Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lars kamp mot lågorna – infernot minut för minut

Brandmän kämpar mot branden i Jokkmokkskogen. Enkla munskydd mot röken lindrar en del. Foto: Lars Gyllenhaal
”Hettan lär snart återkomma. Vi ser inte fram emot den”, säger frivillige brandmannen Lars Gyllenhaal. Foto: Lars Gyllenhaal
Skogen i Jokkmokk brinner. ”Den värsta han upplevt”, säger en man från Jokkmokks räddningstjänst. Foto: Lars Gyllenhaal

Lars Gyllenhaal vaknar upp av ett skrik. 

Han frågar sig varför och inser: han har anmält sig som frivillig brandbekämpare – och ska samma kväll ge sig in Jokkmokkskogens rasande lågor. 

Här är hans dagbok från nattskiftet – minut för minut inifrån elden.

ONSDAG

18:25 Vi har just börjat rulla i en het gammal blå minibuss mot Jokkmokk. Det är tryckande hett och jag tänker att vi inte vet vad som väntar oss. Jag känner ingen av de andra. Men de verkar pålitliga, särskilt han med ”jägarbågen” på armen, märket som visar att han klarat av jägarutbildning. 

19:30 ”Det ryker där” säger jägaren och syftar på himlen i färdriktningen. Det verkar som om brandröken från Jokkmokk syns redan i Vuollerim, ett maraton bort. Vi kör totalt tretton mil – nonstop. Jag som såg fram mot ett toabesök på macken i Vuollerim.

19:45 Vi når Mattisudden vid Jokkmokk. Synen jag möter är samma som de fotografier jag sett av det brinnande Tornedalen under andra världskriget. Då var det Hitlers krigsmakt som var orsaken till brandmolnen och jag frågar mig själv i mitt inre vem som är boven nu? Besvarar raskt min egen fråga med att det nog är vi själva – eller mer korrekt: mänskligheten, som verkar ha triggat de klimatförändringar som vi nu allt oftare upplever. 

19:55 Noterar saker jag borde ha tagit med, som en Camelbak, en sån där vattengrunka man har på ryggen och snabbt kan dricka från. Och varför tog jag inte några halvnyttiga ”bars” från vårt krisförråd där hemma, eller köpte några på macken i Boden?

Har ingen övergripande bild

20:01 Nu ser vi en brandbil, en massa utlagd slang och känner röklukten.

20:05 Kliver ur minibussen och möter insatsens chef, en cool representant för Räddningstjänsten i enkel t-shirt med ”RL” för Räddningsledare. Hans lugna attityd ger mig bra vibbar. 

20:10 Utan några vidare instruktioner säger man till oss att samla in några slangar från ett område som verkar ”klart”. Börjar förstå att det är mycket viktigt med slangars olika tjocklek och längd och hur man effektivast ska samla ihop dem och veckla ut dem. Vi pratar rätt lite och använder nästan inga namn eftersom få vet vad någon annan heter. Har heller ingen övergripande bild av situationen.

21:45 Får höra att Räddningstjänstens pumphus nere vid sjön just hotats av brand. Men det verkar ha gått bra. Kanske elden vände sig bort från det i sista stund?

Bandvagnar är ovärderliga i släckningsarbetet men vi hade en enda och den var inte i bra skick. Foto: Lars Gyllenhaal

22:15 Får åka bandvagn till ”eldmyren” där jag ser de första flammorna, några meterhöga. En helikopter vattenbombar. 

Träffar på ungdomar i för stora arbetsoveraller, som anmält sig som frivilliga efter en vädjan på sociala medier. De ser lite bleka ut, men uppvisar ändå en vilja att göra något. Hela tiden sysslar vi med slangar, bär eller lägger dit eller tar bort. Elden rör sig och därför måste slangarna ofta flyttas av ”någon”. Hemvärnet och ungdomarna är nu den där någon. Att man blir lerig och svettig ingår i jobbet.

22:30 Får höra att det finns mat nere vid sjön som vi nu flyttat oss någon kilometer ifrån. Hyfsat färsk pasta med skinka. Glufsar i oss maten under det att rökdimman tätnar. Har börjat praktisera släckning och har förstått att det spelar roll hur man använder vattenstrålen, brett eller mer fokuserat. 

Man kan aldrig ha för många slangar och de måste ständigt flyttas – det kan många frivilliga hjälpa till med. Här frivilliga ur hemvärnet. Foto: Lars Gyllenhaal

23:20 Metallgrejerna som är till för att knyta ihop slangarna ser ut som lustiga hus och kallas för ”kyrkor”, får jag lära mig. Snart har jag nästan glömt ordets egentliga innebörd. 

23:50 Ett gäng flyktingar, kanske ett dussin, ansluter sig för att hjälpa. De flesta verkar vara från Afghanistan och de vill också vara med och bära slang – det får de gärna göra.

Mitt under nattskiftet i Jokkmokk: räddningstjänstpersonal, en hemvärnssoldat och två frivilliga från Afghanistan. Foto: Lars Gyllenhaal

TORSDAG

00:15 Släcker ”småbränder” samtidigt som jag växlar några ord med en gruvarbetare från Gällivare som också kommit på grund av en vädjan han sett på nätet. Han heter Fredrik Almespång och förklarar sin motivation med att han även är markägare och förstår Jokkmokkbornas oro.  

Gruvarbetaren Fredrik Almespång från Gällivare såg Jokkmokks vädjan på nätet och några timmar senare var han på plats och jobbade nattskifte i skogen. Foto: Lars Gyllenhaal

00:35 Får med två hemvärnskamrater fylla på vatten i en bandvagn.

01:15 Vi hittar utan så många ord en rutin för att med hjälp av långsamgående bandvagn ”behandla” farliga punkter. Lär känna en annan ”civilist” som hjälper oss, han visar sig vara deltidssoldat vid Norrbottens regemente. 

02:35 Medan vi söker bensin bjuder min hemvärnskamrat på godis, Djungelvrål.

03:00 Kort fika med Räddningsledaren i tät rökdimma. Får frukt, kex och läsk. 

03:20 Midnattssolen har gjort att natten inte riktigt manifesterats men nu tre på morgonen känner vi av en smula fuktig luft, nästan kylig. Hade det varit ännu svalare hade det varit som himmelriket. Hettan lär snart återkomma. Vi ser inte framemot den. 

Elden flyttar sig hastigt

03:35 Växlar några ord med en afghan som hjälper till. Han förstår inte ordet hemvärnet och jag försöker förklara konceptet. Sade jag ”soldater bara ibland, på fritiden?”

05:15 En man från Jokkmokks Räddningstjänst som jobbat i flera dygn på plats säger att branden är den värsta han upplevt på sina 27 år i tjänst. 

05:50 Fortsätter bära slang men lyckas även hitta ett riktigt moget och välsmakande hjortron, årets första för mig.

06:10 Elden flyttar sig hastigt. Det blir en tävling mot lågorna. Jenny från Kiruna säger: ”Vi är hundrafemtio meter från fronten. Jag tar kyrkan”. Låter som en replik ur en krigsfilm men det är ju helt normalt sätt att uttrycka sig här.    

Svår kamp mot skogsbranden. Foto: Lars Gyllenhaal

08.50 Elden rör sig igen. De senaste timmarna har varit en mix av släckande, bärande och bandvagnsförflyttningar för att försöka komma ikapp. Men lågorna är mindre nu, tror jag. Vår ende bandvagnsförare har gjort helt osannolika förflyttningar, kommit fram där jag trodde det var omöjligt.

09:30 Vi får börja ta oss hemåt. Vår eminenta bandvagnsspecialist har inte sovit en sekund och borde egentligen inte alls vara bakom en ratt nu. Men det finns inte tillräckligt med folk.

11:10 Värmen är olidlig. Jag försöker få vår förare att lämna över ratten, men han säger att han orkar och ger också intryck av det. ”Jägarn” sitter intill föraren och har koll på honom. 

Skogen i Jokkmokk brinner. Foto: Lars Gyllenhaal

12:10 Åter Boden och är på tok för trött för att kunna köra därifrån. Så jag dras till en tom säng i pansarbataljonens kasern för i alla fall ett par timmars sömn. 

15:50 Vaknar plötsligt när några värnpliktiga undrar vem jag är. Från bilradion spelas en Roxette-låt, som kastar mig tillbaka till när min egen värnplikt på samma plats 30 år tidigare. Stannar för en hamburgare och Expressen (19 juli) och läser den omskakande texten ”Vår egen eld” av Sven Olov Karlsson. Den innehåller så mycket tänkvärt om brändernas grundorsaker att jag blir alldeles paff. Vi räddade inte Jokkmokkskogen under vårt nattskift, men vi begränsade i alla fall eldens framfart. Det kändes meningsfullt och det hade många andra också kunnat göra. Det krävs bara en någorlunda bra kondition, vatten och vilja. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!