Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Larmet från Svalbard: Varmare än normalt under 73 månader i rad

Miljölarmet. Situationen beskrivs ibland som "den arktiska dödsspiralen".
Foto: Privat
Ulrika har bott på Svalbard i åtta år.
Foto: privat
Där blir det nu allt varmare.
Foto: Privat

Isbjörnarna försvinner, renarna magrar och husen sjunker i den upptinade marken.

När Arktis smälter får det förödande konsekvenser för livet i det norra polarområdet.

Efter den varmaste hösten någonsin larmar nu forskarna om stigande temperaturer på grund av klimatförändringar och global uppvärmning – och varnar samtidigt för "den arktiska dödsspiralen".

– Jag har aldrig varit med om så lite snö som vi har nu. Och det är varmt - nu har vi plusgrader ute och man tror att det ska vara 30 minus på Svalbard, säger svenska Svalbardbon Ulrika Sjöö Frantzen, 47.

Det ligger ett tunt snötäcke utanför Ulrika Sjöö Frantzens och maken Tommys hem i utkanten på Longyearbyen på Svalbard. Fjället tornar upp sig bakom huset - men termometern visar på plusgrader trots att det är mitten av december.

I garaget står skotern fortfarande parkerad, ännu inte använd den här säsongen.

– Jag och min man är mycket turmänniskor och vi har alltid åkt skoter från oktober till april, men vi har inte ens startat den i år eftersom det inte finns någon snö, säger Ulrika Sjöö Frantzen.

Hon flyttade från Göteborg till Svalbard för åtta år sedan efter att ha mött kärleken på den arktiska ögruppen. Nu arbetar hon som massör och barberare i Longyearbyen, och ägnar fritiden till att utforska polarområdet.

Ulrika har bott på Svalbard i åtta år
Foto: Privat / Ulrika Sjöö Frantzén

Men de senaste månaderna har inget varit sig likt.

– Det är ingen is, det är varmare i vattnet, varmare i luften och det har regnat väldigt väldigt mycket, säger Ulrika Sjöö Frantzen.

Hösten 2016 har varit den varmaste någonsin på Svalbard. Både FN och olika forskningsinstitut runtom i Arktis har publicerat larmrapporter som visar oroväckande temperaturhöjningar och smältande isar.

Amerikanska National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA, har för elfte året i rad gett ut sin rapport Arctic Report Card där 61 forskare från elva länder ger sin bild av läget i Arktis. Där konstaterar de bland annat att isutbredningen aldrig varit så liten som nu sedan mätningarna började 1979, att den årliga medeltemperaturen ökat med 3,5 grader sedan år 1900 och att havets yttemperatur ligger nio grader över den normala nivån.

FN-organet World Meteorological Organization rapporterar lika alarmerande siffror:

"Den genomsnittliga arktiska isutbredningen visar det lägsta rekordet som finns på satellitbilder och reflekterar ovanligt höga lufttemperaturer, sydliga vindar och ett varmt hav."

Rapporten fortsätter:

"I november 2016 var den arktiska havsisens utbredning omkring 9,08 miljoner kvadratkilometer. Det är 800 000 kvadratkilometer lägre än det tidigare lägstarekordet från november 2006 - ungefär samma yta som om man slår ihop Storbritannien och Frankrike."

Under en kortare period i november i år noterade forskare dessutom att det var 20 grader varmare än normalt i Arktis.

Kim Holmén är internationell direktör på Norsk Polarinstitutt på Svalbard och följer utvecklingen noga.

– Vi har haft en varm höst, framför allt har det att göra med att isen varit långt ifrån ögruppen, mycket längre norrut än vanligt. Det gör att vi har öppet vatten som gör att luften är mycket varmare än om det varit is här, säger han.


Bedömer du att det är en tillfälligt varm höst eller en effekt av global uppvärmning?

– Det har varit varmare än normalt 73 månader i rad och det i sig är ett tecken på att det inte är en enskild höst, 73 månader är lång tid. Vi anser att en stor del av det vi ser nu beror på människoskapade klimatförändringar.

För tio år sedan låg isarna tjocka runt Svalbard. I dag börjar inte istäcket förrän närmare 200 kilometer från land på ögruppens västra sida. Samtidigt har värmen börjat tina permafrosten.

Konsekvenserna är dramatiska för så väl djur och natur som för människor.

Studier visar att renarna på Svalbard har blivit magrare och mindre de senaste åren. Anledningen är att de har svårt att hitta mat då regn under vintermånaderna gör att det bildas ett islager över marken, eftersom vattnet fryser då det når den kalla jordytan.

Antalet isbjörnar riskerar att minska med en tredjedel

I den arktiska delen av Kanada fruktar forskarna att klimatförändringarna lett till att traktens myskoxar drabbats av virus som tidigare inte funnits i området. Sjukdomen gör nu att djuren dör i större skala än tidigare.

Samtidigt varnar amerikanska forskare vid University of Washingtons Polar Science Center för att antalet isbjörnar riskerar att minska med en tredjedel i framtiden.

Foto: Mattias Klum Mattiasklum.Com

Kim Holmén bekräftar de dystra prognoserna:

– Isbjörnarna har väldigt svårt att komma i land eftersom isen är så långt från öarna, vilket innebär att honorna inte når de marker de behöver för att kunna gå i ide och föda sina ungar.

Det finns även tecken som tyder på att det varmare klimatet för med sig nya sjukdomar och bakterier till polarområdet.

– Vi ser redan i dag att fågelbergen med alla sina miljontals fåglar har kraftigt ökad mängd fästingar. Det är bara ett exempel på en tydlig förändring vi ser i dag och det är säkert mycket mera av detta som kommer, säger Kim Holmén.

För invånarna på Svalbard innebär det varmare klimatet dessutom att de fått vänja sig vid tillfälliga evakueringar och en ökad rasrisk, eftersom den upptinade marken släpper från fjällsluttningarna.

Foto: Privat / Ulrika Sjöö Frantzén

Det omfattande snö- och jordskred som drabbade Longyearbyen i december 2015 där två personer omkom fick till följd att geologer kartlagt rasrisken i hela området. Rapporten presenterades i mitten av december i år och där konstaterar man att 154 hus och två gästhus befinner sig i högriskzonen för jordskred, därefter faller större delen av ortens byggnader in i riskzon 2 uppger Svalbardsposten.

När permafrosten försvinner i marken sjunker dessutom husen och bottenkonstruktionen måste byggas om för att undvika att husen förstörs.

Ulrika Sjöö Frantzen är en av dem som påverkats, även om hon och hennes make inte hör till de som är värst utsatta.

– Det finns hus som sjunkit 15-20 centimeter redan. Vi märker att vårt hus börjar röra på sig, det spricker i tak och väggar, dörrarna går inte att stänga. Man märker av det ganska tydligt och det är lite skrämmande, säger hon.

Ulrika berättar att visa hus på Svalbard sjunkit upp till 20 centimeter.

Den rådande situationen beskrivs ibland som "den arktiska dödsspiralen", där det kan vara svårt att avgöra vad som är orsak och verkan till uppvärmningen.

– Det som sker nu i Arktis är en självförstärkande återkoppling som man i klimatsammanhang ibland kallar för den arktiska dödsspiralen. Där uppvärmning i sig gör att det blir lite mindre snö och is, och det faktum att det blir mindre snö och is gör att det blir ännu varmare, säger Pär Holmgren, tidigare meteorolog på SVT och numera naturskadespecialist för Länsförsäkringar.

Vi har kniven mot strupen

Han menar att det är nödvändigt att ställa om till ett helt fossilfritt samhälle - utan olja, kol och naturgas - snarast möjligt för att nå det mål som sattes i Paris där världens länder kom överens om att hålla den globala uppvärmningen så långt under två grader som möjligt.

– Vi måste acceptera att det kommer leda till ett annat samhälle än det vi har i dag - och med anledning av det som händer i Arktis nu så måste vi förstå att vi har kniven mot strupen. Då hjälper det inte att fler och fler människor försöker göra rätt utan nu måste vi också se till att ingen människa gör fel, säger Pär Holmgren.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.