Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Liza Marklund: Mördarna ger livet en mening

MORDDÖMD. Christine Schürrer dömdes för morden på Saga och Max. Nu har hon fått sina egna "mördargroupies". Foto: Roger Vikström
Barnamörderskan från Arboga, tyskan Christine Schürrer, har ett hemligt nätverk som jobbar för att få henne frikänd för morden på Saga och Max.
Ett tjugotal personer runt om i landet har engagerat sig i hennes fall, läser jag i tidningen.
Personerna i nätverket tror givetvis att tyskan är helt oskyldig.
- Hon var på fel plats vid fel tidpunkt, förklarade ledaren Kristina i Expressen i torsdags.
Kristina beskriver sig själv som en av tyskans "närmaste vänner".
Om detta finns det tre saker att säga.
För det första: Att dömda mördare får nya och oväntade kompisar i fängelset är snarare regel än undantag. I USA kallas fenomenet "killer groupies" - mördargroupies - men vi har exakt samma företeelse här i Sverige.
Livstidsdömde Helge Fossmo, pastorn från Knutby, gifte sig för några år sedan inne på Kumla med en småbarnsmamma som skrivit till honom i fängelset.
Spionen Stig Bergling gjorde samma sak.

Juha Valjakkala,
trippelmördaren från Åmsele, gifte sig i fängelset - fyra gånger.
Polismördaren Tony Olsson fick så många kärleksbrev från okända kvinnor att han till slut gick ut i media och vädjade att bli lämnad ifred.
Att "fansen" tror att mördarna är oskyldiga ingår givetvis i bilden.
Ted Bundy, den notoriske seriemördaren som våldtog och mördade minst 30 kvinnor och flickor, hade också ett nätverk som stöttade honom och ansåg att han borde släppas fri.
Men mördaren med mest beundrarpost genom världshistorien är Charles Manson, Mansonfamiljens helgalne ledare.
Det pågår fortfarande namninsamlingar på nätet för att få honom frigiven - för beundrarna är förstås övertygade om hans oskuld.
Här har vi den andra kärnpunkten: skuldfrågan.

Christine Schürrer
hävdar ju att det har begåtts rader av misstag i just hennes rättegång, och att hon därför är felaktigt dömd.
En snabb titt bland brottsförebyggande rådets rapporter visar att hennes ståndpunkt knappast är unik.
Faktum är att våra fängelser är proppfulla med oskyldigt dömda fångar, åtminstone i deras egna ögon.
75 procent av alla som dömts för sexuella övergrepp anser sig vara oskyldiga, i varje fall nästan.
Hälften av alla kvinnomisshandlare nekar i sten.
Bland ungdomar som fälls för bilstölder, inbrott, rån och olaga hot nekar också hälften - och ju fler gånger de grips, desto mer hårdare blånekar de.
Slutsats: Att Christine Schürrer nekar till barnamorden i Arboga säger ingenting om hennes skuld.

Och så, för det tredje: Det finns något djupt rörande och mycket allmänmänskligt över personerna i nätverken som vill släppa mördarna fria.
- Vi går igenom allt, sa Kristina, ledaren för tyskans nätverk i torsdags.
- Vi går igenom hela förundersökningen och tar fram hemligt material som polisen inte vill ska komma ut, sa hon.
- Det är hårt arbete, men vi måste värna om rättssäkerheten.
De 20 personerna i nätverket uppges vara spridda över landet, men nu har man hittat en samhörighet hos varandra, man har ett ömsesidigt mål (att få tyskan fri) och en gemensam, yttre fiende (resten av samhället).
Deras liv har alltså fyllts med mening.

Man delar en
övertygelse om att sitta inne med den ultimata sanningen, den som ingen annan ser, den som myndigheterna försöker dölja: man har alltså anammat vår tids stora fluga - konspirationsteorin.
De här människorna tror alltså inte att George W Bush beordrade attackerna på World Trade Center, att månlandningarna var en bluff eller att Michael Jackson lever.
I stället har man funnit sin gemenskap i tron att Christine Schürrer är oskyldig.
Det är naturligtvis helt i sin ordning, men jag tycker att det är lite sorgligt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!