Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lisa, 26, lever med geparder i vildmarken

Lisa Kytösaho och Velvet. Foto: Privat
Lisa Kytösaho kelar med geparderna Shady och Joti.
I dag är Iziba en fullvuxen gepardhona och Lisa beskriver deras relation som ”bästa vänner”. Foto: Privat
Lisa Kytösaho och Nushka. Foto: Privat
Lisa Kytösaho och Iziba. ”Eftersom hon har vuxit upp med mig har hon en speciell relation till mig och är väldigt snäll. Andra personer tycker hon om att retas med”, säger Lisa. Foto: PRIVAT
Iziba hade fått en felaktig diet under sina första tre månader och var därför liten för sin ålder när hon kom till Lisa Kytösaho. Foto: PRIVAT
1 / 7

Under uppväxten i Haninge drömde hon om att få jobba med djur.

Nu lever Lisa Kytösaho, 26, med geparder på Sydafrikas savann.

Hon tar hand om djur som hållits fångna och tränar dem för ett liv i det vilda.

– Det är så givande. Bonusen är att man får ha ett nära förhållande till de här magnifika djuren och kalla dem sina vänner, säger hon. 

Iziba var bara tre månader gammal när hon kom till Lisa. 

Hon hade skilts från sina föräldrar och syskon som nyfödd och bodde hos en människofamilj de tre första månaderna av sitt liv.

Men ägarna märkte snart att det inte fungerar att ha en gepard som husdjur. De kontaktade en viltvårdsveterinär, som i sin tur vände sig till gepardprojektet där Lisa Kytösaho arbetar.

Och det var något med den lilla gepardens personlighet som Lisa genast föll för.

– Det var hennes vilja att vara fri, hennes envishet. Hon var van vid människor, men hon hade sin vilda sida. Hon var inte som en liten kattunge, utan hon kunde visa tänderna om man gjorde något hon inte gillade.

”Vi ger dem hela djur”

Iziba var liten för sin ålder och hade tappat håret i ansiktet eftersom familjen hade gett henne fel sorts mat.

Det första Lisa gjorde var därför att ge Iziba vad en ung gepard behöver: färskt kött.

– Det bästa när de växer så mycket är att göra som i naturen. Så vi ger dem hela djur. Vilda fåglar eller kaniner, blandat med lite rött kött och kyckling. 

Vi ger dem hela djur. Vilda fåglar eller kaniner, blandat med lite rött kött och kyckling.

– Det är jätteviktigt att de får i sig alla vitaminer och mineraler som finns i bytesdjurets olika organ: att de får dricka blodet och äta benen så att de får i sig allt kalcium.

Iziba åt; hon växte snabbt och håret i ansiktet kom tillbaka.

Lisa började släppa ut Iziba i en inhägnad. Först en timme åt gången under uppsikt, efterhand längre och längre stunder och med allt större frihet. Iziba fick också lära känna andra geparder. Hon fäste sig särskilt vid en äldre gepardhona, Velvet.

I dag är Iziba en fullvuxen gepardhona och Lisa beskriver deras relation som ”bästa vänner”. Foto: PRIVAT / LISA KYTOSAHO

Första lyckade jakten: ”Hon var så stolt”

Den första tiden bodde Iziba i ett eget rum i Lisas hus, men vid sju månaders ålder var hon redo att börja sova utomhus.

Samtidigt började hon träna på att jaga. Många gånger var hon nära att fånga små byten, men missade.

– Man kunde se på henne hur besviken hon var, säger Lisa. 

Men en dag hände det. De var ute och promenerade på Izibas favoritställe, The Big Dam

– Helt plötsligt sprang en hare från en buske till en annan. Hon sprang efter och hann ifatt. Snabbt och snyggt tog hon ner haren. Hon var så otroligt stolt över det. Hon bar runt på den och fick äta den helt själv. Jag var också jättestolt. 

Bästa vänner

I dag är Iziba en fullvuxen gepardhona – om än liten till växten med sina 35 kilo – och Lisa beskriver deras relation som ”bästa vänner”. De träffas fortfarande nästan dagligen. 

– Eftersom hon har vuxit upp med mig har hon en speciell relation till mig och är väldigt snäll. Andra personer tycker hon om att retas med.

Eftersom hon har vuxit upp med mig har hon en speciell relation till mig

Ibland måste Lisa åka in till Kapstaden för att arbeta med marknadsföring av safariverksamheten. 

– När vi ses kommer hon alltid och sätter sig bredvid mig, spinner och ger mig pussar. 

Hur låter det när en gepard spinner?

– Det låter som en huskatt fast tio gånger starkare. Det är väldigt imponerande. Sen har de väldigt grova tungor, så när de slickar en i ansiktet gör det ont. Men man får stå ut eftersom det är deras sätt att visa tillgivenhet.

Lisa Kytösaho och Nushka. Foto: PRIVAT / LISA KYTOSAHO

Har hållits som husdjur

Western Cape Cheetah Conservation ligger två och en halvtimmes bilresa från Kapstaden i Sydafrika, i naturreservatetet Inverdoorn Game Reserve.

Gepardprojektet, som finansieras av safariturismen i reservatet har syftet att rehabilitera geparder som av olika skäl har fått en dålig start i livet. 

– Vissa har varit husdjur. Andra kommer från oseriösa avelsstationer, där de föder upp vilda djur för att sälja dem som exotiska husdjur. Geparder är inte är anpassade för att vara husdjur. De behöver mycket utrymme för att kunna springa – de älskar att springa – och att utforska sin omgivning. Håller man dem inne kommer de här beteendena att slå ut på andra sätt. Antingen river de sönder huset eller också skadar de någon.

 

TIPS: Sydafrika – 12 måsten som du inte vill missa 

 

Målet: Ett liv i frihet

Målet är att geparderna ska klara sig själva i naturen. Redan från början uppmuntras geparderna att vara självständiga.

– Vi säger inte: Du ska lyssna på mig, jag bestämmer, utan vi är kompisar som gör saker tillsammans.

Successivt minskas gepardernas kontakt med människor. Till sist är de förhoppningsvis redo för ett liv i det vilda. Processen tar ofta flera år och i vissa fall lyckas den aldrig fullt ut.

Lisa Kytösaho och Iziba. ”Eftersom hon har vuxit upp med mig har hon en speciell relation till mig och är väldigt snäll. Andra personer tycker hon om att retas med”, säger Lisa. Foto: PRIVAT

”Tappar andan när man ser dem springa”

Varje kväll har geparderna löpträning. Då används en maskin som liknar den som man har vid hundkapplöpningar. Bytet – en tygtrasa – dras på en nylonlina och geparderna jagar den. 

Och Lisa Kytösaho tröttnar aldrig på att se när världens snabbaste landlevande djur sätter fart.

– Man tappar andan när man ser dem springa. Det ser overkligt ut, som att det är snabbspolat.

Gepardens kropp är helt och hållet utvecklad för att springa riktigt snabbt korta sträckor.

– Från klorna som är utfällda för att få bra grepp till näsborrarna som är extra stora så att de ska få in så mycket syre som möjligt, säger Lisa Kytösaho.

 

Se när geparden hoppar in i jeepen

 

Guide blev biten i nacken

Geparder är mindre aggressiva än de andra stora kattdjuren. De har flera fiender i det vilda. En strid mot ett lejon, en hyena eller en leopard slutar inte lyckligt för den spensliga geparden. Därför går de ogärna in i konfrontationer.

Men en gepard kan skada en människa. Lisa Kytösaho har varit med om en incident som fick adrenalinet att pumpa. Det var efter löpträningen, när geparderna – även de vilda – skulle få mat. En av safariguiderna gick fram till löpbanan för att kontrollera maskinen. 

Då hoppade geparden på henne och bet henne i axeln och nacken.

– Hon gick dit vid helt fel tillfälle – innan vi hade matat geparderna. En vild gepard sprang fram till guiden och ville ha mat. Guiden blev rädd och backade några steg. Då hoppade geparden på henne och bet henne i axeln och nacken. 

Lisa och hennes kolleger sprang fram och jagade bort geparden och guiden blev inte allvarligt skadad. 

– Det var en kort men väldigt läskig händelse, särskilt för safariguiden.

Iziba hade fått en felaktig diet under sina första tre månader och var därför liten för sin ålder när hon kom till Lisa Kytösaho. Foto: PRIVAT

Bara 7 000 geparder kvar

I förlängningen handlar gepardprojektet om att bevara geparden som art. 

Hoten är flera.

Geparden levnadsutrymme och tillgång på bytesdjur minskar i takt med att människan breder ut sig, samtidigt som den jagas av boskapsägare som vill skydda sina tamdjur. Vilda geparder fångas också för att användas som jaktdjur. Samtidigt har stammen blivit inavlad, vilket gör den sårbar.

I dag finns bara omkring 7 000 vilda geparder kvar, enligt Världsnaturfonden. I Sydafrika finns 2 500 individer.

– Här finns det fortfarande vilda geparder, men tyvärr är de väldigt ovanliga i stora delar av övriga Afrika. De har det ganska tufft, säger Lisa Kytösaho.

 

LÄS ÄVEN: Larmet – geparden på väg att utrotas 

 

”Det här är min grej”

Redan under uppväxten i Haninge visste hon att hon ville arbeta med djur.

– Jag tjatade alltid på mina föräldrar om att skaffa olika djur. Jag har ridit och haft hund, tränat lydnad och agility.

I gymnasiet utbildade hon sig till djurvårdare. Sista året gjorde hon praktik på ett bevarandeprojekt i Namibia.

– Att få jobba med de vilda djuren och kunna hjälpa dem – då kände jag verkligen att det här är min grej.

När hon efter gymnasiet fick möjligheten att ansvara för 15 geparder i västra kapprovinsen var beslutet inte svårt. 

– Jag packade ihop mina saker – och fastnade här.

Lisa Kytösaho och Velvet. Foto: PRIVAT

”Glad att hon får vara fri”

Iziba jagar framgångsrikt mindre byten men har fortfarande inte lärt sig att döda större antiloper. Hon bor fortfarande tillsammans med de geparder som inte bedöms kunna bli helt vilda igen. 

Men snart ska hon gå in i det så kallade rehabiliteringsområdet. Där kommer hon att få träffa hanar.

– Förhoppningsvis kan hon träffa någon hon tycker om och bli mamma. 

Om två år kommer hon att klara sig helt på egen hand i det vilda, hoppas Lisa.

Är det bara roligt att tänka på den dagen, eller är det vemodigt också?

– Det känns faktiskt bara väldigt, väldigt spännande. Så klart skulle det vara oroligt också, men jag skulle vara glad att hon får vara fri.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!