Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Leif GW är en riktig stjärna"

Camilla Kvartoft, berätta, berätta! Hur är det att jobba ihop med Leif G W Persson?
- Tänk, det undrar alla! Han är en verkligt speciell person. Jag visste ju att han var mycket kunnig och mycket populär, men jag har inte förstått vidden av detta förrän nu. Han är en riktig stjärna!

FAKTA

Det här är Camilla Kvartoft



Ålder: 42 år.
Familj: Man, två döttrar och en ilsken katt.
Bor i: Stockholms södra förorter.
Sommarställe: Stuga i Västerviks skärgård.
Uppvuxen i: Sätra.
Mamma har varit: Förskollärare.
Pappa har varit: Marknadsförare.
Aktuell för: Leder "Veckans brott" i SVT om tisdagarna tillsammans med Leif G W Persson.
Utbildning: Kulturvetarlinjen på Stockholms universitet med idéhistoria som huvudämne.
Radiokarriär: Studentradion, Radio Västmanland, SR Kanalen, Radio Stockholm, Studio X, Studio Ett, var med och startade P1 Morgon den 2 nov 1998, Efter Tre, Studio ett igen från januari 2010 och nu SVT.
Goda egenskaper: Ambitiös arbetshäst.
Sämre egenskaper: Har beslutsångest.
Gör vågen för: Solsken.
Sågar: Ärtsoppa samt regntunga moln.

Topplistan


Sex kvinnliga radioprogramledare som Camilla särskilt uppskattar

Helena Groll
Monica Saannen
Cecilia Strömberg
Annika Lantz
Anna Ivemark
Anneli Dufva


PS!


Vi sätter oss i det tystaste hörnet i tv-husets kafé för att inte bli störda.
Men det visar sig att vi hamnat intill toaletten och till den köar snart
hundratals höstlovslediga barn på studiebesök. Denna intervju utfördes alltså i
en utmattande ljudmiljö. Må det icke ha haft alltför uppenbar inverkan på
resultatet.

Jo, men är han så där som man tror?
- Och vad tror man då? Han är mycket bestämd, han vet vad han vill, han ogillar folk som är insmickrande och så är det ganska raka rör.
När han var sommarvikarie på Expressen på 70-talet, hände det att han bjöd kvinnliga kolleger på genever efter lunch. Gör han det fortfarande?
- Det har han inte gjort hittills. Men han bjöd delar av redaktionen på en sen lunch på Operabaren redan innan programmet hade satt igång. Det var trevligt.
Han har ju problem med vikten och följaktligen även andhämtningen, låter det i alla fall som. Ni på redaktionen tar väl väl hand om honom?
- Vi brukar försöka planera så bra som möjligt, så att vi ska vara redo när han kommer, så att allt ska gå smidigt och han inte ska behöva vänta för mycket.
Jag anar att det är han personligen som handplockat dig till programmet. Har jag rätt?
- Ja, det kan man nog tänka sig att han gjorde. Jag var en av flera som testades för uppgiften och när jag passerat första sållningen fick jag göra ett test tillsammans med Leif. Då fick han ett ord med i spelet, det skulle vara någon som han gillade och funkade bra ihop med.
Ställde han själv några testfrågor till dig?
- Ja. "Säg att vi ska ut och leta efter en kropp i skogen, vad tar du med dig då?" frågade han. "Gummistövlar!" sa jag. "Rätt svar!" sa han.
Jag anser att du har Sveriges trovärdigaste röst. Jag har i många år lyssnat på dig i P1-s olika nyhetsprogram. Varför lämnade du detta det pålitligaste av alla medier?
- Jag har jobbat där i 17 år och så ringde de från tv, som jag alltid varit nyfiken på. Det är inte så att jag valt bort radion för evigt, men det var dags för nya utmaningar.
Förut har du kunnat jobba i det fördolda, nu blir du igenkänd. Vad tycker du om det?
- Det har inte börjat märkas än. Jag får lite kommentarer av dem hemma i min förort, men jag känner inte att jag blir uttittad på tunnelbanan. Jag har fyllt 40, jag är en mogen kvinna, jag är redo för detta.
Tänk att du, som alltid låtit så saklig och nyter, skulle ha en dragning till blodiga brott. När började det?
- Har jag en dragning till något är det i så fall till gåtfulla brott. De kriminalserier jag gillat att titta på har aldrig varit av blodig actiontyp, utan mer åt det smarta hållet. Som den danska serien "Brottet" som går nu.
Det är ett lärorikt program ni gör. Häromsistens fick vi tittare veta hur man på bästa vis styckar en människokropp.
- Var det för mycket, tycker du? Det är ju en balansgång hela tiden. Det man framför allt måste tänka på är att det fortfarande finns anhöriga till alla de mordoffer vi talar om.
Jag antar att du redan fått uppleva ett och annat du inte varit med om förut.
- Ja, jag har till exempel provskjutit en Kalasjnikov. Och jag har träffat en brandingenjör på Statens kriminaltekniska laboratorium som höll på att bränna upp sitt försöksrum när han skulle visa hur han jobbar.
Hur påverkas du av att plötsligt ägna dig åt mord och brott dagarna i ända? Drömmer du mardrömmar?
- Vi besökte bårhuset i Solna i förra programmet. Då låg det en ung man som just begått självmord på ett obduktionsbord, en läkare var i färd med att ta hand om hans hjärtklaffar och hornhinnor. Visst blir man påverkad, men jag blir inte hemsökt om nätterna.
Finns det några moraliska problem med den här typen av journalistik, tycker du?
- Jag tycker att det är viktigt att prata om brott så länge man kan säga något generellt om det, ge ett perspektiv på brottsligheten. Om det budskap man förmedlar blir att så farlig är vår värld ändå inte, trots att man får den känslan när mord och blod slås upp så stort överallt hela tiden.
Det mesta du gör nu är inspelat på förhand. Iradion jobbade du hela tiden i direktsändning. Saknar du det?
- Delar av det vi gör är ungefär som vore det direktsänt. Men visst, jag satt i studion när planen flög in i World Trade Center den 9 september 2001. Det var helt overkligt. Jag ledde Efter Tre då. När sen Studio Ett tog vid gick jag ner och strök kring deras desk och undrade om de inte behövde förstärkning. När något sådant här händer vill man vara med. Det slutade med att Anders Holmberg och jag satt i studion igen från åtta på kvällen ända till midnatt.
RADIORÖST. Camilla Kvartoft har i många år lett nyhetsprogram i P1, få röster är därför så tillförlitliga. Nu skänker hon extra trovärdighet till tv-programmet "Veckans brott". Foto: Cornelia NordströmApropå begåvade kolleger, du har vuxit upp med Annika Lantz och Peter Settman. Är Sätra för mediepersonligheter vad Hjoggböle varit för vår författarelit?
- Vi bodde i samma radhusområde och vi gick på Vår Teater ihop, det betydde mycket. Under tre år sommarturnerande vi tillsammans i folkparkerna med olika barnpjäser, "Utbrytarkungens son" till exempel.
- Om Peter inte valt företagarsidan i stället, hade han säkert kommit in på scenskolan. Annika och jag försökte, men vi misslyckades. När Peter sen började göra barnteater för tv och "Ronny och Ragge" fick Annika och jag vara med.
Har ni kontakt ännu?
- Jag bor granne med Annika nu också, vi har barn i samma klass. Och jag kunde fråga henne till råds innan jag började på tv nu.
Dina flickor är fem och åtta år gamla. Vad har de för synpunkter på "Veckans brott"?
- De har varit och tittat på studion och det var spännande, tyckte de. Men programmet får de inte se. Jag har bandat det och visat dem noga utvalda delar. Den ena av dem låg faktiskt vaken första kvällen, hon hade svårt att sova, och då hörde hon programmet. Hon blev så bekymrad att vi fick stänga av och sätta oss inne hos henne tills hon somnade.
Hinner du med något utöver hem och barn och arbete nu?
- Vi jobbar hårt med programmen, men jag tycker ändå att tillvaron på radion var stressigare. Då kunde det vara tre långa sändningar i veckan, nu är det aldrig mer än ett program.
Och mer då?
- Jag rider. Det har jag gjort en gång i veckan sen jag var barn. Det är min terapi, mitt sätt att komma ifrån och rensa skallen.
En sista fråga jag givetvis måste ställa: har du själv varit utsatt för brott någon gång?
- Ja, när jag var barn. Det var inbrott i vårt radhus och tjuvarna tog mina smycken och någon kamera.
- Polisen kom och letade fingeravtryck och sen satte vi in fönsterlås och bättre lås på altandörren.
- Känslan att någon varit inne hos oss när ingen var hemma, den var obehaglig. Mina smycken? Nej, dom såg jag aldrig till igen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!