Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Våldtäktsmannen attackerade ”Maria”: ”Biter mig i ansiktet”

,

Hiburahema Tangigora Jawara, 24, jagade och överföll kvinnor om nätterna i södra Stockholm i över ett års tid.

– När han attackerade mig så bet han mig i ansiktet flera gånger. Jag hade flera bitmärken efter överfallet, berättar ”Maria”, en av de kvinnor som drabbats av våldtäktsmannen.

– Den här killen försökte döda mig, det är jag helt övertygad om.

Södermalm

När ”Maria”, som egentligen heter något annat, lämnar puben på Södermalm i Stockholm natten den 22 oktober 2020 har hon redan tagit avsked av den vän som hon träffat tidigare under kvällen. Hon beslutar sig nu för att promenera till sin lägenhet några kvarter bort. 

Just när hon ska börja gå hejdas hon av en man som frågar om hon har en cigarett. Det har hon inte och därför frågar han om de ska följas åt till en Seven Eleven-butik som finns bredvid.

– Jag är alltid trevlig mot människor, även de jag inte känner. Det var jag också när han kom fram till mig den natten, berättar hon.

”Maria” och reportern Veronika Åström.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
”Där tar han fram sin penis”, berättar Maria om mannens agerande.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Vad Maria då inte vet är att hon snart ska bli det sista offret i en serie av våldsdåd som drabbat kvinnor i Rågsved, Hammarby sjöstad och på Södermalm i Stockholm. Hon vet heller inte att polisen är förövaren tätt på spåren och att de redan dagen efter kommer att anhålla honom i sin frånvaro.

Hans DNA finns säkrat efter en våldtäkt i Rågsved i södra Stockholm den 7 juli 2019, och de har även fångat honom på övervakningsfilmer och känner till hans kortuppgifter.

Mannen som Maria träffar den oktobernatten är Hiburahema Tangigora Jawara.

Efteråt har hon skuldbelagt och klandrat sig själv för att hon pratade med honom.

– ”Hur kan du vara så dum? Du borde inte ha pratat med en främling, inte gått ensam på gatan, inte ha låtit honom följa dig till butiken”. Att bli utsatt för en sådan här sak gör något med din hjärna, att du börjar känna så mycket skam och skuld. Men jag ska ha möjligheten att göra de här sakerna utan att bli överfallen, säger hon och fortsätter:

– Och nu inser jag att det var det smartaste jag kunnat ha gjort eftersom kamerorna på Seven Eleven fångade honom på bild.

Våldtäktsmannen Hiburahema Tangigora Jawara.
Foto: Polisen / Polisen

När hon därefter börjar gå hemåt anar hon ännu inte oråd av att mannen följer med henne. Det är först när de gått runt hörnet som hans beteende eskalerar.

– Där tar han fram sin penis och då försöker jag hantera situationen som man gör som kvinna – ta ner situationen och inte provocera honom i onödan. Jag sa ”du måste stoppa undan den där, för du kommer inte att behöva den i kväll”. Och då gjorde han det.

De fortsätter att gå och hon funderar hela tiden på hur hon kunde bli av med honom utan att situationen skulle spåra ur ytterligare.

– Jag är väldigt liten – under 1,60 meter lång och han är över 1,80. Jag hade också höga klackar så det hade inte varit så lätt att springa.

Biten i ansiktet

Attacken kommer när de vikit av till en sidogata. Där trycker plötsligt mannen upp henne våldsamt mot husväggen och försöker att kyssa henne.

– Jag sa ”nej” och böjde ner huvudet och sa ”sluta, jag ska gå hem, jag är inte intresserad, jag har en man.”

Men han lyssnar inte. I stället trycker han upp henne ännu hårdare mot väggen.

– Han biter mig i ansiktet flera gånger, jag försöker hela tiden vända bort ansiktet från honom men så tar han tag i min haka och min nacke och försöker hälla ner öl i min mun. Jag minns att jag tänkte att det här börjar bli väldigt farligt.

”Han kommer därefter emot mig i ett nytt försök och då sparkar jag honom i skrevet igen. Det var då han blev riktigt arg.”
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Hon berättar att han trycker fast henne mot väggen i fem till sju minuter och att ”hans försök bara fortsätter och fortsätter”.

– Sedan tar han tag i mitt hår och slänger mig runt, förmodligen för att få mig att tappa balansen, men jag lyckas hålla mig stående. Han tar tag i mina handleder och försöker dra med mig över gatan.

Men han lyckas inte – han får inget riktigt grepp eftersom det regnar. Hennes våta handleder glider gång på gång ur hans grepp.

– Jag skriker högt; ”Nej, nej, snälla hjälp mig någon, snälla hjälp mig!”

Sparkade mannen i skrevet

Maria gör sig till en bromskloss med sin kroppstyngd för att försvåra för honom att lyfta henne.

– Jag sätter mig ner på trottoaren och då tar han tag i min jacka och drar av mig den. Sedan gör han samma sak med min klänning och min behå, så till slut sitter jag där helt naken på överkroppen med bara mina tajts, nylonstrumpor, trosor och stövlar på mig.

– ”Det finns ingenting kvar för dig att dra i, du har inget kvar att dra i”, säger jag.

Han gör ett utfall mot henne och ställer sig över henne varvid hon sparkar honom med ena stöveln, vilket gör att han backar tillbaka.

– Han kommer därefter emot mig i ett nytt försök och då sparkar jag honom i skrevet igen. Det var då han blev riktigt arg.

”När du slåss för ditt liv så minns du inte i vilken ordning allting händer.”
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Mannen säger flera hotfulla saker till henne under attacken men hon vet inte när han säger vad.

– När du slåss för ditt liv så minns du inte i vilken ordning allting händer. Men jag skriker och då tar han stryptag och säger: ”If you don't shut up I am going to kill you” och då får jag knappt fram ett ”okej”, eftersom jag har så svårt att andas under hans grepp.

När han släpper stryptaget börjar hon skrika igen.

– Då tar han tag i mig igen. Han står böjd över mig och försöker strypa mig. Jag kunde inte andas och jag var övertygad om att jag skulle dö.

Då hör hon plötsligt en kvinnlig röst ropa något från ett fönster ovanför.

– Han tittar upp mot den här kvinnan och säger ”Det är okej, det är min fru”, som att det skulle vara okej i så fall. Hon svarar att hon har ringt polisen och att hon nu kommer ner.

”Var i en sådan total chock”

Då släpper Hiburahema Tangigora Jawara taget om henne och springer därifrån. Senare får hon även reda på att två andra personer hört skriken och ringt polisen.

– Men om inte den kvinnan hade kommit ut så skulle jag ha varit död. Han är ett monster.

Kvinnan springer ner och hjälper henne direkt. Då hade Maria lyckats resa sig upp igen och står nu upp. Kvinnan frågar om hon vill komma upp till hennes lägenhet för att invänta polisen där. Med sig tar hon sina kläder som ligger utspridda omkring henne på gatan, men också den ölburk som Hiburahema Tangigora Jawara hade med sig och som han nu lämnat efter sig.

Han hade också sagt sitt namn till mig.

– Jag var i en sådan total chock hela tiden, men trots det så har jag fattningen att jag plockar upp ölburken så försiktigt jag kan för att ge till polisen så att de kan säkra hans DNA från den, säger hon, och fortsätter:

– Han hade också sagt sitt namn till mig och även om jag inte kunde komma ihåg det exakt så visste jag att det var någon variant på namnet Abraham och det sa jag också till polisen när de kom till platsen.

”Försökte strypa mig”

Vid det förhöret försökte hon lägga samman alla pusselbitar från överfallet – de sporadiska minnesbilder som nu sköljde över henne. Polisen gjorde även skrapningar för DNA både på hennes läppar och i hennes bitmärken. De tog också med sig hennes kläder och ölburken för analys.

– Jag frågade hur stor sannolikheten är att de hittar den här mannen och då svarade de att den är liten. Men jag gillar ändå att de är ärliga.

Polisen hade velat att hon skulle åka till sjukhuset samma natt men ingen förklarade varför, och just då ville hon bara att det skulle vara över.

”Men hjärnan är avstängd när du är i chock. Allt är så overkligt.”
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

– När jag blev kallad till förhör fyra dagar senare och polisen såg alla mina blåmärken sa de att jag behövde åka till sjukhuset. Polisen hade tagit egna bilder natten det hänt men först nu förklarade de att sjukhuset kunde dokumentera dem bättre.

Åklagaren väckte åtal för försök till våldtäkt och försök till människorov i hennes fall, och inte för försök till mord, vilket hon menar att hon också blev utsatt för.

– Om jag bara hade vetat att de behövde göra en undersökning för att få bevis på att han försökte strypa mig, och att någon hade försökt förklara hur viktigt det var för mig att åka till sjukhuset för att göra den så hade jag så klart gjort det, säger hon, och fortsätter:

– Men hjärnan är avstängd när du är i chock. Allt är så overkligt. Och samtidigt så tvingas man gå igenom en polisutredning. Jag ville bara ha den överstökad.

”Glad – men chockad”

Dagen efter överfallet mot Maria skickar polisen över ärendet till åklagare. De har fått en identitet och Hiburahema Tangigora Jawara anhålls i sin frånvaro. Misstaget som gör att han slutligen ska gripas är att han använt sitt bankkort i en butik på Södermalm, där han också fångats i en övervakningsfilm.

Det var den 3 oktober – en natt då två andra kvinnor blev utsatta för honom. Efter gripandet topsas han och den 4 november får polisen en träff i registret – hans DNA överensstämde med våldtäkten den 7 juli 2019 i Rågsved och han kunde därmed bindas även till det brottet.

Maria tillbringar dagarna efter överfallet i chock. Hon skakar hela tiden, gråter, är desorienterad och översköljs av jobbiga skamkänslor. Hon vet ingenting om den febrila aktiviteten som sker bakom scenen. Inte förrän han grips den 28 oktober i en lägenhet i Bromma i Stockholm, sex dagar efter överfallet.

– Polisen ringde och talade om att de gripit honom och jag blev så klart glad, men också chockad. Jag trodde inte att de skulle fånga honom. Jag kände mig definitivt tryggare efter det.

Samtidigt tvingades hon konfrontera en sida hos sig själv som hon fortfarande inte till fullo kan förstå.

”Du är en krigare”

– Jag kände inte igen mig själv i hur jag hanterade situationen och jag försökte få min hjärna att förstå vad jag varit med om. Min kropp kändes inte längre som min.

Hon berättar att hon en morgon vaknat upp gråtande och fått syn på alla de blåmärken han orsakat.

– Det var en väldigt grym och våldsam attack. Jag hade svarta blåmärken på hela armarna och det var fruktansvärt – de var kvar och påminde mig hela tiden om överfallet. Och det kom nya för varje dag.

”Min hjärna har fortfarande inte återhämtat sig – traumat har påverkat minnet och jag glömmer saker hela tiden.”
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Den morgonen hade hon gråtande sagt till sin man: ”Hans fingeravtryck finns över hela min kropp – mina armar, ben och handleder”. Det han svarade då har hjälpt henne mycket:

– ”Det där är inte hans fingeravtryck, de är dina tecken på att du är en krigare. Du vann”.

Samtidigt kämpar hon ännu med sitt trauma och hon säger att överfallet har förstört henne mer än vad folk kan förstå.

– Min hjärna har fortfarande inte återhämtat sig – traumat har påverkat minnet och jag glömmer saker hela tiden. Jag har börjat dricka mer alkohol vilket jag inte gjorde innan. Jag har också alltid tagit hand om mig och ätit nyttigt men nu bryr jag mig inte om det längre.

”Kan inte göra attacken ogjord”

Innan våldtäktsförsöket tog hon också långa promenader nästan dagligen, berättar hon vidare. Nu undviker hon vissa gator och går helst där det är mycket folk i rörelse.

– Jag kan inte göra attacken ogjord men jag kan bestämma hur jag hanterar den nu. Jag väljer att ta kontroll över det jag kan ha kontroll över, och försöker därför tvinga mig själv att göra saker hela tiden. Han ska inte få vinna den här fajten. Jag bor inne i stan och jag ska inte behöva begränsa mitt liv.

Som exempel tar hon upp att en av hennes vänner drog med henne ut på en pub knappt en vecka efter överfallet så att hon inte skulle isolera sig på grund av sin rädsla.

– En annan gång är när en kompis frågar om jag verkligen ska åka och hämta mina kläder från den natten hos polisen. Då sa jag ”absolut, det är mina kläder. Han ska inte få ta ifrån mig dem också.” Så jag gjorde det.

Jag tittade honom rakt i ögonen många gånger utan att vika undan blicken.

Länge gick hon också omvägar för att undvika platsen för attacken eftersom hon trodde att det skulle traumatisera henne på nytt. Men för en månad sedan beslöt hon sig för att tiden var inne.

– Jag var tvungen att få det gjort och det kändes faktiskt okej. Jag gick dit ensam och tänkte ”okej, det är här den här skiten hände”. Och jag kände mig faktiskt starkare ett tag efter det. Men så kom rättegången...

Hur var det att möta honom i rätten?

– Jag trodde faktiskt att det skulle bli värre än vad det blev. Jag tittade honom rakt i ögonen många gånger utan att vika undan blicken. Jag ville inte låta honom tro att han hade brutit ner mig.

Maria hade hela tiden trott att rättegången skulle göra att hon äntligen fick ett avslut och kunde gå vidare, men i stället blev det bara värre. Speciellt efter att ha läst hela domen där hans andra grova brott framgår.

Ilskan mot straffet

– Det blir ett nytt trauma – det handlar inte längre bara om vad som hände utan nu också om vad som kunde ha hänt.

Hiburahema Tangigora Jawara dömdes den 5 februari i Stockholms tingsrätt till sex års fängelse och 15 års utvisning från Sverige, vilket Maria anser är ”alldeles för lågt för de grova och hänsynslösa brott han begått”.

– Jag är glad över att de åtminstone fann honom skyldig men med tanke på att han brutalt har attackerat fyra offer så räcker inte sex års fängelse. Det är ett extremt lågt och löjligt straff för det han har gjort och mot så många människor.

”Så här låga straff tycker jag snarare visar att det är okej för män att våldta kvinnor här.”
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Han dömdes för våldtäkt, två fall av människorov (mindre grovt), försök till människorov (mindre grovt), försök till våldtäkt, egenmäktigt förfarande samt ringa narkotikabrott. Förutom brottet mot Maria dömdes han också för överfallen mot två andra målsäganden den 3 oktober, samt för våldtäkten den 7 juli 2019 i Rågsved.

Där hade han tidigare utretts även för andra överfall under 2019, som polisen kopplade ihop med en och samme gärningsman, men där bevisningen inte nådde fram till åtal. Det handlade om en överfallsvåldtäkt den 10 mars och två knivöverfall den 31 mars med andra brottsrubriceringar, enligt polisinspektör Åsa Hansson, som då var förundersökningsledare på sektionen för grova brott i polisområde Stockholm Syd.

”Jagar kvinnor på gatorna”

I Marias fall blev han dömd för försök till våldtäkt medan åtalet för försök till människorov ogillades. Maria kallar hans straff för en ”extrem förolämpning” och ”häpnadsväckande” med tanke på att Sverige utmålar sig att vara ett feministiskt land.

– Så här låga straff tycker jag snarare visar att det är okej för män att våldta kvinnor här. Det är som att säga att vår trygghet inte spelar någon roll. Det är också därför jag vill göra den här intervjun – för att det här måste få ett slut.

Hon fortsätter:

– Det är det här som gör mig så upprörd – här har vi en man som jagar kvinnor på gatorna. Han är en våldtäktsman. Fängelse betyder inte att han inte kommer att göra det igen, men det håller honom åtminstone borta från gatorna. Nu kan han vara ute om fyra år – en man som attackerar kvinnor med vapen. Jag kan bara inte förstå det. Han kommer praktiskt taget att sitta på ett hotell i fyra år.

Serievåldtäktsmannen.
Foto: Polisen

En ytterligare motgång kom när hon nyligen fått reda på att han hade överklagat domen.

– Jag är inte en svag person men ändå känner jag mig som ett offer varje gång jag blir påmind om det här. Jag vill bara att det här ska vara över och att han döms.

Maria beskriver sin situation som ett limbo där hennes liv satts på undantag, och hon fruktar nu att hans straff ska bli lindrigare i nästa rättsinstans.

– Jag försöker tänka att det här bara handlar om 15 minuter som han tagit av mitt liv och att det hade kunnat vara mycket värre, säger hon.

– Jag hade kunnat vara död. Men jag lever.