Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lars återfann vapengömman via terroristens hemliga foton

Innehållet i vapengömman vid Arlanda: Fyra Kalasjnikov-automatkarbiner, 17 sovjetiska handgranater, tjeckisk semtex-sprängdeg uppdelad i 20 förpackningar, två SIG Sauer-pistoler med ljuddämpare samt magasin och ammunition. Foto: SÄPO
Författaren Lars Gyllenhaal på väg till den plats där vapengömman hittades. Han visar upp en bild på samma plats i terroristens "vägvisare", som polisen fann 1988. Foto: Lars Gyllenhaal
Vapengömman låg i närheten av Arlanda flygplats.
En av stenarna som fram till 1988 markerade var vapnen var nedgrävda. Foto: SÄPO
Platsen där vapengömman hittades 1988. Foto: SÄPO
Polisen börjar gräva upp påsarna i vapengömman vid Arlanda. Foto: SÄPO

Spänningen ökar i Sveriges närområde genom ryska militärövningar, särskilt de utan förvarning. Samtidigt satsar Putin mer än någonsin på förband för spaning, blixtangrepp och sabotage.

Det är i dagarna 30 år sedan tre fynd av sovjetiskt militärt sprängämne gjordes i Stockholm. En stor mängd militär utrustning från östblocket gömdes vid samma tid i en skog nära Arlanda

I en andra artikel presenterar författaren Lars Gyllenhaal nya rön om vapengömman vid Arlanda – och kopplar den till Sovjets stöd till internationell terrorism.

 

* * *

 

En stor vapengömma med sovjetiska automatkarbiner och sprängmedel grävdes ner nära Arlanda för 30 år sedan – och hittades som följd av ett terrordåd i Grekland. 

Polis och medier pekade ut palestinska terrorister som ansvariga, men det är inte hela sanningen.

Sovjet stödde dolt internationell terrorism – och det går en röd tråd fram till dagens ryska hybridkrig genom ombud.

En småbarnspappa i Upplands-Väsby låg bakom den vapengömma som polisen 1988 hittade i skogen nära Arlanda. Det var den palestinske terroristen Samir Muhammed Khadar som levde ett dubbelliv i Sverige – och som bar huvudansvaret för ett blodigt attentat mot Roms flygplats julen 1985.

Nyare forskning visar att Sovjetunionen och dess östblock, främst Östtyskland (DDR), understödde den internationella terrorismen på 1970- och 1980-talen.

Samir Muhammed Khadar var en av terrorledaren Abu Nidals närmaste män.

Den svenska polisen hittar vapengömman tack vare att Khadar, som sprängts till döds i samband med ett terrordåd i Grekland, har fotograferat vägen dit.

Filmrullens bilder slutar med några större mossbetäckta stenar. Vid en första anblick på plats 1988 ses inte att något är nedgrävt vid dem och polisens bombhundar vädrar inga sprängmedel. Men man gräver ändå, försiktigt.

Plastsäckar med vapen

Efter en stund, under några centimeter av löv och jord, skymtas en första mörkgrå plastsäck. I den finns en väska och i väskan ytterligare förpackningar och burkar. En stor mängd svart eltejp har använts. Sedan hittar man ytterligare tre fyllda plastsäckar i närheten.

Därefter vidtar en omständlig och lång process för att packa upp det både välskyddade och ordentligt infettade innehållet:

17 splitterhandgranater av sovjetisk modell.

4 kilo av det svårspårade och bland terrorister därför populära sprängmedlet Semtex från Tjeckoslovakien, uppdelat på 20 förpackningar.

5 elsprängpatroner.

6 tidsfördröjningskretsar (timers).

4 Kalasjnikov-automatkarbiner. Trots bortslipade vapennummer går det att fastställa att minst två av vapnen är tillverkade i Sovjet.

2 SIG Sauer-pistoler modell P 230 från Schweiz/Tyskland.

2 ljuddämpare till pistolerna.

En stor mängd ammunition och extra magasin.

Vapnen i gömman.

Denna arsenal är större än den som användes vid den blodiga attacken mot Roms flygplats i december 1985 då 16 människor dödades och 70 skadades.

Terroristens fingeravtryck

På en av förpackningarna finner Säkerhetspolisen Samir Muhammed Khadars fingeravtryck. Någon förklaring till syftet med vapengömman kan uppenbarligen inte fås av de fem personer som Säpo hör angående fyndet.

När gömman hittas för nära 30 år sedan talas enbart om terrorister. Och vad gäller den sovjetiska trotyl som hittats av olika personer i september 1987 nära Lidingöbron och oljecisterner – som jag skrev om i en tidigare artikel – kan den ha hamnat där på annat sätt än genom elitsoldater från östblocket?

 

LÄS MER: Dykare fann sovjetisk trotyl 

 

Kriminella är osannolikt eftersom fynden gjordes två år före Berlinmurens fall. En alternativ förklaring skulle kunna vara terrorister.

Den allmänna bilden i Sverige av den tidens mest aktuella terrorister är föråldrad. Brittisk och tysk forskning visar att de var mer kopplade till öststaters säkerhetstjänster än vad som tidigare kunnat fastslås.

Källorna är bland annat KGB:s och Stasis egna uppgifter. Inte genom ryska myndigheter men tack vare att KGB-arkivarien Vasilij Mitrochin 1992 hoppade av till britterna har många av KGB:s operationer i väst blivit avslöjade. Mitrochin-arkivets äkthet har om och om igen kunnat bekräftas, exempelvis i Schweiz – där polisen kunnat gräva upp sovjetisk militär utrustning i perfekt skick, gediget gömd nära en schweizisk militär flygbas.

Vad gäller den västtyska terroristgruppen Röda armé-fraktionen (RAF), även känd som Baader-Meinhof-ligan, gör senare års forskning om Östtyskland (DDR) att man kan ifrågasätta hur pass västtyskt RAF egentligen var.

Stasi stödde terrorister

När DDR upplöstes och dess hemliga arkiv började bli tillgängliga blev det snart uppenbart att Stasi, den östtyska motsvarigheten till sovjetiska KGB, hade växt till oanade dimensioner, så att Stasi 1980 utgjorde den största underrättelse- och säkerhetsorganisationen i världen räknat per invånare i landet. Om Stasis förhållande till RAF blev det först bara tydligt att RAF använt DDR som fristad. Men efter hand har mer och mer framkommit om hur Stasi både utbildade och aktivt understödde RAF-terrorister.

Den i Sverige bosatte terroristen dog i samband med attacken mot färjan "City of Poros" i Grekland 1988. Foto: AP

På motsvarande sätt har det visat sig att palestinska terrorgrupper fick skydd, pengar och utbildning av KGB och sedan Stasi. KGB utbildade en del terrorister vid sina anläggningar i Sovjet, en del i Syrien och Libyen. Stasi lyfte deras färdigheter dels i Syrien och Sydjemen, dels på övningsanläggningar i DDR.

Östberlin och Moskva bakom många dåd

I klartext: många av 1970- och 80-talets flygkapningar och andra terroristdåd genomfördes med konkret men hemligt stöd från Östberlin och Moskva. Även i de fall då KGB inte var direkt inblandat, utan bara Stasi, fanns KGB i bakgrunden.

Förhållandet mellan KGB och Stasi var så intimt att Stasi-personalen såg på sig själva inte främst som Stasi-män och Stasi-kvinnor utan som ”tjekister”, arvtagare till KGB:s första skepnad, Tjekan. Därför bar deras elitregemente stolt armbindlar med namnet Felix Dzerzjinskij, Tjekans grundare. Gräddan av detta regemente kom till specialförbandet AGM/S.

Enligt Stasi-dokument funna av den tyska journalisten Regine Igel utbildade AGM/S särskilt Abu Nidals palestinska terroristgrupp åren 1985 och 1986. Det är här Arlanda kommer in i bilden.

Den vapengömma nära Arlanda som troligen skapades 1987 och som polisen kunde gräva upp året därpå bar tecken på den träning som Stasis specialförband AGM/S gett Abu Nidals terroristgrupp. Men vem var Abu Nidal och varför fanns hans män i Sverige?

Abu Nidal, som betyder ”kampens fader” på arabiska, föddes sannolikt 1937 som Sabri Khalil al-Banna i en välbärgad familj i Jaffa i det dåvarande brittiska mandatet Palestina, nuvarande Israel. Han flydde från Jaffa 1948 och anslöt sig senare till de palestinska kamporganisationerna Fatah och PFLP – och började ägna sitt liv åt att försöka utplåna Israel.

Han bröt med Fatah och PFLP och bildade sin egen organisation, som kom att gå under många namn varför den ofta bara kallas Abu Nidal-organisationen, ANO.

Attackerade flygplatser och fartyg

ANO specialiserade sig än mer än PFLP på terrordåd mot flygplatser och fartyg och hade en förkärlek för handgranater. Gruppen fick internationellt rykte som särskilt brutal. ANO:s basområden var Syrien, Libyen, Irak, Östtyskland och Sverige.

En av Abu Nidals närmaste män var Samir Muhammed Khadar. Denne bar enligt Interpol huvudansvaret för julmassakern 1985 på Roms huvudflygplats, som genomfördes i samordning med ett identiskt angrepp på Wiens flygplats.

I linje med en ny taktik för infiltration gifte sig Khadar med en kvinna från Upplands Väsby, där han slog sig ner som den framgångsrike affärsmannen Michel Rouphael och blev småbarnsfar.

Den 11 juli 1988 angrep en terrorist med handgranater och pistol passagerarna ombord på den grekiska passagerarfärjan ”City of Poros”. Åtta människor dödades och 98 skadades i attacken. Terroristen själv dog men blodbadet gav i sig förklaringen till den explosion som fyra timmar tidigare hade inträffat nära färjehamnen. En bilbomb, avsedd för färjan, hade utlösts av misstag.

I och kring den sönderslitna bilen fann den grekiska polisen flera lik, varav ett måste ha varit Khadars, samt vapen. Man fann även dokument som ledde till Khadars lägenhet i Upplands Väsby.

Razzia i Upplands Väsby

Expressen kunde en månad senare ge en första inblick i Khadars dubbelliv i Sverige. Några månader senare var polisens omfattande tekniska arbete klart och Expressen kunde då i ett bildreportage berätta om vapengömman. Den hade ”troligen fortfarande legat intakt om inte Samir Muhammed Khadar gjort misstaget att fotografera av gömman. När polisen slog till med en razzia i hans bostad i Upplands Väsby efter attacken i Grekland förra sommaren fann polisen en filmrulle. Motivet på filmen föreställde vapengömman och dess närmaste omgivningar”, skrev Expressens Leif Brännström.

Då, på 1980-talet, fick varken svensk polis eller media kännedom om ANO:s östtyska stöd.

Vilket syfte kan Khadar ha haft med att fotografera av vägen till vapengömman? Var det ett misstag? Kanske bilderna var tänkta som hjälpmedel för andra än han själv att kunna lokalisera den. Medierna fick då inte tillgång till Khadars filmrulle, men nyligen fick jag det.

Att vapengömman var välgjord framgick av dåtida artiklar. Men hur nära var den Arlanda och hur proffsig var den egentligen? Tillsammans med en vän begav jag mig ut i området med Khadars bilder som vägledning. Skulle vi kunna återfinna de avbildade platserna och fastställa hur nära Arlanda vapengömman var?

Ledtrådar i Säpos dokument

Ortnamnen och avstånden på vägskyltarna gjorde att den första platsen gick att hitta nästan direkt. Inte mycket har förändrats där. Sedan var det lätt att hitta nästa plats eftersom den var inom synhåll från den första. Därefter var det bara att åka i den riktning som skyltarna angav och gå på ledtrådar i Säpos dokument.

Så kom vi till den enligt Khadars bilder sista gården före det relevanta skogspartiet. Själva skogen visade sig vara förändrad av 30 års skogsbruk, men icke desto mindre kunde vi fastställa den ungefärliga platsen för de två stenarna (synliga även vid snö) och fyra groparna. Skogen gav gott skydd mot upptäckt samtidigt som det inte var långt till närmaste bilväg.

Det är drygt fem kilometer mellan platsen för vapengömman och Sveriges största flygplats. Jag kunde kombinera mina egna observationer med en i sabotage mer insatt persons bedömning av Säpos uppgifter om gömman. Detta var terrorister som fått hjälp av ”någon”.

Utöver att medlemmar av Abu Nidal-organisationen vid flera tillfällen fått direkt utbildning av Stasis specialförband har den tyska journalisten och författaren Regine Igel funnit andra spår i Östtyskland. Av transaktionerna mellan Stasi och ANO kan man se att de inleddes 1984 och att det gjordes 25 stycken både 1987 och 1988. De upphörde först året därpå, i och med Berlinmurens fall…

Krig genom ombud

Där ute i ett av Upplands mest fridfulla områden, under letandet efter platserna på vilka Abu Nidals organisation fanns, konkretiseras tanken att en stor del av 1980-talets terrorism var det som efter Rysslands angrepp på Ukraina betecknas som hybridkrigföring. Alltså krigföring som initialt utförs mest av ombud.

Vissa pekade på Sovjet redan när det begav sig, men det var svårt att då belägga. Inte blev det i Moskva någon större klarhet genom Sovjets fall. Tvärtom, av någon anledning skulle Sovjets hemliga operationer fortsätta att vara hemliga.

Regeringarna Gorbatjovs och Jeltsins beskyddande av spionen Stig Bergling, som rymde till Sovjet i oktober 1987, följdes av fler allvarliga tankeställare. Som upptäckten av flera tusen olika sovjetiska militärkartor över Sverige, med häpnadsväckande detaljer. Och de tidigare sovjetmedborgare som medgav undervattenskränkningar gentemot Sverige. I ryska böcker och tevedokumentärer började man för några år sedan öppet ta upp att sovjetiska marina specialförband olovligen utförde skarpa uppdrag i andra länders vatten.

Sedan har vi de mer moderna tankeställarna i form av cyberangreppet på Estland 2007, kriget mot Georgien 2008, Zapad-övningen 2009 och bombflygövningen mot svenska kusten 2013, mer känd som ”ryska påsken”. Samma år började president Vladimir Putin beordra oanmälda övningar fem till sju gånger större än den nu aktuella svenska ”jätteövningen” Aurora. 

Varken Nato eller Sverige har tagit efter detta utan har fortsatt med att föranmäla större övningar. Kreml genomförde däremot åtta oanmälda storövningar 2014, 20 under 2015 och elva i fjol. Det är många tankeställare.

 

LARS GYLLENHAAL

Lars Gyllenhaal är militärhistorisk författare och bloggare. Har bland annat skrivit böckerna ”Ryska elitförband och specialvapen” (med Joakim von Braun) samt ”Svenskar i krig 1914–1945” och ”Svenskar i krig 1945–2015” (med Lennart Westberg).

 

Rekordstor spionorganisation

Östtyska Stasi grundades 1950 med hjälp av Sovjets säkerhetstjänst (senare benämnd KGB). 1980 hade KGB:s östtyska kopia vuxit så mycket att man då utgjorde den största underrättelse- och säkerhetsorganisationen i världen räknat per invånare i landet. 

Stasi fick en starkare ställning än KGB hade i Sovjet, eftersom säkerhetsapparaten där var något mer uppdelad. 

Efter Berlinmurens fall har gradvis mer framkommit om Stasis hjälp till västtyska och arabiska terrorister liksom Stasis övriga utlandsverksamhet. En av källorna kom i år ut i svensk översättning: ”Stasi” av Jens Gieseke.

 

Vad är hybridkrigföring?

Rysslands nutida sätt att föra krig beskrivs populärt som ”hybridkrigföring”. Kärnan i detta ”nya” sätt att föra krig kan sägas ha formulerats redan för över 2 000 år sedan av den kinesiske generalen Sun Tzu: ”All krigskonst handlar om att vilseleda”. 

Mer konkret tar nutida rysk krigföring inte hänsyn till fredstid och exploaterar alla gråzoner. Det gäller att agera stort och tidigt genom medier, med olika avsändare. 

Innan man öppet använder egen militär använder man olika ombud som lokala separatister, utländska frivilliga och legosoldater.    

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!