Polisen Aleksandar inifrån kravallerna: ”Ett inferno”

Planerade koranbränningar organiserade av danske högerextremisten och provokatören Rasmus Paludan ledde i påskas till kravaller i flera svenska städer.

Upploppsmakare drabbade samman med polisen, kastade gatusten och satte flera polisbilar i brand.

De värsta kravallerna bröt ut i Sveaparken i Örebro på långfredagen. Hundratals personer ställdes mot en för liten polisresurs och tvingade dem att överge sina fordon och backa ur en skur av stenar. 

En av poliserna som stod i stenregnet i Örebro var Aleksandar Jeremic. Den här veckan är han gäst i Expressens podcast Krimrummet och ger en längre berättelse om en arbetsdag som inte liknade någon annan.

”Svingade med hockeyklubba”

– När vi backar tillbaka och har våra fyra fordon på en liten yta – då upplever jag det som en form av inferno. Det är så mycket sten i luften att man inte kommer framåt. Och plankor. Jag tror att någon till och med stod och svingade med en hockeyklubba, säger han och fortsätter:

– Där någonstans känner jag att… det är första gången i jobbet som jag fruktat för mitt liv. Här får jag inte snubbla, inte ramla, inte bli kvar. Då hade jag garanterat blivit stenad till döds.

Jeremic berättar att han blev träffad av ett stort antal stenar. I de flesta av fallen blev han räddad av skydden. Undantaget var en sten som träffade hjälmen så att det svartnade för ögonen.

Han har varit polis länge, men under upploppet i Sveaparken var första gången som han kände sig tvungen att avlossa sitt tjänstevapen.

Sköt för första gången

– Min gruppchef går fram och han avlossar x antal skott i luften. Jag kliver fram jag också och drar tre-fyra skott i luften och hoppas att det ska ge någon verkan. Men min upplevelse är att de är i någon form av psykos. De stannade upp i någon sekund, sedan kom stenarna igen, säger han.

Jeremic berättar att han lämnade hemmet i Stockholm klockan 7 på morgonen på långfredagen. Det dröjde nästan ett dygn innan han kom hem igen. Under hela den tiden jobbade han, med undantag för transport till och från Örebro.

Just transporten visade sig vara mer komplicerat än väntat – eftersom polisbussarna som de anlänt med hade bränts upp i upploppen.

– Vi satt och skrattade åt det: ”Hur ska vi komma hem?” Vi var 30 personer som inte kom hem, säger han och fortsätter:

– De fick skicka folk från Stockholm som hämtade oss.

Lyssna på fler avsnitt av Krimrummet