Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kritiserad från start – höll bara nio månader

Under valutakrisen 1992 nådde Carl Bildt och Ingvar Carlsson en uppgörelse över blockgränserna. Foto: Björn Lundberg
15 september Stefan Löfven vinnare efter valet. Men det visar sig snart att Stefan Löfven bara kan bilda en svag minoritetsregering. S och MP får tillsammans 38 procent. Foto: Jens L'Estrade
3 december Sverigedemokraterna med Mattias Karlsson i spetsen röstar på alliansens budgetförslag - och fäller regeringens budget varpå en regeringskris är ett faktum. Foto: Anna-Karin Nilsson
3 december Stefan Löfven meddelar att han har för avsikt att utlysa nyval. Foto: Jens L'Estrade
9-26 december Hemliga förhandlingar förs under den här perioden mellan socialdemokrater och borgerliga i syfte att försöka avvärja hotet om nyval. Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund är en av nyckelpersonerna som driver på förhandlingarna. Foto: Alexander Donka
27 december Regeringspartierna och allianspartierna håller en gemensam presskonferens där de presenterar Decemberöverenskommelsen. Foto: Suvad Mrkonjic
15 april DÖ klarar sitt första svåra prov. Regeringen får igenom sin vårbudget. Foto: Pelle T Nilsson
KD röstar emot DÖ på sitt riksting. KD-ledaren Ebba Busch Thor förklarar att DÖ har fallit, de övriga alliansledarna håller med henne.
1 / 8

DÖ:s dödsryckningar startade redan när överenskommelsen föddes som ett försök att undvika nyval.

Avtalet var tänkt att hålla i åtta år, men bröt samman redan efter nio månader.

- Vi har ett unikt rörigt läge i svensk politik. Det är väljarnas fel, vi alla har röstat fram den här splittrade riksdagen, säger statsvetaren Malena Rosén Sundström.

Decemberöverenskommelsen, alla rubrikskrivares mardrömsord, är nu ett minne blott. Avsikten var att stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande - genom att regeringspartierna och alliansen kom överens om att ledaren för den största partikonstellationen skulle släppas fram som statsminister samt att minoritetsregeringar var garanterade att få igenom sin budget.

Detta skulle ha gällt i åtta år, en evighet i politiken, men luften började sippra ur ballongen redan från början. Förkortningen DÖ kom att bli en självuppfyllande profetia när avtalet drog sin sista suck i går kväll.

Fröet sås på valnatten

Fröet till DÖ sås redan på valnatten den 14 september förra året. De rödgröna jublar över att ha återtagit makten efter åtta långa år - men det visar sig snart att Stefan Löfven bara kan bilda en svag minoritetsregering. S och MP får tillsammans 38 procent; även med stöd ifrån Vänsterpartiet räcker det bara till en av de bräckligaste koalitionerna i Sveriges historia.

Samtidigt blir Sverigedemokraterna vågmästare med 12,9 procent av rösterna.

En regeringskris uppstår redan i budgetomröstningen i riksdagen strax efter valet. SD röstar överraskande på alliansens budget den 3 december 2014. Därmed fälls regeringens budget och situationen blir ohållbar för statsministern.

Löfven kallar till presskonferens och meddelar att han den 29 december tänker utlysa nyval - som ska äga rum den 22 mars. Både allianspartierna och de rödgröna får stora skälvan. Ett extraval så snart efter det ordinarie valet bådar inte gott för någon. Utom kanske för SD, men också det är långt ifrån säkert.

- Alla inblandade hade ett gemensamt intresse: ingen ville ha nyval. Det var det sammanhållande kittet. Det var bakgrunden till decemberöverenskommelsen, säger Per T Ohlsson, politisk krönikör på Sydsvenskan och författare till boken "Svensk politik".

- Det var en extrem situation med SD som förklarade att de skulle rösta mot alla regeringar som inte lydde dem i integrationspolitiken. Det var en typ av ultimatum som aldrig funnits i svensk politik.

Starkt motstånd från början

- De flesta demokratiska länder har samma problem med extrema invandringsfientliga partier, Frankrike, Danmark, Nederländerna. Fördelen med DÖ är att vi inte släppte fram ett sådant parti till inflytande. Men det fanns starkt motstånd mot DÖ på den borgerliga sidan från början, säger han.

Per T Ohlsson förklarar att svenska politiker i krislägen har alltid har sökt - och hittat - breda lösningar över blockgränserna. Han nämner den svåra valutakrisen 1992 då Carl Bildt (M) och Ingvar Carlsson (S) gjorde upp för att det var ett nationellt intresse.

- Enda sättet vi kan komma ur krisen i dag är att S och M gör upp. Ingen blir nöjd, men vi får det att fungera. Problemet är att vi har en statsminister utan politisk erfarenhet och en M-ledare som är jättesvag. De pratar inte med varandra, säger Per T Ohlsson.

- Lek med tanken att vi hade haft Palme och Bohman som ledare i dag. Eller Erlander och Ohlin. De hade fixat det här, säger han.

Febril aktivitet i alla partier

Stefan Löfvens avisering om nyval på presskonferensen den 3 december förra året utlöser febril aktivitet i alla partier. M meddelar redan samma kväll att de flyttar fram sin extrastämma till den 10 januari, detta för att vara redo inför nyvalet. På stämman ska Anna Kinberg Batra väljas till partiledare efter Fredrik Reinfeldt.

Den 9 december skriver de fyra allianspartiernas ledare en gemensam artikel på DN Debatt. De förklarar att de är redo att göra upp om långsiktiga principer för regeringsbildning och budgetomröstning. Artikeln följs av informella kontakter mellan borgerliga och socialdemokrater. Detta leder till hemliga förhandlingar om att undvika nyvalet - som ingen vill ha.

Nyckelpersoner i de första kontakterna är KD-ledaren Göran Hägglund och finansminister Magdalena Andersson (S), har flera medier rapporterat. Den 18 december startar mera formella förhandlingar mellan partierna under ledning av deras gruppledare i riksdagen.

Intensiva förhandlingar under jul

De intensiva förhandlingarna fortsätter under julhelgen. Den 27 december håller regeringspartierna S och MP tillsammans med de fyra allianspartierna en dramatisk presskonferens.

De meddelar att det inte blir nyval. I stället har de slutit ett åtta år långt avtal som garanterar att det största politiska blockets budget ska gå igenom även om denna partikonstellation inte har majoritet i riksdagen. Därmed är decemberöverenskommelsen född.

SD rasar och även inom de borgerliga partierna finns stark opposition. Men opinionsmätningar visar att den allmänna opinionen stöder avtalet. Den 20 januari i år begär SD misstroendeförklaring mot Stefan Löfven. Men bara SD röstar för denna. Allianspartierna avstår från att rösta - och DÖ har därmed klarat sitt första test.

I DÖ förbinder sig partierna att följa följande principer:

Den statsministerkandidat som representerar största partikonstellationen släpps fram vid en omröstning i riksdagen om talmannens förslag. Det sker genom att de andra partierna lägger ned sina röster.

En minoritetsregering garanteras att få igenom sin budget. Utbrytningar ur budgeten ska inte vara möjliga.

Avtalet pekar ut tre politiska områden för samarbete: försvar och säkerhet, pensioner och energi.

DÖ tillämpas första gången när regeringen lägger fram vårpropositionen i april 2015 och ska gälla längst till 2022.

Det outtalade syftet är att hålla SD borta från allt inflytande.

Avtalet klarar eldprovet i april när minoritetsregeringen får igenom sin vårbudget. Men oppositionen mot DÖ blir allt starkare, främst inom M och KD.

- Åtta år är en väldigt lång tid i politiken. Men många såg DÖ som enda chansen att bryta det dödläge som gav SD väldigt stort utrymme i svensk politik. De såg det som det minst dåliga sättet att hantera situationen, säger Malena Rosén Sundström, statsvetare vid Lunds universitet.

Väljarna ville ha samarbete

- Det fanns också en viss förankring i den allmänna opinionen. Efter valet krävde många väljare ett slut på pajkastningen mellan blocken och samarbete över blockgränserna. DÖ var i viss mån ett logiskt svar på detta.

- Framför allt inom M var en stark grupp mot DÖ redan från början. Också inom KD har motståndet ökat under senare tid. Men DÖ:s totala sammanbrott kom överraskande snabbt efter det att KD röstat mot avtalet på sitt riksting, säger hon.

Malena Rosén Sundström beskriver de nio månaderna med DÖ som en unik period i svensk politik.

- Det har varit en väldigt rörig period. Vi har en historiskt svag regering och vi har gått över från två stora block till tre. Jag tror inte att det blir mindre rörigt efter DÖ, den parlamentariska splittringen fortsätter, säger hon.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!