Hon är en kopia av sin farmor till utseende, men prinsessan Madeleine och hennes syskon kronprinsessan Victoria och prins Carl Philip fick aldrig träffa prinsessan Sibylla.
Ett år före vår nuvarande kung blev Carl XVI Gustaf i Rikssalen på Stockholms slott somnade prinsessan Sibylla in efter en tids kamp mot cancer. Hon dog i ensamhet 1972, 64 år gammal, efter att under lång tid ha isolerat sig uppe på Stockholms slott.
Men hennes livsgnista falnade långt tidigare. Den slocknade den där dagen i januari 1947 på Kastrups flygplats i Danmark när hennes älskade arvprins och make Gustaf Adolf omkom i en flygolycka.
Sibyllas liv var fram tills dess utstakat. Hon skulle bli drottning av Sverige och maken Gustaf Adolf skulle bli kung av Sverige. Flygplansolyckan krossade alla drömmar och Sibylla stod plötsligt ensam ute på Haga slott med fem barn, de fyra Hagasessorna och lillprinsen Carl Gustaf, i dag Sveriges kung.
Träffades i London
Tysklandsfödda Sibylla och Gustaf Adolf träffades i London 1931 på ett bröllop. De gifte sig 1932 i Tyskland när Sibylla bara var 24 år gammal.
Men Sverige tog inte emot sin nya prinsessa med öppna armar.
Tysklands roll i andra världskriget väckte hat, och prinsessan Sibylla med sin tyska bakgrund var extra utsatt och ansatt för att hon inte lärde sig svenska ordentligt. Hatet var ett tag så starkt att hon fick motta anonyma hotbrev.
– Hon var så ung när hon kom hit till ett främmande land och hon fastnade i ett mycket intensivt familjeliv. Hon födde barn oavbrutet, hennes förlossningar var svåra och hon mådde dåligt under alla graviditeterna, har prinsessan Christina berättat i en intervju i Svenska Dagbladet.
– Hon hade den enorma pressen på sig att hon till varje pris måste prestera en tronarvinge, en prins. Och så kom det bara flickor hela tiden!
Först när hon födde Carl Gustaf 1946 var tronföljden säkrad och småprinsessorna Margaretha, 11, Birgitta, 9, Désirée, 7, och Christina, 2, kunde under en kortare tid njuta av harmonin tillsammans med sin nyfödda lillebror på Haga slott.
Fram till den där januaridagen 1947 när arvprins Gustaf Adolf var på väg hem med flyg från en vildsvinsjakt. Flygolyckan vände upp och ner på verkligheten för familjen och prinsessan Sibylla stängde in sig själv och ute barnen. Att deras pappa hade omkommit var ingenting som prinsessan pratade om.
– Hon berättade aldrig för mig att pappa hade dött och det tog mig fem, sex år att förstå att jag inte hade någon pappa längre. Jag känner ingen agg eller bitterhet mot mamma, för jag tror att jag förstår henne. Hon var förtvivlad själv och det var en fruktansvärd chock för henne, har prinsessan Christina berättat i Svenska Dagbladet.
– Det var vår mammas sätt att klara situationen, klara av att leva sitt liv. Vi skulle inte tala om saken. Så var det bara.
– Det var naturligtvis inte bra för oss barn. Det hade varit mycket bättre att få tala om pappas död, har prinsessan Birgitta sagt i en intervju.
Roger Lundgren skriver i sin bok "Sibylla":
"En av familjens vänner minns prins Carl Gustafs ettårsdag på Haga slott. Alla gäster beundrade den lille, men kunde känna att hans hjässa var våt. Anledningen var att hans mor gråtit och hållit sin son nära. Saknaden och sorgen var enorm och på arvprinsens födelsedag blev Gustaf Adolfs död extra påtaglig".
"Jag ville skrika ut min ensamhet"
För journalisten Margit Vinberg talade Sibylla om saknaden efter sin make:
"När min man dog kändes det som om golvet ramlade under mina fötter. Sån lycka i olyckan att hon inte är ensam, hon har ju sina barn till sällskap, sa folk runt omkring mig när min man omkommit. Många sa det också direkt till mig, men det var förstås menat som en slags tröst. Men jag skulle vilja skrika ut min ensamhet".
För Hagasessorna och lillprinsen Carl Gustaf växte avståndet till mamman. De fick inte ens bo i samma lägenhet som prinsessan Sibylla. Räddningen blev barnsköterskan Ingrid "Nenne" Björnberg. På natten, efter att Gustaf Adolf hade dött, blev Hagasessorna och lillprinsen hennes livsuppgift. Till en början bodde hon med barnen i en speciell våning på Haga slott.
Träffade barnen en gång om dagen
Sibylla isolerade sig till den grad att hon bara träffade barnen en gång om dagen. Vid frukost fick de gå ner för att önska "god morgon". I verkligheten var det Nenne som tog hand om syskonen och det var vår nuvarande kung som kom att stå henne närmast. Nenne blev som hans mamma. Prinsessan Birgitta beskriver själv i sina memoarer "Min egen väg":
"Nenne hade knappt hunnit lämna huset förrän Carl Gustaf började storgråta. Han var alldeles otröstlig och klamrade sig fast vid mig som en apa. Mina försök att lugna honom tjänade ingenting till, han bara fortsatte att gråta vad jag än gjorde. Till sist började jag bli trött i armarna och försökte ställa ner honom på marken igen, men det ville han på inga villkor höra talas om."
Prinsessan Sibylla såg hur barnen kom barnskötaren närmare och närmare, och det störde henne:
"Vår mor var ibland fruktansvärt avundsjuk på henne, för det var till Nenne vi gick med våra små och stora bekymmer. Detta hade dock en helt naturlig förklaring. Vår mor var ju tvungen att ägna mycket tid åt hovets plikter och var ofta hemifrån på olika uppdrag.", skriver prinsessan Birgitta i sina memoarer.
Prinsessan Birgitta beskriver i sina memoarer när lillprinsen Carl Gustaf skickades till internatskolan i Sigtuna.
"Den han saknade minst var vår mor - inte av bristande kärlek, utan därför att de officiella plikterna som sagt tog mycket av hennes tid."
Hagasessorna saknade sin mamma mer men prinsessan gled längre och längre bort.
– Hon var nog inte så fantastisk just som mamma, har prinsessan Birgitta berättat i en intervju i Expressen 1997 med Jonas Sima.
Inte heller barnbarnen väckte någon ömhet hos Sibylla. När Birgitta fick egna barn och kom på besök till slottet vägrades de först att sitta med vid middagsbordet.
– I så fall tar jag barnen med mig och åker hem, svarade jag. Då föll mamma till föga, har Birgitta berättat.
Lämnade Haga slott
Familjen lämnade Haga slott 1950 och flyttade in till Stockholms slott. Där fortsatte mardrömmen med mamma Sibylla som kom att känna sig mer och mer missförstådd i Sverige. Hon hånades för sina familjeband med Nazityskland och kom på kant med svenska folket.
När hon och Gustaf Adolf gifte sig i den tyska staden Coburg - politiskt starkt nationalsocialistiskt - var kortegen och de offentliga hyllningarna färgade av nazistpartiet.
Enligt uppgift var till och med Adolf Hitler bjuden, men tackade nej. Han och Hermann Göring gratulerade dock brudparet via ett telegram som lästes upp under festligheterna. Paret vigdes av Coburgs borgmästare Franz Schwede - som även var Stormführer i nazistpartiets fruktade SA, de så kallade brunskjortorna. Saken blev inte bättre av att Hagasessornas mamma och pappa faktiskt umgicks med Hitler under Berlin-OS 1936.
– Visst träffade jag honom. Privat uppträdde han inte otrevligt, men han verkade enkel, nästan en underhuggartyp, berättade Sibylla i en intervju i Veckojournalen.
I boken "Sibylla" beskrivs det hur prinsessan nu klandras för det som skett i Tyskland:
"Efter krigsåren började misstänksamheten mot framför allt prinsessan Sibylla tillta. Hon var ung änka med fem barn och lämnat Haga slott för en våning på Stockholms slott. Det svenska förhållningssättet gentemot Nazityskland krävde en syndabock."
"Man känner sig smutskastad"
– Man känner sig smutskastad, bespottad, och det var väl det som var meningen, sa Sibylla i en intervju från 1965.
Bara ett par år tidigare gick det så långt att hon utsattes för ett mordförsök. En 46-årig man greps efter att ha stulit en k-pist från högvakten. Mannen berättade sen i förhör att han hade för avsikt att mörda Hagasessornas mor, men ångrat sig.
I sin sista intervju, innan hon gick bort 1972 i tarmcancer, sa prinsessan Sibylla att hon inte oroade sig "för döden" utan "för hur svenskarna skulle minnas henne".
