KAPITEL 1: ”FÖRRÄDARNAS KYRKOGÅRD”

Kuppmakaren begravdes utan bön

”Visa inget medlidande…”

Kampen om sanningen

Dagarna efter det misslyckade kuppförsöket fylldes Istanbuls gator av demonstranter, här på Taksimtorget. Foto: John Beck/Polaris
Demonstranter försökte stoppa pansarvagnarna under den ödesdigra natten. Foto: AP

I en omärkt grav på en hastigt upprättad kyrkogård begravdes förra veckan en av de första kuppmakare som två veckor sedan försökte fälla Turkiets regering.

Kroppen rullade fram till kyrkogården i en ambulans och sänktes i jorden vid foten av ett döende granträd utan bön eller begravningsceremoni, en allvarlig kränkning i ett land där stor betydelse fästs vid behandlingen av de döda.

En svart plåtskylt förkunnade vad det är för plats, i alla fall i upphovsmännens ögon: ”Förrädarnas kyrkogård”.

"Förrädarnas begravningsplats" står det på skylten framför de anonyma gravarna. Foto: Bram Janssen/AP

Förbipasserande kommer att uttala förbannelser över kyrkogårdens begravna sade Istanbuls borgmästare Kadir Topbas i ett uttalande, och samma kväll som den första kroppen sänktes i jorden levererade han i ett tal en kuslig varning.

– De som inte respekterar den här nationen kommer inte att få vila, ens i sina gravar, skriver The Guardian.

Enligt lokala medier var den begravde kapten Mehmet Karabekir, en 34-årig tvåbarnsfar. Hans mor ska efter kuppförsöket inte ha velat ta emot hans kropp, varpå den fördes hit för att begravas i ensamhet. Än så länge alltså. När den brittiska tidningen besökte kyrkogården förra veckan gapade ytterligare tre gravar tomma i väntan på att, i brist på bättre ord, befolkas.

17 juli 2016, två dagar efter den senaste militärkuppen, går livet vidare och ett nygift par poserar framför Bosporenbron i Istanbul. Foto: Petros Giannakouris/AP

Upprättandet av kyrkogården och sättet på vilket den togs i bruk säger en hel del om den ilska och avsky kuppförsöket har väckt i Turkiet. Vilket man kanske kan förstå. Karabekir ska ha skjutit ihjäl en lokal tjänsteman innan han själv dödades och samtal från kuppnatten som har gjorts offentliga ger bilden av en skoningslös kuppmakare.

”Ingen kompromiss, ingen tvekan” skriver han i ett av meddelandena: ”Visa inget medlidande… jag skjuter, skjuter mot folkmassan”.

I huvudrollen: turkiets president sedan 2014, Recep Tayyip Erdogan. Foto: AP

Detaljer kring ”Förrädarnas kyrkogård” har varit väl magstarka för många. Myndigheter har under senare dagar tvingats distansera sig från den, och skylten är nedtagen. Men efter kuppförsöket, i vilket hundratals människor miste livet och över två tusen skadades, är Turkiet skakat i sin grund och mer polariserat än på länge.

Välkommen till en decennier lång kamp som får Shakespeare eller "Games of Thrones" att likna elevrådets årsmöte.

Hårdraget så finns det just nu två olika beskrivningar som konkurrerar om att etablera sig som sanning.

Den ena är den turkiska regeringens – att ett kuppförsök har inträffat och att myndigheterna nu måste rensa ut kuppmakare och besläktat ogräs för att säkra statens överlevnad, som vilken regering som helst hade gjort.

Den andra förekommer framför allt bland regeringens kritiker utanför Turkiet – att den auktoritära president Erdogan under lång tid velat strypa den turkiska demokratin och nu utnyttjar kuppförsöket för att koppla ett järngrepp om landet.

Faktum är att ingen av de beskrivningarna här två ensamt kan förklara vad det är som händer, även om det ligger något i båda.

Välkommen till en decennier lång kamp som får Shakespeare eller "Games of Thrones" att likna elevrådets årsmöte. En kamp som gröper ur Turkiet inifrån, med skrämmande resultat och en möjligt mer oroande framtid. I centrum för allt står Recep Tayyip Erdogan – Turkiets moderat islamistiske president och, befarar hans kritiker, dess framtida envåldshärskare.

Motståndarna hävdar att president Erdogan utnyttjar kuppen för att tillskansa sig än mer makt. Foto: Kursat Bayhan/Getty

KAPITEL 2: KUPPFÖRSÖKET

Dån av stridsflyg

Erdogans dramatiska tal

Hundratals döda

Fredagen den 15 juli 2016 har redan blivit ett begrepp i Turkiet. Foto: Emrah Gurel/AP

I den turkiska huvudstaden Ankara kretsar i dag många samtal kring vad man gjorde ”den där kvällen” den 15 juli.

Selim Koru, analytiker vid Ekonomiskpolitiska forskningsfonden i Turkiet (TEPAV), satt för sin del vid datorn när lågt flygande stridsflygplan dånade över Ankara. Vänner började snabbt fråga varandra vad det egentligen var frågan om, och spekulationerna riktades snabbt mot ännu ett terrordåd.

– En av oss sade att ”det måste vara en kupp”, men jag svarade att min vän måste skämta – sådant händer inte längre. Ingen av oss såg det ens som ett realistiskt alternativ, minns Koru.

Men snart därefter talade Turkiets premiärminister Binali Yildirin i tv och det var ett chockerande budskap han levererade. Medan tv-bilder visade soldater och stridsvagnar som rullade på gatan berättade Yildirin att det pågick ett uppror.

Skrämmande bilder visades i tv. Kuppen var ett faktum och demonstranter strömmade till. Foto: Selcuk Samiloglu/AP

– Vid det laget stod det utom alla tvivel att det som pågick var ett kuppförsök och att regeringen avsåg försvara sig på något sätt, berättar Selim Koru.

Efter beskedet nöp sig Koru i armen för att kolla att han inte drömde. Det gjorde han inte. Under kvällen trädde en grupp militärer fram och förklarade i tv-kanalen TRT att den ”politiska administrationen förlorat all legitimitet och tvingats dra sig tillbaka”.

Nu gick det fort, folk kämpade för att greppa vad som överhuvud taget hände. Tjugosex minuter efter midnatt talade president Recep Tayyip Erdogan till landet i ett videosamtal från en telefon som i sin tur visades upp framför kameran av CNN Turks ankare.

President Recep Tayyip Erdogan talade till folket via videosamtal i tv. Foto: CNN

– Vi kommer att besegra detta, sa Erdogan i sin uppmaning till folket.

– Ge er ut på gatorna och ge dem svaret. Jag kommer till ett torg i Ankara. Det här har skett utanför beslutsordningen. De som är skyldiga: Vi kommer att ge dem det nödvändiga straffet.

Många gjorde som han bad dem, särskilt där Erdogans konservativa islamistiska AKP har starkt stöd. Uppmaningarna att ge sig ut på gatan upprepades från moskéernas högtalare.

Selim Koru såg Erdogans tal hemma hos en vän, efter att ha vandrat genom sina egna kvarter i Ankara där gatorna gapade tomma. Folket i det tjusiga området lutar politiskt åt det liberalt sekulära snarare än åt AKP, men det var inte stöd för kuppförsöket som fick dem att hålla sig hemma utan rädsla, säger Koru. Med det sagt har medier och vittnen från exempelvis Istanbul vittnat om många liberala sekulära som gett sig ut för att protestera emot kuppmakarna.

Filmsekvenser från Istanbuls gator visade demonstranter som blockerade vägen för stridsvagnar och pansarfordon, medan ljudet av skottlossning ekade genom staden. Uppgifter om helikoptrar som öppnat eld spriddes och Koru hörde det skrämmande ljudet av bomber som föll mot parlamentet.

I efterhand är det en del som säger sig ha förutspått kuppen och visst, risken fanns där.

Innan klockan slog tre förklarade den turkiska nationella underrättelseenheten att kuppförsöket var över och snart därefter landade Erdogan själv på nytt på Istanbuls flygplats. När lördagen grydde möttes den stigande solen av Erdogans firande anhängare.

Många har beskrivit en triumfatorisk stämning men samtidigt spreds bilder på döda och skadade. Mellan 260 och 350 människor, de flesta civila, miste livet under kuppförsöket och över 2 000 uppges ha skadats. Parlamentsbyggnaden i Ankara har skadats svårt.

I efterhand är det en del som säger sig ha förutspått kuppen och visst, risken fanns där. Alla visste att delar av militären inte var lojal gentemot regeringen. Men att det skulle hända just nu, just så här – det är en annan sak, säger Selim Koru.

Han sökte skydd hos en vän som senare begav sig till domstolen. Han säger att åklagaren tillsammans med vännen arrangerade ett möte på onsdagen. Men det tog inte lång tid innan polisen på nytt knackade på dörren och Bülent Mumay sattes bakom lås och bom. I tre dagar förhördes han innan han till slut släpptes efter att flickvännen och andra dragit i gång en kampanj i sociala medier.

Mumay, som beskriver veckan efter kuppen som ”förfärlig”, säger att det inte fanns några bevis mot honom. Han tillägger att han inte är någon politisk oppositionell, även om han som del i sitt yrke även riktat kritik mot regeringen.

Det är inte bara militärer som drabbas utan också tjänstemän, akademiker, lärare och journalister. Till och med fotbollsdomare.

– Jag är en journalist. Ibland kritiserar jag regeringen men i en normal transparent demokrati skriver journalister vad de ser, säger han.

– Problemet är att det styrande partiet inte tål någon kritik och det räcker med att klaga på bilköer för att dömas ut som förrädare.

Listan på personer som gripits, avskedats, stängts av från sina jobb eller förbjudits från att resa utomlands växer snabbt. Det är inte bara militärer som drabbas utan också tjänstemän, akademiker, lärare och journalister. Till och med fotbollsdomare.

Journalisten Bülent Mumay släpptes efter tre dagar i fängelse. Foto: Ali Aksoyer/AP
Minst 21 journalister greps i kuppens efterdyningar. Foto: Ali Aksoyer/AP

Få tror att alla de som drabbas har någon koppling till kuppen eller ens den utpekade rörelsen. Erdogan har själv beskrivit kuppförsöket som en ”skänk från ovan" som låtit honom bli kvitt sina fiender med ännu raskare tillslag.

Det finns här en dubbelhet. Å ena sidan är det helt väntat med någon form av utrensning och straff för de som bedöms vara skyldiga för del i kuppen. Å andra sidan fruktar många att Erdogan går för långt, eller för hårt fram.

– En framgångsrik kupp hade lett till ett blodigt inbördeskrig, politiskt kaos och ekonomisk kollaps. Att den misslyckades har å andra sidan stärkt Erdogans enväldiga styre genom att undergräva rättsystemet, säger Aykan Erdemir, tidigare parlamentsledamot för socialdemokratiska oppositionspartiet CHP och numera forskare vid Washingtonbaserade Stiftelsen för försvar av demokratin.

Majoriteten av det turkiska folket har i alla fall slutit upp emot kuppmakarna och Gülens rörelse. Om Fethullah Gülen själv har varit personligen inblandad och om det funnits andra krafter bland kuppmakarna, vilka somliga hävdar, är en annan fråga. Men han är minst lika avskydd bland politiskt sekulära som Erdogan. Just nu kan vitt skilda politiska krafter vinna mark i kuppens efterspel.

Fethullah Gülen (till höger) har fått en hel rörelse uppkallad efter sig. Till vänster tidningen Zamans chefredaktör Ekrem Dumanli omringad av demonstrerande Gülen-anhängare. Foto: TT

– När dammet lägger sig, inklusive den rådande stämningen av nationell enighet, som kommer turkiska medborgare inse att de glidit över i en brutal auktoritär regim, säger Erdemir

Det bör tilläggas att många som är kritiska mot Erdogans i dagsläget nog håller det för sig själva, av självbevarelsedrift.

– Med kuppförsöket så har all opposition mot Erdogan tystats av två skäl, säger Burak Kadercan som är Turkietexpert vid amerikanska marinens högskola även om han påpekar att han bara talar för sig själv.

– Även de sekulära är glada över tillslag mot gülenister, men ingen vill sätta sig upp mot Erdogan i ett läge där man kan anklagas för att stödja en kupp.

De internationella reaktionerna bestod inledningsvis främst av fördömanden av kuppen mot Turkiets valda regering. Men omvärldens uttalanden har till Turkiets stora irritation allt mer kommit att handla om oro för hur utrensningen av misstänkta kuppmakare breddats allt mer.

Det fria ordet hotas. Zaman är en av 45 tidningar som stängdes ner av politikerna efter det misslyckade kuppförsöket. Foto: Petros Karadjias/AP

”Utvecklingen i Turkiet sedan det misslyckade kuppförsöket i mitten av juli är inte bara oroväckande utan i längden ohållbar”, skriver Sveriges utrikesminister Margot Wallström i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

”Att med våld avsätta en demokratiskt vald regering får aldrig accepteras. Men inte heller får en regering åsidosätta de mest grundläggande mänskliga rättigheterna”.

Turkiets regering har bestämt slagit ifrån sig kritik och framhåller att man har en ”nolltolerans” för tortyr.

Något som väckte ytterligare oro och som började leda till en mer kritisk ton från det internationella samfundet var anklagelser om misstänkt tortyr mot fångar och anklagade kuppmakare, något bland människorättsorganisationer kritiserar.

– Det är absolut nödvändigt att turkiska myndigheter sätter stopp för dessa förfärliga handlingar och låter internationella observatörer besöka gripna på alla ställen där de hålls, säger Amnesty Internationals Europachef John Dalhuisen i ett uttalande.

Kritiken från omvärlden är massiv - men stödet för Erdogans regering är fortsatt stort hemma i Turkiet. Foto: Hussein Malla/AP

Turkiets regering har bestämt slagit ifrån sig kritik och framhåller att man har en ”nolltolerans” för tortyr. Men det är inte det enda området där Turkiet får kritik. Pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser har reagerat skarpt mot att över hundra medier stängts ned i vad man beskriver som ett försök att tysta oberoende journalistik. Att Bülent Mumay och andra gripits beskriver organisationen i ett uttalande som en ”häxjakt”.

– Jag är rädd för att regeringen utnyttjar kuppförsöket för att krossa kritiker allt mer. De lägger till dem de ser som sina fiender till listorna för att förstöra dem, säger Mumay själv.

"Jag minns när vi hade dödsstraff, det var bättre då."

Bland de mest oroande nyheterna är dock att Turkiet som en följd av kuppen kan komma att återinföra dödsstraffet. Enligt turkiska politiker är det folkets krav, och i ilskan som kuppförsöket piskat upp är det många som ställer sig bakom det.

– Jag minns när vi hade dödsstraff, det var bättre då. Nu är saker sämre och förrädarna växer sig starkare, säger Fatima, som inte vill ge sitt efternamn, till amerikanska NPR i Istanbul.

– De borde alla hängas. Alla förrädare: PKK, Fethullah Gülen, terroristerna och kuppmakarna.

Att den av bland annat Turkiet och EU terrorstämplade kurdiska rörelsen PKK skulle ha något med kuppen att göra finns det knappast några belägg för. Men Fatimas ord säger något om hur hätsk stämningen är efter kuppen.

Europeiska tjänstemän och politiker har varnat för att dödsstraff definitivt skulle sätta stopp för ett turkiskt EU-medlemskap.

Men EU-medlemskap är i vilket fall avlägset, och därför knappast något som påverkar. Att det skulle hota Turkiets Nato-medlemskap är också tveksamt. Nato har alltid hittat sätt att samarbeta med Turkiet oavsett ledning, och även USA har dödsstraff.

Turkiets dröm om EU kan gå helt upp i rök. Foto: Osman Orsal/AP

Turkiet har reagerat med ilska på kritiken från omvärlden. Såväl turkiska ledare som turkiska medborgare ger uttryckt för en växande frustration, besvikelse och känsla av svek från västländer, som enligt dem snabbt beklaga sorgen när terrorister spränger flygplatser men som efter ett kuppförsök med hundratals döda är betydligt mer avvaktande i sin ton. Missnöjet har också gett syre till konspirationsteorier med misstankar om att USA, landet där Gülen ju bor, på något sätt ska ha varit inblandat i kuppförsöket. Att USA har med eftertryck förnekat de anklagelserna hjälper föga.

"Jag vet att det inte finns några riktiga bevis än men jag tror att det vore naivt att säga att USA inte har någon inblandning i kuppförsöket."

– Jag vet att det inte finns några riktiga bevis än men jag tror att det vore naivt att säga att USA inte har någon inblandning i kuppförsöket, säger mjukvaruutvecklaren Bekir Karabulut till The New York Times.

– USA gillar att blanda sig i våra angelägenheter och CIA har stöttat Gülen i åratal, de hjälpte honom fly från Turkiet.

Villigheten att tro på den här sortens konspirationsteorier kan i Sverige framstå som närmast osannolik. Men efter flera militärkupper, inhemska konflikter, politiska motsättningar och inte minst verkliga konspirationer har de blivit del av den politiska kulturen i Turkiet. För många framstår tanken på en, eller för all del flera, konspirationer inte som så osannolikt.

Inte i ett land där så många politiska konflikter sliter i samhället.

KAPITEL 4: ETT HÅRDARE KLIMAT">

– Folk tänkte på det ungefär som global uppvärmning; man vet att det händer men man lever bara vidare.

Kvällens efter kuppförsöket talade Erdogan på nytt och för första gången pekade han också ut en misstänkt: den islamiske ledaren Fethullah Gülen som bor i USA. De två var länge allierade men vänskapen gick i kras när korruptionsutredningar för några år sedan kom obekvämt nära Erdogans inre cirkel.

Expressen TV sände live med anledning av utvecklingen i Turkiet. I studion: Tess Ulander. Foto: Expressen

Därmed blev Gülen också den turkiska statens ärkefiende och en massiv kampanj för att stampa ut rörelsens inflytande i Turkiet tog vid, en kampanj som enligt kritiker kommit att hota Turkiets redan svaga demokrati.

KAPITEL 3: UTRENSNINGEN

Erdogan: ”en skänk från ovan”

Häxjakt på journalister

Konspirationsteorin

Måndagen efter kuppen vaknade journalisten Bülent Mumay av att telefonen ringde.

Det var hans tidigare grannar som berättade att polisen kommit till hans gamla hus för att leta efter honom. Mumay, som senare beskriver det som ”en chock”, började tillsammans med sin flickvän försöka reda ut vad det var som egentligen höll på att hända.

En snabb googling på hans eget namn visade att Bülent Mumay tillsammans med 41 andra journalister var efterlysta, misstänkta för kopplingar till gülenister och därmed också det kuppförsök turkiska myndigheter anklagar Fethullah Gülen för att ligga bakom.

– Det kom som en enorm överraskning för alla som söker på mitt namn på nätet kommer se att jag också har kritiserat gülenister och att jag har ett förflutet som kuppmotståndare, berättar Bülent Mumay.

Han sökte skydd hos en vän som senare begav sig till domstolen. Han säger att åklagaren tillsammans med vännen arrangerade ett möte på onsdagen. Men det tog inte lång tid innan polisen på nytt knackade på dörren och Bülent Mumay sattes bakom lås och bom. I tre dagar förhördes han innan han till slut släpptes efter att flickvännen och andra dragit i gång en kampanj i sociala medier.

Mumay, som beskriver veckan efter kuppen som ”förfärlig”, säger att det inte fanns några bevis mot honom. Han tillägger att han inte är någon politisk oppositionell, även om han som del i sitt yrke även riktat kritik mot regeringen.

Det är inte bara militärer som drabbas utan också tjänstemän, akademiker, lärare och journalister. Till och med fotbollsdomare.

– Jag är en journalist. Ibland kritiserar jag regeringen men i en normal transparent demokrati skriver journalister vad de ser, säger han.

– Problemet är att det styrande partiet inte tål någon kritik och det räcker med att klaga på bilköer för att dömas ut som förrädare.

Listan på personer som gripits, avskedats, stängts av från sina jobb eller förbjudits från att resa utomlands växer snabbt. Det är inte bara militärer som drabbas utan också tjänstemän, akademiker, lärare och journalister. Till och med fotbollsdomare.

Journalisten Bülent Mumay släpptes efter tre dagar i fängelse. Foto: Ali Aksoyer/AP
Minst 21 journalister greps i kuppens efterdyningar. Foto: Ali Aksoyer/AP

Få tror att alla de som drabbas har någon koppling till kuppen eller ens den utpekade rörelsen. Erdogan har själv beskrivit kuppförsöket som en ”skänk från ovan" som låtit honom bli kvitt sina fiender med ännu raskare tillslag.

Det finns här en dubbelhet. Å ena sidan är det helt väntat med någon form av utrensning och straff för de som bedöms vara skyldiga för del i kuppen. Å andra sidan fruktar många att Erdogan går för långt, eller för hårt fram.

– En framgångsrik kupp hade lett till ett blodigt inbördeskrig, politiskt kaos och ekonomisk kollaps. Att den misslyckades har å andra sidan stärkt Erdogans enväldiga styre genom att undergräva rättsystemet, säger Aykan Erdemir, tidigare parlamentsledamot för socialdemokratiska oppositionspartiet CHP och numera forskare vid Washingtonbaserade Stiftelsen för försvar av demokratin.

Majoriteten av det turkiska folket har i alla fall slutit upp emot kuppmakarna och Gülens rörelse. Om Fethullah Gülen själv har varit personligen inblandad och om det funnits andra krafter bland kuppmakarna, vilka somliga hävdar, är en annan fråga. Men han är minst lika avskydd bland politiskt sekulära som Erdogan. Just nu kan vitt skilda politiska krafter vinna mark i kuppens efterspel.

Fethullah Gülen (till höger) har fått en hel rörelse uppkallad efter sig. Till vänster tidningen Zamans chefredaktör Ekrem Dumanli omringad av demonstrerande Gülen-anhängare. Foto: TT

– När dammet lägger sig, inklusive den rådande stämningen av nationell enighet, som kommer turkiska medborgare inse att de glidit över i en brutal auktoritär regim, säger Erdemir

Det bör tilläggas att många som är kritiska mot Erdogans i dagsläget nog håller det för sig själva, av självbevarelsedrift.

– Med kuppförsöket så har all opposition mot Erdogan tystats av två skäl, säger Burak Kadercan som är Turkietexpert vid amerikanska marinens högskola även om han påpekar att han bara talar för sig själv.

– Även de sekulära är glada över tillslag mot gülenister, men ingen vill sätta sig upp mot Erdogan i ett läge där man kan anklagas för att stödja en kupp.

De internationella reaktionerna bestod inledningsvis främst av fördömanden av kuppen mot Turkiets valda regering. Men omvärldens uttalanden har till Turkiets stora irritation allt mer kommit att handla om oro för hur utrensningen av misstänkta kuppmakare breddats allt mer.

Det fria ordet hotas. Zaman är en av 45 tidningar som stängdes ner av politikerna efter det misslyckade kuppförsöket. Foto: Petros Karadjias/AP

”Utvecklingen i Turkiet sedan det misslyckade kuppförsöket i mitten av juli är inte bara oroväckande utan i längden ohållbar”, skriver Sveriges utrikesminister Margot Wallström i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

”Att med våld avsätta en demokratiskt vald regering får aldrig accepteras. Men inte heller får en regering åsidosätta de mest grundläggande mänskliga rättigheterna”.

Turkiets regering har bestämt slagit ifrån sig kritik och framhåller att man har en ”nolltolerans” för tortyr.

Något som väckte ytterligare oro och som började leda till en mer kritisk ton från det internationella samfundet var anklagelser om misstänkt tortyr mot fångar och anklagade kuppmakare, något bland människorättsorganisationer kritiserar.

– Det är absolut nödvändigt att turkiska myndigheter sätter stopp för dessa förfärliga handlingar och låter internationella observatörer besöka gripna på alla ställen där de hålls, säger Amnesty Internationals Europachef John Dalhuisen i ett uttalande.

Kritiken från omvärlden är massiv - men stödet för Erdogans regering är fortsatt stort hemma i Turkiet. Foto: Hussein Malla/AP

Turkiets regering har bestämt slagit ifrån sig kritik och framhåller att man har en ”nolltolerans” för tortyr. Men det är inte det enda området där Turkiet får kritik. Pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser har reagerat skarpt mot att över hundra medier stängts ned i vad man beskriver som ett försök att tysta oberoende journalistik. Att Bülent Mumay och andra gripits beskriver organisationen i ett uttalande som en ”häxjakt”.

– Jag är rädd för att regeringen utnyttjar kuppförsöket för att krossa kritiker allt mer. De lägger till dem de ser som sina fiender till listorna för att förstöra dem, säger Mumay själv.

"Jag minns när vi hade dödsstraff, det var bättre då."

Bland de mest oroande nyheterna är dock att Turkiet som en följd av kuppen kan komma att återinföra dödsstraffet. Enligt turkiska politiker är det folkets krav, och i ilskan som kuppförsöket piskat upp är det många som ställer sig bakom det.

– Jag minns när vi hade dödsstraff, det var bättre då. Nu är saker sämre och förrädarna växer sig starkare, säger Fatima, som inte vill ge sitt efternamn, till amerikanska NPR i Istanbul.

– De borde alla hängas. Alla förrädare: PKK, Fethullah Gülen, terroristerna och kuppmakarna.

Att den av bland annat Turkiet och EU terrorstämplade kurdiska rörelsen PKK skulle ha något med kuppen att göra finns det knappast några belägg för. Men Fatimas ord säger något om hur hätsk stämningen är efter kuppen.

Europeiska tjänstemän och politiker har varnat för att dödsstraff definitivt skulle sätta stopp för ett turkiskt EU-medlemskap.

Men EU-medlemskap är i vilket fall avlägset, och därför knappast något som påverkar. Att det skulle hota Turkiets Nato-medlemskap är också tveksamt. Nato har alltid hittat sätt att samarbeta med Turkiet oavsett ledning, och även USA har dödsstraff.

Turkiets dröm om EU kan gå helt upp i rök. Foto: Osman Orsal/AP

Turkiet har reagerat med ilska på kritiken från omvärlden. Såväl turkiska ledare som turkiska medborgare ger uttryckt för en växande frustration, besvikelse och känsla av svek från västländer, som enligt dem snabbt beklaga sorgen när terrorister spränger flygplatser men som efter ett kuppförsök med hundratals döda är betydligt mer avvaktande i sin ton. Missnöjet har också gett syre till konspirationsteorier med misstankar om att USA, landet där Gülen ju bor, på något sätt ska ha varit inblandat i kuppförsöket. Att USA har med eftertryck förnekat de anklagelserna hjälper föga.

"Jag vet att det inte finns några riktiga bevis än men jag tror att det vore naivt att säga att USA inte har någon inblandning i kuppförsöket."

– Jag vet att det inte finns några riktiga bevis än men jag tror att det vore naivt att säga att USA inte har någon inblandning i kuppförsöket, säger mjukvaruutvecklaren Bekir Karabulut till The New York Times.

– USA gillar att blanda sig i våra angelägenheter och CIA har stöttat Gülen i åratal, de hjälpte honom fly från Turkiet.

Villigheten att tro på den här sortens konspirationsteorier kan i Sverige framstå som närmast osannolik. Men efter flera militärkupper, inhemska konflikter, politiska motsättningar och inte minst verkliga konspirationer har de blivit del av den politiska kulturen i Turkiet. För många framstår tanken på en, eller för all del flera, konspirationer inte som så osannolikt.

Inte i ett land där så många politiska konflikter sliter i samhället.

KAPITEL 4: ETT HÅRDARE KLIMAT

Ett land med många konflikter

Erdogans allians med Gülen

Advokatfirman: ”Vi har bevis”

Protesterna som 2013 skakade Istanbul tog regeringen på sängen. Allt började med krav på att rädda Gezi-parken från planer på ett nytt shoppinggalleria, men snart handlade protesterna om en bredare kritik mot landets styre.

Myndigheterna svarade med vattenkanoner och gummikulor.

När tårgasen lagt sig hade elva människor mist livet och tusentals skadats, många allvarligt.

– Min far gillar alla saker som kapitalismen fört med sig. Varje gång jag åker till byn säger han: ”Titta på vägarna, titta på fabrikerna, titta på sjukvården”. Han ser inte det negativa. Och han var väldigt arg när jag berättade att jag demonstrerade, säger 35-åriga advokaten Güzin till The New York Times.

Hon vill inte ge sitt efternamn, kanske förståeligt. Det politiska klimatet i Turkiet har under flera år hårdnat. Det drabbar oppositionella, medier, minoritetsgrupper och folk som i största allmänhet vågat kritisera eller ens skoja med Erdogan. Efter kuppförsöket i juli väntar sig de flesta ett ännu mer auktoritärt Turkiet, och den politiska oron som följt blottar igen landets många konflikter.

Konflikten mellan den turkiska regeringen och PKK, som är terrorstämplad av bland annat Turkiet och EU, har blossat upp på nytt.

Kurdfrågan är alltid närvarande. Konflikten mellan den turkiska regeringen och PKK, som är terrorstämplad av bland annat Turkiet och EU, har blossat upp på nytt. Sedan förra sommaren har tusentals dödats och flera huvudsakligen kurdiska städer har sett en massiv förstörelse samtidigt som Turkiet drabbats av flera terrorstämplade bombdåd.

Men mer än något så har kuppförsöket riktat strålkastarljuset mot konflikten mellan president Erdogan och hans tidigare allierade Fethullah Gülen, som den turkiska regeringen pekat ur som skyldig trots dementier från Gülens sida.

Den i dag 75-årige Gülen, som bor i amerikanska delstaten Pennsylvania, är en islamisk imam. Han har successivt byggt upp en omfattande rörelse – ”Hizmet” ("Tjänst”). Rörelsen har välgörenhetsorganisationer och skolor världen om, även i Sverige. Den förespråkar utåt sett altruism, samarbete och tolerans, men kritiker ifrågasätter dess verkliga motiv.

Ismail Sezgin, chef för Londonbaserade centret för Hizmet-studier, gick som ung i en skola kopplad till Gülens nätverk i Turkiet. Det var dock först under sina senare studier som han själv involverade sig i rörelsen.

Sezgin minns när han träffade Fethullah Gülen för första gången vid ett besök i Pennsylvania. Sezgin beskriver hur han och en vän för att visa respekt reste sig när Gülen klev in i rummet. Imamen reagerade med en besvärad grimas.

Efter månader av strider mellan säkerhetstyrkor och kurdiska separatister samlades tusentals kurder för att fira Newroz i Diyarbakir i april i år. Foto: Ulas Tosun/Getty

– Jag insåg att det var på riktigt. Många människor säger sig inte vilja ha respekt, makt eller att folk reser sig för dem, äger Sezgin i telefon.

– Men man kan se att det inte är sant, och att de innerst inne njuter av det. Med Gülen såg jag att det var annorlunda.

När Recep Tayyip Erdogan och hans unga AK-parti 2002 vann nästan två tredjedelar av det turkiska parlamentet var det ett hårt slag mot det sekulära etablissemang som länge hade styrt landet. Men även om Erdogan hade vunnit den formella makten så saknade han de organiserade gräsrötter och det institutionella stöd han behövde för att inte hotas av sina fiender. Lösningen blev en allians med Gülen och de två hade också mycket gemensamt: en moderat islamistisk ideologi och en gemensam fiende i den sekulära eliten.

För Erdogan blev Gülens rörelse, med starkt fäste inom rättsväsendet, en bra knölpåk att ge sig på de sekulära med. Ändå fram tills att Erdogan krets själv fick sig en släng av sleven. Runt 2010–2011 började det knaka i förhållandet och när en stor korruptionsrättegång riktades mot personer i Erdogans inre krets rasade allt.

Gülen, som AKP bara några år tidigare hyllat, anklagades nu för att från USA i hemlighet infiltrera maktens korridorer och ha fyllt byråkratin med anhängare lojala inte till staten utan till honom själv. Utrensningen av verkliga eller misstänkta gülenister inom rättsystem, myndigheter och medier började redan då, men efter kuppförsöket i juli 2016 har takten skruvats upp rejält.

Halil Karaveli, Turkietkännare vid Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik, hyser inga tvivel om att gülenister låg bakom kuppen. Regeringen måste enligt honom reagera på det. Med det sagt drabbar utrensningarna knappast bara kuppmakare eller ens gülenister, och anklagelser om tortyr oroar Karaveli.

– Varken Erdogan eller gülenisterna är några demokrater men Erdogan är i alla fall demokratiskt vald. Han har därför någon sorts legitimitet och kan också väljas bort, säger han.

– Gülenisterna hade däremot inte gått att välja bort. Turkisk demokrati hade nog begravts under väldigt lång tid framöver om kuppen hade lyckats.

Advokatfirman som Erdogans regering har hyrt för att driva rättsfall mot Gülen i USA och andra länder säger i en intervju med Expressen att den har information som knyter Gülen samman med kuppförsöket, och och att denna snart kommer offentliggöras men ger i dag ingen ny information.

September 2015, polisen skjuter vattenkanoner och tårgas mot demonstranter som kritiserar den turkiska regeringen. Foto: Sedat Suna/TT

Men Gülen och hans anhängare avfärdar anklagelserna. Saken måste naturligtvis utredas, säger Ismail Sezgin. Men han ger flera skäl till att tvivla. För det första finns det enligt honom inget stöd i Gülens ideologi för kupper, för det andra har inte rörelsen det inflytande som krävs. Slutligen så vore det för en redan pressad organisation politiskt självmord, inhemskt och internationellt.

– I min mening ligger Gülen, gülenister eller Hizmet inte bakom detta, säger Ismail Sezgin.

– Särskilt under de senaste tre åren har de anklagats för nästan allt som går fel i Turkiet – de har varit väldigt bekväma att skylla på.

Bland Turkiets politiska klass, tjänstemän och myndigheter som stöder AKP, tvivlar få på att det är Gülen som ligger bakom kuppförsöket. Men det är inte bara politiska överväganden som ligger bakom Erdogans tillslag mot gülenister och andra motståndare, verkliga eller inbillade. Det handlar enligt många experter också om hans personlighet.

KAPITEL 5: ERDOGAN

Sålde saft och bullar

En ottomansk sultan?

”Snarstucken och auktoritär”

Det finns en särskilt sorts lojalitetsuppvisning som bara en kris kan locka fram. En kris som ett misslyckat kuppförsök till exempel. Ett av de mer iögonfallande exemplen måste dock vara den innovativa skapelse ”rekordfrisören” Ercan Buyruk skapade efter en blixt av politisk inspiration.

Inte mindre än åtta timmar av oavbrutet arbete ska det ha tagit för Buyruk att klippa och raka in ett porträtt på president Recep Tayyip Erdogan i bakhuvudet på sin assistent. Allt som ett uttryck för kärleken till ledaren, som Hurriyet Daily News konstaterar.

– Vi har känt kärleken till vår president i våra hjärtan. I egenskap av frisör vill jag att den kärleken återspeglas i hår. Vi har redan ristat in denna kärlek i våra hjärtan för att inte tala om våra huvuden, säger Buyruk som tidigare ska ha knipit en plats i Guinness rekordbok genom att raka 363 personer inom loppet av ett dygn.

Galata-tornet i Istanbul lyser i Turkiets färger dagarna efter militärkuppen 2016. Foto: Petros Karadjias/AP

Det är inte alla politiska ledare som kan göra anspråk på att väcka den sortens kärlek. Men så är Erdogan inte vilken politisk ledare som helst, vare sig man älskar eller hatar honom, och det finns gott om folk i båda lägren.

Recep Tayyip Erdogan föddes enligt sin officiella biografi i Istanbul den 26 februari 1954. I en fattig familj med rötterna i staden Rize där hans far arbetat i kustbevakningen, enligt BBC. Det var också där han levde under sin tidigare barndom innan familjen flyttade till Istanbul i hopp om utbildning och ett bättre liv för barnen. Som tonåring ska han ha sålt saft och bullar på gatorna i Istanbul, och efter att ha avslutat gymnasiet studerade han företagsekonomi vid vad som nu heter Marmara-universitetet.

Erdogans framtida karriär låg inte inom idrotten utan inom politiken.

Erdogan gifte sig 1978 med sin fru Emine och tillsammans har de fyra barn, två söner och två döttrar. I sin ungdom spelade han halvprofessionell fotboll, något som påtalats inte minst i samband med att ett antal fotbollsdomare efter kuppförsöket blivit av med jobbet.

Men Erdogans framtida karriär låg inte inom idrotten utan inom politiken. Han steg snabbt inom islamistiska Välfärdspartiet. Partiets förbjöds 1998, men fyra år innan dess blev han borgmästare i Istanbul. Medlemmar av den sekulära eliten vittnade redan då om avsky för en politiker som de fruktade skulle påtvinga hela staden sin religiösa konservativism.

En tårögd Recep Tayyip Erdogan och hans hustru Emine lyssnar på ett hyllningstal till presidenten. Foto: Murat Cetinmuhurdar/AP

Erdogan medgrundade 2001 konservativa och moderat islamistiska Rättvise- och framstegspartiet som brukar kallas vid dess turkiska förkortning AK-partiet eller AKP. Efter att partiet 2002 blev storsegrare i det turkiska valet blev Erdogan premiärminister. När han inte längre kunde vara premiärminister ställde han i stället upp som president vilket han blev 2014. Sedan dess har han gjort allt för att utöka presidentämbetets makt i ett land där det traditionellt inte har vägt lika tungt som i till exempel USA.

Som president ska Erdogan egentligen vara opartisk, men få om någon tror något annat än att det fortfarande är han som är den starkaste kraften i AKP och därmed också i Turkiet.

Erdogan försökte länge framställa sig som den västvänliga islamismens ansikte utåt, och överlag gick det ganska bra att övertyga europeiska och amerikanska ledare. Den turkiska ekonomin växte snabbt och bedömare tyckte sig i Turkiet se ett exempel på hur konservativt religiös politik kan fungera väl i ett land som efter långt tids militärstyre försöker bygga upp sin demokrati. Turkiets generaler och sekulära elit såg på med misstänksamhet, men det var i de breda och överlag fattigare turkiska massorna som Erdogan hade sitt stöd.

Den egna fotbollskarriären ligger på is, men här deltog Erdogan i en uppvisningsmatch 2014. Foto: Kayhan Ozer/AP

Men den inledande optimismen från utlandet skulle snart komma av sig. Under sin tid vid makten kombinerade Erdogan en vilja att utöka Turkiets internationella roll med ett allt hårdare grepp om politiken på hemmaplan. Särskilt när ekonomin försämrades blev retoriken hårdare, men också mer nationalistisk. Han hänvisade ibland till det ottomanska rikets storhetstid, vilket fick en del bedömare att börja beskriva hans ambitioner som dem hos en sorts ny sultan, en beskrivning som mött motstånd.

Det går inte att förneka att Erdogan har ett omfattande stöd på hemmaplan.

– Även om Erdogan ofta använder neoottomansk retorik är hans projekt att bygga ett enväldigt styre och inte att bygga upp ottomanska riket, säger experten och tidigare socialdemokratiske parlamentsledamoten Aykan Erdemir.

– Med tanke på Turkiets svajiga ekonomi och institutioner försöker han bara hålla kvar vid makten under täckmanteln av ett imperiums storhet.

Erdogan röstar i presidentvalet 2014. En stor framgång för grabben som sålde saft som liten som blev president. Foto: Hussein Malla/AP

Det går inte att förneka att Erdogan har ett omfattande stöd på hemmaplan. Men han har också väckt ont blod genom en rad inskränkningar i den turkiska demokratin. Det handlar om koncentration av makt men också förtalsrättegångar där det krävts mycket lite i fråga om påstått brott. En del har beskrivit det som typiskt beteende hos en ”stark man” inom politiken, men enligt andra bedömare handlar det snarare om svaghet och de maktkamper han utkämpat handlar inte bara om politik utan också om personlighet.

– Erdogan är snarstucken, väldigt auktoritär och har stort kontrollbehov. Att han har betett sig som han har gjort vid makten är inte för att han är stark utan för att han är svag, säger Halil Karavali vid Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik.

– Det finns som en illusion av Erdogan som en stark man, bilden av en despot. Men den är enligt mig rätt missvisande för han är mycket bräckligare.

Ett ytterligare tecken på att så skulle vara fallet kan vara sättet på vilket Erdogan tvingats söka nya allierade i olika delar av den turkiska politiken. Efter att det brast i vänskapen med Gülen vände sig Erdogan mot de sekulära generalerna, enligt flera experter. Det kan också vara en förklaring att den fredprocess Erdogan inledde med kurdiska PKK rasade samman, och mynnade ut i det senaste året på nytt uppblossade konflikt.

Erdogans personlighet tillsammans med de skiftande allianserna i den turkiska politiken öppnar för en osäker framtid. Särskilt efter kuppförsöket och de följande utrensningarna av misstänkta gülenister, som lämnat särskilt militären försvagad och urgröpt.

Det är samtidigt viktigt att påpeka att Turkiets politik inte bara handlar om Erdogan, och hans anhängare kritiserar det fokus som riktas mot presidenten.

– Att knyta allt som händer till Erdogan börjar bli lite tröttsamt, säger Zeynep Kandur som är journalist och styrelsemedlem för AKP i Istanbul.

Hon anser att det är orientalistiskt, okunnigt och förolämpande att bara tala om Erdogan.

– Att reducera det hela till att ”Erdogan utökar sin makt” är en förolämpning mot det turkiska folket. De kämpade för demokrati, dog för demokrati och att säga att de skulle ge upp allt är för att vara helt ärlig löjligt.

Många ställer sig helt enkelt den egentligen självklara frågan: Vad händer nu?

KAPITEL 6: TURKIETS FRAMTID

EU eller Ryssland?

Rädsla bland minoritetsgrupper

”Tiden för kamp har börjat”

Under Gezi-protesterna tre år sedan var byggnaderna bredvid den stora scenen som nu står i Istanbul klädda i oppositionens flaggor och banderoller. Nu hänger stora bilder på president Recep Tayyip Erdogan på väggarna. Det var från denna scen som Erdogan talade om att återinföra dödsstraffen med hänvisning till folkets vilja, för att inte säga hämndlystnad.

Rysslands president Vladimir Putin och Turkiets dito Recep Tayyip Erdogan i Ankara december 2014. Foto: Burhan Ozbilici/AP

Taksimtorgets förvandling från oppositionellt protestnav till samlingsplats för Erdogans anhängare är iögonfallande, och återspeglar enligt många bedömare inte bara dagens verklighet i Turkiet utan kanske också dess framtid.

Kuppförsöket kan knappast kallas demokratiskt, och ingen av dem som intervjuats till den här artikeln har uttryckt något stöd för det. Det turkiska folket och den politiska oppositionen har överlag visat enighet emot kuppförsöket. Men frågan om vad som händer nu hänger i luften. Erdogan och hans regering hyllar vad man ser som demokratins seger

– En kupp är läskig och det är läskigt att folk dödas. Men jag tror att om Turkiet kan ta sig igenom detta och får västs stöd så kan det bli reformer och i så fall väntar stora saker för Turkiet, säger journalisten och AKP-medlemmen Zeynep Kandur.

– Men den här attityden att Turkiet är på fallrepet måste sluta för Turkiet har en uppförbacke. Landet har kommit långt och saker måste ordnas, och det finns en bit kvar.

Men bara för att kuppen inte var demokratisk, och bara för att hotet från gülenisterna är mer än en paranoid fantasi, så betyder det inte att Erdogan inte utnyttjar den för att föra landet i mer auktoritär riktning, säger många bedömare. Det är tvärtom vad många nu väntar sig.

– De här två sakerna behöver inte säga emot varandra, säger experten Burak Kadercan.

Utrensningarna som har följt kuppförsöket i Turkiet riktas främst, men inte bara, mot Gülenrörelsen. Foto: Petros Giannakouris/AP
Erdogan tackar polisens specialstyrkor som lyckades kväsa den senaste kuppen i sin linda. Foto: Kayhan Ozer/AP

Utrensningarna som har följt kuppförsöket riktas främst, men inte bara, mot Gülenrörelsen. Kadercan uppskattar kraften i tillslagen mot gülenister till ”tio av tio, eller kanske elva” medan han uppskattar att andra drabbas kanske på nivå ”två eller tre” på samma skala. Men precis som många andra anar han att det snart kan komma att öka.

Det finns på det hela en allvarlig risk att utrensningarna gräver ut och försvagar hela Turkiets politiska byråkrati. Särskilt armén och officerskåren vars led kommer att ta lång tid att fylla ut igen, enligt Erdogans anhängare ett pris värt att betala.

En allmän oro har lagt sig över Turkiet efter kuppförsöket i juli, men bland turkiska minoriteter är läget mer akut.

En av de mest sannolika konsekvenserna är samtidigt att Erdogan, precis som han länge velat, kommer kunna ge sitt presidentämbete nya och större befogenheter vilket i sin tur säkrar hans politiska dominans. Erdogan har, trots allt, i dag stöd av mer än halva befolkningen och försöker just nu mäkla fred med oppositionella bland annat genom att skrota förtalsåtal han väckt mot kritiker.

– Allt han behöver göra är att utlysa en folkomröstning så är det klart, säger Kadercan.

En allmän oro har lagt sig över Turkiet efter kuppförsöket i juli, men bland turkiska minoriteter är läget mer akut. Sammandrabbningar mellan AKP-anhängare och medlemmar av alevi-minoriteten har blossat upp, enligt al-Jazeera. Minoritetsgrupper har börjat bilda lokala frivilliggrupper för att skydda sig själva.

– Folk bildar självförsvarsgrupper mot AKP-mobbar, säger Ertugrul Kurkcu, en ledande medlem av prokurdiska vänsterpartiet HDP.

"Republikanska och demokratiska rallyt" blev en demonstration som samlade anhängare från både Erdogans AKPoch republikanska CHP i spåren efter kuppförsöket. Foto: Chris McGrath/Getty

– De mest drabbade grupperna är kvinnor, alevier och kurder.

Mot den bakgrunden kan omvärldens uppmaningar att respektera demokratiska och mänskliga rättigheter te sig rätt begripliga. Samtidigt har vad man inom turkiska regeringen ser som en bristande empati leda till försämrade relationer mellan Turkiet och exempelvis EU-länder, tror flera experter.

– En sak som kommer ur det här är att det visar på en svaghet i Turkiets relation med USA och EU, säger experten Selim Koru från Ankara.

– Vi har sett en omfattande attack mot Turkiets grundlag och dess demokrati och allt vi har hört är ett ljummet ”vi beklagar och vi stöder Turkiet” – de har inte matchat Turkiets känslomässiga läge.

EU har mycket mer att erbjuda Turkiet, än vad Ryssland har, både i form av marknad och politik.

En del har till och med spekulerat i att Turkiet vänder västländer ryggen och i stället närmar sig exempelvis Ryssland. Men EU har mycket mer att erbjuda Turkiet, både i form av marknad och politik. Och eftersom EU:s flyktingavtal gjort Turkiet till grindvakt är Bryssel är beroende av Erdogan, som nu sitter med alla trumfkort på hand.

Livet går tillbaka till vardagen, en pojke säljer flaggor framför huset med Erdogans porträtt. Foto: Emrah Gurel/AP
Vad händer nu? Kanske vet bara Recep Tayyip Erdogan, porträttet till höger, till vänster hänger en bild av turkiska republikens grundare Mustafa Kemal Ataturk. Foto: Lefteris Pitarakis/AP

På det hela är det en oroande bild som analytikerna målar upp, när de beskriver sina förväntningar om Turkiets framtid. Exakt vem som egentligen är skyldig vet vi ännu inte, och förhoppningsvis är det domstolarna som ska avgöra det.

Turkiet har under de senaste åren tagit en mer auktoritär riktning. Men det auktoritära Turkiet uppfanns inte heller av Erdogan utan går mycket längre tillbaka och var verklighet även under de sekulära generalernas styre.

Erdogan kommer med all sannolikhet söka större makt medan kuppen samtidigt försvagar landets institutioner. Kortsiktigt stärker han sin hand samtidigt som Turkiet urholkas allt mer, och i en skarp varning förklarade Erdogan i onsdags att alla som stött rivalen Fethullah Gülen inte kan förvänta sig någon nåd.

– Jag vet att det fortfarande finns dem som inte vill tro på det. Jag vet att det fortfarande finns dem som tittar men inte ser. Men från och med detta ögonblick är tiden för misstankar över, och tiden för kamp har börjat, sade Recep Tayyip Erdogan – Turkiets härskare, älskad och hatad av många.

Erdogan kommer med all sannolikhet söka större makt medan kuppen samtidigt försvagar landets institutioner. Foto: Farnum Shakeira/TT

Illustration: Janetta Nyberg