Tidigt på morgonen den 19 oktober 2004 knivmördades åttaåriga Mohamad Ammouri och 56-åriga Anna-Lena Svenson på öppen gata i Linköping.
Trots en massiv polisutredning förblev dådet olöst i nästan 16 år.
I somras meddelade polisen att man anhållit en man misstänkt för dubbelmordet. 37-årige Daniel Nyqvist matchade gärningsmannens DNA-profil till 100 procent och i ett första förhör erkände han.
Nyligen avslutades rättegången mot Nyqvist och på torsdagen meddelade Linköpings tingsrätt sin dom i fallet.
Nyqvist döms för mord i två fall. Han överlämnas för rättspsykiatrisk vård.
Allvarlig psykisk störning
Under utredningen har Nyqvist genomgått en rättspsykiatrisk undersökning som landat i att han led vid en allvarlig psykisk störning vid dubbelmordet, både vid gärningen 2004 och i dag. Denna slutsats öppnade för att Nyqvist skulle överlämnas till rättspsykiatrin snarare än att han skulle dömas till fängelse.
Elisabeth Massi Fritz är familjen Ammouris målsägandebiträde i målet. Hon välkomnar den fällande domen.
”I dag är det en viktig och stor dag för mina klienter som väntat 16 år på att mordet på deras lille pojke ska lösas och en gärningsman ska bli dömd”, skriver hon i en kommentar.
Nyqvist döms att betala skadestånd till sex av Mohamad Ammouris familjemedlemmar skadestånd på sammanlagt 350 000 kronor. För lite, anser Massi Fritz.
”Det är dags att se över dom och det är lagstiftarens ansvar i första hand.”
Något motiv har polis eller åklagare inte kunnat hitta. I polisförhör har Nyqvist berättat att han var ”tvungen” att mörda två personer för att få lugn och ro i sinnet. Han hade ingen koppling till Mohamad eller Anna-Lena. Enligt Nyqvist attackerade han Mohamad för att han var så liten att han inte kunde försvara sig.
Levde isolerat efter dubbelmordet
Efter mordet levde Daniel Nyqvist ett väldigt isolerat liv fram till gripandet, företrädesvis vid datorn i sin ytterst spartanskt inredda lägenhet i centrala Linköping.
Nyqvists bror har beskrivit honom som en ”väldigt ensam person” som inte tycker om att umgås med andra människor, och som drar sig för folksamlingar.
Nyqvists mobiltelefon ger en bild av isoleringen. I den fanns bara enstaka hälsningar från släktingar i samband med högtider, samt några enstaka kontakter med människor han jobbat kortare perioder tillsammans med.
