Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så pratar du med ditt barn om klimatoron

Psykolog och forskare förklarar hur barns klimatoro ser ut och ger råd på hur vuxna bäst pratar med dem. Foto: shutterstock
Maria Ojala är forskare i psykologi vid Örebros universitet. Hennes studier är inriktade på unga och klimatet. Foto: Privat
Ulrika Hult, barnpsykolog. Foto: Privat

Skolungdomar strejkar för klimatet och är allt mer oroade över jordens klimat i dag och i framtiden. 

Men de känner lätt ett för tungt ansvar, varnar psykologer och forskare. 

Forskaren Maria Ojala och barnpsykologen Ulrika Hult ger råd: Så pratar du med ditt barn om klimatoron. 

Översvämningar, torka, utdöda djur, ingen mat, undergång – det är mycket för barn och unga att ta in och oroa sig när det gäller klimatet. 

Och oroar sig gör de, förklarar Maria Ojala, forskare docent i psykologi vid Örebro universitet.

– Unga från 11 och uppåt är oroliga för klimatet. De har de varit ganska länge, visar även utländska studier. Inte alla dock. Barn snappar upp rapportering i medier, men de får också information i skolan som kan leda till oro. Tjejer är mer oroade än killar, säger hon. 

Maria Ojala har forskat kring ungas klimatoro på olika vis i flera år. I och med att klimatförändringarna märks allt mer även för oss i Sverige ökar oron, tror hon. 

– I tidigare studier har man funnit att det mest är en moralisk oro - det drabbar inte oss i Sverige utan andra och man är orolig över dem. Men nu kan man fundera över om oron också vänder sig till en nära oro, där man känner att det kan drabba personer nära, och i så fall blir än mer oroade.  

Lyssna på ditt barn. Barn som känner att de inte blir lyssnade på riskerar att sitta själva med sin oro. Foto: Shutterstock

Prata med barnet

Att prata med barn om klimatoron kan vara utmanande, men är viktigt, menar både Maria Ojala och barnpsykologen Ulrika Hult. 

– En del har en tendens att förlora sig i oron och barn har en förmåga att ta på sig för mycket ansvar. Då är det viktigt att vi vuxna lyssnar, och visar att har ansvaret, säger Ulrika Hult.

På vilket sätt man pratar bör anpassa sig efter barnets ålder, eftersom de tänker på olika vis. 

Ålder: Förskoleålder

Små barn har inte perspektiv och mognad att smälta information, säger Ulrika. 

– Jag har träffat barn som är jätteledsna att solen kommer att explodera om 5 miljarder år. åll deras värld liten, för den är liten. Man kan prata om att vi är rädda om miljön därför slänger vi inte glas - det etiska som för barn är självklart, fortsätter hon.

Ålder: 5+

Upp mot sexårsåldern går det inte att skydda barn från information om klimatförändringarna. Ta då oron sakligt och förmedla hopp. 

– Lyssna på barnets känsla och försök avgränsa oron. Vi kan säga att vi nog ska vara oroliga, men du kan inte göra allt. Det är vuxnas ansvar.

Och fråga och prata, även om du inte har alla svar.

– Att gynna ett öppet och optimistiskt klimat tror jag hjälper. Känner barnet att mamma och pappa inte orkar prata om det riskerar de ligga vakna ensamma med sin ångest och fundera hur de ska göra. Var större starkare klokare och snäll – det är ledord i all uppfostran, säger Ulrika Hult. 

Ålder: 12+

Unga tonåringar kan utmana en förälder på ett mer radikalt sätt, säger Ulrika Hult. 

– Tonårsvärlden är ofta mer svart eller vit. Det kan man hjälpa att modifiera. Men ett starkt engagemang kan man också uppmuntra, där påverkar man politisket. Det ser man inte minst med Greta Thunberg.

– Samtidigt har vi mycket att lära av tonåringar. Var öppen för barnens syn - kanske blir inspirerad och visa det. 

Pojkar i större mån klimatförnekare

Pojkar tenderar att förneka klimatförändringar i större mån än flickor, enligt Maria Ojalas studier. De säger att vuxna inte pratar med dem om oro och klimatet och känner i betydligt lägre grad att vuxna lyssnar på dem och tar dem på allvar.
– Det kan vara därför man inte tar in problematiken, för man inte har någon som har lyssnat på en och känner inte att man kan påverka, då blir det rationellt att man skjuter det ifrån sig, säger Maria. 

Klimatförändringar har blivit en stor fråga, där unga engagerar sig allt mer, bland annat genom klimatstrejker. Foto: shutterstock

Gör oron konstruktiv

Ska oron bli en konstruktiv kraft och inte något som leder till lågt välmående eller hopplöshet så är det viktigt att man talar om lösningar, råder Maria Ojala.

– Lyssna och respektera det negativa synsättet, men gå sen in och prata om lösningar och inkludera de unga i det: Vad kan vi göra, i vardagslivet men också i det stora i samhället och världen. Visa vilka som tar det på allvar och var själv en förebild, säger hon. 

Viktigt förmedla hopp

Enligt Maria Ojala har 11-åringar lättare att empatisera med djur, medan äldre mer har en dyster syn på framtiden. För de med en mörk framtidssyn råder hon om vad som kallas trotsigt hopp. 

– Föräldrar kan hjälpa att väcka hopp, att möta oron och göra någonting av den. Men det kan också vara ett trotsigt hopp: Man vet att det ser mörkt ut, kanske till och med kommer att gå åt skogen, men jag måste vara hoppfull ändå, annars går det inte att leva. 

– De som har det mår bättre, gör saker och känner att de kan påverka, jämfört med om man bara fokuserar oron på vad jag som ung kan göra för då relaterar det mer till mindre välmående, för man tar på sig för mycket ansvar som individ.  

6 samtalsråd

• Lyssna

– Barn som känner att de inte blir lyssnade på riskerar att sitta själva med sin oro. 

• Normalisera

– Säg att barnet inte är ensam i känslorna. Är du orolig så säg det, hur tydligt beroende på barnets mognad. 

• Ta ansvar och avlasta:
– Vuxna ska hjälpa till att avlasta barn från ett allt för stor känsla av ansvar - det är vuxna som ska göra jobbet. Visa det. 

• Engagera er:
– Gå med i föreningar, organisationer, gör saker aktivt så de känner att du också bryr dig och att det går att förändra. 

• Inspirera och inspireras:
– Barn och unga kommer ofta med information vuxna blundar för. Var öppen för barnens syn - blir du inspirerad så visa det. 

• Visa hopp: 

– Tala inte bara om problemen. Prata med unga vilken framtid de vill ha. Hur ett hållbart samhälle kan se ut, vilka som kämpar för det – och gör det själv. 

Källa: Maria Ojala och Ulrika Hult