Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kvinnornas privata krig mot extremisterna

,

KABUL. I Afghanistan är det förenat med livsfara att söka sig själv genom mysticism och kultur. Talibanerna förbjöd musik och dans under sin regim – och det finns fortfarande mullhor som anser att de som ägnar sig åt sådant är i pakt med djävulen. 

Men kvinnorna Fahima Mirzaie, Fakhria Momtaz och Robaba Mohammadi vägrar vika sig för de extremistiska krafterna. 

I det krigsdrabbade landet har de hittat lugnet i sufism, yoga och konst.

Afghanistan

I en gymnastiksal i en skolkällare i Kabul dansar flickor och pojkar ihop i strumplästerna. De svänger runt i en ring i mjuka rörelser till rytmisk musik. I mitten snurrar en tunn kvinna med armarna i luften. 

Det är en lika vacker som ovanlig syn.

Klassen avslutas med meditation. De sätter sig i skräddarställning med handryggarna mot knäna, handflatorna riktas uppåt, tummarna och pekfingrarna möts i en cirkel. 

I en skolkällare i Kabul lär sig barn sufism, en gren av islam som hade en stor plats i Afghanistan före krigsåren och som är känd för att vara fredsälskande. Två viktiga delar av sufism är en helig dans och meditation.
Foto: STEFANIE GLINSKI
Magda Gad: Kvinnor i Afghanistan tar kampen för konsten

Medan de väntar på att föräldrarna ska komma och hämta dem klättrar de upp i ribbstolarna och hoppar ner i madrasserna. Hoppar och skrattar.

En efter en sätter de på sig skorna, hänger på sig små ryggsäckar fyllda med läroböcker och försvinner i väg uppför trappan, ut i det sena dagsljuset i världens farligaste land för barn. 

För en stund har de fått glömma bomberna där utanför, fått glömma kriget. 

Men enligt extremistiska krafter är det de ägnar sig åt en djävulsk synd. 

För barnen är det ett välkommet avbrott att få röra sig till musik och söka sig inåt i spiritualism. Utanför är det en krigszon med dagliga terrordåd.
Foto: STEFANIE GLINSKI


Kvinnan i mitten, 24-åriga Fahima Mirzaie, såg dansande dervisher för första gången när hon var tolv och kände djupt inom sig att det var något som hon ville utforska. 

– Jag blev så fascinerad av att de dansade i en ring och ville veta vad som var meningen med det.  

Fahima Mirzaie tillhör minoritetsgruppen hazarer som utsätts för förföljelse i Afghanistan.
Foto: STEFANIE GLINSKI

Hon föddes i provinsen Bamyian i Afghanistan under talibanregimen och växte upp som flykting i Pakistan och Iran. Efter att talibanerna störtades kom hon tillbaka och studerade affärsekonomi på universitet. Men det hon har valt att ge sitt liv till är sufismen – den mystiska grenen av islam, i vilken att dansa som en dervish är en helig ritual. 

Syftet är att söka inåt och på det sättet komma närmare gud.

– Det är att sätt för mig att hitta mig själv och att hitta gud. Att nå sanningen. När jag ser mitt sanna jag kan jag också se gud. När jag gör det känner jag mig lugn, det är något jag inte kan förklara i ord. Jag behöver göra det, uppleva det, det är då jag förstår meningen.

Hon funderar ett tag i tystnad. 

– Det är fred för mig. 


Sufism kallas ofta för den mystiska grenen av islam. Den har funnits sedan tiden för profeten Mohammeds död, men utvecklades i sufiordnar under islams guldålder. Världens mest kända sufidiktare Rumi kommer från Balkh i Afghanistan.
Foto: STEFANIE GLINSKI

Fahima har bildat Shohod Arefan Band, en sufigrupp bestående av fyra kvinnor som spelar musik och fyra kvinnor som dansar. Deras lokal ligger i Karte Seh i västra Kabul, ett område dominerat av hazarer – den minoritetsgrupp som Fahima tillhör. 

Att vara hazar innebär risk för förföljelse i Afghanistan, att vara en kvinna i offentligheten ökar risken, att dessutom ägna sig åt sufism ökar risken oerhört.

– Det är farligt, givetvis är det farligt. Jag har rest till andra provinser, som Herat och Balkh och uppträtt vid den blå moskén. En välkänd mullah hotade mig i Herat, han sa att jag är ”en kvinna som dansar”. 

Kvinnor dansar som regel inte i Afghanistan, det är förenat med skam. Hon tror att han ville förminska henne genom att prata om henne på det sättet, alternativt att han är för outbildad för att veta vad det är hon faktiskt gör. 

Före krigsåren undervisades afghanska barn i sufism och läste Rumis kärleksdikter i koranskolor. Grundpelare i sufism är att kvinnor och män är jämlika och att man ska visa tolerans för andra folk och andra religioner.
Foto: STEFANIE GLINSKI
På frågan vad sufism betyder för henne svarar Fahima att det är ett sätt att se sitt sanna jag – och att därmed också se gud.
Foto: STEFANIE GLINSKI

Det afghanska kulturdepartementet hade lovat att stödja Fahimas verksamhet, men efter mullahns hot drog de tillbaka erbjudandet.

– Vissa är rädda för att hjälpa oss dervisher. Tyvärr har människor glömt den här delen av vår historia. Enligt tradition ska jag kunna uppträda vid alla moskéer och buddistiska tempel. Det jag gör är heligt för mig och jag vill göra det på heliga platser, men jag möter många problem och har inte fått göra det på vissa ställen fast jag vet att man gjorde det förr. 

”Det är farligt, givetvis är det farligt. Jag har rest till andra provinser, som Herat och Balkh och uppträtt vid den blå moskén. En välkänd mullah hotade mig i Herat, han sa att jag är ”en kvinna som dansar””, säger Fahima Mirzaie.
Foto: Privat
Fahima går emot normerna i Afghanistan genom att som kvinna och sufi uppträda offentligt och vid mycket kända platser som den Blå moskén i Mazar-e Sharif.
Foto: Privat
Fahima uppträder här vid det som sägs vara Rumis gamla hem i Balkh, som afghanska regeringen ska renovera för 7 miljoner dollar. Artister som Madonna har använt sig av Rumis dikter och han har kallats för ”den mest populära poeten i USA”.
Foto: Privat

Före krigen, som bröt ut när Sovjetunionen invaderade 1979, hade sufism en betydande plats i Afghanistan. Sufism och den persiska sufipoeten Jalal al-Din Rumi var en del av undervisningen och barn fick läsa Rumis dikter i moskéernas koranskolor.  

Längre tillbaka – på 1100-talet, under islams guldålder – var sufism en grundpelare i den muslimska världen. Sufismen praktiserades av både sunni- och shiamuslimer, tron spred sig hela vägen till Kina och USA och influerade litteratur och konst. 

Grundtankarna inom sufiläran är kärlek, tolerans och pluralism – sufism brukar kallas för den fredsälskande islam. Andra folk och andra religioner ska accepteras, kvinnor och män ska vara jämlika.


FAKTA: DET STOLTA ARVET FRÅN RUMI

Jalal al-Din Rumi kommer från det som i dag är provinsen Balkh i Afghanistan, vilket afghaner är väldigt stolta över. Han levde mellan 1207-1273 och hans verk har spridits över hela världen. Sufismen fanns redan vid den tiden – den har funnits sedan profeten Mohammads död 632 – men den utvecklades under islams högtid inom sufiordnar och det Rumi gjorde var att grunda en sådan sufiorder.

Rumi har beskrivits som ”den mest populära poeten i USA” och artister som Madonna har använt sig av hans dikter. Det är inte bara hans texter som attraherar, utan även hans hyllning till kraften i musik och dans. 

Rumis dikter handlar om kärlekens styrka och spiritualism. Han har ibland misstolkats för att ha beskrivit kärlek mellan män och kvinnor – den kärlek han beskrev handlade om kärleken mellan människa och gud. 

Det finns många Twittersidor som enbart citerar Rumidikter

Samtidigt som sufism betraktas som en trosinriktning som är för jämlikhet mellan könen finns det studier som visar att även sufikvinnor har levt under patriarkalt förtryck

Rumis gamla hem i Balkh, som Fahima har uppträtt vid, ska renoveras för sju miljoner dollar. 

På den tiden när det inte fanns några yttre hot mot islam fanns det inte heller något behov av att tränga undan sufismen, men ju fler de upplevda yttre hoten har blivit – i form av utländska militära invasioner och alltmer utbredd islamofobi – desto mer extrem har den den religiösa miljön blivit, på samma sätt som alla samhällen polariseras när känslan av otrygghet mot den egna gruppen växer.

För tusen år sedan diskuterade muslimska filosofer till och med om gud ens finns och hur det går att bevisa guds existens, något som är otänkbart i dagens kontext. 

Sufismens värdegrund går numera emot extremisternas och i takt med att den arabiska och persiska regionen har radikaliserats har det skett allt fler våldsamma attacker mot sufiutövare.

Grundtankarna inom sufiläran är kärlek, tolerans och pluralism.
Foto: Privat

För Fahima Mirzaie är det viktigt att föra sufismen vidare till den nya generationen. 

– Det jag har lärt mig av livet är att om du inte är stark kan du inte göra någonting. Genom att ge det här till barnen ger jag dem styrka för framtiden och gör dem mer öppna och frisinnade. När jag ser barnen bli så här glada glömmer jag också alla mina bekymmer. 

Med USA:s planerade tillbakadragande den 1 maj 2021 vet hon inte om det kommer gå att fortsätta lära ut sufism. 

– Jag är rädd för att talibanerna kommer komma och ta ifrån mig det här. Jag har kämpat så mycket för att nå hit och jag vill inte förlora det här. Men även om talibanerna sätter mig i fängelse kommer jag fortsätta praktisera sufism. 

57-åriga Said Samiullah är en sunnitisk mullah i byn Arghandi i distriktet Paghman i nordvästra Kabulprovinsen. Han håller med om att sufism är en gammal islamsk trosutövning, men han menar att det finns två sätt att praktisera sufism – en tillåten och en otillåten. 

– En typ av sufism är att på riktigt söka gud och en annan typ är att göra saker som bara fyller utövaren med synd. Om människor börjar tänka att sufism är en separat tro gör de fel. Det enda som är rätt inom islam är koranen och berättelserna om profeten Mohammad, fred vare med honom. Alla andra texter är otillåtna. 

Att dansa till musik anser han vara helt förbjudet. 

– De här människorna som gör shower och dansar och säger att det är sufism och att de söker ljuset och lugnet, sådana människor är inte tillåtna under några som helst omständigheter. Dans och musik är inte tillåtet inom islam. De här människorna som påstår att det är sufism att röra sig i en cirkel till musik och att meditera och att hålla upp händerna i luften som hinduer, det är sådana som har psykiska problem. Det är absolut förbjudet. De är sjuka och de följer satan. 

2017 öppnade fyrbarnsmamman Fakhria Momtaz, 43, det första yogastället för kvinnor i Kabul.
Foto: MAGDA GAD

Innan Afghanistan blev muslimskt trodde folket på buddhism, hinduism, zoroastiranism och naturtro. Provinsen Nuristan i nordöst blev inte muslimsk förrän drygt hundra år sedan och den sunnitiska extremismen kom inte förrän med krigen och de utländska invasionerna. Det man ser om man besöker nationalmuséet i Kabul är en samling buddhastatyer. Världens två största buddhastatyer fanns i provinsen Bamyian, men de sprängdes av talibaner 2001

Mindre konservativa afghaner ägnar sig åt både historisk och modern spiritualism. 2017 öppnade det första yogastället för kvinnor i Kabul. Fakhria Momtaz, en i dag 43-årig fyrabarnsmamma som även driver ett IT-företag, startade centret.

– Vi har fått så många olika reaktioner, berättar hon från sitt kontor i ett hazardominerat område. 

Både positiva och negativa. 

– Det har varit många kommentarer om att det inte är islam, att det är hinduism. Min familj oroade sig när jag öppnade centret, de trodde att jag skulle få problem, men inget har hänt. Många män vill att vi startar klasser även för dem och de är glada för att deras fruar går hit. 


Yoga och meditation är ett sätt för afghanska kvinnor att bearbeta krigstrauman och stress.
Foto: MAGDA GAD
Innan Afghanistan blev muslimskt var afghaner i majoritet buddhister och hinduer. Eftersom yoga ses som en hinduisk tradition är extremister i landet emot utövningen.
Foto: MAGDA GAD

Fakhrias ansikte är kraftfullt, ögonen ler. 

– En man sa till en av mina elever att hon blir mycket lugnare och mer passionerad efter yoga. 

Hon känner sig inte säker i Afghanistan, men det är också anledningen till varför hon tycker att yoga är viktigt. 

– Det finns väldigt många tragiska berättelser om kvinnors liv i det här landet, det är så mycket konflikt och så många utmaningar. Det är klart att de behöver hjälp att bearbeta och komma över allt som de går igenom. Och då behövs yoga och healing. Många kvinnor är deprimerade, de har ångest och är stressade. Yoga och meditation är det enda sättet som de har för att … åtminstone få andas i lugn och ro. Det hjälper dem att känna mening och värde. 

Yogalokalen är luftig och ljus, med sol som strömmar in genom fönstren.
Foto: MAGDA GAD

Hon visar träningslokalen, den är luftig och ljus med sol som strömmar in genom fönstren. Kvinnorna är klädda i vita dräkter, på trägolvet står gröna växter i lerkrukor. En total kontrast från kaoset ute på gatorna.   

Stilla slår sig Fakhria Momtaz ned på en matta.

– Yoga är bästa sättet för att nå fred. 

I vanliga fall yogar kvinnorna utan sjalar. De berättar att de har köpt in sjalarna enbart för att kunna göra media. Om de visade sig utan sjalar i media skulle det kunna leda till att de blir hotade och möter mer motstånd.
Foto: MAGDA GAD
Trots talibaner och andra extremister finns det många afghanska kvinnor som följer sin egna väg – och fortsätter på den vägen även efter att de blivit hotade och attackerade.
Foto: MAGDA GAD
Robaba Mohammadi målar allt från afghanska soldater till Angelina Jolie.
Foto: NOORULLAH SHIRZADA / AFP TT NYHETSBYRÅN

En kvinna som har blivit direkt attackerad är den 21-åriga konstnärinnan Robaba Mohammadi. Precis som Fahima och Fakhria är hon hazar. Hon föddes delvis paralyserad och kan varken röra händerna eller benen. Eftersom att hon inte kan gå spenderade hon större delen av sin barndom hemma. Hon har aldrig gått i skola och fick knappt någon frisk luft. Någon gång i månaden kom hon ut på gården, det var allt. 

Det var i den ensamheten och isoleringen som Robaba hittade det som hon älskar att göra. En dag tog upp en penna med tårna och försökte måla med den, men det var för svårt. Hon försökte med munnen istället och övade envist tills hon kunde rita raka linjer. 

När hon var 16 år var hon redan berömd. Hon målar allt från afghanska soldater till Angelina Jolie och har haft utställningar i Afghanistan och utomlands – något som inte alla har uppskattat. 

Robaba Mohammadis studio efter attacken. De okända männen kastade först in stenar som krossade fönstren – och sedan en handgranat. Robabas storebror Ali låg och sov i det här rummet när det blev attackerat.
Foto: MAGDA GAD
Robabas studio efter att en handgranat kastades in. Hon har tagit emot många hot eftersom hon visat sig på bild utan hijab och porträtterat västerländska filmstjärnor.
Foto: MAGDA GAD

I mars 2020 kastade någon in en handgranat i hennes studio i västra Kabul. 

– De ville döda mig. Min bror blev lite skadad av splittret. 

Tavlor och dukar blev förstörda. I golvet blev det ett hål. 

– Jag är säker på att de kommer fortsätta tills de dödar mig. I andra länder motiverar folk konstnärer, här attackeras vi, sa hon då. 

Robaba Mohammadi har tagit emot många hot. 

– De skickar meddelanden om att jag ska ha på mig hijab, be och leva som en muslim. De har sett bilder av mig på Facebook utan hijab. 

Men det är inget som kommer få henne att sluta måla. 

– Självklart kommer jag fortsätta, det är mitt liv.

Robaba har med hjälp av sin storebror Ali startat en konstinstitution dit unga får komma och måla och ställa ut sina verk. Hon hoppas att det ska leda till ett öppnare samhälle.
Foto: MAGDA GAD
Konstverk av Robaba Mohammadi.
Foto: MAGDA GAD

Tillsammans med sin storebror Ali har hon öppnat en konstinstitution – Robaba Cultural and Art Centre in Kabul – dit unga konstnärer, speciellt de med rörelsehinder, får komma och arbeta och ställa ut sina verk. 

Hon ser det som ett sätt att hjälpa dem komma över sina depressioner. 

Hon vill också att det ska leda till ett mer öppet samhälle. 

– Jag hoppas att det kan ändra sättet som folk tänker på, att det kan bryta ner deras barriärer.

Stefanie Glinski och Magda Gad.

Magda Gad är Expressens krigskorrespondent. Stefanie Glinski är frilansande journalist och fotograf för tidningar som Foreign Policy, The Economist, The Guardian, LA Times.

När Saadia Sadats föräldrar packade ihop sina få ägodelar – kläder, filtar och köksredskap, allt nerklämt i gamla, solblekta resväskor och buckliga metallådor – kunde de inte veta att staden som de flyttade till skulle ta deras 20-åriga dotters liv. 

Hon fick jobb på en tv-kanal och försörjde hela familjen. 

För det blev hon skjuten till döds i en våg av riktade mord, som på kort tid har tvingat bort 300 kvinnliga journalister i Afghanistan. 


Foto: STEFANIE GLINSKI

Medicinerna finns på apoteken och sjukdomarna är enkla att bota – ändå dör barnen.

Föräldrarna riskerar sina liv för att ta dem genom kriget till sjukhus i städerna. Kommer de fram måste de betala behandlingar och mediciner själva.

När pengarna tar slut avbryts vården för de döende små.