar och en man vinkade dit mig med en tjugokronorssedel. Och en annan man nöp mig i rumpan. Han trodde tydligen att det var fritt fram eftersom jag hade kjol på mig.

Det är ganska vanligt att män beter sig på det här sättet för att jag har ett asiatiskt utseende. Många tror att jag är prostituerad bara för att jag är asiat.

Jag upplever att det är samma sak för många andra asiatiska kvinnor, oavsett vad de har för kläder på sig betraktas de som prostituerade. Jag blir så förbannad. Men när jag blir kränkt då blir jag stum.

Jag skulle vilja säga 'Vem tror du att du är? Bara för att jag är asiat?'. Det känns tröttsamt. Nu är jag inte ute och dansar lika ofta längre, men de gånger jag är ute tar jag sällan på mig kort kjol.

 

Foto: Privat

Helt plötsligt tar han fram sin kuk och trycker den mot mitt ansikte.

Johanna Modig, 22, undersköterska, Leksand:

Det var på en efterfest och jag satt på övervåningen och samtalade med en kille. Helt plötsligt ställer han sig framför mig, tar fram sin kuk, trycker den mot mitt ansikte och ber mig suga av honom.

Jag blir chockad av händelsen, säger att jag inte vill och ber honom sluta. Tyvärr slutar inte händelsen där utan den går hela vägen.

Och när man är 1,60 och rätt liten i storleken blir man ganska maktlös när man sedan får en hel kroppstyngd över sig. Speciellt när personen i fråga inte alls brydde sig om ordet nej.

Att polisen senare sa att man borde ha tänkt ett steg längre innan man drack och gick på efterfesten, var inte heller till någon tröst.

 

Foto: Privat

Jag kände mig som ett sexobjekt på jobbet.

Cynthia Ek, 22, butiksbiträde, Halmstad:

En kollega till mig kommenterade varje dag "så snygg du är" och en dag sa han "var är din pojkvän? På bio? Då kan jag få knulla dig i stället". Och han var dubbla min ålder dessutom. Äckligt.

Det fick mig att känna mig som ett sexobjekt på jobbet och eftersom vi jobbade ihop var det svårt att undvika honom. Och det var inte bara mig han var på. Han kommenterade andra kolleger också.

Vi tjejer pratade om detta, men ingen av oss gjorde något åt det, tyvärr. Detta ska inte behöva hända på en arbetsplats!

 

Foto: Privat

Han bjöd mig utomlands och sa att han skulle låtsas vara min pappa.

Bianca Linder, 20, vårdbiträde, Malå:

Det var mitt första jobb. I början gick jag alltid till jobbet med ett leende på läpparna. Men för varje dag som gick kändes det som att fler och fler män fram till mig.

En del sa att de skulle vänta på mig utanför tills jag hade slutat trots att jag sagt nej och att jag inte var intresserad. Jag blev väldigt rädd, och sen blev det värre. De ringde mig på jobbet och sa att de stod utanför med bilen och väntade.

De frågade var jag bodde och om jag hade kille. En man började säga saker som att jag har en sexig kropp, att han skulle vilja ligga med mig och se till att jag "får vad jag förtjänar". Han sa att han skulle kunna ge mig hur mycket pengar som helst bara han fick ha mig för sig själv en kväll. Han bjöd med mig utomlands och sa att han skulle kunna låtsas att han var min pappa.

Jag var 18 år gammal och han var nog i 50-årsåldern. Jag försökte undvika honom men det gick inte, varje gång jag gick förbi honom fick jag höra om vilken rumpa jag hade och att han skulle vilja göra en massa saker med mig.

Än i dag då jag är ute och går så stannar han bilen för att prata med mig, och än i dag undrar han hur mycket jag vill ha för att han ska få ha mig för en kväll.

VILL DU DELA DIN HISTORIA?
Mejla en kort text och en bild till rormiginte@expressen.se Du kan också dela dina erfarenheter i sociala medier, använd hashtaggen #rörmiginte