Vännerna prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Nordeng vill med företaget "Soulspring" förändra världen och öka kunskapen om högsensitivitet. Foto: ADAM WRAFTERVännerna prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Nordeng vill med företaget "Soulspring" förändra världen och öka kunskapen om högsensitivitet. Foto: ADAM WRAFTER
Vännerna prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Nordeng vill med företaget "Soulspring" förändra världen och öka kunskapen om högsensitivitet. Foto: ADAM WRAFTER
Elisabeth Nordeng (till vänster) och prinsessan Märtha Louise (till höger) intervjuas av Expressens Karin Sörbring. Foto: ADAM WRAFTERElisabeth Nordeng (till vänster) och prinsessan Märtha Louise (till höger) intervjuas av Expressens Karin Sörbring. Foto: ADAM WRAFTER
Elisabeth Nordeng (till vänster) och prinsessan Märtha Louise (till höger) intervjuas av Expressens Karin Sörbring. Foto: ADAM WRAFTER
Nya boken. Foto: ADAM WRAFTERNya boken. Foto: ADAM WRAFTER
Nya boken. Foto: ADAM WRAFTER
Prinsessan Märtha Louise berättar att lillebror, kronprins Haakon, betyder jättemycket. Foto: JUNGE, HEIKO / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅNPrinsessan Märtha Louise berättar att lillebror, kronprins Haakon, betyder jättemycket. Foto: JUNGE, HEIKO / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅN
Prinsessan Märtha Louise berättar att lillebror, kronprins Haakon, betyder jättemycket. Foto: JUNGE, HEIKO / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅN
Föräldrarna drottning Sonja och kung Harald har varit stöttande, menar prinsessan Märtha Louise. Foto: SUVAD MRKONJIC / EXPRESSEN SUVAD MRKONJICFöräldrarna drottning Sonja och kung Harald har varit stöttande, menar prinsessan Märtha Louise. Foto: SUVAD MRKONJIC / EXPRESSEN SUVAD MRKONJIC
Föräldrarna drottning Sonja och kung Harald har varit stöttande, menar prinsessan Märtha Louise. Foto: SUVAD MRKONJIC / EXPRESSEN SUVAD MRKONJIC
"När man känner sig själv ganska bra bygger man sitt liv på ett annat sätt", säger prinsessan Märtha Louise. Foto: ADAM WRAFTER"När man känner sig själv ganska bra bygger man sitt liv på ett annat sätt", säger prinsessan Märtha Louise. Foto: ADAM WRAFTER
"När man känner sig själv ganska bra bygger man sitt liv på ett annat sätt", säger prinsessan Märtha Louise. Foto: ADAM WRAFTER

Prinsessan Märtha Louise: "Kände att jag inte räckte till"

Publicerad

GÖTEBORG. Först trodde de att de var dumma och dåliga eller att det var något fel på dem.

Till slut insåg prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Nordeng att de var högsensitiva och att de måste sätta gränser för att orka.

– Jag kände att jag inte räckte till, inte var bra nog, inte förstod varför folk såg upp till mig bara för att jag var prinsessa, jag hade ju inte gjort någonting, jag hade fötts med den statusen, säger prinsessan i en stor intervju om hur hon försökte skydda sin lillebror kronprins Haakon, drömde om att föräldrarna skulle vara tandläkare så att hon fick leva ett vanligt liv, hur man gör för att kunna hålla ihop i föräldraskapet när man avslutar äktenskapet och om den jämlika vänskapen med kollegan Elisabeth.

När förstod ni att ni är högkänsliga?

Märtha Louise: – När Elisabeth 2013 skickade mig en länk till ett test man kan göra på nätet för att få ett hum om man kan tänkas vara högsensitiv eller inte. Det var väldigt skönt att upptäcka att det var normalt, medfött, att andra också har det så och att man kan börja ta ansvar för de utmaningar man har som högkänslig. Då kan man successivt börja ändra sitt liv så att det fungerar bättre, känna sina egna gränser för hur länge man kan hålla på med olika saker innan man måste stoppa och ta det lugnt och lägga upp sin dag så att man orkar. 

– Tidigare förstod jag inte vad det var som gjorde att jag blev så utmattad. Jag trodde bara att det var något fel på mig, alla andra klarade det ju. Och så var det fint att veta att var femte person - lika många män som kvinnor - har det så här.

 

Elisabeth: – Det var bra att få ett namn på det och vettiga ord för det. Jag har alltid vet att jag har varit sensitiv, jag tog in stämningar och var känslig i förhållande till ljus, lukter och ljud. En del av mig har tänkt att det nog har varit en del av min intuitiva sida och en annan del av mig har tänkt att det säkert är något fel på mig. 

– Då jag får ett vanligt språk för det och får veta att det också är ett slags normalitet så känns det befriande. Det är inte bara jag! Jag är kanske inte så konstig, fel och dålig. Insikten om att man är högsensitiv gör att det händer något med självkänslan, på ett bra sätt. 

Elisabeth Nordeng (till vänster) och prinsessan Märtha Louise (till höger) berättar för Expressens Karin Sörbring om livet som högsensitiva.Foto: ADAM WRAFTER

Hur har ni förändrat era liv sedan dess?

ML: – Vi hade ju gått en lång väg redan innan vi förstod att vi var högkänsliga med att jobba med oss själva, sätta gränser och ta ansvar. När man känner sig själv ganska bra bygger man sitt liv på ett annat sätt. Det var kanske inte så stor skillnad på hur vi levde, men den nya kunskapen gjorde att vi kunde förstå oss själva utifrån ett annat perspektiv också. 

E: – Nej, det var inte något eureka-tillfälle (Arkimedes princip om att allt flyter, reds anm) där det sade pang, utan mer så att jag fick en djupare förståelse för vem jag är och att jag nu fick ett språk för det. 

ML: – Tidigare hade vi inget ord för hur det var. 

E: – Men jag insåg också saker som jag aldrig hade kopplat ihop med att det handlade om högsensitivitet. För mig är högsensitiviteten inte begränsande, den öppnar många olika uttryck, upplevelser och känslor. 

 

Högsenistiva riktar uppmärksamheten utåt

 

Elisabeth, du skriver i boken "Född sensitiv" att kvinnor ofta ska vara så duktiga och perfekta och att det då kan krocka lite grann med högsensitiviteten och behovet av schemalagda pauser? 

E: – Ja, många kvinnor är samvetsgranna och känner att vi inte gör saker tillräckligt bra. Vi anstränger oss hela tiden för att göra allt lite bättre så att andra ska tycka att vi duger. Som högkänslig är du dessutom ganska bra på att läsa av vad du kan göra för att göra det bra för andra. 

– Då vi orienterar oss till de andras behov kan det vara nyttigt att känna efter om det är "duktig-flicka-hästen" eller "var rädd om mig-hästen" som drar. Jag tror att vi blir bättre föräldrar, medmänniskor och då vi jobbar om vi känner efter hur vi mår själva och inte bara anpassar oss till andras behov. 

ML: – Det är också lätt hänt när man är högkänslig att man bara utgår från alla andra för man känner in dem och glömmer sig själv helt. Man riktar uppmärksamheten utåt.  

Fakta/Prinsessan är utbildad fysioterapeut

NAMN: Prinsessan Märtha Louise av Norge, 46.

YRKE: Författare och egenföretagare. Driver med Elisabeth Nordeng firman "Soul Spring" som jobbar med personlig utveckling. 

BOR: Familjeegendomen Bloksbjerg.

FAMILJ: Barnen Maud Angelica, 14, Leah Isadora, 12, och Emma Tallulah, 9.

UTBILDNING: Fysioterapeut, utbildad i rosenterapi.

KARRIÄR: Boken "Fra hjerte til hjerte" (2002, med Ari Behn). Barnboken "Varför prinsar och prinsessor inte har krona på huvudet" (2004), sagoboksprojektet "Eventyr fra jordens hjerte" (från 2007). Värd för "Sommar i P1" (2006). Kulturpriset "Regnbågåbrua" för sitt kulturella arbete. Böckerna "Möt din skyddsängel" (2010) och "Änglars hemligheter" (2013) med Elisabeth Nordeng.

AKTUELL: Med boken "Född sensitiv - Våra berättelser" (Egia) med Elisabeth Nordeng.

 

 

NAMN: Elisabeth Nordeng.

YRKE: Författare och företagsledare. 

BOR: Nesodden utanför Oslo.

FAMILJ: Fyra barn.

UTBILDNING: Oavslutade fartygsmekanikerstudier.

KARRIÄR: Var i 15 år hemmaförälder. Började för 20 år sedan arbeta med sin personliga utveckling och jobbar sedan 2007 med detta professionellt i "Soulspring", tillsammans med prinsessan Märtha Louise.

Hur skulle ni för en person som aldrig har hört talas om högkänslighet beskriva vad det handlar om?

E: – Att vara högsensitiv är att ha ett känsloregister där man känner lite mer än många andra. Man har ofta stark intuition och en öppenhet för omgivningen. Saker går djupare in i dig. Andra kan se nyheter och sedan gå vidare till nästa sak. Är du högsensitiv så kan det nästan kännas som att du har varit på plats i flyktingkatastrofen, så det tar oss längre tid att bearbeta intrycken.

ML: – Och så har man ett rikt inre liv. Är känslig för ljud, ljud, ljus och lukt. 

"Jag kände att jag inte räckte till", säger prinsessan Märtha Louise.Foto: ADAM WRAFTER

Ni skriver också att man kan bli tömd på energi av vardagliga saker.

ML: – Ja, för du tar in hela tiden. Du är som en app som ständigt laddar ner ny information, sedan drar du i gång ytterligare en app och så vet du inte hur du stänger av alla appar. 

Hur bemöter den som inte är högkänslig en person som är det på bästa sätt? Vad ska man tänka på?

ML: – Det är viktigt att du talar sanning och säger som det är, exempelvis berättar att du är ganska ledsen nu i stället för att låtsas vara glad, för vi högsensitiva känner ändå att du inte är glad. Det kan vara förvirrande annars. Har du ett högkänsligt barn ska du tänka på hur du pratar till det. Det funkar sannolikt inte att bli arg direkt, utan hellre tala på ett mjukare sätt. 

– Jag uppskattar också om min omgivning förstår när gränsen för vad jag orkar med närmar sig. Mina barn ser direkt om jag närmar mig den gränsen. I stället för att bita ihop för länge så är det effektivt att gå åt sidan eller ta sig hem och ladda batterierna. 

 

Märtha Louise klarar bara 40 minuter i ett köpcenter

 

Ge något konkret exempel!

ML: – Jag kan vara 40 minuter på ett shoppingcenter. Det är min gräns. Om jag går 45 minuter blir det inte kul. Då är det skönt om någon annan ser att "nu närmar du dig gränsen, ska vi gå?". Har du ett barn så är det värdefullt att säga att "nu tror jag kanske att du ska gå och ladda på ditt rum och inte göra någonting". Lyssna till högkänsliga barn och ta dem på allvar, bli inte bara irriterad om de säger att de inte klarar av en viss sak.

 

E: – Därför tror jag att information är extra viktigt för alla, såväl högsensitiva som icke-högsensitiva. Andra kan nog känna sig avvisade då den som är högkänslig inte kan vara med på middagar utan hellre vill gå och lägga sig eller åka till stugan över helgen. Det kan lätt uppfattas som ett avvisande, trots att det bara handlar om att vara rädd om sig själv. 

 

– Vi människor måste prata och vara tydliga för att dynamiken ska fungera. Det ansvaret har båda parterna. Den högkänsliga har ansvar att förmedla sina gränser, men vi kan inte ha det som ett trumfkort att "hela världen måste ta hänsyn till mig för jag är så känslig". Vi måste förstås anpassa oss, vi lever i samhället och kan inte isolera oss och flytta ut i skogen. De flesta av oss som är högkänsliga vill ha ett jobb och interagera med andra.

 

"Född sensitiv" är inte bara en faktabok, ni berättar mycket om era egna upplevelser av att vara högkänsliga. Du, Elisabeth, beskriver barndomen som att du ville delta i alla sociala sammanhang men att det skedde lite grann från sidlinjen?

E: – Jag upplevde att det var krävande med en massa sociala koder och oskrivna regler som jag inte förstod. "Du säger en sak, men menar en annan". Vad ska jag lita på då? Jag kände att jag förväntades förstå något, men jag förstod inte vad. Då blev jag som en kameleont och anpassade mitt sätt att vara efter hur sällskapet var.

Elisabeth Nordeng lärde känna prinsessan Märtha Louise då de båda gick en kurs i hur man utvecklas som människa. Nu är de nära vänner och affärskompanjoner.Foto: ADAM WRAFTER

Prinsessan Märtha Louise beskriver att ni under uppväxten kände er ensam och ville vara alla till lags. Hur yttrade det sig?

ML: – Jag var jättesnäll mot alla hela tiden, lade mycket energi på att vara en duktig flicka. Och så kände jag mig alltid otillräcklig, att jag aldrig nådde alla. Jag riktade bara uppmärksamheten utåt. "Där en person som inte är glad. Vad kan jag göra för att få henne på gott humör?" Jag kände inte efter hur jag mådde själv. Jag kommer ihåg första gången då jag kunde känna hur jag mådde i mötet med en annan person. Det hade jag aldrig tidigare gjort.

När var det?

ML: – Jag tror att jag var ungefär 25 år då. Det var ganska sent. 

 

Prinsessan: "Det kändes som att alla stirrade på mig"

 

Prinsessan skriver också att ni som hade lägst rang i den norska kungafamiljen gick sist i processioner in och ut ur kyrkor och att det kändes som att allas blickar riktades mot just er, varpå ni knappt trodde att ni skulle överleva?

ML: – Ja, då vi var i kyrkan och alla reste sig kändes det som att alla bara stirrade på mig. 

E: – Vilken tur att du har levt ett liv där folk inte alls har stirrat på dig. (Elisabeth sätter retsamt armbågen i sidan på prinsessan Märtha Louise och båda skrattar gott, reds anm). 

ML: – På den tiden trodde jag att jag inte skulle överleva att alla stirrade. Men det gjorde jag ju. Varje gång. Jag tordes heller inte se på dem som tittade på mig. Så småningom vågade jag möta människornas blickar och då såg jag dels att deras uppmärksamhet faktiskt inte bara riktades mot mig och dels att de blickar som föll på mig var varma, trevliga och glada. Det hade jag missat i min flykt. 

Men prinsessan beskriver också hur ni kände er som "ett fritt strövande villebråd i ett öppet, oskyddat landskap"?

ML: – Ja, när man är högkänslig blir allt jättestarkt, alla känslor blir mycket mer. Vardagliga händelser kan kännas jättestora och sakna proportioner. 

Nu är ju processionsgång i direktsänd tv och att ha ett helt lands ögonpar på sig inte något som är så vardagligt för icke-kungliga...

ML: – Nej, men också i andra fall kunde det vara så att jag överreagerade. Och det var ju ingen i kyrkan som ville ta livet av mig, det var ingen farlig situation egentligen, även om jag trodde att jag skulle dö. Egentligen var det en trevlig ceremoni. 

Drottning Sonja och kung Harald har varit förstående, menar prinsessan Märtha Louise.Foto: SUVAD MRKONJIC / EXPRESSEN SUVAD MRKONJIC

Prinsessan beskriver också hur svårt det var att mingla då kung Harald och drottning Sonja ville att ni barn skulle komma ner och hälsa på gäster?

ML: – Ja, vi högkänsliga ser bakom masker och ser i mellanrummen när vi kommer samman med folk. När man möter någon är det som att vi har nerverna utanpå kroppen och känner på dem vi möter. Då vill man ha ett hjärta-till-hjärta-möte hellre än att bara småprata. Det är lite svårt i min situation när man ska mingla. Helst vill jag fråga vad som är den andras största dröm, vad som håller personen tillbaka. Men på tio minuter hinner man ju inte så långt, så det blir mycket prat om vädret ändå. "Smalltalk" är inte högsensitivas grej.

 

Krystat att vara kunglig och försöka småprata

 

Blev det inte lite extra krystat för att ni är kunglig?

ML: – Jo! Det är ytterligare en dimension. Först står alla och har trevligt. Sedan ska jag fram till olika grupper och hälsa och då blir det helt tyst. Det här var framför allt ett problem då jag var tonåring. Ingen sade ett knyst då jag kom fram och försökte fråga hur det stod till. Jag minns att jag frågade pappa vad jag skulle prata om. Han gav förslag och jag sade, "ja, jag har redan gjort det". Många i de här grupperna var bara fjättrade och svarade "jaha, jaha". 

 

LÄS MER: Cecilia Hagen möter prinsessan Märtha Louise

 

Personerna prinsessan skulle prata med blev alltså nervösa?

ML: – Ja, och då lade jag skulden på mig för att det var så och trodde att det berodde på att jag inte kunde det ena eller det andra. Men nu går det mycket bättre (skrattar, reds anm). 

Eftersom prinsessan har arbetat mycket med sagoboksprojektet "Eventyr fra jordens hjerte" är det intressant att berättelsen om "Prinsessan på ärten" finns med i boken!

ML: – Ja, jag gjorde ärttestet då jag var sex-sju år! Då jag var liten kände jag mig inte som en prinsessa. Alla barn har en dröm om att en dag kommer de riktiga föräldrarna och de är kung och drottning. För mig var det tvärtom. Jag drömde att en dag skulle mina riktiga föräldrar komma och visa sig vara tandläkare eller något sådant så att jag skulle få ett helt vanligt liv (skrattar stort, reds anm). 

– Jag kände i vanlig ordning att jag inte räckte till, inte var bra nog, inte förstod varför folk såg upp till mig bara för att jag var prinsessa, jag hade ju inte gjort någonting, jag hade fötts med den statusen. Därför ville jag prova om jag verkligen var en prinsessa. Jag fick ett infall att jag skulle prova att sova på en ärta, precis som i sagan, och se om jag märkte den genom madrassen. Då jag inte fick några blåmärken blev jag jätteledsen.

Prinsessan Märtha Louise säger att det betyder jättemycket att hon och lillebror kronprins Haakon (här med kronprinsessan Mette-Marit) har varandra.Foto: SUVAD MRKONJIC / EXPRESSEN SUVAD MRKONJIC

Prinsessan beskriver också hur viktigt det var att ha ett syskon när man växer upp under så speciella omständigheter. "Jag vet inte hur Haakon och jag skulle ha klarat oss om vi inte hade haft varandra", skriver ni?

ML: – Ja, det var jätteviktigt för mig. Att man har någon att tala med, som förstår en och som har det på samma sätt. Vi har ju lite annorlunda uppväxt i och med att min bror skulle ta över, men vi står varandra väldigt nära.

 

"Jag tog ganska mycket ansvar för min lillebror"

 

Kronprinsessan Victoria har beskrivit att hon tog ett stort ansvar för sina syskon i och med att kungen och drottningen på grund av sina uppdrag ofta var borta om kvällarna. Hur var det för prinsessan Märtha Louise?

– Jag tror att jag också tog ganska mycket ansvar för min lillebror. När vi var små var min farfar (kung Olav V av Norge, reds anm) ganska sträng. När han var arg på min bror brukade jag börja gråta först. Det är intressant apropå högkänslighet, jag tog in känslorna och kände hur jobbigt det var. Då frågade farfar "varför gråter Märtha när det är hennes bror jag är arg på", varpå andra svarade att "hon gråter alltid". Jag var mån om att min bror skulle ha det bra och jag ville skydda honom.

När ni två, Elisabeth och prinsessan Märtha Louise, som båda är högkänsliga, jämför era respektive uppväxter, vad kan ni då se för extra utmaningar med att i detta tillstånd dessutom vara kunglig?

E: – Vi upplever hela tiden att även om vi har haft väldigt olika upplevelser så har känslan i många avseenden varit densamma. När Märtha beskriver hur det var att gå uppför mittgången i kyrkan och vara iakttagen av alla så känner jag igen mig i den. Jag kunde ha precis samma upplevelse då det var släktträff med fastrar och morbröder som jag sällan träffade, detta med osäkra territorier. 

– De delarna är ganska lika. Du brukar ju få höra Märtha att det är så fantastiskt att du representerar hela Norge och jag tror att många som gör något kontroversiellt kan känna igen sig i dina upplevelser oavsett om de utspelar sig i familjen eller i det lokala samhället. Fast det är klart att du har fått känna på detta i mycket större skala. Ett helt vanligt A4-liv och en kunglig uppväxt behöver dock inte vara så förskräckligt olika. Till syvende och sist är vi trots allt alla människor.

"Vi upplever hela tiden att även om vi har haft väldigt olika upplevelser så har känslan i många avseenden varit densamma", säger Elisabeth Nordeng (till vänster) om jämförelsernas med vännen Märtha Louises kungliga uppväxt.Foto: ADAM WRAFTER

Fick en "dåligt samvete-klump" i magen

 

Prinsessan skriver om hur ni kände dåligt samvete för den roll ni hade för att ni visste hur privilegierad ni var. Hur yttrade sig den känslan?

ML: – Jag gick med en dåligt-samvete-klump i magen hela dagen. Den kom sig av att jag hela tiden hade en känsla av att inte vara bra nog. Jag ville göra något för att förtjäna det här, på något sätt. 

Prinsessan skriver också att ni ett tag tyckte att livet var svårt. "En period var jag riktigt låg. Haakan hade en roll. Men ingen visste vad de skulle göra med mig. Jag var i vägen. Jag skulle ju inte bara gifta mig och bli omhändertagen av en rik man. Jag måste få en roll. De måste hitta något. Och vad kunde jag göra?", står det i "Född sensitiv"?

ML: – Det tror jag är en kris som många kan uppleva, att det är tufft innan man kommer underfund med vilken utbildning man ska välja, vad man ska bli och vad som förväntas av en i motsats till vad man faktiskt vill göra. Och att det man gör är fel. Sedan börjar man göra något som man bör göra. 

Men om man vill bli tandläkare kan man se hur någon som har blivit det har burit sig åt för att nå målet. Tidigare hade väl prinsessor just gift sig rikt. Hade prinsessan någon "role model" att ta efter?

ML: – Nej, det är sant. Jag hade ingen mall för hur jag skulle agera.

 

Prinsessan: "I många år undrade jag vad jag skulle göra med mitt liv"

 

Hur gjorde ni för att fylla den och hitta en plats?

ML: - Det var ju bara att börja någonstans. Jag började studera fysioterapi, skaffa mig en utbildning och se vad som skulle hända. I många år undrade jag vad jag skulle göra med mitt liv. Jag visste inte om jag skulle jobba officiellt eller arbeta vanligt. ta ett jobb. Så då red jag. 

Och fick en respit att få utveckla era intressen till dess att ni fyllde 30. Sedan var dealen att ni skulle flytta hem till Norge och ägna er åt mer officiella uppdrag?

ML: – Hästarna kom in i mitt liv då jag var åtta år. De hjälpte mig att få balans i livet. Hästarna visste inte om jag var prinsessa, det handlade om huruvida jag lyckades få en bra kontakt med dem. Om jag gjorde bra ifrån mig i konkurrensen så var det jag och hästen som gjorde bra ifrån oss, det handlade inte om att jag var prinsessa. Stallet var ett ställe där jag kunde umgås på lika villkor med djur som jag gillade jättemycket och med människor som jag delade ett intresse med. Därför var ridningen viktig för mig. 

"Hästarna hjälpte mig att få balans i livet", berättar prinsessan Märtha Louise (här på ridtävling, 1998).Foto: NIELSEN, THOR / PRB CODE 426

Prinsessan berättar också om hur det var att inte våga gå till en psykolog då ni i ungdomen mådde dåligt, för ni var rädd att psykologen skulle berätta för andra vad ni sagt?

ML: – Men det var tack och lov inte någon lång period. 

 

Nej, vändpunkten kom 1995 då prinsessan flyttade till Nederländerna, blev förföljd av paparazzis hela tiden och till slut räckte fingret åt en fotograf, beskriver ni i "Född sensitiv". Dessa bilder kablades ut över hela världen och det blev förstås rabalder. På vilket sätt ledde den incidenten fram till en förändring i prinsessans agerande?

ML: – Efter det började jag hos en gestaltterapeut. Jag kände att jag var väldigt invaderad, att jag inte hade något sätt att skydda mig mot att bli fotograferad hela tiden. Fotograferna var utanför mitt hus 24 timmar om dygnet, jag hade inget privat rum. I det läget började jag gå fram till fotograferna och fråga varför de gjorde så och varför de ockuperade mitt liv. Bara det att jag började säga till gjorde skillnad för mig. Då kunde jag hantera situationen mycket bättre och använda den kraften att vara i vardagen.

 

Elisabeth, du beskriver också hur du i 20-årsåldern hade en period då du tyckte att allt var meningslöst, men att det blev bättre då du mötte en terapeut?

E: – Jag tyckte att det var svårt att vara människa, förstå vad meningen med livet var. Jag kände att jag kände för mycket, försökte anpassa mig för mycket, lyckades inte hitta den existentiella riktningen i livet, visste inte vad jag ville bli. Att i många år ha varit högkänslig och inte veta om det tog nog också ut sin rätt. Det var allt från små till stora saker i livet som gjorde att jag kände att jag hade en "overload". Då kollapsar man. Jag fick fantastisk hjälp att komma tillbaka till den jag egentligen är. 

 

Elisabeth, du skriver också att livet föll på plats då du som 23-åring fick en son. Men föräldraskapet kan ju också innebära att man känner sig mer otillräcklig än någonsin?

E: – För mig var det raka motsatsen. Jag förstod allt, visste allt, kände mig äntligen helt trygg. Från det att min son föddes visste jag direkt hur jag skulle skydda honom från ljud, lukter, energier och människor. Allt kom intuitivt, jag kom på plats. Det var som att "yeh, nu är jag mamma, allt funkar".

Här är prinsessan Märtha Louise höggravid med andra dottern, Leah Isadora (2005).Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Kände att hon behövde prestera under förlossningen

 

Det berörde mig att läsa om prinsessan Märtha Louises situation då första dottern Maud Angelica skulle födas på Rikshospitalet 2003. Ni hade nio personer - bland andra två överläkare, en barnmorska, en akupunktör, en barnläkare och er dåvarande make Ari Behn - i förlossningsrummet och kände att ni till och med i en så känslig och privat situation som en förlossning behövde "prestera"?

ML: – Ja, det var en speciell situation. Det var bara så... Dessutom var det flera personer (från hovets kommunikationsavdelning, reds anm) som satt utanför dörren och väntade och jag kände att de kunde höra mig. Jag försökte hålla mig stilla. Men det gick bra ändå, det var en fin upplevelse. Och jag sade till att några fick gå ut. Det blev bättre då jag satte gränser. 

Hur många skickade prinsessan ut ur förlossningsrummet?

ML: – Det var ett antal, två-tre (skrattar, reds anm).

Men de två förlossningarna som följde på denna gjorde ni på ert sätt?

ML: – Ja, som jag skriver i boken så födde jag hemma. Jag ville äga födseln och då vi fick vår yngsta dotter (Emma Tallulah, reds anm) bodde vi i Lommedalen i Baerum. Jag kunde se hästarna i rasthagen medan värkarbetet pågick. De stod som i givakt och såg upp mot huset  i många timmar. Sedan när jag hade fött och Emma var ute så stod hästarna inte längre och väntade. Emma har också en fin kontakt med hästar, precis som jag. 

– Det var en helt annan upplevelse, mer privat, än första gången jag födde på Rikshospitalet.

En vardagshändelse som beskrivs i boken är då Elisabeth får beslutsångest i affären om huruvida Elisabeth ska ha en påse eller ej. Vad är det för tankar som rör sig i huvudet då?

ML: – Jag fick ju säga till dig "Säg bara ja, Elisabeth".

E: – Först funderar jag logiskt på om jag behöver påsen eller inte, sedan funderar jag på om vi redan har en påse på kontoret och sedan kan jag bli bekymrad för om den som frågat om jag vill ha påsen blir ledsen och besviken om jag tackar nej. Jag vill inte såra och göra fel. Det blir liksom kortslutning i huvudet. 

– Men att köpa lägenhet för flera miljoner går bra, så det handlar inte om pengarna eller beloppets storlek. Jag tror att det några gånger bara slår till. Ibland fungerar det och ibland är det omöjligt att välja, fatta beslut. 

 

Elisabeth Nordeng om beslutsångesten

 

Vad kan det mer handla om för alldagliga situationer?

E: – Det kan vara att välja mat på restaurang. Vad på menyn är jag egentligen sugen på? Kan inte någon annan bara bestämma åt mig? Och vad ska det vara för färg på kjolen? Då jag kom hem från en retreat som jag ledde i Indien hade jag massor av tvätt. I det läget klarade jag inte att bestämma om jag skulle börja med vit tvätt, handtvätt, 60 grader eller ylle. Det tog flera timmar att mäkta med att börja någonstans.

Men ni är ju båda företagsledare och velar inte alls på det sättet på jobbet?

E: – Nej, det hade inte funkat om vi hade haft det så när vi jobbar. På jobbet funkar det!

I nya "Född sensitiv" berättar prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Nordeng om de utmaningar och fördelar det medför att vara högsensitiv.Foto: ADAM WRAFTER

När ni två sommaren 2007 drog i gång en treårig utbildning i reading, healing och beröring vid ert center Astarte Education står det i boken att prinsessan Märtha Louise upplevde att hela Norge hade en åsikt om kombinationen prinsessa, änglar, healing, tankeläsning och pengar. Hur vågade ni?

ML: – Vid den tidpunkten kändes det ganska naturligt att fatta det beslutet. Elisabeth och jag hade lärt känna varandra 2,5 år tidigare, men då var det ingen kemi mellan oss och vi umgicks inte. Men efter det att vi var färdiga med den utbildning som vi båda gick såg vi plötsligt varandra och kände att de här verktygen som vi har lärt oss måste vi vidareutveckla. 

– Vi såg också att andra skulle kunna ha glädje av de här verktygen i och med att vi själva ändrat våra liv så mycket av att kunna det här. Vi var jätteinspirerade och fem dagar senare hade vi de tio första studenterna på ett pilotprojekt. Därför drog vi i gång vår skola sommaren 2007. 

– Det var någonting som var viktigt för mig. Det var inte för att tillfredsställa "någon där ute". När alla de här reaktionerna kom var det tufft, men ingen av oss backade. Vi var fast beslutna att vi skulle göra detta.

E: – Ja, vi är överkänsliga, vi har mycket känslor, vi kan lätt bli överstimulerade och har många impulser. Men samtidigt är vi orädda och har en inre styrka, båda två. Högsensitiviteten innebär också mycket kraft och styrka. Nu firar vi tioårsjubileum på kursen. 

 

"Se og Hør" kritiserade änglaskolan

 

Men de egna vägvalen har vid flera tillfällen fått konsekvenser för prinsessan. Då ni 2002 startade eget företag drog sig till exempel sponsorer för sagoturnén som ni skulle göra den hösten ur. Och då ni två började samarbeta 2007 synades Elisabeth plötsligt i sömmarna på ett helt annat sätt än tidigare?

ML: – Men det har varit så fint med Elisabeth. Hon har sagt att hon gör det här för att det är viktigt för henne. Hon tar ansvar för sin del av det här, det behöver inte jag göra. Bara att hon säger det är så viktigt. Då slipper jag ta det ansvaret som jag har tagit för alla andra i hela mitt liv.

Då den norska tidningen "Se og Hør" 2007 skrev om att prinsessan Märtha Louise startade en änglaskola och att utbildningen kostade 24 000 norska kronor per år blev det massor av kritik. Änglaskolan kallades för "rent svindleri" och föreningen "Mental Helse" befarade att sjuka skulle luras att ringa till dyra spåtanter. Uppmärksamheten och reaktionerna ledde till att prinsessan för första gången i sitt liv blev sjukskriven, i två veckor. Vad tänkte prinsessan i det läget?

ML: – Det var ju ganska tufft. Jag hade en del officiella framträdanden inplanerade som jag tänkte att det inte var så smart att göra just då, vid det tillfället. En sådan här situation tar på en, jag är ju högsensitiv. Det är inte så att jag var opåverkad, det här var det tuffaste jag har gjort någonsin. Men samtidigt var jag stark i det. 

– Det pendlade mellan att jag kände att jag gjorde något helt galet och något helt rätt. Konflikten varade så lång tid, så många veckor, det var inte bara en eller två dagar. Det kom bara mer och mer och mer. Det var långdraget och jag tyckte att det var svårt.

Det framfördes synpunkter på hur Märtha Louise nyttjade sin ställning som prinsessa. Vad tycker prinsessan om den del av kritiken som handlade om att ni behövde tjäna pengar för att klara ert eget uppehälle?

ML: – Jag tror inte att jag startade företag för att demonstrera något eller visa att jag som kvinna kan göra något. Det var inte en demonstration mot någonting, det var att det här var viktigt för mig och att jag ville dela det med andra. Det var inte för att göra revolution eller skapa en lobby. 

 

"Jag var först med att som prinsessa starta eget företag"

 

Men en aspekt av det hela var väl att er verksamhet inte var gratis: att ni hade utbildandet i dessa saker som profession och att ni som prinsessa nu hade ett företag och behövde tjäna pengar för att kunna betala räkningar och skatt?

ML: – Nej, det var nog allt sammantaget som var en ny situation. Jag var nog först med att som prinsessa starta ett eget företag.

Hur var det att bana väg där?

ML: – Jag var ju tvungen att börja tjäna pengar, för jag hade vid den tidpunkten avsagt mig mitt apanage. Det tog jag inte åt mig så mycket av att jag blev kritiserad för. Det pratas mycket om oss, om mig, i medierna. Och jag är ju van vid att få en massa kritik, det har jag fått hela livet. Men det är på något sätt "där ute". Vi tar ju till oss kritiken jättemycket, men jag klarar ändå att hålla ett visst avstånd till det som sker i pressen. Får man däremot kritik i de nära relationerna så går det rätt in. 

Såväl Elisabeth Nordeng som prinsessan Märtha Louise gillar adrenalinkickar.Foto: ADAM WRAFTER

Många högkänsliga älskar adrenalinkickar, menar ni. Och prinsessan har både hoppat bungyjump och fallskärm. Hur tillfredsställer ni det behovet nuförtiden?

E: – Jag gillar att köra bil fort! Numera har vi 110-kilometersskyltar på en del ställen i Norge också. Och det är härligt att köra båt och slalom fort. 

ML: - Jag hoppar ju hela tiden med häst, det är en jätteadrenalinkick i vardagen.

Ett kapitel i boken handlar om relationer. Vad är det för extra utmaningar som högkänslig när man har en kärleksrelation?

E: - En del av det handlar om att man lätt går och bär på en massa om man inte har en bra kommunikation med partnern. 

ML: – Ja, du måste ha en direkt kommunikation, du kan inte gå och dölja saker.

E: – Och om en är högkänslig och en är icke-högkänslig kan man ha olika gränser kring hur många sociala aktiviteter man orkar, om man är introvert eller extrovert. Då gäller det att man inte tar det som ett avvisande om den ena vill vara hemma, samtidigt som den introverta kan behöva anstränga sig lite för att möta den extrovertas önskemål. 

 

Prinsessan om skilsmässan från Ari Behn

 

Ni skriver också att många högkänsliga starkt ogillar stora förändringar i livet och en skilsmässa - som ni båda har gått igenom - är ju en väldigt stor förändring. Har det i den situationen varit en tillgång eller utmaning att vara högkänslig?

E: – Skilsmässor är en typisk sorgeprocess. Något som har varit fint är över, samtidigt som det utgör grunden till något annat. Skilsmässan gör att man kommer vidare. Jag tycker att det har varit krävande att gå ut från den starka mammaroll jag har haft och till att inte riktigt ha samma vardagskontakt med barnen när jag inte längre har dem på heltid. Samtidigt känner jag att det arbete jag har gjort med min personliga utveckling de senaste 20 åren har gjort att jag mycket lättare kommer igenom en skilsmässa, även om den aldrig är en enkel sak. 

Prinsessan Märtha Louise och Ari Behn har tre döttrar tillsammans (här fotograferade i samband med prinsessan Estelles dop, 2012).Foto: SUVAD MRKONJIC

Hur har prinsessan känt det?

ML: – Att alla förändringar har sina utmaningar och sina lärdomar. Så länge jag klarar att vara på plats och lyssna till de lärdomarna så går det bra. Då kan jag följa med i den processen som sker. Det är så jag har löst den här övergångsproblematiken. 

E: – Det handlar mycket om att vara medveten. Livet händer, med oss alla. Ingen går igenom tillvaron med bara glädje. Vi har alla utmaningar av det ena eller andra slaget. Genom att träna på att vara här och nu och inte förirra oss i en massa parallella "appar" får man en styrka att klara förändringen.

 

Prinsessan och Ari Behn kan samarbeta om barnen

 

När man läser det pressmeddelande som prinsessan Märtha Louise och Ari skickade ut i augusti 2016 om att ni "avslutar äktenskapet, men håller ihop i föräldraskapet" så låter det eftersträvansvärt. Men jag som också är skild har erfarit att det inte alltid är så lätt. Hur gör ni för att lyckas med detta?

ML: – Det är ju olika från par till par hur man löser det och i vissa perioder går det bättre än i andra. Kanske går det bättre sedan, men så är det inte alltid.

E: – Jag har valt att fokusera på mitt föräldraskap och mitt förhållande till mina barn. Jag kan inte förändra andra människor, ändra situationen till något annat. Vad vill jag vara för slags mamma? Man vet aldrig hur en skilsmässa ska landa. Några får det fint, många sliter. Det är komplicerat och svårt.

Elisabeth säger att det har varit en stor förändring att efter skilsmässan inte längre ha barnen hos sig på heltid. Hur hanterar prinsessan den biten?

ML: – Vi är ofta ute och reser, som nu är vi till exempel här i Göteborg. Tidigare hade jag mycket dåligt samvete för barnen, för att jag inte var med dem. Men dessa dagar ska jag inte vara med dem ändå. På så sätt har det blivit enklare, då kan jag arbeta utan att ha dåligt samvete. Allt anpassas utifrån när jag har barnen, jag lägger in resorna då jag inte har dem hos mig. 

Prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Nordeng berättar om livet efter skilsmässorna från barnens fäder.Foto: ADAM WRAFTER

Jag frågade i början av vårt samtal om prinsessan kom åt att fira yngsta dottern i går (29 september) då Emma Tallulah fyllde nio år. Det är nämligen inte självklart att alla frånskilda föräldrar får träffa sina barn på födelsedagarna om födelsedagarna råkar infalla då barnet är hos den andra föräldern?

ML: – Jo, vi klarar att samarbeta och ses. 

Ni två "föll" inte för varandra vid första ögonkastet. När jag läser er bok framstår det som att ni fick en ordentlig kontakt först sedan prinsessan berömt Elisabeth för ett föredrag Elisabeth höll under utbildningen?

ML: – Vi hade jobbat bra ihop under utbildningen. Sedan möttes vi och började prata om våra erfarenheter. Plötsligt såg vi att var var ganska lika, hade samma humor och ganska liknande upplevelser under uppväxten, även om villkoren var olika. 

E: – För mig har du alltid bara varit Märtha. Jag minns att vi var tre kvinnor från utbildningen som var på besök hemma hos dig. Jag frågade vid det tillfället varför du hade en vagn stående utanför bostaden och om ni hade varit på utflykt. Någon av de andra viskade att jag inte kunde fråga sådant. Men jag har aldrig haft den spärren i förhållande till Märtha. Det är människan där inne som intresserar mig, inte det yttre spektaklet.

Jag anar att det blir extra värdefullt att som kunglig ha personer som står en så nära att man kan bli tillsagd, att det är fokus på båda personerna och att det finns en ömsesidighet i relationen?

ML: – Mm, så är det. 

E: – Jag upplever att vi två har en bra balans. Det är ingen av oss som är bättre eller sämre än den andra. 

ML: – Ja, vi är jämlika.  

Det står på ert företag Soulsprings hemsida att ni vill förändra världen. Det är ingen liten ambition! Hur vill ni förändra världen?

ML: – Genom att varje person börjar ta ansvar för sitt liv och starta den förändringen från insidan, att ha ett ärligt möte med sig själv.

E: – Det är när du börjar respektera dig själv i allt du är - vi har skitsidor och goda sidor, men vi är människor - som du utvecklas. Vi måste sluta fokusera på att få och ha rätt och att hröa upp med att döma andra.

ML: - Men det betyder inte att man är gränslös och accepterar alla och vilka saker som helst. 

Ni två har ju också ett speciellt jobb då ni är ute och föreläser för det kanske är enda gången ni träffar dem ni pratar inför och har chansen att bekräfta och se dem? Som högsensitiv är man lätt extra mån om att ge alla lika mycket uppmärksamhet, menar ni?

ML: – Ja, tidigare var det så. Men sedan vi har börjat jobba mer med de verktyg som vi tar upp i boken är det inte längre så. Nu är jag på plats i mig och kan möta andra där, det är ett sannare och mer direkt sätt att möta andra på än att vara i "pleasing mode" hela tiden. 

Vilka hoppas ni ska läsa den här boken?

E: – Alla, såväl de som är högkänsliga som de som är icke-högkänsliga. De flesta känner eller arbetar med någon som är högsensitiv och jag tror på medvetenheten, att ha tillgång till informationen om vad högsensitivitet är. 

PS Så var mötet

Prinsessans assistent, Carina Scheele Carlsen som numera är chef för Soulspring, svarar först på min direkta fråga om vad jag kan ta med i mat- och dryckesväg till den två timmar långa intervjun i intervjurummet R22 på Bokmässan i Göteborg att prinsessan Märtha Louise och Elisabeth kommer att ha ätit lunch precis före så att de nog inte vill ha någonting. 20 minuter före intervjun ändrar sig dock duon och nappar på erbjudandet om kaffe, "kaffelatte med sojamjölk, tack". Som tur är lyckas jag hitta en kafeteria som har sådan. Elisabeth och prinsessan Märtha Louise skrattar ofta och mycket. Prinsessan pratar i princip flytande svenska och Elisabeth talar en lättförståelig norska. "Det är roligt att du har läst våra böcker, det är inte så vanligt att journalisterna har gjort det", säger duon då vi skils åt. 

 

Expressens Karin Sörbring träffar Elisabeth Nordeng och prinsessan Märtha Louise på Bokmässan i Göteborg.Foto: ADAM WRAFTER
Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen Kungligt på Facebook. Här får du senaste nytt om kungafamiljen!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag

Kungligt – senaste nytt om kungahusen

Här kan du läsa senaste nytt om de svenska och europeiska kungligheternas tillvaro. Fokus ligger på den svenska kungafamiljen med kronprinsessan Victoria, prinsessan Madeleine, prinsessan Sofia samt småsessorna Estelle och Leonore i spetsen. Men vi bevakar även de andra europeiska kungahusen.