Sveriges näst rikaste familj handlar med illegal palmolja

Ett tjockt grönt täcke breder ut sig. Koordinaterna på GPS:en visar att bilen precis korsat gränsen till naturreservatet Tesso Nilo i Riau-provinsen, i norra Indonesien. 

Den snåriga regnskogen ljuder av fågelsång. Grönskan kring den gropiga vägen ger intrycket av att uppgifterna om en utbredd skogsskövling – med koppling till Sverige – inte kan stämma.

– Den yttre delen av naturreservatet är fortfarande bevarad så att det ska vara svårare att upptäcka vad som faktiskt pågår längre in, berättar fixaren som i hemlighet hjälper Expressen in i området. 

Tystnad råder, medan GPS:en visar hur bilen kommer allt längre in i naturreservatet. Omgivningarna ser ut att vara lika skogrika som vanligt – på skärmen. 

Plötsligt förvandlas djungeln

Men utanför de tonade bilrutorna har allt plötsligt förändrats. Den täta djungeln är borta. I stället breder en enorm oljeplantage ut sig mot horisonten. Palmer i raka led så långt man kan se.

Koordinaterna på GPS:en bekräftar att bilen är fem kilometer inne i vad som egentligen ska vara skyddad regnskog. Verkligheten runtomkring består av någonting annat.

Palmolja finns i ungefär hälften av livsmedelsprodukterna i dagligvaruhandeln.

Oljan, som är den vanligaste vegetabiliska oljan i världen, används i allt från schampo och margarin till choklad. En stor mängd blandas också till biodiesel, för att tankas i våra bilar och lastbilar.

Satellitbilder visar motsatsen

Palmoljeindustrin har i åratal stoltserat med miljömärkningar och garantier om ansvarsfulla inköp.

Samtidigt visar satellitbilder på en motsatt utveckling. Stora delar av djungeln i framför allt Malaysia och Indonesien, där större delen av världens palmolja produceras, fortsätter att avverkas.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Enligt Global Forest Watch har runt 25 miljoner hektar av Indonesiens skogsmarker försvunnit mellan åren 2001 och 2018, som en följd av skövling. Det är en yta ungefär lika stor hela Storbritannien. Fortsätter utvecklingen kan regnskog och utrotningshotade djurarter snart vara borta för alltid.

Så gott som alla stora oljejättar har tagit avstånd från palmolja som kommer från skövlad regnskog. 

Ett av dessa är Sverigebaserade AAK (tidigare AarhusKarlshamn AB). Företaget tillverkar vegetabiliska oljor, har över 3 000 anställda och kontor i fler än 25 länder. De omsätter mångmiljardbelopp – och största ägare är systrarna Märta och Sofia Schörling, via bolaget Melker Schörling AB.

Familjen har en förmögenhet på 82 miljarder

Deras pappa Melker Schörling, 73, är en av landets skickligaste affärsman. Han har nu dragit sig tillbaka från näringslivet och lämnat över makten till sin hustru och sina två döttrar. 

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Sofia Schörling Högberg, 41, och Märta Schörling Andreen, 35, är trots sin rikedom fortfarande okända för många svenskar. Men i näringslivet står de högt i rang och spelar i samma division som familjen Wallenberg, H&M-familjen Persson och Tetra Pak-familjen Rausing. Melker Schörling och hans hustru Kerstin har varit självskrivna gäster på kungens både officiella och privata fester. Sofia Schörling är sedan många år nära vän med kronprinsessan Victoria, som bland annat var gäst på hennes bröllop. När Märta Schörling gifte sig var prinsessan Madeleine på plats.

Familjens förmögenhet uppskattades av Veckans Affärer till 82 miljarder kronor 2019. Det gör dem till den näst rikaste familjen i Sverige efter H&M:s huvudägare Stefan Persson. 

Men Schörlings framgångssaga AAK har medfört en hög kostnad – för klimatet.

Enligt Expressens granskning på plats, som stöds av rapporter från flera miljöorganisationer, används palmfrukt som kommer från nedbrända naturreservat i AAK:s produktion. En lång leverantörskedja och bristande kontroller gör att palmoljan de tar fram delvis består av illegalt skövlade råvaror.

Högar av palmfrukter längs vägen

Expressen har stämt möte med en av de många illegala plantageägarna i naturreservatet. Han vill upplysa omvärlden om situationen för de fattiga skogsbrukarna och har därför valt att ställa upp på en anonym intervju.

Den sista sträckan går bara att passera till fots – det har blivit omöjligt att köra på den dåliga vägen. Högar av nyskördad illegal palmfrukt ligger längs vägen. 

– Det är den palmolja som vi har hunnit plocka i dag. Vi samlar skörden vid vägkanten så det blir lätt för lastbilar att hämta upp. Det kommer två lastbilar om dagen och hämtar oljefrukter härifrån, och det är ungefär 20 till 30 ton vardera, säger plantageägaren som visar runt i området.

2009 beslöt Indonesiens regering att utvidga naturreservatets gränser för att skydda det rika djurlivet i regionen. Det betydde att de plantager som redan fanns här plötsligt blev olagliga. Människorna, som bott här hela sitt liv, fick anpassa sig så gott de kunde.

– I början blev det svårare att sälja palmoljan, säger plantageägaren.

Men i dag, tio år senare, säger han att efterfrågan på oljefrukter från naturreservatet är så stor att de ständigt tvingas utvidga plantagerna – allt längre in i naturreservatet. Samtidigt har priset pressats ner med nästan 30 procent jämfört med lagligt skördad palmolja. 

Nästan omöjligt att spåra

Den illegala palmoljan från naturreservatet ingår i en stor försäljningskedja som gör det svårt att spåra var den kommer ifrån. Lastbilar fraktar skörden till så kallade ”uppsamlingsplatser” där den blandas med lagligt odlad palmolja från andra plantager i regionen, för att därefter skickas vidare till närliggande fabriker. 

Där blandas palmoljan ytterligare en gång, och fortsätter sedan till olika hamnar, för att plockas upp av fartyg som fraktar oljan ut i världen. Att palmoljeföretag följer sina produktionskedjor stämmer inte, enligt plantageägaren. 

– Det är inte sant, konstaterar han.

Enligt honom väljer företagen att blunda för villkoren på plats – för att kunna fortsätta att förse konsumenterna med billig olja. En ung man kör med hjälp av en motorcykel ut nyskördad palmfrukt från plantagen, och staplar den metodiskt vid vägkanten. 

Det är ett hårt slit. Och till skillnad från lagliga plantager saknar arbetarna i naturreservatet både redskap för att göra skördeprocessen lättare och den säkerhetsutrustning som internationella företags regelverk normalt kräver. 

Palmoljan lämnar obemärkt området utan några kontroller.  

Palmoljejätten skulle sluta med ”smutsig palmolja”

På sin hemsida förklarar Schörlings miljardimperium AAK bland annat att ”hållbarhet är en del av vårt DNA”. 

Producenter av palmolja brukar hänvisa till världens största hållbarhetscertifikat, Roundtable on Sustainable Palm oil, RSPO. Ett certifikat som kom till 2004 genom samarbete mellan industrin, investerare och miljöorganisationer, för att få ett slut på åratal av skogsskövling

Den svenska oljejätten har berättat att de går längre än RSPO kräver.

Som en del i detta har AAK tagit på sig att själva kunna spåra vilken plantage palmoljan de köper kommer från. Policyn gav dem positiv rapportering i svenska medier redan 2014, när de sade sig vara på väg att avsluta all handel med ”smutsig palmolja”. 

Under rubriken ”Ansvarsfulla inköp av palmolja” skriver bolaget även nu utförligt om hur de verkar för att värna miljö och natur. 

Så sent som i början av 2020 beskrev de spårbarheten till plantage under 2018/2019 som 100 procent, i en tidsaxel på sin hemsida.

Nu är den borttagen. 

Istället ligger en ny tidsaxel på sajten, där spårbarheten 2019 beskrivs som 55 procent. 

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Och om man synar siffrorna i den senaste hållbarhetsrapporteringen får man en ännu dystrare bild. I rapporten, ”AAK's progress report on sustainable palm oil”, från april i år berättar de att enbart 53 procent av palmoljan kunde spåras till plantage under 2019 – och i Asien bara 35 procent. I bolagets egen lista över fabriker, som de kallar ”mills”, eller ”kvarnar”, framgår tydligt att större delen av dem saknar RSPO-märkning. De berättar också själva om fabriker de använder som fått kritik för skogsavverkning.

”Det är ett gigantiskt misslyckande”

Greenpeaces expert på globala skogsfrågor, Erika Bjureby, var en av dem som 2014 hyllade den nya policyn om att spåra palmoljan till plantage. Hon är besviken på oljejättens sätt att hantera frågan.

– I december 2017 skulle allt ha varit genomfört. Då hade vi kontinuerliga samtal med AAK och tittade på hur det gått med den nya policyn. Tyvärr hade de misslyckats. Den viktiga delen om att visa ”spårbarhet till plantagenivå” var de långt ifrån att kunna genomföra.  

Att de nu uppger sig ha 35 procents spårbarhet till plantage i Asien ser hon som ”katastrofalt”.

– Det är ett gigantiskt misslyckande. De måste verkligen skärpa till sig och sålla bort alla leverantörer som fortfarande skövlar regnskog. Om det är svårt med spårbarheten får de helt enkelt reducera inköpen.

När Expressen intervjuar en av de lastbilschaufförer som kör palmfrukten säger han att den illegala handeln i dag är en naturlig del av palmoljeindustrin.

– Det finns ju ingen som kontrollerar var palmoljan egentligen kommer från, konstaterar han. 

Chauffören arbetar med att regelbundet frakta illegalt plockad palmolja till fabrikerna som de internationella palmoljejättarna köper från. 

80 lastbilar varje dag

Ingen ställer några frågor när han och hans kolleger som transporterar illegal råvara kommer till fabriken, förklarar han.

– De väger oljefrukten. Sedan får jag ett kvitto, palmoljan förs in och sedan får jag betalt, säger han.

Enligt lastbilschauffören kommer minst 80 lastbilar med illegalt skördad palmolja om dagen – bara till den fabrik han levererar till.  

Enligt honom är det lätt att se vilka lastbilar som fraktar ut illegal last från naturreservatet. De flesta lastbilar som opererar i naturreservatet har tagit bort sina registreringsskyltar – för att göra det svårare att spåra vem de jobbar för.

– Saknar en lastbil nummerplåt vet man garanterat att de fraktar därifrån. 

Trots att lastbilschauffören själv är del av den illegala handeln berättar han om sin ångest inför jobbet, och skuldkänslorna inför att förstöra naturen för sina barn och barnbarn. 

– Jag önskar att jag inte behövde hjälpa företagen, men jag har inget val. Jag behöver jobbet för att överleva.

En annan chaufför på väg från naturreservatet berättar att han just ska bege sig till fabriken ”Rigunas Agri Utama” i Pernap-distriktet. 

En fabrik som ligger några timmar bort – och som finns med på AAK:s senaste lista av underleverantörer.

”En enda stor bluff”

Expressen har pratat med en lokal Greenpeace-utredare, som nyligen tillbringade tre månader med att kartlägga hanteringen av palmolja i regionen. Arbetet resulterade i en uppmärksammad fransk rapport i slutet av förra året. 

Enligt Greenpeaces utredare, som av säkerhetsskäl vill vara anonym, har en maffialiknande grupp har tagit kontroll över området. Den illegala handeln möjliggörs genom omfattande korruption. 

– Varje dag, under tre månaders tid, kunde vi följa lastbilar ut från naturreservatet med illegalt skövlad palmfrukt på flaket till fabriker som säljer på den internationella marknaden, berättar han. 

– Vår granskning har visat att 11 av de 15 fabrikerna i området köper palmolja från naturreservatet. 

På AAK:s publika lista har han hittat flera anläggningar som han med säkerhet kan säga levererar olagligt odlad palmolja. 

Anledningen till att handeln med illegal palmolja fortsätter är ofta att lagliga plantager inte är tillräckligt produktiva. Många plantageägare har tvingats omplantera stora plantager och ersätta gamla, ruttna, palmträd. Denna process är lång – det tar minst fyra år till att ny palmfrukt kan börja skördas. Därför behövs palmoljan från naturreservatet för att täcka upp bristen. Av Tesso Nilos 83 000 hektar är bara 20 000 fortfarande regnskog, resten har blivit palmoljeplantager, enligt Greenpeace utredare.

– Både företag och certifieringssystem måste förbättra sina kontroller och lägga större resurser på att utreda alla steg i försäljningen – från olagliga plantager, uppsamlingsplatser och fabriker, säger han.

– Annars kommer allt fortsätta att vara en enda stor bluff.

”Det är en olaglig verksamhet”

Eyes On The Forest, en koalition som bland annat WWF står bakom, har även de vid ett flertal tillfällen uppmärksammat illegal skövling i Indonesien. Arpiyan Sargita är en av de utredare som granskat branschen åt Eyes on the forest. Även han slår fast att AAK har kopplingar till skövlingen i Tesso Nilo.

– De fick både rå palmolja och färsk palmfrukt från Tesso Nilo genom sina fabriker. Det är en olaglig verksamhet, eftersom leverantörerna verkar utan tillstånd i skogsområdet.

Han berättar att Eyes On The Forest kopplat sex av de fabriker som finns på bolagets fabrikslista till skövling av naturreservat.

– Hållbarhetspolicyn som finns i AAK:s rapport genomförs inte fullt ut av deras leverantörer i området. Vi fann att deras leverantörer både planterar palmolja illegalt och handlar från områden utan tillstånd, säger Arpiyan Sargita från organisationen Eyes On The Forest.

Han säger att certifieringar som RSPO inte behöver innebära att palmoljan är hållbar.

– Oftast är inte företagen själva ute på fältet för att garantera att den färska palmfrukten de handlar verkligen är fri från alla risker av illegal avskogning. Att AAK påstår sig handla med certifierad palmolja är meningslöst så länge de inte själva börjar tillämpa en strikt övervakning och verifiering ute på fältet.

Lastbilarna saknar nummerskyltar

På plats i Indonesien letar Expressen även upp en av de anläggningar som bolaget listar bland sina leverantörer – det övervakade fabriksområdet Mitra Unggul Pusaka. 

Målet är att belägga chaufförens uppgift om de lastbilarna utan registreringsnummer, som levererar palmolja från naturreservaten. Genom att fixaren låtsas ha ett ärende inne på området släpps bilen in.

– Det finns en bankomat på området som lokalbefolkning tillåts använda, säger han.

Vakten tittar misstänksamt, men öppnar till slut grinden och låter bilens hjul rulla in. Därefter blir den tjocka röken från fabrikens skorstenar vägvisaren. 

Väl framme inne på området sträcker en lång rad lastbilar ut sig, med ett och samma kännetecken. De saknar nummerskyltar.     

Greenpeace expert på globala skogsfrågor, Erika Bjureby, skräder inte orden när hon talar om den svenska oljegigantens hållbarhetsprofil.

– Att som AAK kan gå ut med en image och säga att de arbetar med hållbar palmolja är skrattretande. Man blir helt enkelt chockerad. 

Erika Bjureby berättar att Greenpeace i ett antal fall de senaste åren kunnat koppla dem till aktörer som skövlar Indonesiens regnskogar.

– Det jag skulle säga till AAK är att om de vill visa att de är det där hållbara, gröna, företaget, då får de seriöst ställa om sin affärsmodell och titta på alternativa lösningar och andra oljor. För palmolja, så som den produceras i dag, har ingen framtid om vi kunna ställa om och lösa klimatkrisen.

Svenska AAK vill inte kommentera

När Expressen kontaktar AAK med frågor om palmoljan meddelar presskontakten Christian Robèrt att en intervju kan genomföras på ett villkor: De måste före publicering få ”granska” den artikel där deras svar förekommer – och utföra eventuella ”korrigeringar”. 

Expressen lovar att låta bolaget granska sina citat, men inte artikeln som helhet. Slutligen skickar Expressen frågorna via mejl. AAK meddelar då att de inte vill medverka, på grund av att de befarar att reportaget inte kommer att ”göra vårt omfattande hållbarhetsarbete rättvisa”. 

Expressen har även sökt systrarna Schörling. De vill inte bli intervjuade, men svarar via ekonomen och juristen Mikael Ekdahl, 68, styrelseordförande i Melker Schörling AB. I ett mejl skriver Ekdahl:

”Vi delar inte uppfattningen om miljöförstörande verksamhet. Tvärtom har AAK sedan länge ett mycket starkt fokus på hållbarhetsfrågor. För detaljfrågor hänvisar vi till AAKs ledning.”