Vanja har inte råd med skyddat boende

Två gånger har ”Vanja” utsatts för våld i sina nära relationer och två gånger har hon hamnat på skyddat boende.

Men nu har hon lämnat boendet – hon hade inte råd att bo skyddat på grund av egenavgifterna som tas ut i Göteborg.

LIVE-TV: Senaste nyheterna med Expressen TV

I februari 2022 flyttar 65-åriga ”Vanja”, som egentligen heter något annat, in på ett skyddat boende för kvinnor i Göteborg. Några månader tidigare har hon hållits som gisslan under knivhot av en manlig familjemedlem och efter det blev hon rädd för att vara i sitt hem. Vanja märkte hur minnesbilder från våld som hon tidigare varit utsatt för började komma tillbaka.

– Min första man var våldsam, säger Vanja tyst.

I samband med att hon skilde sig från den mannen flyttade hon in på ett skyddat boende för första gången. Nu är det dags igen. Efter gisslandramat ansöker hon om skydd och beviljas en plats. Men hennes tid på det skyddade boendet blir inte lång. 

I april 2022, två månader efter att hon flyttat dit, packar hon ihop sina saker och åker därifrån. Hon har inte råd att bo kvar.

Göteborg stad tillämpar egenavgift för skyddade boenden. Det innebär att kvinnor som flyttar dit för att de har blivit utsatta för våld eller av annan anledning behöver gömma sig, behöver betala för sitt uppehälle själva. Maxavgiften är 158 kronor per dag, alltså cirka 1 100 kronor i veckan – och då ingår inte måltider. För Vanja var det omöjligt att betala.

– Jag hade ju kvar min lägenhet, som jag hoppades kunna byta. Så jag hade dubbla hyror.

Vanja jobbar mer än heltid för att få ekonomin att gå ihop, men det går ändå inte. Hon är utarbetad, stressad och trött. Hon vill gå i pension men har inte råd.

Några månader innan Vanja flyttade in på ett skyddat boende i Göteborg hölls hon som gisslan under knivhot av en manlig familjemedlem. Efter det blev hon rädd för att vara i sitt hem.
Foto: Josefin Herolf

Vanja är utbildad socionom och arbetade själv som socialsekreterare i många år. Hon lämnade arbetet eftersom hon inte kunde stå för det socialtjänsten gjorde.

– Jag abdikerade. Det finns så många fina värdeord och syften, men det finns ingen möjlighet att omsätta dessa i praktiken. Till slut kunde jag inte se mammorna jag arbetade med i ögonen. Jag kunde inte hjälpa deras söner, jag kunde inte hjälpa dem, säger Vanja.

Hon menar att det under lång tid har skett en urholkning av välfärdsystemet. Vanja menar att hon har sett det på nära håll – både som anställd, som mamma till ett barn som behövt hjälp och som utsatt för hot och våld.

– Jag är väl införstådd med visionen och verkligheten, och diskrepansen mellan dem. Jag tror inte längre på välfärdssystemet. Det är förljuget, säger hon och fortsätter:

– Innan kallade jag det för ”aningslöshet” när jag pratade om politikernas syn på välfärden. Men nu kallar jag det snarare… cyniskt. För alla vet. Alla vet att det inte fungerar, men ingen gör något åt det. Erkänn åtminstone!

Hennes uppgift är att skydda barnet, men hur ska hon göra det?

Den enorma stress som Vanja känner, och som beskrivs i hennes utredningar från socialtjänsten, lyser tydligt igenom. Hon är upprörd och arg, men också ledsen.

Vanja berättar om en ung kvinna som hon träffade när hon bodde på det skyddade boendet i Göteborg tidigare i vår.

– Hon stod vid hissen och grät, hon hade ett litet barn i famnen. Ögonen var helt tomma. Hennes uppgift är att skydda barnet, men hur ska hon göra det? Om hon inte har råd att bo kvar, eller om hon inte hittar ett boende när hennes tid på det skyddade boendet tar slut?

”Hon stod vid hissen och grät, hon hade ett litet barn i famnen”, säger Vanja om kvinnan hon träffade på det skyddade boendet i våras.
Illustration: Josefin Herolf

Anna-Karin Larsson har arbetat på Kriscentrum för kvinnor i Göteborg i 14 år. Direkt efter att hon tog socionomexamen bestämde hon sig för att hon ville arbeta med att hjälpa våldsutsatta kvinnor – men hon berättar att det är en uppgift med många svårigheter.

– Det blir svårare att hjälpa, och färre får den hjälpen de borde få. Den avgiften som kvinnor i Göteborg tvingas betala är en del av problemet, säger Anna-Karin Larsson.

– Det är hårresande att dela ut den här lappen till livrädda kvinnor som precis kommit hit för att få skydd, och säga till de att ”ni måste fylla i det här nu”.

På det skyddade boendet i Göteborg har personalen ibland börjat varna kvinnor som ringer dit och ber om skydd.

– Vi säger helt enkelt ”om du beviljas plats här så kan det hända att du måste betala uppemot 5 000 kronor i månaden för ditt boende”.

Anna-Karin Larsson anser att egenavgiften i sig är ett feltänk, men det hon är mest kritisk till är hur man räknar ut den. När socialtjänsten ska räkna ut hur stor avgift en kvinna ska betala så beräknas det på samma sätt som försörjningsstöd. Man utgår alltså från det som kallas riksnormen, en summa som varje år bestäms av regeringen. Och måste betala om man har 4 250 kronor eller mer per månad att lägga på sitt uppehälle, det vill säga saker som mat, kläder, skor, hygienartiklar, förbrukningsvaror och telefon.

– Det blir helt galet, i den här situationen som kvinnorna är i så handlar det ju inte om att beviljas försörjningsstöd, utan att räkna ut en avgift!

När socialtjänsten ska räkna ut hur stor avgift en kvinna ska betala så beräknas det på samma sätt som försörjningsstöd. Man utgår alltså från det som kallas riksnormen, en summa som varje år bestäms av regeringen.
Foto: Henrik Isaksson/TT

Anna-Karin Larsson berättar om en kvinna som kom till det skyddade boendet för några år sedan, och som varje månad gick back flera hundralappar. På grund av avgiften tvingades kvinnan flytta därifrån och hem till ett av sina barn.

– Och där var hon ju inte säker. Men hon hade inget val. Hon gick back på att få skydd. Det fanns svart på vitt i uträkningen hos socialtjänsten men ingenting gjordes ändå.

Anna-Karin Larsson påpekar att det inte krävs en särskilt hög inkomst för att krävas på den högsta egenavgiften för skyddat boende.

– Det slår otroligt hårt mot låginkomsttagare, som i princip redan lever på existensminimum.

Dessutom, menar hon, missar man helt att ta hänsyn till det ekonomiska våldet som kvinnor ofta har utsatts för i relationen de har flytt från.

– Vi hade en kvinna här som hade bindningstid kvar på ett väldigt dyrt mobilabonnemang som hennes man hade i hennes namn och som hon därför var tvungen att betala. Vi har också haft kvinnor här som behövt betala hyra för sin vanliga bostad, samtidigt som de betalat för att bo här.

På papperet är Sverige ett jättebra land som hjälper kvinnor och barn. Men så ser det inte ut i verkligheten

Anna-Karin Larsson tycker sig se att en uppstramning har skett de senaste två-tre åren när det gäller kvinnors möjligheter att få skydd.

– Jag har en känsla av att det blir allt vanligare att kvinnor får avslag under tiden hos oss på Kriscentrum för Kvinnor. De beviljas skyddat boende i ett inledningsskede men av olika anledningar förlängs inte boende. Jag vet inte varför det är så, ingenting har kommunicerats till oss – men det verkar som att det har kommit någon typ av direktiv uppifrån.

Det finns en tendens, säger Anna-Karin Larsson, att enbart hjälpa de kvinnor som befinner sig i ett akut skede.

– Men sen då? Våld ser så olika ut, och även det våldet som inte riskerar att bli direkt dödligt påverkar kvinnors liv enormt mycket.

– På papperet är Sverige ett jättebra land som hjälper kvinnor och barn. Men så ser det inte ut i verkligheten.

”Socialtjänsten har verktygen för att hjälpa, till exempel genom att skriva remisser till fastighetskontoret, men de gör inte det”, säger Anna-Karin Larsson, som arbetar på Kriscentrum för kvinnor i Göteborg. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.
Foto: Henrik Isaksson/TT, Kollage: Expressen

I sin rädsla för att behandla kvinnor som hjälplösa offer, så glömmer man att det här faktiskt handlar om personer som utsatts för allvarliga brott, personer som de facto är brottsoffer, menar Anna-Karin Larsson.

Och en sådan behandling av våldsutsatta kvinnor kan vara farlig.

Det finns en syn på sina håll, som gör klart att kvinnor använder våld som en ursäkt för att få ett boende

– Att inte veta vart man ska bo, vart ens barn ska bo – ja, det kan få en att tippa över. Det finns inget ljus i tunneln. Socialtjänsten har verktygen för att hjälpa, till exempel genom att skriva remisser till fastighetskontoret, men de gör inte det.

Varför gör de inte det?

– Jag tror det finns olika skäl, men ett är absolut misstro och synen på våldsutsatta. Det finns en syn på sina håll, som gör klart att kvinnor använder våld som en ursäkt för att få ett boende. Att de ljuger helt enkelt.

Det är svårt att vara ett våldsoffer, säger Anna-Karin Larsson.

– Du ska vara lagom vältalig, och inte visa för mycket känslor. Men du får inte vara för adekvat, för du måste ändå visa lite känslor. Dessutom är det många som inte ser sig själva som våldsutsatta, inte för att de inte förstår att de har blivit utsatta för våld, utan för att de tänker att så många har det värre. De vill inte ta upp någon annans plats.

Egenavgift

När Falu kommun i april 2022 beslutade om att införa egenavgift för skyddade boenden blev reaktionerna starka. Kritiker menade att avgiften skulle riskera att försätta kvinnor i fara. Snart drog kommunen tillbaka beslutet, och i ett pressmeddelande skrev kommunalrådet Joakim Storck (C): ”Beslutet har skapat upprörda känslor. Det i sin tur kan skapa oro och osäkerhet hos dem som är utsatta och skulle behöva söka hjälp. Det får inte hända.”

Men egenavgifter för skyddade boenden finns redan idag, och sedan många år tillbaka, i flera av landets kommuner. Vid sidan av Göteborg tillämpar bland annat Malmö och Stockholm egenavgift för kvinnor som får placering på skyddat boende.

Nina Miskovsky (M) är kommunalråd och ordförande i socialnämnden Centrum i Göteborg stad, som ansvarar för stöd till individer och familjer enligt socialtjänstlagen inom stadsområdet. I staden har Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ lagt fram ett förslag om att egenavgifter på skyddade boenden för kvinnor ska slopas. Miskovsky ser att det finns problem med stödet som socialtjänsten ger, men tror inte att slopad egenavgift på skyddade boenden är en lösning.

– Om vi generellt ska undanta vissa grupper från avgift, eller vissa typer av boenden, behöver vi få juridiska bedömningar om detta är förenligt med kommunallagen och likabehandlingsprincipen för våra kommuninvånare, säger Miskovsky och påpekar att egenavgift i Göteborg tas ut för alla boendeformer, även inom funktionsstöd och äldreomsorg.

– Men det kan vara bra med en översyn om rutinerna behöver förtydligas för att öka transparensen i bedömningarna och få större likvärdighet i staden.

”Det är helt enkelt så att det ibland fattas felaktiga beslut, och då bör det utredas”, säger Nina Miskovsky (M).
Foto: Peter Svenson

Vi berättar om Vanja som blev knivhotad och hölls som gisslan. Efter två månader på skyddat boende fick hon flytta, eftersom hon inte hade råd att bo kvar. Är det verkligen tänkt att det är så det ska funka?

– Det korta svaret är nej, det är inte så det ska funka. Jag kan inte kommentera det enskilda fallet, men kvinnor ska inte bli tvungna att flytta från ett skyddat boende för att de inte har råd att bo kvar. Det är helt enkelt så att det ibland fattas felaktiga beslut, och då bör det utredas.

Miskovsky påpekar säger att det i staden har funnits problem med att socialtjänsten inte har gjort likvärdiga bedömningar i hela staden. Det är något man försöker komma till rätta med genom politisk styrning, bland annat har man slagit ihop de tio tidigare stadsdelsnämnderna till fyra socialförvaltningar.

– Det har inte varit likvärdigt, det har handlat om att enskilda socialsekreterare har fattat olika beslut. Även om det här är en fråga där det finns utrymme för tolkning, så är det rimligt att förtydliga riktlinjerna så det blir med likvärdigt.

Jag har pratat med en kvinna som har arbetat på Kriscentrum för kvinnor i 14 år. Hon säger att det blir allt svårare för kvinnor att få det skydd de behöver. Vad tänker du om det?

– Jag kan inte svara på om det är så, men vi har gjort stora satsningar på gruppen som blir utsatt för våld i nära relation. Och vi kommer att fortsätta göra det.

Henriette fick spiral tvångsinsatt av staten – som 13-åring