Här bodde han. Lennart Perssons friggebod på förädrarnas tomt. Här levde han isolerat. Han gick bara in i huset för att äta, tvätta sig och hämta hunden.
Här bodde han. Lennart Perssons friggebod på förädrarnas tomt. Här levde han isolerat. Han gick bara in i huset för att äta, tvätta sig och hämta hunden.

Lennart, 29 - från mobbat barn till brutal mördare

Publicerad
Uppdaterad
Kannibalen Lennart Persson, 29, härjades av demoner i sina drömmar.
Det enda som kunde tysta deras skrik var en annan människas kött och blod.
Men hur kunde det gå så långt?
Expressen har kartlagt hans liv - från mobbningen i pojkåren till de brutala morden på hans två fostersystrar.
Det avslöjar ett samhälle som inte lyssnar.
Andra offret. Camilla Lifvendahl.
Första offret. Fostersystern Anna Norell mördades 30 mars förra året.
Kannibalen. Lennart Persson hade en svår uppväxt. Han var mobbad och isolerad. Under uppväxten kom demonerna och hans lust att döda växte.
Lennart Persson greps utanför sin friggebod i föräldrarnas trädgård. Där inne låg gosedjuren i högar på sängen, sönderrivna fotografier och tygbitar med blod som han sparat från morden på sina fostersystrar Anna Norell, 19, och Camilla Livfendahl, 34. - Jag ville känna lukten för att minnas, säger han i polisförhören och förklarar att lukten lugnar. Han kan inte själv förklara varför han vill dricka blod och äta människokött. Inte heller den rättspsykiatriska utredningen ger några tydliga förklaringar, enligt uppgifter till Expressen. Det närmaste som går att komma svaren är att försöka se sammanhangen i hans liv. Ett liv som kantats av utanförskap men som aldrig har fångats upp av det sociala nätet. Hans försvarsadvokat Magnus Isaksson har tidigare sagt: - Jag kan inte förstå att samhället inte har agerat. Skrämmande.

Föddes med fel på benen

Redan tidigt i livet var Lennart Persson annorlunda. Han föddes med fel på benen och tillbringade stora delar av sin barndom på sjukhus. I samband med det kom de första tecknen på en svartsyn på livet. När andra barn satte morötter som näsa på sina snögubbar målade han sina snögubbar svarta och gjorde huggtänder. - Han var annorlunda helt enkelt. De flesta tyckte att hela familjen var udda och ville inte gå dit, säger en före detta klass-kamrat. Lennart Persson hade aldrig några lekkamrater utan umgicks med sin familj och sina fostersyskon. Det var först under en period i tonåren som Lennart Persson uppfattades som mer social. Han sökte till cirkuslinjen i Gävle och pratade om hur han älskade country och ville åka till Nashville.

Högar av avföring och urin

Samtidigt började hans familj att uppfattas som alltmer annorlunda. Enligt minnesanteckningar från kommunens hälso- och miljöskyddsavdelning var stanken av katturin fruktansvärd i deras hus. På samtliga golv fanns högar av avföring och urin. Över 60 katter, svultna, förvildade och härjade av sjukdomar och skador och med klumpar av avföring i pälsen, fyllde huset. Men Lennart Persson lyckades gå ut skolan och när han fyllde 18 skaffade hans föräldrar en lägenhet till honom i Skutskär. Han isolerade sig igen och de första tankarna om att döda började i samband med detta, enligt polisförhören.

"Jag var trakasserad"

- Jag var trakasserad av barn hela tiden för att jag var så inåtdragen och dom höll på att slå på dörrar och sånt. Då gick jag ut och tog tag i två av dem och slängde ut dem på gården. Han ville egentligen döda dem. - Sen gick jag upp till deras föräldrar och slog med ett basebollträ på dörren tills det gick av. Hade någon varit ute där hade jag slagit ihjäl dem. Familjen valde att inte polis-anmäla. Under den här tiden träffade han sina fostersystrar Camilla och Anna ytterst lite. Men de fanns i tankarna. Han har hela tiden uppgett i polisförhören att morden inte har någon sexuell innebörd. - De var som mina systrar, jag älskade dem som systrar, säger han. Samtidigt har det under utredningen framkommit att han 2003 skickade anonyma brev till Camilla med grovt pornografiskt innehåll. Och till sina arbetskamrater på Ångköket i Gävle sade han: - Jag har gjort en 14-årig flicka med barn, men jag och min flickvän ska adoptera barnet eftersom min flickvän är steril. Han hävdade att han bodde tillsammans med båda kvinnorna. Dagen efter har han med sig bilder. En var ljus och hade axel-långt hår. Den andra var mörk och hade lite självlockigt hår.

Lusten att döda ökade

Senare kunde arbetskamraten identifiera den ena kvinnan på bilderna som Anna Norell. Allt hade varit en absurd lögn. Men ingen reagerade på att han påstod sig leva med två kvinnor, samtidigt som han beskrevs som en total enstöring. Under den här tiden ökade Lennart Perssons lust att döda. Han blev också alltmer rädd för människor. - Jag litar inte på någon, jag har en känsla av att de vill mig illa, berättar han.

Blev vräkt till slut

Han kände att han inte längre kunde kontrollera sin mordlust om han bodde kvar i lägenheten. Lennart Persson slutade att betala hyran. Till slut blev han vräkt. - Jag ville bli vräkt så att det inte skulle gå att bo kvar. Lennart Persson flyttade hem till sina förädlar och bosatte sig i friggeboden. Han gick bara in i huset för att äta, tvätta sig och hämta hunden. Han köpte ofta filmer och ibland eldade han upp videobanden utanför friggeboden. Men ingen frågade honom varför eller hur han mådde. Ingen visste att hans nätter härjades av demoner och drömmar om blod.

"Jag drack hennes blod"

Till slut blev rösterna för höga och drömmarna för jobbiga. Den 30 mars 2005 tog han bussen till sin fostersyster Anna Norell och knivhögg henne till döds. - Jag kunde inte sluta. Jag bara högg och högg. Sen gjorde jag det värsta av allt. Jag böjde mig ner över henne och drack hennes blod. Och så skar jag upp delar av henne, säger han. Han trodde att han skulle gripas, men polisen kom inte. I stället följde han med till Annas begravning och lade blommor på hennes grav. Han blev ännu mer innestängd och aggressiv i sitt beteende. Ingen vågade ta itu med hans ilska. Efter sommarsemester dök han inte upp på jobbet. - Jag fick inte tag i honom. Han bara försvann, säger hans chef.

Demonerna tystnade

Polisen började ana att Lennart Persson kunde vara in-blandad i mordet på Anna Norell och ringde dit för att "toppsa" familjen. Det fick Lennart att på nytt känna blodstörst och han började åka runt och leta efter någon att mörda. - Jag åkte omkring och letade efter en människa jag kunde döda och dricka blod ur. Den 25 oktober åkte han hem till Camilla och knivmördade henne. Han drack av hennes blod och demonerna tystnade. - Jag har uppfyllt det där, jag har fått blodet, jag har tillfredsställt mig, demonerna har lämnat mig, säger han.

Polisen kom som befriare

När polisen plötsligt stod på hans gräsmatta var det glädje han upplevde. - Det var en befrielse. Nu skulle han få hjälp. När polisen frågade om han aldrig velat söka hjälp svarade han: - Jag har alltid varit rädd för att söka hjälp av någon anledning. Jag har trott att jag skulle klara det själv genom att hålla mig borta från folk, isolera mig.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag