Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Blåmärken, våld och hot: Kvinnor som plågas av män

Victoria blev misshandlad när hon ville göra slut.Foto: Privat

Victoria gjorde slut – han svarade med knytnävarna. 

”Annikas” våldsamma exsambo hackade hennes Messenger och förföljde henne med hemlig GPS.

”Sandras” pojkvän stampade på henne när hon ville gå ut och träffa tjejkompisar.

Alla tre har utsatts för våld i hemmet av män de älskat – här är deras berättelser.

Inget blodigt hushållspapper i soporna.

I väggen: Inget hål.

I trapphuset ligger inte smink som någon kastat i ilska.

Macbooken är inte knäckt på mitten.

I de flesta hem.

Bild från en utredning om våld i hemmet i södra Sverige. Den har ingen koppling till någon av kvinnorna som berättar i den här artikeln.Foto: POLISEN
Bild från en utredning i mellersta Sverige. Den har inget att göra med någon av kvinnorna som berättar i artikeln.Foto: POLISEN
Bild från en annan utredning om våld i hemmet, i södra Sverige. Den har inget att göra med någon av kvinnorna som berättar i artikeln.Foto: POLISEN
Bild från en annan utredning i södra Sverige. Inte heller denna bild kopplas till någon av kvinnorna som berättar i texten.Foto: POLISEN
Bild från en utredning om våld i hemmet i södra Sverige. Den saknar koppling till kvinnorna som berättar i artikeln.Foto: POLISEN

Köket är välstädat, handduken hänger där den ska vid spisen. Golvet är i trä, väggen kakel. Det är fint städat och en blender står på bänken. Kläder på en galge: Två jackor, en i dun. Ett skärp. Ovanför hänger en tavla, en stiliserad fågel till texten ”Freedom”. 

Men bilderna från Victorias hem ligger inte på Instagram.

De är bevis i polisens förundersökningsprotokoll.

Det är ett stort märke i den vita väggen.

Det var när hon ville lämna som han blev våldsam.

Han smällde upp dörren.

– Han kom närmare och sa att han skulle slå ut mina tänder. Han försökte skalla mig. Jag gav honom en lavett i självförsvar. Då tog han av sig glasögonen och började slå mig: I magen, med knytnäve, jag ramlade mot väggen, berättar Victoria.

– Han slog igen, fyra-fem gånger. Jag satte mig på trappan och grät. Han sa förlåt och ville hålla om mig. Jag ville inte. Han tog ett grepp runt halsen, med hela armen, så jag inte kunde andas. Jag trodde att jag skulle dö, helt enkelt.

Victoria vill berätta för att hjälpa andra utsatta kvinnor.Foto: PRIVAT

Hon: ”Jag vill inte se dig igen”.

Han: ”Jag hoppas du kör ihjäl dig och dör”, enligt tingsrättens dom.

Sambon stack. Med sig hade han Victorias bilnycklar. Hon ville bara därifrån, men blev strandsatt.

Några dagar senare träffade hon sin psykolog. Det var då polisen och socialtjänsten kopplades in. Victoria fick flytta till skyddat boende.

– Eftersom situationen var så allvarlig fixade de det snabbt, säger Victoria.

”Titta inte på honom”

Tiden i den nya, hemliga lägenheten var svår. 

– Fy fan. Jag kunde inte sova, jag bara tänkte på allting. När jag väl kunde sova lite så drömde jag mardrömmar. Jag mådde psykiskt dåligt och gör det än i dag.

Exsambon hade svårt att släppa henne. Han tog alla hennes saker. Efter någon vecka fick hon en svart sopsäck med kläder. Men ingen tv, ingen blurayspelare. De är borta för alltid, tror hon.

– Men det gör inget. Jag vill bara få bort honom ur mitt liv.

Jag mår fortfarande dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra.

Rättegången var en plåga.

– Min advokat sa: ”Titta inte på honom, det kommer bara bryta ner dig”. Så jag kollade aldrig på honom.

Det var i februari i år som Victoria blev misshandlad. Domen – 100 timmars samhällstjänst motsvarande tre månaders fängelse – kom i november.

– Jag mår fortfarande dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra. Det är jobbigt bara, säger Victoria.

Hon hade mått bättre om han fick avtjäna sitt straff i fängelse.

Expressen har varit i kontakt med Victorias exsambo.

– Jag tycker att domen var skit, den stämde inte alls.

Du menar att det som står i domen inte hänt?

– Absolut inte.

Han menar att det var Victoria som gav sig på honom varpå han knuffade henne i självförsvar. Några knytnävsslag förekom inte, säger han. Tingsrätten fann Victorias berättelse trovärdig, tillförlitlig och sammanhängande medan exsambons kallades för detaljfattig och ”tillrättalagd efter de fynd som gjorts”.

Han överklagade inte domen eftersom han inte orkade möta Victoria i en till rättegång, säger han. Domen har vunnit laga kraft.

”Annika” dokumenterar sina skador efter en av gångerna hennes dåvarande sambo gav sig på henne.Foto: Privat

Annikas exsambo slog och förföljde henne

Han har inte hört av sin gamla flamma ”Annika” på fem år när det plingar till i Messenger. Det blir en kort chatt om väder och vind, vad de gör nu för tiden.

Efter en stund, klockan 22.30, ser han hur ljuset utanför bostaden tänds och släcks. Han öppnar altandörren och går ner mot gräsmattan för att undersöka.

Där står en två meter lång främling beväpnad med en sten.

– Min bil har gått sönder, jag behöver hjälp, säger främlingen innan han inleder sitt angrepp.

I polisförhör berättar ”Annikas” gamla flört:

– Han slår efter mitt huvud med markstenen som han håller i handen. Jag parerar med vänster arm, sedan slår han mig tydligen i ansiktet men det märker jag inte, jag var så full av adrenalin. Vi hamnar på marken och börjar brottas med varandra.

Besökaren ska visa sig vara ”Annikas” exsambo. Han har hackat hennes Messenger och sett deras konversation. Han är här för att hämnas chatten.

En sten av typen Annikas exsambo använde vid attacken.Foto: Polisen

”Då har han inga filter”

Annika – egentligen heter hon något annat – träffade sin blivande fästman på nätet hösten 2014. Det gick fort: De flyttade ihop, hon blev gravid. De fick två barn. Han pratade om kärlek vid första ögonkastet, hon var ”lite mer skeptisk”, som hon beskriver det. 

– Första misshandeln var i oktober 2018. Vi pratade om något, jag höll inte med. Jag har ganska mycket skinn på näsan och säger vad jag tycker. Han blev sur, gick upp i affekt – då har han inga filter, inga hämningar, säger Annika.

– Jag hade vår tre månader gamla son i famnen. Med öppen handflata tryckte, stötte han mig mot huvudet, snett bakåt. Tänk om jag tappat balansen. Det var element och fönsterkarm bakom mig… 

Han blev snabbt ångerfull. ”Erbjöd” Annika att slå honom. Våld var inte lösningen, tyckte hon.

Så får du hjälp

Är du utsatt för våld av någon som står dig nära? Hit kan du vända dig.

 

Socialtjänsten eller socialjouren i din kommun, kan också nås via larmnumret 112

Brottsofferjouren, 0200-21 20 19

Kvinnofridslinjen, 020-50 50 50

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks

Ungarelationer.se, för dig under 20 år som är utsatt

RFLS: brottsofferjour för HBTQ-personer, erbjuder samtalsstöd via telefon, 020-34 13 16

”Välj att sluta”, telefonlinje för dig som riskerar att skada den du älskar, 020-555 666

Terrafems jourtelefon, svarar på 67 språk, 020-52 10 10

 

Källa: TT

Förhållandet blev sämre med tiden. De bråkade mer. Annika tyckte inte att sambon var bra med barnen.

– Jag brukade skoja och säga: ”Det är ingen militäruppfostran här”, men det var inte bara på skoj. Han tappade tålamodet med barnen väldigt fort, skällde mycket.

7 juni i år hände det som fick henne att polisanmäla.

Annika skulle byta tröja och gå på middag hos en kompis.

”Vår dotter kom in och såg mig gråtandes”

Då ställde sig sambon i vägen:

– Två meter lång, över hundra kilo – han är svår att rubba. Han stötte bort mig, försökte krama mig. Jag försökte finta för att komma ut. Då tog han tag i mina armar och slängde mig ner i våningssängen, jag slog i näsan, började gråta, skrek. Han försökte slita av min förlovningsring, jag sa: ”Jag tar av den själv”. Vår dotter kom in och såg mig gråtandes och skrikandes.

Han sa att han skulle söka hjälp.

Hon sa gör det då – nu när det är för sent.

– Jag gick därifrån, till min kompis. Jag pratade med mina vänner och min syster. Sedan ringde jag polisen, berättar Annika.

I efterhand funderar hon på varför hon inte anmälde redan i oktober 2018. Det handlade aldrig om att hon inte vågade. Mer att polisen inte låg nära i tänket. Det borde räcka med en utskällning.

– Men när jag anmälde tänkte jag: ”Det är ju självklart att man ska”.

När hon lämnat honom, medan polisen utredde, dök han upp där han inte borde.

– På shoppingcenter när jag fikade med vänner. Och så var det en kväll då mina föräldrar passade barnen. Jag och en kompis var ute och körde bil, i Limhamn där jag nästan aldrig är. Och så såg jag honom komma med sin bil. Av en händelse…?

Hemlig GPS på bilen

Hon fortsätter:

– Sedan körde vi till Malmö och det blev en spontan utgång.

Efter utekvällen skulle Annika och hennes vänner bli hemkörda av bekanta. Då såg hon en mystisk figur på en sidogata, en tvåmetersman. Kanske en biltjuv? Hon hoppade in i vännens bil, de åkte förbi.

Låt mig vara, jag vill inte veta av dig, jag vill inte vara tillsammans med dig.

– Då låg han i sin bil, över passagerarsätet och förarsätet, och gömde sig.

– Jag frågade vad i helvete han gjorde där halv fyra på morgonen. Han ”skulle bara se till att jag kom hem säkert”. Jag bara: ”Skämtar du eller, är du helt funtad? Du hör hur det rimmar? Låt mig vara!”.

Dagen efter ringde hon upp honom:

– Låt mig vara, jag vill inte veta av dig, jag vill inte vara tillsammans med dig. Vi har barn ihop, det är den enda kontakt vi ska ha överhuvudtaget.

Det visade sig: Han hade inte bara hackat hennes sociala medier utan också planterat en GPS-tracker på Annikas bil.

”Ingen vet alla gånger jag gråtit”

I början av december dömdes exsambon till fängelse i ett och ett halvt år. Sex månader gäller grov kvinnofridskränkning mot Annika. Ett år gäller attacken mot killen hon skrev till på Messenger. Exsambon har överklagat och kräver en ny rättegång i hovrätten.

– Lasset har varit extremt tungt. Jag jobbar, pluggar. Många timmar i veckan har gått åt polisförhör, anmäla händelser, möten med socialtjänst – det blir ju orosanmälningar när barn är med i bilden, säger Annika.

– Sedan vill jag ha vårdnaden. Så det är möten med advokater. Det har varit så mycket, så mycket. Jag vet inte hur jag orkat. Jag har bara gjort det, och tänkt: Han ska inte få förstöra mitt liv. 

Jag är en vanlig kvinna, tjej, mamma … Det kan hända vem som helst.

Hur mår du?

– I dag skiner solen. Jag är glad. Men periodvis, innan han häktades, plågades jag och mådde väldigt dåligt. Min mens har upphört sedan september för min kropp har varit så stressad.

– Någon sa: ”Du verkar ha kommit långt i processen”. Så låter det kanske när man inte känner mig. Men ingen vet om alla gånger jag suttit i fosterställning hemma och bara gråtit. Jag har varit orolig och rädd. Undrat varför detta händer mig.

Brottsplats: Hemma

• 2018 dödades 26 människor av en person de haft en parrelation med. I 22 av fallen var offret en kvinna.

• 16 000 fall av misshandel i hemmet anmäldes samma år.

• Dödligt våld i parrelation ökade med 14 procentenheter mellan 2017 och 2018.

• När kvinnor mördas är gärningsmannen oftast någon hon har eller har haft en relation med.

• Den vanligaste brottsplatsen när det gäller våld mot kvinnor är hemmet.

 

Källa: Brå

Annika är tydlig:

– Jag är väldigt medveten om att jag inte gjort något fel – allt är hans fel. Jag skäms inte ett dugg för vad jag utsatts för. Det enda jag gjorde var att lämna ett förhållande som jag till slut vantrivdes i.

– Jag är en vanlig kvinna, tjej, mamma, som blivit utsatt för detta. Det kan hända vem som helst.

Hon vill tacka sin familj och sina vänner för stödet.

– Det har betytt oerhört mycket för mig.

Expressen har sökt exsambons advokat.

Sandras skador från ett av de tillfällen då hon blev misshandlad. Foto: Privat

”Sandra” ångrar att hon anmälde

I dag är det hon som är det ”psyksjuka exet”.

När hon träffade honom 2014 var det den förra tjejen som var ”psyksjuk”.

Sandra, som egentligen heter något annat, har överlevt en systematiskt våldsam man.

Relationen följdes av en polisutredning som aldrig tycktes bli klar.

Efter flera år, en rättegång, en fällande dom: Nio månaders fängelse för grov kvinnofridskränkning. Men eftersmaken är bitter.

– Jag ångrar att jag anmälde. Ingen människa mår bra av att vänta så lång tid.

Jag kände mig så dum att jag hade valt det här.

I någon mening var hon i hans våld från början. Hon ville känna att hon dög, att hon var tillräcklig, till skillnad från exet – ”psykfallet”. Hon som ljög om att han slagit.

Våldet kom krypande in i vardagen. Det började med att han sparkade och knuffade henne ur sängen. Det kom en dom: Han fick samhällstjänst för misshandel av sitt ex. Sandra trodde att det skulle bli en väckarklocka. I stället trappades våldet upp.

– Jag blev avskärmad på ett sätt. Jag pratade med mina vänner men jag träffade dem väldigt lite, för det var alltid massa problem. Jag kände att om jag berättade skulle de inte förstå mig, eller varför jag var med honom. Det var en av de svåraste sakerna: Jag kände mig så dum att jag hade valt det här. Som att var mitt eget fel, på ett sätt.

Ett skoavtryck i Sandras panna.Foto: Privat

Han stampade på Sandra

Han var elak när det inte syntes. När hon reagerade var det hon som framstod som den ”knäppa”.

– Alla tänkte: ”Fan vad labil hon är” när de såg att jag var ledsen. Han fick mig att tro att jag inte skulle klara mig ensam. Jag skulle inte hitta någonstans att bo, ingen skulle vilja ha mig. Jag kände mig maktlös.

Hon var i limbo. Hemma var hon rädd för vad som skulle hända. Ute var hon rädd för vad han skulle tänka, eller göra när hon kom hem.

– Jag visste inte vilket humör han var på.

Ett av våldsdåden: Han stampade på henne.

– Vi skulle umgås bara jag och han. När jag kom hem hade han tagit hem killkompisar och drack. Jag sa: ”Vi hade ju bestämt att vi skulle umgås”. Han blev upprörd, säger Sandra.

– Då ville jag gå ut och träffa tjejkompisar. När jag skulle gå så pratade jag och han i köket. Han slet ned mig på golvet och stampade på mig.

Poliserna undrade om jag tänkte sitta tyst och fortsätta leva med en kille som misshandlar mig eller om jag tänkt göra något åt det.

Sommaren 2016 kom polisen in i bilden.

De ryckte ut på ett våldslarm – Sandra var skadad i ansiktet, sambon satt med sina blodiga shorts och sina blodiga händer uppe vid lägenheten. Minnesbilderna från själva misshandeln är vaga eftersom hon var medvetslös större delen av förloppet.

– Först ville jag inte anmäla. Jag satt i polisbilen med två kvinnliga poliser och blev dåligt bemött. Jag var så chockad och visste inte vad som hänt. Poliserna undrade om jag tänkte sitta tyst och fortsätta leva med en kille som misshandlar mig eller om jag tänkt göra något åt det.

Sambon var blodig och Sandra skadad när polisen kom till lägenheten.Foto: Polisen

När Sandra kom tillbaka till lägenheten kom insikten:

– Han hånade mig över att polisen varit där. ”Nu är du så jävla nöjd, va?”. Det är ett av mina starkaste minnen. Att han skulle lägga över allt på mig. Då kände jag: ”Nej, nu är det fan nog”. Efter det anmälde jag honom.

Hur blev du bemött av polisen?

– Jag kände mig så himla åsidosatt. Det gick nästan ett och ett halvt år utan att de kallade honom på ett enda förhör, säger Sandra.

Senare byttes utredaren. Den nya tog tag i fallet. Samtidigt var det svårt för Sandra att, ett och ett halvt år senare, dra upp allt igen.

– Sedan ytterligare ett och ett halvt år senare skulle man sitta i rättegång och berätta igen.

De tre år som gick mellan anmälan och åtal ägnade killen åt att smutskasta Sandra, enligt henne. Han fick kontaktförbud – i stället vände han sig till andra i deras krets.

– Till de som inte visste allt sa han att han ville lösa saker mellan oss. Till mina nära vänner sa han att jag var psykiskt sjuk och ljög om vad jag blivit utsatt för.

Hade jag bara lämnat och låtit allt vara hade jag mått så mycket bättre i dag.

Samma som han sa till dig om exet från början?

– Exakt så. Han sökte upp mina vänner på krogen. Det som är otäckt med honom är att han nästan fick dem att tro på vad han sa. Han är så jävla duktig på att manipulera.

I oktober dömdes han, mot sitt nekande, till nio månaders fängelse för grov kvinnofridskränkning. ”(Han) har enligt egen utsago ingen problematik beträffande aggressivitet, utan beskriver sig som en ganska lugn person som hellre drar sig undan vid konflikter”, står i Frivårdens utredning.

Sandras ex har överklagat domen och en prövning i hovrätten väntar. Hon ångrar att hon anmälde.

– Hade jag bara lämnat och låtit allt vara hade jag mått så mycket bättre i dag. Jag hade sluppit att gå vartenda år och bli påmind, ifrågasatt och behöva ta upp allt igen.

Expressen har sökt exsambons via hans advokat. Han vill inte lämna någon kommentar.

 

■■ Victoria, Annika och Sandra mår alla bättre nu: Victoria letar jobb. Annika pluggar. Sandra har en ny sambo och pluggar hon också.

Nicole startade en egen kvinnojour.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.