Klädindustrin brukar hamna på topp fem när branscher rankas efter klimatpåverkan. Att tillverka kläder är ofta förknippat med stora utsläpp till både luft och vatten – men det finns entreprenörer som tänker nytt.
För fyra år sedan lanserade Linn Frisinger och Nadja Forsberg Swedish Stockings, som tillverkar strumpbyxor på ett annorlunda mer miljövänligt sätt.
Inspirerades av dokumentär
Idén fick de efter att ha sett en dokumentärfilm om produkter med ett planerat åldrande och kort livslängd.
– I filmen tog man upp strumpbyxor som ett exempel på en produkt som gått från att vara en lyxprodukt som man lämnade in på lagning till att i dag vara kvinnors absolut största slit- och släng-plagg. Vi ser det inte ens som ett plagg utan mer som en konsumtionsprodukt, säger Linn Frisinger.
"En skyldighet att man drivs av hållbarhet"
Linn och Nadja – som inte har sin bakgrund i modebranschen utan arbetade som civilekonom respektive journalist – började undersöka hur strumpbyxor tillverkas.
Linn Frisinger berättar att de snart upptäckte snart att strumpbyxor är en petroleumbaserad produkt.
– Man tänker inte på att det faktiskt är råolja som strumpbyxor tillverkas av. När man lägger ihop ett och ett och inser hur ofta vi kastar dem och att de aldrig bryts ner kände vi att det måste finnas något vi kan göra. Vi har ju kommit så långt med så mycket annat, säger hon.
De startade upp sin produktion i Italien – det land som enligt Linn Frisinger är bäst i världen på tillverkning av strumpbyxor. Fabriken är solcellsdriven i stort utsträckning och vattnet som används för att färga strumpbyxorna återanvänds.
– Man säger att det är en så kallad "zero waste"-fabrik, där inget går till spillo. Många pratar om att man har en hållbar produkt men skrapar man lite på ytan kanske inte produktionen i sig alltid är hållbar. För oss är produktionen i centrum och vi tillverkar det produktionen tillåter utifrån de regler och riktlinjer vi satt upp kring hållbarhet, säger Linn Frisinger.
– Vi är det enda miljövänliga strumpbyxmärket i världen och gör våra strumpbyxor av återvunnet nylon. Många tror att våra strumpbyxor är tillverkade av gamla strumpbyxor, men så är det inte. Utan de är tillverkade av nylonspill från annan nylontillverkning. Vi smälter ner nylonmaterialet och tillverkar tråden vi använder oss av, fortsätter hon, och tillägger att man även tillverkar strumpbyxor av gamla fisknät.
Linn Frisinger tror att hållbarhetstänket inom klädindustrin kommer att bli standard framöver.
– Jag brukar säga att som entreprenör i dag är det en skyldighet att man drivs av hållbarhet. Det är ett ansvar vi har och framöver kommer kunden ta för givet att man gör det. Det kommer vara en självklarhet, säger hon.
Gör klänningar av överblivet tyg
Elin Mohlander hade 20 år i modebranschen bakom sig när hon drog i gång arbetet med Residus för två år sedan. Hon ville starta ett företag där hon fick förena det hon verkligen brinner för – hållbarhets- respektive kvinnofrågor – och visste att många fabriker producerar tyg som aldrig kommer till användning.
Här såg Elin och kollegan Evalena Jonsson en öppning för ett företag som Residus – som i huvudsak tillverkar klänningar av överblivet tyg.
De hämtade inspiration till sin första kollektion från sina kvinnliga vänner och efter att ha gjort en del research reste Elin och Evalena till Portugal där de besökte fabriker för att köpa överblivet tyg. I dag, 1,5 år efter den första resan till Portugal, köper de överblivet tyg från fem fabriker i landet.
"Textilbranschen måste ställa om"
Elin Mohlander berättar att responsen från kunderna varit mycket god och säger att efterfrågan är större än utbudet.
– Jag tror att alla företag i branschen har blivit mer och mer medvetna internt och börjat jobba mer aktivt med de här frågorna. Det är något jag tycker mig ha sett under de senaste åren – att folk verkligen tar tag i miljöfrågan ordentligt och ställer högre krav på sina leverantörer, säger Elin Mohlander.
– Jag tror att företagen kommer hitta nya sätt att jobba på, för det kommer inte gå att fortsätta på det här sättet. Textilbranschen måste ställa om, precis som alla andra branscher. Och om man ställer höga krav kommer branschen automatiskt att behöva ställa om. Men det tar tid och vi har en låg väg att gå, fortsätter hon.
