Amina Manzoor
I början av året svepte omikron igenom stora delar av världen. Skyddet mot svår sjukdom var fortfarande högt, men många blev smittade eftersom varianten kunde ta sig förbi skydd från tidigare infektioner och vaccinationer.
Efter att den värsta omikronvågen var över togs många restriktioner bort och livet återgick allt mer till det normala. Men särskilt länge fick vi inte slappna av. I början av försommaren började det komma signaler om att fallen åter ökade i Sydafrika, det land som först drabbades av en bred spridning av omikron. Det var dock ingen ny virusvariant, utan undervarianter till omikron som fick de tekniska namnen BA.4 och BA.5.
I början var det som vanligt oklart hur mycket skydd den som tidigare haft en omikroninfektion hade, hur mycket vaccinerna skyddade och om undervarianterna ledde till mer allvarlig sjukdom.
Osäkerheten hindrade dock inte olyckskorparna från att spekulera, och ibland slå fast, att åtminstone BA.5 var så muterad att tidigare infektion eller vaccination inte skulle ge något skydd. Alla kunde bli smittade igen, vad budskapet. Detta verkade mestadels baseras på labbstudier.
Låt oss spara varningsflaggorna tills vi vet om vi verkligen behöver dem.
Men, så var det inte. Nu har vi haft ett par månader där mestadels BA.5 och lite BA.4 spridits, och då finns data från till exempel Danmark. En ännu opublicerad studie från landets smittskyddsinstitut visar att den som hade omikron i januari och dessutom var vaccinerad med tre doser hade ett mycket högt skydd, 94 procent, mot att bli smittad av BA.5 i början av sommaren. Studier från Qatar och Portugal visar ett något lägre skydd, omkring 80 procent, men fortfarande har den som hade en omikroninfektion i början av året ett högt skydd mot att bli smittad igen i sommar.
På samma sätt har det låtit om återinfektioner. Det var inte förrän omikron dök upp som återinfektioner i covid-19 blev vanliga. Då började olyckskorparna kraxa om att den andra gången människor blir sjuka i covid-19 kan vara värre. En studie visade nämligen att den som fick en återinfektion var i sämre hälsa än den som inte fick det. Men den jämförde alltså inte allvarlighetsgraden mellan den första och den andra infektionen. Det är fortfarande inte helt klarlagt, men studier antyder att följande infektioner oftast blir mindre allvarliga vilket de flesta experter trott.
Risken för långvariga och besvärliga symtom då, har olyckskorparna kraxat vidare. Postcovid ska inte förringas, det behövs mer forskning för att förstå och behandla detta ibland mycket begränsande tillstånd. Ingen har heller sagt att infektioner är bra, och att vi nu kan helt strunta i vaccin eller covid-19.
Men detta motiverar inte att ropa varg gång på gång och sedan hänvisa till att det kunde ha varit illa. Till slut lyssnar inte människor längre, och vad händer då om det faktiskt kommer en allvarligare variant? Eller så leder detta till ett ökat kunskapsförakt, vet forskarna någonting egentligen?!
Trots att covid-19 varit med oss i mer än två år vet vi fortfarande inte allt. Ny kunskap och nya varianter kan omkullkasta det vi vet i dag. Kanske är det BA.2.75 som ger olyckskorparna rätt, kanske inte. Låt oss spara varningsflaggorna tills vi vet om vi verkligen behöver dem.