Familjen sitter uppradad på en stor, röd matta i sitt hem i Varamin, några mil söder om Irans huvudstad Teheran.
Där är pappa Ali, mamma Fatemeh, döttrarna Maryam och Mohadeseh, och sonen Ali Reza som har autism och svårt att sitta still.
Den enda som inte är här är familjens äldste son. Han befinner han sig samtidigt i en rättssal i Svea Hovrätt i Stockholm, efter att ha överklagat tingsrättens dom på fem års fängelse och livstids utvisning för mordförsök på polisen Ted Eriksson.
– Det är fyra månader sedan jag hörde något om honom, säger pappa Ali, 50.
– Jag känner till att det varit en konflikt, men jag känner inte till några detaljer.
LÄS MER: Kvinnorna som blev kvar – nu berättar de
Kunde omfattats av nya lagen
Huset är sandfärgat, och från bottenvåningen leder en trappa upp till familjens lägenhet på första våningen. Den är kanske 60 kvadratmeter och fördelad på två rum – ett med kök och vardagsrum, och ett där hela familjen sover.
Familjen är registrerade afghanska flyktingar, och har det förhållandevis gott ställt. Lägenheten har luftkonditionering och varmvattenberedare, och i vardagsrummet finns både TV och dator. Från en liten balkong leder en snäv trappa upp till taket, där man kan se ut över staden.
När vi kommer dukar de upp med vatten, läsk och ett stort fruktfat.
Den äldste sonen lämnade Iran och kom till Sverige i början av december 2015. Han anlände några veckor för sent för att omfattas av regeringens nya lagförslag, som ska ge 9 000 ensamkommande afghaner rätt att stanna i Sverige.
Bortsett från ankomsttiden liknar han många av dem som den nya lagen ska gälla. Han är afghansk medborgare, har levt större delen av sitt liv i Iran, och det har hela tiden funnits oklarheter kring hans ålder.
25 år gammal
När han sökte asyl i Sverige hävdade han att han var minderårig, men av polisens förundersökningsprotokoll framgår att han flera gånger själv har kommit med andra uppgifter om sin ålder.
Tingsrätten prövade honom som under 21 år, och han fick i enlighet med svensk rättspraxis ett lindrigare straff än om han skulle varit över 21 år.
Men det är han, säger hans egna familjemedlemmar, utan att tveka.
– Han är 25 år gammal, säger mamma Fatemeh.
Familjen visar sonens examensbevis från gymnasieskolan. Där studerade han matematik och fysik, och tog examen som 18-åring år 2010, efter att ha gått tolv år i skolan. Årtalet för examen står på examensbeviset.
– Till en början sade han sanningen om sin ålder men sedan fick han höra att han inte skulle ha någon chans om han inte sade att han var minderårig, säger lillasystern Mohadeseh, 23.
”Vet inte vad som hände med honom”
När familjen får höra exakt vad sonen har gjort vill de först inte tro det. Vi berättar hur han högg en polis i nacken med en kökskniv, precis intill en demonstration mot utvisningarna till Afghanistan.
– Jag vet inte vad som har hänt som har förändrat honom totalt. Han åkte till Sverige för att studera och för att bli en bättre människa, säger pappa Ali.
– Du kan inte hitta någon konflikt han var inblandad i under sin tid här i Iran. Han var en toppelev och hade högsta betyg.
Mohadeseh tror först att polismannen måste ha provocerat hennes storebror:
– Han var väldigt klok. Han bråkade inte med någon och han gjorde ingen illa. Jag kan inte tro att det inträffat.
Vi berättar att händelsen fångats på övervakningskamera, och att samtliga vittnen har berättat att attacken var oprovocerad. Och att brodern själv har sagt i ett förhör att han ville döda poliser. Mohadeseh är först tyst en stund, sedan börjar hon gråta.
– Det är omöjligt för oss att acceptera det här, säger hon.
Arbetade i fabrik
Familjen beskriver hur sonen var ambitiös i skolan och brukade umgås med sina vänner. Under somrarna arbetade han i en fabrik.
– Lönen var väldigt låg och fabriken låg långt härifrån, så han kom bara hem en gång i veckan, säger lillasyster Mohadeseh.
Båda systrarna har även de studerat matematik och fysik, men arbetar som sömmerskor. Pappan är byggarbetare, precis som de flesta afghanska flyktingar i Iran, och säger att han tjänar motsvarande 2 800 kronor i månaden. Eftersom pengarna inte räckte till universitetsstudier, så bestämde sig sonen för att åka till Sverige för att jobba och skicka hem pengar till familjen.
Men det blev aldrig något jobb i Sverige.
Han fick tillfälligt uppehållstillstånd för att han mådde dåligt, både fysiskt och psykiskt, och han tillbringade stora delar av sin tid i Sverige på vårdinrättningar. Han pratade ofta om hur han längtade tillbaka till Iran, och om rädslan för att utvisas till Afghanistan, där han inte har någon familj.
Tre månader i Iran
I början av 2017 åkte mannen på en tur- och returresa till Iran. Han tillbringade hela våren med sin familj i Varamin. Resan bekostades av den omkostnadsersättning som betalats ut till hans gode man av socialtjänsten.
Systern berättar att han var i dåligt skick när han kom hem.
– Eftersom han inte hade ätit ordentligt så såg han svag ut. Eftersom han var deprimerad pratade han inte så mycket. Han gick inte ut. Men han blev bättre under tiden han var här, säger lillasyster Mohadeseh.
Under månaderna i Iran pratade sonen om att han ville åka tillbaka till Sverige, säger mamman Fatemeh:
– Han sa att svenskar är bra människor. När han var här sa jag till honom: åk inte om du är missnöjd. Han svarade att Sverige är bättre än att vara kvar här. Han berättade att folk betedde sig bra och var medmänskliga.
Pappa Ali säger att han var emot att sonen skulle återvända till Sverige, och att han är osäker på hur det kommer gå nu:
– Hans framtid ligger i svenska domstolens händer, om de ska fatta ett rättvist beslut eller om de ska fatta ett orättvist beslut. Sverige är ett land som följer alla regler som har med mänskliga rättigheter att göra. Min son gjorde bara ett misstag, säger pappa Ali.
”Så ledsna över det som hänt”
Dagen efter att Expressen besökt familjen hör de två systrarna av sig och vill prata mer. De tar sig själva in till Teheran, och möter oss på vårt hotell.
Maryam och Mohadeseh berättar att de blev chockade av informationen om brodern, och vill be om ursäkt för att de sa att de inte trodde på uppgifterna. Allt de visste sedan tidigare var att brodern varit i bråk med en polis – de hade ingen aning om att han faktiskt hade knivhuggit någon.
Vi ger dem tingsrättens dom och översätter den från svenska till engelska, och vår tolk översätter engelskan till persiska. Båda systrarna brister i gråt.
– Vi är så ledsna över det som hänt polismannen.
LÄS MER: De 9 000 afghanerna – vilka är de egentligen?
LÄS MER: De fick regeringen att svänga om afghanerna
RÄTTELSE: I en tidigare version av den här artikeln stod det att Migrationsverket betalade en resa till Iran åt mannen. Rätt är att resan bekostades av den omkostnadsersättning som betalats ut till hans gode man av socialtjänsten.
