Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Löfven nådde sitt mål – men kanske blev priset för högt

Expressens Tomas Nordenskiöld berättar om undersökningen.
Expressens statsvetare Jenny Madestam. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Löfven nådde sitt mål att krossa alliansen och fortsätta regera. Men kanske blev priset för högt.

Risken är att första skottet mot regeringen kommer inifrån.

Alla partiers överordnade mål är att förändra samhället och för att göra det krävs ett innehav av regeringsmakten. Ett parti som har möjlighet att vinna eller behålla makten gör det mesta i dess makt för att så ska bli fallet. I vintras såg vi prov på det när Socialdemokraterna och Miljöpartiet förhandlade till sig ett fortsatt regeringsinnehav. Kostnaden blev hög, speciellt för Socialdemokraterna, som fick svälja flera påtagligt plågsamma reformer. Men man lyckades behålla makten. 

Löfven har troligen räknat med att hans eget parti nöjer sig med regeringsmakten och att de liberala reformerna därför kan accepteras.

Kritiska röster har visserligen hörts, exempelvis från den nybildade partiföreningen Reformisterna som menar att partiet rör sig för långt från den socialdemokratiska politiken. Inte minst i och med förändringar i arbetsrätten och hyresregleringen, men också avskaffandet värnskatten är svårsmält.

I regeringskansliet har man skakat av sig kritiken och uppfattat att den kommit från en mindre grupp vänsterorienterade medlemmar. Den har inte bedömts vara något man behöver ta på allvar. Övriga i partiet är nöjda, har man tänkt.

Socialdemokraterna har en självbild av att man är ett regeringsparti och med detta följer att partiet ibland får acceptera mindre attraktiva reformer. Kan man inte göra det, kan makten gå förlorad eftersom interna konflikter riskerar makten. Den här bilden är stark bland socialdemokratiska partitoppar.

Frågan är om ledningens bild nu håller på att krackelera.

Vi ser just nu flera exempel på att det tvärtom finns en stark kritik runt om i kommun-Sverige mot den förda politiken och att kritik just kommer från det egna partiets politiker. En överväldigande majoritet av de socialdemokratiska politiker som medverkat i Expressens enkät – de flesta verksamma på kommunal nivå – är missnöjda med regeringens politik och upplever att de behöver mer pengar. Det är illavarslande för Stefan Löfven. Samtidigt borde statsministern på sätt och ha kunnat förutse det här.

Att integrera nyanlända har tagit betydligt längre tid än vad de statliga pengarna till kommunerna räckt till. Om detta beror på orealistiska bedömningar eller ineffektivitet i kommunerna får vara osagt, men det är ett faktum.

Regeringen börjar ana att det är bråttom att mota denna kritik i grind.

För socialdemokrater runt om i landet är självklart regeringsinnehavet en fjäder i hatten. Bekymret är dock att makten blir svår att motivera om det innebär att den egna kommunala plånboken ekar tom. Det blir orimligt att försvara regeringens skattesänkningar för de rikaste på drygt 6 miljarder samtidigt som man har en arbetslöshet bland de utrikes födda på över 40 procent. 

Kritiken som initialt bedömdes komma från en mindre grupp vänstersossar börjar nu alltså höras från flera håll. Regeringen börjar ana att det är bråttom att mota denna kritik i grind. Det förklarar till exempel varför man nu ökar tempot för att få igenom det utökade kostnadsutjämningssystemet, trots att det inte är färdigförhandlat med L och C. Men frågan är om det räcker. 

I dagarna har vi dessutom hört att socialdemokrater i Stockholm är kritiska till utjämningssystemet. Även de behöver nämligen mer pengar.

Stefan Löfven har skäl att känna oro. Ett parti med interna konflikter blir inte långvarigt i regeringskansliet.