Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kriminellas okända lyxliv inifrån: "Hade en miljon i en skokartong

På Sergels Torg i Stockholm byts parfymer och märkeskläder mot bollar med heroin eller kokain.
Foto: Anna-Karin Nilsson
Nathalies man Zaka kunde tjäna 50 000 om dagen på att sälja hasch.
Foto: Privat
Hugo Boss är ett av märkena på parfymer som langarna vill ha som betalning för drogerna.
Foto: Anna-Karin Nilsson
Langarna gör beställningslistor av den som vill ha droger, bland annat skor av dyra märken.
Foto: Anna-Karin Nilsson
Nathalie levde lyxliv medan Zaka sålde droger, men till slut tog knarket hans liv.
Foto: Anna-Karin Nilsson

Det är svarta pengar, snabba affärer och framför allt: transaktioner som inte lämnar några spår.

De som köper och säljer droger lever i en parallell ekonomi som bara pågår, oavsett konjunktur.

Och narkotikaaffärerna tar varken paus för dödsfall, presidentval eller julhelger.

Det här är ett reportage som Expressen publicerar genom ett samarbete med Sveriges radio, programmet Tendens och Ekots granskande, prisbelönta reporter Randi Mossige-Norheim. 

Följ med Sveriges Radio in i den parallella världen – Droger 24-7

Jag träffar Adam på ett fik mitt i Stockholm. Han äter hallonpaj och dricker kaffe. Då och då ringer Adams telefon. Samtalen handlar om droger, om skulder som ska regleras och om stulna grejer som ska säljas vidare.

– Eller så får vi hämta den i helgen…så fort han har fått pengarna, så hämtar vi den. Och får jag femtonhundra av honom så är skulden till honom betald…

Adam har kalsonger av märket Versace, Acne-jeans för nästan tvåtusen, Replaytröja för tusen kronor och en Canada Goose-jacka som kostade åttatusen kronor förra vintern. Just i dag är inget av plaggen som Adam har på sig stulna. Adam gillar kläder, och det är viktigt att det är märkeskläder.

– Det ska ju matcha, säger Adam, som fina sneakers med jeans. Jag tror inte att jag har ett enda plagg som inte är ett bra märke.

Förra gången jag och Adam träffades hade han bråttom i väg. Han skulle kolla på några jackor. Vad var det för jackor, frågar jag Adam.

– Det var en speciell modell av Canada Goose-jackor, säger Adam.

De är dyra i butiken, de kostar trettontusen, men jag fick dem billigt.

Hur billigt då?

– Femtonhundra till tvåtusen kronor styck. Stulna. Äkta.

Hur många köpte du?

– Jag köpte sex stycken.

Och vad gjorde du sedan då?

– Jag skickade iväg två hit, två dit, en här, en där. Jag sålde dem för mellan fyra och ett halvt och sextusen kronor styck.

Så du drog in trettiotusen på det ungefär?

– Ja, men jag har inte fått alla pengar än. Två har jag kritat ut, och en passade inte min kompis tjej, så han tog den och skulle ge till sin mamma…så de pengarna har jag inte fått. Och så är det en annan person som ska komma och testa en jacka imorgon. Jag säljer den nog lite billigare till honom, bara för att få iväg den.

Foto: Anna-Karin Nilsson

På Sergels Torg i Stockholm pågår narkotikaförsäljningen öppet.


Adam har ännu inte fyllt 35. Efter tjugo år i missbruk är gränserna mellan det lagliga livet och det kriminella livet suddiga.

När Adam köper stulna Canada Goosejackor är det av någon som behöver pengar till droger och när Adam sedan säljer jackorna vidare och tjänar trettiotusen på bara några dagar använder han en del av pengarna för att köpa andra stulna grejer.

– För mig är det enkelt, eftersom jag hållit på med det här så länge, säger Adam. Jag livnär mig på det.

Vad är det för andra grejer som du köper och säljer?

– Det kan vara elektronik, kläder, mat, säger Adam. För två veckor sedan köpte jag tio kilo oxfilé för femhundra kronor. Det är femtio kronor kilot. Varför ska jag gå in i en butik och betala trehundra kronor kilot när jag kan köpa det för femtio kronor kilot?

Och hur fick du tag i det?

– Det var en kompis som hade varit och stulit tio kilo oxfilé och så köpte jag av honom. Han behövde pengar till droger så jag gav honom femhundra spänn för köttet.

Vad gjorde du med köttet sedan?

– Jag åt upp det.

Var det gott?

– Självklart var det gott, säger Adam.

Adam säger att han inte stjäl längre, och jag vet inte om det stämmer. Men under de åren då Adam själv missbrukade heroin, då finansierade han sitt missbruk genom att stjäla, berättar han.

– Det kräver ju viss finess, säger Adam. Man lär ju sig, som med alla andra yrken.

Man lär sig att bli bra på det helt enkelt?

– Ja, självklart.

Blev du bra på det?

– Ja, jag tyckte det i alla fall, säger Adam.


Foto: Anna-Karin Nilsson

Langarna kan som exempelvis göra en beställning på en viss modell av iPad som betalning för drogerna. 


Nu, när Adam säljer vidare sådant som andra stulit, som de där Canada Goose-jackorna, så är det inte han utan någon annan som går in där i butiken, tar så många jackor som möjligt, och sedan springer.

– Det är ju grab and run, liksom. De går in i en butik, tar fem, sex jackor och bara springer ut, säger Adam.

Foto: Liv Widell / Sveriges Radio

Adam vet hur man gör för att inte färgampullerna i de stulna jackornas larm ska gå sönder.


Själv hjälpte han till med att ta bort larmen på Canada Goose-jackorna. Man måste göra det försiktigt, enligt Adam, så att inte kläderna skadas och utan att eventuella färgampuller löses ut. Det är sådant han lärt sig. Specialkunskaper.

Samtalen i telefon fortsätter, om affärer som inte lämnar några spår och skulder som bara de invigda känner till.

– Vad var det? Elvahundra va? Jag vet…jag har inte glömt bort dig, bror. Okej. Hej.

Hallonpajen framför honom är nästan uppäten. Omkring oss är det trygga klirret av skedar mot porslin. Men innan jag lämnar Adam för den här gången tänker jag på de döda som Adam känner.

Alla i den här världen har sina döda. Hur många har Adam?

– Jag är uppe i nitton nu, säger Adam.

Du räknar dem fortfarande?

– Ja, det är de som stod mig nära. Det har ju dött många andra också.

Men de som dött i en drogrelaterad död, det är nitton, som du känner?

– Ja, om man räknar bort dem som har blivit skjutna, men de var ju också i missbrukarvärlden, säger Adam.

Har du gått på alla begravningar?

– Nej, jag har gått på fem stycken, säger Adam.

"Vi hade en miljon i en skokartong i garderoben"

En lägenhet i Stockholm. Ljusa färger, rena ytor och ordning och reda. Här bor Nathalie och hennes två barn. När hon ser sig själv som tonåring och ung vuxen så ser hon det här: En tjej som alla andra ville vara. Som var ihop med en kille som var yrkeskriminell, och som hade massor med guld och alltid nya kläder.

Foto: Privat

Skokartongen där det en gång fanns en miljon i sedlar, pengar som Zaka tjänade på att sälja hasch, står kvar på vinden.


Nathalies man Zaka sålde hasch, det var en heltidssyssla som gav mycket pengar. Zaka lever inte längre.

– Pengar var ingen big deal, för vi hade alltid så bra med pengar, för vi hade en miljon i en skokartong i garderoben. Behövde jag något så tog jag pengar därifrån.

Minns du skokartongen?

– Det var en Timberland-kartong, en skokartong med grönt lock. Den står kvar på vinden, säger Nathalie.

Men att det, vid något tillfälle, var en miljon i den där skokartongen, hur visste du det?

– Vi har ju en sedelräknare kvar på vinden som också är från den tiden.

Varför skaffade Zaka den där sedelräknaren?

– Det var för att han inte orkade räkna alla pengar som han fick. Han tjänade så mycket varje dag, så då var det lättare med en sedelräknare.

Foto: Privat

När Zaka langade som mest så skaffade han en sedelräknare för att kunna räkna alla sina pengar. Nathalie har fortfarande kvar sedelräknaren


Zaka kunde tjäna 50 000 om dagen på att sälja hasch, enligt Nathalie, ibland ännu mer. Pengarna gick till resor, smycken, dyra klockor, men också till kokain. När Zaka och Nathalie gifte sig kostade deras bröllop 250 000 kronor, säger Nathalie.

– Lägenheten här, där jag bor kvar med barnen, den köpte vi svart för 250 000. Vi köpte sommarhuset för 150 000, och där har vi ju renoverat en del. Och jag har väl haft smycken för totalt 300 000, säger Nathalie.


Under de år som Zaka tjänade mycket pengar så fick Nathalie en viss inblick i hur de som tjänade ännu mer än Zaka hade det. De hade fina bilar, och deras flickvänner hade dyra väskor och pälsar, enligt Nathalie. Allt var väldigt fancy.

– Många gånger så kände jag att det var lite överdrivet. Skulle man ha barnkalas för en tvååring, ja då skulle man hyra in en ponny och en clown, så man kunde tro att det var kungafamiljens barnkalas, säger Nathalie.

För dem var det viktigt att visa andra hur bra de hade det.

– Men samtidigt, säger Nathalie, hur kul är det att leva med en kriminell?

Visste du då var barnkalaspengarna med ponny och allt det där, var de pengarna kom ifrån?

– Ja, gud ja.

Men var det framför allt narkotikaförsäljning i det fallet?

– Ja, det var det, säger Nathalie.


2012 började Zaka injicera heroin. Efter ett tag tröttnade Zakas haschleverantörer och bröt kontakten, eftersom Zaka inte var en pålitlig affärspartner längre. Till slut var skokartongen i garderoben, den där det låg en miljon, tom.

När Nathalie frågade hur det gick så sa han bara ”det löser sig, det löser sig”.

– Men det gjorde det ju inte, säger Nathalie.


Jag har ett titthål bakåt i tiden, för den 24 oktober 2012 träffade jag Zaka. Jag gjorde en radiodokumentär och han korsade min väg. Vi satt på Mc Donalds på Kungsgatan i Stockholm och så här beskrev han sitt heroinmissbruk för mig:

– Det känns som ett fängelse utan murar, att man måste ha det bara för att man ska kunna fungera, och att man egentligen är helt less på det och inte orkar med det överhuvudtaget.

Foto: Randi Mossige-Norheim/Sveriges radio

Mitt sista möte med Zaka var på Mc Donalds på Kungsgatan i Stockholm den 24 oktober 2012.


Under den här perioden började Zaka stjäla för att få pengar till heroin, berättar Nathalie.

– Vissa grejer han gjorde var inte värdigt honom. Han snodde någon jävla jacka på HM, alltså småskit bara. Och så snodde han en teve. Det var riktiga pundarfasoner, för vi gör inte sådant. Vi snor inte en teve för några tusen för att ge till någon annan. Vi gör inte det.

Vad menar du med att det var under hans värdighet?

– För mig så finns det två Zaka, Zaka innan heroinet och Zaka efter heroinet. Innan heroinet så var ju Zaka en person med pondus och respekt, som var smart och bra på det han gjorde.

– Men efter heroinet så var det som om hela han… man kunde se det på sättet han gick. Det var som om han skämdes för att han levde. Han visste att han var samhällets jävla bottenskrap, säger Nathalie, för det är ju det horsare är. Heroinister ses ju som mindre värda, och det var som att han visste om det. Hela hans hållning, sättet han pratade, hans blick…det var som att han bad om ursäkt för att han fanns. Från att ha tagit plats och haft koll.

I juli 2015 dog Zaka av en överdos heroin.

– Han var mitt livs kärlek, säger Nathalie. Men han var min värsta fiende också, allt i en och samma person.

Foto: Privat

Zakas begravning. Nathalie och de två barnen sitter på första raden.


Nu när Zaka är död lever Nathalie fortfarande på tillgångar som Zaka och hon köpte för pengar han tjänade på sin haschförsäljning. Vad tänker hon om det?

– Det var ju en del av mitt liv. Så är det ju. Mitt liv har ju gjort mig till den jag är i dag, och det kommer ju alltid finnas kvar. Min vigselring och alla andra grejer. Det är ändå tack vare Zaka och hans drogförsäljning som jag sitter där jag sitter i dag, i min lägenhet med min klocka på armen och jag kan åka till sommarhuset på somrarna med ungarna.

Men när du tänker på att det Zaka sålde och fick pengar för, det är ju något som gör att andra människor är i missbruk?

– Det kan ju förstöra människors liv, men jag kan inte säga att jag har något direkt ansvar för det han gjorde, säger Nathalie. Men jag skulle ju aldrig någonsin sätta mig i den situationen igen. Jag skulle ju aldrig träffa en kille som är kriminell. Aldrig.

En tjej bytte skor mot två bollar heroin
Foto: Anna-Karin Nilsson

 Jag är på Sergels torg. Här pågår narkotikaförsäljningen som vanligt. Jag ser hur några langare tar emot kläder från en missbrukare. Prislapparna är kvar, så jag tänker att kläderna just har stulits från någon av butikerna i närheten. Men sedan. Sedan har jag svårt att tyda vad som händer.

Foto: Polisen

Beslagtagna heroinbollar. Bilden är från en av polisens förundersökningar.


Jag frågar Alexandra. Nyss stod hon där och pratade med langarna.

– Ja, parfymer kom fram. En kille bytte en parfym mot en boll kokain. Och en tjej kom och bytte skor mot två bollar heroin. Sedan kom det en till kille med en påse med kläder, men det var inte tillräckligt, så han skulle gå och hämta mer nu från affärerna.

Det var det som hände nyss, säger Alexandra.

Och den där killen som fick höra att det inte var tillräckligt?

– Han blev beordrad att gå och hämta mer.

Såg du vad det var för kläder som han hade stulit redan?

– Ja, märkeskläder, säger Alexandra.

Enligt Alexandra är beställningarna från langarna tydliga. De säger exakt vilka slags produkter de vill ha i utbyte mot heroin.

– Det är allt från skor, byxor, tröjor, väskor och speciellt parfymer. Som Hugo Boss, One Million. Allt ska vara särskilda märken, säger Alexandra.

Så det kan vara ganska specifika beställningar?

– Absolut. De skriver till och med ner på lappar vad de behöver. De tar fram papper och penna och så får personen lappen med sig, säger Alexandra.

Oftast är det grejer som langarna använder själva, säger Alexandra. Eller deras barn och fruar. Igår, berättar hon, var det en heroinlangare som hade en mycket tydlig instruktion till sin kund: Fixa två flaskor parfym, den nyaste Hugo Boss-parfymen och One Million, och två par Nikeskor i bebisstorlek så får du en heroinboll.

Liv Widell/Sveriges radio.

Det är specifika parfymer som efterfrågas, bland andra den här.


Tänker du att det är langarens egna barn då?

– Ja, det är det. Det sa han själv.

Hur sa han det?

– Jag frågade honom : ”These shoes, is it for the baby or what?, if you say the size are 24?” Och han sa: “Yes, it is for my baby.”

Dina vänner, åker de fast någon gång i butikerna?

– Det har hänt ett antal gånger att de inte återkommer och då förstår man att de har åkt fast.

Foto: Anna-Karin Nilsson

De är de lite dyrare parfymerna som langarna kräver som betalning för heroin. Hugo Boss, Chanel eller Dior. Langarna skriver  ner på lappar exakt vad de vill ha, enligt Alexandra.


Adam, han med hallonpajen och de stulna Canada Goose-jackorna, bekräftar det Alexandra berättar, att langarna beställer exakt det de vill ha.

– Som betalning kan de få elektronik eller kläder eller parfymer. Till och med mat. Jag vet några langare i Stockholm som vill ha oxfilé eller lamm eller tigerräkor som betalning. Alla måste ju äta, säger Adam.

Foto: Randi Mossige-Norheim/Sveriges radio

Oxfilé, eller som här, tigerräkor är också något som langarna gör beställningar på.


Langarna kan beställa en viss sorts Ipad som betalning för heroin. Eller märkesskor i en viss storlek, berättar Adam.

– Jag var med en vän förra sommaren, och langaren sa till honom att skaffa ett par skor i storlek 42, säger Adam, så min polare gick in på Adidas Store, tog skorna och sprang ut från butiken. Skorna kostade tvåtusen, och han bytte bort dem mot droger för fyrahundra spänn.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Förutom parfymerna byter man till sig heroin med hjälp av dyra märkesskor.


Jag är i en av sportbutikerna nära Sergels torg. Det är de dyraste modellerna som stjäls mest, säger mannen som jobbar här.

Han brukar kunna se på folk när de planerar att stjäla, säger han.

– Man kan nästan sniffa sig till det på ganska lång väg och man förstår hur jobbigt det måste vara för den person som är utsatt. Jag hade ju inte grejat det själv, att stjäla för att få tag i droger, säger mannen i sportbutiken.


Adam. Ett annat fik. En annan dag. Vi sitter på Espresso house i en inomhusgalleria i Stockholm. Adam dricker en alldeles för stor latte.

Den här dagen är nästan allt Adam har på sig stulet.

– Skorna har jag köpt av en kille som har hämtat dem på beställning.

Så de är stulna från början?

– Ja, från Adidas Store, säger Adam. De kostar artonhundra i affären och jag betalade sjuhundra kronor för dem.

Kalsongerna är inte stulna, inte strumporna heller och inte jackan. Men resten.

– Tröjan har jag köpt av en vän som har sålt den till mig. Hon har stulit den och jag fick köpa den för fyrahundra, så det var en bra affär.

Vad skulle den kostat i affären?

– Den kostar femtonhundra, så jag slog till.

Hörlurarna?

– De har jag fått av en kompis som har stulit dem.


Det är några månader nu som Adam varit ren från heroinet. Det senaste återfallet varade i en och en halv månad, berättar Adam. Det var i september förra året. Den gången tjänade min langare nästan 40 000 på mig, berättar Adam.

Tidigare i livet var Adam själv langare. Han var mellanhand, berättar han, och hämtade heroin av en person och sålde det vidare.

Han tjänade bra under den perioden, men samtidigt gick det pengar till hans eget heroinmissbruk.

– Jag kunde ha en månadsinkomst på kanske 70 000 till 80 000 kronor i månaden. Vilket jävla jobb kan jag få det på? Statsministern tjänar 160 000 i månaden, och de andra politikerna får omkring 100 000 i månaden.

Och dina langare då, de som du handlat heroin av genom åren. Vad tjänar de?

– Min langares olika telefoner, de ringer ju konstant, dygnet runt. Han kan tjäna allt från 20 000 till 50 000 per dag, säger Adam.

– För någon månad sedan så visade min kran mig en bild i sin telefon. Det var huset han byggt för knarkpengar i sitt hemland.

Vad var det för hus?

– Det var ett tvåvåningshus med femton rum. Han hade pool och garage och värsta grindarna. Det där huset skulle säkert vara värt fem till tio miljoner här i Sverige.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Parfymerna är en bytesvara för den som vill få tag på heroin.

Langarna vill ha speciella parfymer

Parfymavdelningen på Åhléns i Stockholm. Det är en särskild känsla härinne. Vackra parfymflaskor och vackra människor. Snabba tryckningar med sprayflaskan. Sedan viftar expediten med den där vita avlånga kartongbiten tills den torkat. Vad luktar det? Citrus. Vanilj. Jasmin. Grapefrukt. Hyacint. Sandelträ.

Men samtidigt tänker jag att de där parfymerna är en bytesvara i jakten på heroin, och märkena som missbrukarna uppmanas att stjäla varierar, enligt Adam, allt efter langarnas godtycke.

Foto: Anna-Karin Nilsson

 Langarna vill ha parfymer som Hugo Boss, Fahrenheit, Dior, Chanel eller Gucci, enligt Adam, alltså de lite dyrare parfymerna.

– Du kan till exempel lämna två parfymflaskor som kostar mellan sjuhundra till tusen kronor, och så får du en boll heroin som kostar tvåhundra, säger Adam.



Adam. Han som säljer stulna Canada Goose-jackor och har koll på vad langarna tjänar. Han som gillar hallonpaj och märkeskläder. Han som säger att han slutat med heroinet, och att han slutat stjäla och bara säljer det andra stulit. Nu senast sex stulna Canada Goose-jackor, en försäljning som gav honom nästan 30 000 på bara några dagar.

– Jag har aldrig satt min fot inne på Dressman och jag har inte köpt en enda grej från lågprisaffärer, säger Adam.

Du handlar inte på lågprisaffärer?

– Nej, det har inte varit så, säger Adam.

Men du säger ju till mig att du inte missbrukar för tillfället, vad är det då du behöver tjugo, tjugofem trettiotusen kronor till?

– Jag tror att det är en skada jag har. Jag har ju byggt upp en livsstil genom att göra affärer. För om inkomsten blir högre så kan man leva bättre, säger Adam.

Men det låter som om du har behov som inte alla har, för du ”behöver” dyra kläder, det är ju inget riktigt behov. Det är ju på låtsas?

– Ja, det materiella, överflödiga, det senaste och det dyraste, det är en mentalitet som jag har byggt upp, säger Adam.


Adam säger att åren som heroinlangare är bakom honom. Jag undrar om Adam tänker på alla dem han sålt heroin till, om han funderar på att han själv, som langare, bidragit till andra människors missbruk och till att någon, i värsta fall, tagit en överdos och dött.

– I slutändan, säger Adam, så har varje människa ett eget val. Det är ju inte så att jag sätter sprutan i armen på folk. Jag säljer och de använder.


Drogerna. Affärerna. Pengarna. Den parallella ekonomin som aldrig tar paus, varken för dödsfall, presidentval eller julhelger.

Zaka, han som skaffade en sedelräknare, för att kunna räkna pengarna han tjänade på att sälja hasch, hann aldrig fylla 30. Kvar är Nathalie och de två barnen och så brevet som Zaka skrev.

Brevet ligger i ett album som Nathalie gjort till barnen. Så här står det:

”Glöm aldrig att jag älskar er. Förlåt för all skit jag har gjort. Ta hand om mina barn och låt dem inte gå i sin fars fotspår. Jag kommer alltid att finnas i era hjärtan.”


Ett reportage av Randi Mossige-Norheim.

Randi Mossige-Norheim

randi.mossige-norheim@sverigesradio.se


Fotnot: Adam och Alexandra heter egentligen något annat.

Har vunnit Stora journalistpriset

Randi Mossige-Norheim är reporter på Sveriges Radio sedan 1988. Flerfaldigt prisbelönt, bland annat Stora Journalistpriset, Torgny Segerstedts frihetspenna, Röda korsets journalistpris och Jonas Weiss Memorial Award.

■ Ledord i arbetet: "Lyssna där det är tyst" och "Om du vill lära känna det osynliga, så iakttag med öppen blick det synliga".

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.