Gheorghe lämnade nybyggda huset och djuren för att tigga i Sverige


MALU VANAT–BUZAU–BUKAREST

Den tidigare metallarbetaren Gheorghe har två hus, laptop, internet, gård, hästar, grisar.

När lönerna sänktes under krisen bytte han yrke – till tiggare.

Hur många EU-medborgare tigger i Sverige?

Cirka 4 700 utsatta EU-medborgare finns i Sverige för tillfället. De flesta som tigger har kommit till Sverige frivilligt, men det förekommer organiserad brottslighet, till exempel människohandel och utpressning. De vanligaste brotten de som tigger utsätts för är misshandel, stöld, ofredande och olaga hot.

Källa: Nationell lägesbild december 2015, Brottslighet med koppling till tiggeri och utsatta EU-medborgare i Sverige, Polisen.

Det är inte bara hundratals mil mellan Högdalens tältläger och den rumänska byn Malu Vanat. Det är också milsvid skillnad i levnadsstandard.

32-årige Gheorghe, en blond, muskulös man i gråblommiga shorts och solbränd överkropp, har en stor tomt med två hus – ett gammalt och ett nytt som han håller på att färdigställa. Från gården bakom husen har man utsikt över en sjö. På åkern betar hästar.

Gheorghe går in i sitt nya vardagsrum, slår upp laptopen som står ovanpå teven och söker efter något på internet.

Barnen rider barbacka och klappar grisarna. Det hamras från tomterna intill, på många av infarterna ligger byggmaterial.

Pengarna som förvandlas till hus har tjänats ihop på svensk asfalt. Nästan alla från Malu Vanat har varit i Stockholm och tiggt, och bott i Högdalens tältläger.

De är rudari, ett minoritetsfolk som brukar kallas romer. Själva vill de kallas rumäner.

Gheorghe går in i sitt nya vardagsrum, slår upp laptopen som står ovanpå teven och söker efter något på internet. En av hans söner springer runt och leker i svensk fotbollströja.

Familjen började bygga det nya huset under ekonomiska krisen, när det blev billigare. I samma veva blev Gheorghe och flera andra män i byn av med sina jobb.

– Före krisen var vi metallarbetare på byggen, berättar han och fiskar upp ett ciggpaket.

– Finns inga såna jobb nu då?

– Jo, jag har blivit erbjuden jobb, men det är för dålig lön.

Att bo i tält i Högdalen och tigga vid T-centralen beskriver han som ett otroligt svårt liv. Långt från familjen och hemmet i Malu Vanat. Men i Stockholm går det att tjäna mer pengar.

I Rumänien kan männen tjäna runt 1 700 kronor efter skatt. Det är vad min tolk tjänar som kommunanställd i Bukarest – en ung kvinna som har två universitetsutbildningar och håller på att läsa in en tredje. Hon böjer ner huvudet och biter ihop käkarna när männen säger att man inte kan jobba för så lite pengar. De har tiggt i många år – i Italien, Tyskland, Sverige.

Ett par som inte har råd att bygga ut sitt lilla turkosa hus är Gheorghe State, 48, och Georgeta State, 42. Gheorghe går runt barfota på gården, en tvättmaskin står i gruset. Han viftar med armarna:

– Alldeles för litet! Två rum! 17 personer!

Gheorghe och Georgeta har fem barn – 24, 23, 17, 14 och 13 år gamla – och tio barnbarn.

Alla barnen är gifta och har egna barn – även 13- och 14-åringen. Inget barn går i skolan, som är gratis. Eftersom de inte går i skolan får de inte heller barnbidrag.

Föräldrarna och de tre äldsta barnen har varit i Flemingsberg och tiggt. Gheorghe häller upp kaffe och Coca-Cola på ett rangligt bord i ett av de trånga rummen och drömmer om ett annat liv:

– Om bidragen i Rumänien var som i Sverige skulle vi inte åka nånstans. I Stockholm är det mycket bättre för bidragen är högre och man kan dricka kaffe och äta mat gratis och duscha.

Gheorghe State, 48, och Georgeta State, 42, har fem barn. Inget av barnen går dock i skolan, vilket betyder att de inte får något barnbidrag. Föräldrarna och de tre äldsta barnen har varit i Flemingsberg och tiggt. Foto: Magda Gad

Löner och bidrag i Rumänien

Lagstadgad minimilön är 1 670 kronor efter skatt.

Medellön i landet är 3 880 kronor efter skatt.

Medellönen i Bukarest är 5 550 kronor efter skatt.

Vuxen som saknar anställning och därmed sjukförsäkring kan teckna en för 125 kronor i månaden.

Sjukförsäkring krävs för att få EU‐försäkringskortet.

Akutsjukvård är gratis för alla i Rumänien de tre första dygnen, men det förekommer att läkare vill ha mutor.

Barnbidraget är 430 kronor i månaden upp till två års ålder, därefter 180 kronor upp till 18 år.

Långtidssjuka kan få sjukpenning.

Personer med funktionshinder kan få sjukpension och stöd till personlig assistent.

Socialbidrag behovsprövas utifrån antal familjemedlemmar, övriga bidrag samt inkomster från jordbruksmark och djurhållning.

För en familj om två vuxna och fyra barn är socialbidraget 1 210 kronor i månaden.

Får man socialbidrag och är arbetsför är man skyldig att göra samhällstjänst, till exempel parkjobb, ett visst antal timmar i månaden.

Det finns uppgifter om att socialbidragsmottagare som varit utomlands för att tigga har strukits för att man anser att de haft icke deklarerade inkomster.

– Är det gratis? avbryter jag.

– Ja, svenskar ger oss kaffe och mat när vi sitter på gatan. Vi får medicin och kläder också. Alvedon!

Han fortsätter i lika snabb takt:

– Arbetslösa i Sverige får bidrag! I Sverige får folk 10 000 kronor om de har fyra barn! I Sverige kommer nån ge dig det du behöver gratis om du inte har. Och poliserna är snälla. Vi har inga problem med polisen i Sverige. De kom till vår husvagn och frågade oss om vi hade det bra!

Han skrattar som om han pratade om paradiset.

– Har ni kunnat spara något av pengarna ni tiggde ihop?

– Nej, inte sparat. Vi åt upp pengarna och betalade bussen för att åka hem igen.

– Vad behöver ni för att få ett bättre liv?

– Munca, munca! Jobba! Städa, tvätta.

– Har ni sökt jobb i Bukarest?

– Nej, inte Bukarest. Folk där med utbildning får inte jobb.

– Här i byn då?

– Bara dagsverke. Jordbruk.

"Jag kan tjäna på en dag i Sverige vad jag tjänar på en månad i Rumänien. Vi kommer fortsätta åka till Sverige tills det blir svårare att komma in."

Arbetslösheten har lamslagit många rumänska städer. En av dem är industriorten Buzau, som kan skylta med en ölfabrik och ett lerigt getto.

Runt 4 500 romer bor bland de etniska rumänerna i stadens bostadsområden. Runt 500 romer bor i Aleea Gradinilor. Trädgårdsgränd på svenska.

Här finns ingen trädgård.

Här går man runt i dy och urin bland korrugerad plåt. Folk super, någon står på ett tak och skriker att han är tjuv och just släppts från fängelset.

Nästan alla från gettot har varit i Borås och tiggt. De som fått med sig pengar hem bygger om sina skjul till hus.

Det går ett rykte i Aleea Gradinilor om att Borås betalar tiggare 1 500 euro för att de ska åka hem.

En fembarnspappa som vill dra in el i huset har hört det och gjort upp en plan:

– Så fort jag sparat ihop till bussbiljetten till Sverige tänker jag åka dit och bara ta pengarna och åka hem igen.

Många av invånarna i Malu Vanat har bott i tältlägret i Högdalen söder om Stockholm. Den här bilden togs i februari 2014, strax efter att det dåvarande lägret tömts av polisen. Foto: Sara Strandlund

Barnen som lämnas kvar

350 000 barn har i Rumänien, enligt Unicef, lämnats av föräldrar som migrerar för att försörja sig utomlands.

7 procent av Rumäniens invånare i åldrarna 0–18 år är så kallade "children left behind", barn som lämnats kvar i hemlandet.

157 000 rumänska barn har en pappa som arbetar utomlands och 67 000 har en mamma som arbetar utomlands.

En tredjedel, mer än 126 000 barn, har blivit lämnade av båda sina föräldrar.

400 000 barn i Rumänien – utöver de 350 000 barn som just nu har en eller flera föräldrar i utlandet – har under kortare eller längre period i livet blivit lämnade av föräldrar som försörjer sig utomlands. Det innebär att 750 000 rumänska barn har påverkats i större eller mindre utsträckning av att deras föräldrar åkt utomlands.

Källa: childrenleftbehind.eu/countries‐of‐origin‐romania

När jag kollar med Borås visar sig ryktet vara falskt – det de har gjort är att betala bussresor för tiggare som valt att återvända till Rumänien.

19-årige Doru cyklar stolt genom gettot i silvrig dunjacka. Han åkte till Falkenberg och pantade burkar – och fick svartjobb som målare hemma hos en svensk man.

– 500 kronor i fickan varje dag! ler han med snedbena och pigga ögon.

Han är utbildad frisör och vill arbeta som det här hemma, men det enda jobb som går att få i trakten är som rörmokare och det vill nästan ingen ha för lönen är låg.

– Jag kan tjäna på en dag i Sverige vad jag tjänar på en månad i Rumänien. Vi kommer fortsätta åka till Sverige tills det blir svårare att komma in.

– Ska det bli svårare att åka till Sverige?

– Ja, jag har hört att det kommer bli svårare att komma in i Sverige om man inte har jobb, många säger att det kan bli så. Vi åker så länge vi kan.

 

Doru cyklar med mig till slutet av gettot. Det är så långt som hans liv sträcker sig.

Till slutet av lervällingen.

Organisationen Hjärta till Hjärta hjälper utsatta i Rumänien. Bland annat erbjuder de läxhjälp till barnen och jobb som alternativ till tiggeri – de anser att utbildning och vita jobb är det enda som kan bryta det utanförskap de fattiga lever i.

Just nu har Hjärta till Hjärta fem anställda som tillverkar korgar och tjänar 3 600 kronor i vit nettolön varje månad.

Just nu har Hjärta till Hjärta fem anställda som tillverkar korgar och tjänar 3 600 kronor i vit nettolön varje månad. Tanken är att kunna tillverka i stor skala och sälja i butiker som Ica och Konsum för att många ska kunna anställas.

Men det är svårt att få folk att tacka ja till jobben. Rumänen Razvan Popescu åker runt i byar och försöker anlita. Han har haft som mål att anställa 50 personer men det börjar se mörkt ut. När jag möter honom i Bukarest slår han ut med armarna:

– De flesta säger att de kan tjäna mer på att tigga i Sverige och tackar nej.

En konsekvens av tiggeriet är att många barn lämnas ensamma hemma i Rumänien – ofta i gettoliknande miljöer.

När jag frågar Valeriu Nicolae, en rumänsk rom som är mångfaldigt prisad för sitt människorättsarbete med romer och andra minoriteter, vad som händer med de här barnen svarar han:

– Det dödar barnen. Vi skapar den nya generationen av tiggare, drogmissbrukare, extremt fattiga, exkluderade och kriminella.

”Jag träffade politikerna från Stockholm i Bryssel 2004 och varnade dem för att tiggare kommer att komma till Sverige när Rumänien går med i EU. Ingen lyssnade.”

Redan för tio år sedan försökte han få Sverige att förstå att något behöver göras åt Rumäniens getton. Han återger händelsen:

– Jag träffade politikerna från Stockholm i Bryssel 2004 och varnade dem för att tiggare kommer att komma till Sverige när Rumänien går med i EU. Ingen lyssnade. 2008 sa jag det igen. Ingen lyssnade. 2012 kom de till mig och sa: "Vi har ett problem med tiggare." Jag tänkte: "Idioter", och svarade: "Nu är det för sent."

Valeriu Nicolae arbetar med barnen i Bukarests farligaste getto – Livezilor i Ferentari. Han erbjuder dem aktiviteter som sport, musik och läxläsning. Dessutom betalar han mammor som ligger i riskzonen för att åka utomlands och tigga 1 250 kronor i månaden för att de i stället ska stanna hemma och gå med sina barn till skolan och lära tillsammans med dem – det ger utbildning till två generationer och håller ihop familjerna.

Valentin Curte och Maria Curte, båda 28, med två barn utanför sitt hem i Aleea Grandinilor. De behöver pengar för att kunna dra in el i huset, och Valentins plan är att åka till Borås. Foto: Magda Gad

Under solen på en gårdsplan i en stilla del av Bukarest spelar barn fotboll. Alla är barn som varit ensamma och tagits om hand av rumänska Liv och Ljus, som stöds av svenska Läkarmissionen.

Vd:n Florin Ianovici har arbetat med utsatta och hemlösa människor i 22 år.

När jag frågar om det är bra att ge pengar till tiggare i Sverige dömer han ut det helt:

– Absolut inte. Ger du pengar till dem så är det som att ge dem lön för att sitta på gatan. Det kommer leda till att de stannar på gatan och de kommer även uppmuntra fler att komma till Sverige. Och när de sitter på gatorna och tigger kommer barnen lämnas kvar hemma där ingen tar hand om dem, de får ingen utbildning och familjen kommer inte att ha en framtid.

Aleea Grandinilor – Trädgårdsgränd på svenska – är ett getto i industristaden Buzau. Här bor omkring 500 romer. Foto: Magda Gad

– Vad för slags hjälp behöver de då?

– De behöver professionell hjälp. Vi kanske känner oss skyldiga för att vi har ett välordnat liv och ett hem att bo i, men det är viktigare att göra något mer än att ge pengar, att kontakta hjälporganisationer och myndigheter och hitta en långsiktig lösning för hur de här människorna kan förändra sina liv.

Florin Ianovici arbetar enligt principen att man aldrig ska ge utan krav på motprestation.

Ger man till exempel kläder till barn i getton går de ofta till närmsta gathörn och säljer kläderna. För att motverka det kan man ge dem kläder mot att de kommer till fotbollsträningarna.

”Det bästa är att försöka lösa problemen här i Rumänien. Hitta roten till problemet. Vad saknas i deras liv, hur kan de integreras i samhället?”

På samma sätt resonerar man när det gäller vuxna. Betalar Liv och Ljus en familjs obetalda räkningar måste de lova att låta sina döttrar gå färdigt skolan och inte gifta bort dem.

Han anser att situationen är för komplex för att lösas på gatan och att man i stället ska hjälpa på plats.

– Det bästa är att försöka lösa problemen här i Rumänien. Hitta roten till problemet.

Vad saknas i deras liv, hur kan de integreras i samhället, vilken utbildning behöver de, vilka jobb kan de få, kontakta företag och gör upp en hållbar plan. Det här tar tid och kräver investeringar. Men det är det enda sättet. Att stanna till på gatan i två, tre minuter och ge dem pengar är ingen lösning. Det är i princip ingen hjälp alls.

Tolk och fixare: Madalina Botoran

Hur hjälper vi på bästa sätt människorna som kommer till Sverige och tigger?

Hjärta till hjärta

Rickard Klerfors, biståndsansvarig:

”Fattigdom och utanförskap är grundorsakerna till tiggeriet. Förändring är möjlig, men ,det behövs insatser inom utbildning, hälsa, försörjning och strukturförändring. Hjärta till Hjärta har startat sociala företag i Rumänien. Efterfrågan på produkterna är stor och fler behöver anställas. Därför förbereder vi ett hemvändarprogram med yrkesutbildning som leder till anställning för dem som lämnar tiggeriet i Sverige. Officiell inkomst leder till inkludering i socialförsäkringssystemen. Fattigdomen och utanförskapet bryts.”

Hoppets stjärna

Lennart Eriksson, utvecklingsansvarig:

”Genom att de dem värdighet här och förändring där, på plats i sitt hemland. 25 års arbete i Rumänien har gett oss djupgående insikt kring romernas situation, och för att åstadkomma långsiktig förändring måste vi ändra deras levnadsvillkor i grunden. Det handlar bland annat om att hjälpa romerna att få del av sina medborgerliga rättigheter. Det handlar om hälsosatsningar för familjer, jobbskapande åtgärder för vuxna och inte minst om utbildning för barnen. På så vis får nästa generation helt andra möjligheter än sina föräldrar.”

Erikshjälpen

Daniel Grahn, generalsekreterare:

”Alla människor som söker sig till Sverige bör få ett värdigt bemötande, vänlighet och omtanke. Det bör rimligen hanteras av det offentliga, med kompletterande stöd av ideella krafter. Djupgående förändring måste dock ske i hemländerna, för att bryta mot fördomar och utanförskap. Det handlar om att barnen får möjlighet att fullfölja sin skolgång, att vuxna blir en del av arbetsmarknaden och att alla får kompletta ID-handlingar som gör att man får del av den sociala välfärden. I detta arbete måste stat och civilsamhälle samverka för att nå resultat.”

Läkarmissionen

Johan Lilja, direktor:

”Att tigga är aldrig en långsiktig eller hållbar situation för någon, oavsett var man befinner sig i världen. I de fall människor söker sig till Sverige så är vår uppfattning att varje människa ska mötas med värme och öppenhet. Vi på Läkarmissionen arbetar dock uteslutande med att med att hjälpa människor utanför Sverige. Genom att samarbeta med lokala organisationer och myndigheter skapar vi möjlighet för familjer att komma på fötter och klara sin försörjning.”

Röda korset

Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare:

”Det här är några av Europas fattigaste och mest utsatta människor. De bedrövliga levnadsvillkoren leder till sjukdomar och sämre hälsa. I Sverige erbjuder Röda korset plats på härbärgen, duschmöjligheter, träna svenska, viss vårdförmedling och olika former av medmänskligt stöd på ett 30-tal orter. Att ensidigt fokusera på Sverige eller Rumänien är vare sig humant eller långsiktigt, därför har vi valt att göra båda. Vi hjälper dem som kommer hit och behöver humanitär hjälp och vi stöder det lokala arbetet i Rumänien med ett flertal projekt, bland annat för att barn ska kunna gå i skolan.”

Unicef Sverige

Christina Heilborn, programchef:

”Insatser behövs både i Sverige och i Rumänien för att se till att barn i dessa utsatta situationer får sina rättigheter enligt barnkonventionen respekterade. Det krävs både akuta åtgärder och långsiktiga lösningar för att ge barnen skydd, stöd och möjlighet till utveckling. Jag har själv precis varit i Rumänien och sett Unicefs arbete på plats för att förbättra situationen för barn som lever i utanförskap och fattigdom. Vi samarbetar med myndigheterna där för att barnen ska få tillgång till skola, sjukvård och socialt stöd.”

Rädda Barnen

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare:

”De största utmaningarna finns på plats i hemländerna. Vi samarbetar mycket nära medvår systerorganisation rumänska Rädda Barnen. Gemensamt ser vi framför allt två stora problemområden: dels skolan, dels situationen för barnen som blir lämnade kvar hemma när föräldrarna är utomlands. Rädda Barnen driver program med eftermiddagsskolor och stödundervisning. Vi vet att många barn med romsk bakgrund diskrimineras och nekas rätten till utbildning och därför är det centralt att vi stöder och samarbetar med familjerna. Genom att använda erfarenheter från våra verksamheter hoppas vi kunna påverka både svenska och rumänska politiker.”