Kvällspostens reporter Lars Palmborg är död

Läsarna lärde nog bäst känna Lars Palmborg genom hans välskrivna och fängslande texter. Inga onödiga ord och utvikningar. Men en styrka i berättandet och inlevelsen.

Att vara korrekt i sak, kolla fakta och låta människor komma till sin rätt i intervjuer och reportage var en linje som Lars höll hårt på.

– Det får gärna vara några kluriga poänger och överraskningar i texten. Det är en utmaning att hitta och det måste stämma. Men det blir roligare tidning för alla, som han själv definierade sin skrivarprofil.

Han höll fast vid sina läsarvänliga ideal oavsett arbetsplats och journalistiska uppdrag. På Vimmerby tidning, Barometern, Kvällsposten och Expressen. Som tuff nattreporter, riksredaktör och featureskribent.

Lars ”Lasse” Palmborg växte upp i Västerhaninge utanför Stockholm, tillbringade tonåren i Jönköping och hamnade i Vimmerby på sin första journalistanställning.

Som journalist nådde han eliten

Idrott och musik var hans stora intressen vid sidan om tidningsjobbet. Han var framgångsrik på alla områden. Som livsfarlig målspottare i Södra Tuna, bland annat. Och som giftig gitarrist i den småländska 70-talspopens mest offensiva scengrupper.

Men bara inom journalistiken nådde han den absoluta elitnivån.

Det var också där han kände att han gjorde mest nytta.

– Vi har ett jätteansvar att granska makten och berätta sanningen, osminkat och begripligt. Lokaljournalistiken kan vara helt avgörande för ett samhälles utveckling och för hur människor mår, konstaterade han vid ett av många samtal om publicistikens villkor och syften.

Det var när han som en av pionjärerna och drivkrafterna öppnat en särskild edition av Kvällsposten och GT i Karlskrona, våren 1993. 

Blekinge och Småland fick sin egen kvällstidning. Ett lyckat projekt under några år och en rejäl blåslampa i baken på lokala, lätt insomnade morgontidningar och etermedia.

Lasse Palmborg värvades till Kvällsposten som nattreporter i början av 80-talet. Nyhetscheferna talar lyriskt om den tid då han och parhästen Pelle Tagesson tävlade om scoop och ettantoppar. 

– Palmborgs manus var en dröm av perfektion i grammatik, stilistik och säljande vinklar, minns en av cheferna.

I mitten av 90-talet träffade Lasse hustrun Eva. Han var då frånskild med tre barn i tidigare förhållanden.

– Vi möttes på Ålands högsta topp. En blixtförälskelse som hållit i sig sedan dess, säger Eva.  

– Lasse sa nästan varje dag hur himla bra vi hade det. Och vilken otrolig tur det var att vi träffades och fattade hur fint vi funkade ihop.

”Han fick oss att bli bättre människor”

När Expressen expanderade sin magasinsverksamhet 2007 började han arbeta i Stockholm.

– Vi fick en drömreporter när Lars började hos oss på Söndag. Han var killen från Kvällsposten som vi i ärlighetens namn inte visste så mycket om, säger Leif Brännström som var hans arbetsledare.

Snart upptäckte de nya kollegorna att inget var omöjligt när de spånade idéer. Det blev en rad fantastiska reportage med närvaro hos den enskilda människan. Ena vecka satt han i trädgården hos någon i Hortlax utanför Piteå, nästa vecka stod han mitt i den samlade internationella presskåren på Jersey, i Portugal på Madeleine McCann-fallet eller heldag med kungen i skogen på Stenhammar i Sörmland.

Oavsett var han befann sig hade han en unik förmåga att få kontakt med människor. Han skrev med inlevelse och känsla. 

– Han lärde oss alla att våga lita på vår intuition och skriva på vårt unika sätt. Han var en lyssnande vän som vågade ge råd utifrån ett liv som hade tagit många olika vägar. Han fick oss att bli bättre människor och journalister, säger Leif Brännström.

Familjen fanns hos Lars Palmborg

När Palmborg erbjöds jobb på Kvällspostens återetablerade Kristianstadsredaktion flyttade paret ner till Skåne och en gård i Olseröd utanför Degeberga.

– Jag hade avvecklat mig själv som systemansvarig på en bank och såg fram emot något nytt, efter ett helt liv i Stockholm, säger Eva. 

– Vi fick en fantastisk start när allting föll på plats. Och där har det hållit sig. Lika fantastiskt tryggt och kärleksfullt. Fram till nu.

Eva gör inga större ansträngningar för att hålla tårarna borta. Det var för ett par år sedan Lasses prostatacancer upptäcktes. 

– Vi hoppades hela tiden att de olika behandlingarna och medicinerna skulle bita. Det gjorde de en period, men sedan kom symptomen tillbaka. Och förvärrades. 

– Mot slutet av förra veckan insåg vi att hoppet var ute. Lasse var lika omtänksam och vänlig som alltid. 

– Han var lite bekymrad hur det skulle gå för mig, men trodde nog ändå att det skulle ordna sig även om han inte längre kunde vara med och styra upp. Han var nöjd att barnen kom och stannade över helgen.

I måndags eftermiddag somnade Lasse in, i kretsen av sin familj.

Närmast sörjande är hustru Eva och de vuxna barnen Jenny, Mikaela och Robert.