Fyra dagar efter erkännandet, den 14 september, berättar Kristoffer Andersson om detaljerna kring mordkvällen för polisens förhörsledare.
Han beskriver att han hade begett sig ut i motionsspåret i Runby för att han hade bråkat med sin pappa – som skällt ut honom.
Promenaden var tänkt att stilla tankarna.
– Det brukar lugna mig, säger han i förhöret.
När han såg henne "blixtrade det till".
– Jag följde en impuls. Och hoppade på henne. Jag sprang mot henne och sen tog jag tag i henne. Hon hörde inte mig med sina hörlurar.
Förhörsledaren: Vad sa du, hon?
– Hon hörde inte mig för hon hade hörlurar så hon vände sig aldrig om. Jag drog ner henne på marken och ströp henne.
Kort därefter brister Kristoffer Andersson ut i gråt. Sedan berättar han om Idas kamp för sitt liv.
– Hon kämpade först. Sen försvann hon. Vet inte riktigt när hon dog. Jag vet bara att hon försvann med blicken. Men jag var fortfarande i den där impulsiva handlingen så jag kunde inte släppa, fast jag ville. Jag drog i väg henne till skogen.
Pappan ringde
Kristoffer berättar i förhöret att han "dumpade henne" bakom en sten. Då sattes hennes mobiltelefon i gång – och han drabbades av panik.
– Hon hade hörlurar och sen hade hörlurarna dragits bort så musiken hördes, fick panik och visste inte vart jag skulle leta på byxorna så jag drog bort allting för att kunna hitta den.
Klockan 20 på kvällen ringer Kristoffers pappa till honom – då höll han fortfarande på att gömma kroppen.
– Jag svarade att jag bara var ute och gick, säger han.
Pappan berättar i polisförhör att Kristoffer lät "precis som vanligt och var lugn".
Efter att samtalet avslutats kom ytterligare en impuls till Kristoffer.
– Efter att jag hade dumpat henne bakom den här stenen och tagit bort mobilen /.../ fick jag en ny impuls.
Därefter förgrep han sig på henne sexuellt. För att därefter täcka den döda kroppen med mossa och pinnar och stoppa pinnar i hennes mun.
Förhörsledaren: Sen när du försökte täcka kroppen, hur många pinnar la du på då?
– Vet inte, jag tog några pinnar i närheten och la vid fötterna.
"Gömde mig med kroppen"
I förhöret återkommet Kristoffer konsekvent till att han kände att det var någon annan som styrde honom och att han drabbades av kraftiga impulser.
– Det här är inte första gången det har hänt att jag har hamnat i ett sådant här stadium. Jag har haft sådant i hela mitt liv. Sen jag var liten. Kunde jag använda pinnar och stenar och allt, mot andra barn.
Förhörsledaren: Vad tänkte du då när du såg Ida första gången?
– Döda, säger Kristoffer Andersson.
Förhörsledaren: Du ville döda henne?
– Mm. Jag hade som, vad ska jag säga, det kändes som att nån annan styrde.
Under tiden som han förgrep sig på Ida sexuellt passerade en joggare honom, berättar han i förhören.
– Jag gömde mig under stenen tillsammans med kroppen. Jag såg att han fortsatte springa så han märkte ingenting verkade det som, säger Kristoffer i polisförhören.
Greps på väg till affären
Efter ett anonymt tips som kom in till polisen DNA-topsade man 19-årige Kristoffer Andersson hemma hos hans mamma. När poliserna kom hem till honom blev han orolig.
– Jag funderade lite på om man skulle ta självmord eller inte, berättar han i polisförhör.
När DNA från Kristoffer matchade med fynd på brottsplatsen greps han utanför bostaden, precis när han skulle hoppa på sin cykel.
– Jag skulle köpa någon choklad till min syster och sedan en cola till mig. Impuls.
Förhörsledaren: Hade du funderat på att göra någonting annat, eller?
– Nej.
Förhörsledaren: Det var det du skulle göra?
– Ja.
Förhörsledaren: Åka och handla?
– Mm.
