Den omstridde konstnären Lars Vilks dog i en dramatisk trafikolycka när han var på väg hem efter ett besök i Stockholm.
Vid olyckan omkom även de två poliser som var utsedda att svara för säkerheten av konstnären.
I eftermälet beskrevs främst hur Lars Vilks genom åren testat var konstens gränser gick. Det gjorde han bland annat genom att olovligen bygga drivvedsskulpturen Nimis i Kullabergs naturreservat.
Senare fick han en uttalad dödsdom på sig efter att ha målat profeten Muhammed som rondellhund.
Visar annan sida
Men med de små porträtten i olja som nu hänger på konstmuseet Gösta Werner och Havet i Simrishamn visar Vilks upp en helt annan sida.
– Han började måla porträtt rätt sent i livet, säger fästmön Maj och tillägger:
– Han gjorde det för att han blev isolerad och att ha något att göra.
Men det handlade också om att få en inkomst för att överleva. Genom att måla porträtt på beställning slapp han söka ekonomisk hjälp hos socialtjänsten.
Vänner berättar dock att Vilks livssituation blev svår efter att polisen beslutat att ge den skånske konstnären dygnetrunt skydd.
– Han hade ett skyddat boende, en trång lägenhet med begränsad plats, och kunde inte röra sig som han ville, säger vännen Henrik Andersson. Måleriet fick han sköta med hjälp av fotografier.
Kända och okända
De nu aktuella konstverken är porträtt av både kända och okända personer inom konsten i Sverige. En är John Peter Nilsson, intendent vid Moderna museet och tidigare chef för Moderna i Malmö.
Andra är Niclas Östlind, fil doktor i fotografi och verksam vid Göteborgs universitet och Mårten Arndtzén, känd konstkritiker.
Men tavlan som lyser mest i den begränsade samlingen är bilden Vilks målade på sig själv strax före sin död.
Vid sidan om gapar det tomt och där skulle ursprungligen hängt två tomma ramar. Där var tanken att betraktarna själva skulle tänka in till exempel en religiös ledare och i den mindre till exempel en kanin eller hund.
Vid pressvisningen hade dock de tomma ramarna tagits bort.
– Fegt gjort av museet, säger Henrik Andersson.
Gunnar Jansson, ordförande i stiftelsen som driver det lokala konstmuseet, hade själv omfattande kontakt med Lars Vilks under lång tid.
– Det var en sorgens dag då olyckan inträffade. Jag trodde först inte det var sant och hans död tog mig mycket hårt. Lars Vilks hade ju så mycket kvar att göra, säger han.
”Inget provocerande”
Att ställa ut Vilks sista målningar ser han närmast som både en skyldighet och självklarhet. Och han är inte rädd att någon ska ta illa upp.
– Det här är ju inget provocerande, det visar bara vilken bredd Lars Vilks hade, att det finns en helt annan bild av honom, säger han.
Vernissage hålls på söndag på konstmuseet Gösta Werner och Havet och utställningen pågår till 4 september. Konstverken är utlånade av Lars Vilks dödsbo och fästmö.
