Amina Manzoor
Det var den 11 mars 2020 som WHO för första gången använde ordet pandemi om spridningen av det då nya coronaviruset, sars-cov-2. Då hade viruset spridits till fler än 100 länder och fler än 100 000 människor hade smittats. Länder världen över stängde ned, men smittan fortsatte spridas. I dag är vi uppe i 450 miljoner bekräftade fall i världen och fler än sex miljoner människor har dött. Men mörkertalet är stort och den verkliga siffran är mycket högre.
Pandemin är inte över och viruset kommer inte att försvinna, men många länder börjar gå över till att lära sig leva med viruset och hårda åtgärder för att minska smittspridningen tas bort. Det kan vi tacka vaccinerna för. Trots att vaccinerna inte är särskilt bra på att förhindra smitta med omikronvarianten är de otroligt effektiva mot svår sjukdom och död.
Under de två åren av pandemin har kunskapen växt enormt. Vi vet hur viruset sprids, vilka människor som har högre risk att bli svårt sjuka, hur sjukdomen kan behandlas och mycket mer. Dessutom har mycket effektiva vaccin utvecklats.
Men det finns ett område som inte alls är lika utforskat – så kallade icke-medicinska åtgärder. Trots att länder infört strikta restriktioner som skolstängningar, utegångsförbud, hemarbete, munskydd i inom- och utomhusmiljöer och mycket annat är effekten av åtgärderna var för sig fortfarande ganska oklar.
Vi vet att det här inte är den sista pandemin
För drygt ett år sedan intervjuade jag Atle Fretheim, forskningschef vid norska Folkehelseinstituttet, om hur lite forskning som gjorts på icke-medicinska åtgärder mot spridningen av covid-19. Det var oförklarligt att vi gjort så lite studier när åtgärderna påverkar människors liv så mycket, menade han.
Nyligen blev han intervjuad i SvD. Inte mycket har hänt under det senaste året. Det har gjorts tusentals studier på läkemedel och vaccin mot covid-19, men bara 41 randomiserade kontrollerade studier har gjorts på de icke-medicinska åtgärderna. Forskare har försökt utvärdera åtgärderna genom matematiska modeller och observationsstudier, men den typen av studier ger osäkra resultat. Det gör också att många av dessa åtgärder är omdebatterade.
Somliga tycker inte att det är etiskt försvarbart att genomföra den typen av studier under en dödlig pandemi där personer slumpas till olika typer av interventioner, och andra får vara kontrollgrupp. Men det gjordes med vaccinerna, under de kliniska studierna fick hälften placebo.
Andra resonerar att åtgärderna kan införas ändå, av försiktighetsskäl. Men då behöver man vara säker på att de inte också gör skada. Till exempel stängdes skolor världen över våren 2020. Det är fortfarande osäkert vilken effekt det hade på smittspridningen, däremot vet man nu att det också hade stora negativa effekter på barnens lärande och välmående. Åtgärderna behöver utvärderas så att beslutsfattare kan väga nyttan mot skadan.
Europa befinner sig just nu i en ny kris, och många vill nog helst lägga pandemin bakom sig. Men vi vet att det här inte är den sista pandemin. Det är bråttom att få kunskap om vilka åtgärder som har störst effekt mot smittspridning och gör minst skada för människors liv och levebröd. Annars finns det en risk att vi upprepar samma misstag nästa gång.