I det senaste numret av RFSU:s Ottar testas bland annat ekologiska tamponger, havssvampar, menskoppar och tygbindor. Det är journalisten Anna Dahlqvist, som skrivit boken ”Bara lite blod. Ett reportage om mens och makt” (Atlas), som ansvarat för genomgången.
– Jag har länge arbetat med sexualpolitiska frågor och jag ville koppla ihop det med klimat. Med tanke på hur mycket engångsmensskydd som används kändes det här som en viktig fråga, säger hon.
Bäst i test fick menskoppen, tygbindan, ”mensunderkläder” (trosor med inbyggda mensskydd, reds anm), tygtampong och ”friblödning” (många som kör med den sistnämnda varianten sover på en handduk för att inte blöda ner lakanen, reds anm).
– Mina personliga favoriter är menskoppen och tygbindan. Har man väl börjat använda tygbindor på nätterna så känns det som att engångsvarianterna inte alls andas, förklarar Anna Dahlqvist.
Havssvampar i stället för tamponger fick dock tummen ner ur klimatsynpunkt i och med med att havssvampar på flera håll är hotade djur.
De flesta kvinnor i världen har inte engångsmensskydd
I Sverige och i resten av den rika delen av världen är det för många självklart att välja engångsskydd, men globalt sett använder uppemot 88 procent andra lösningar än kommersiella mensskydd som bindor och tamponger. Det kan handla om gräs, aska, tyg och trasor och kan – utöver att det är obekvämt – öka risken för sjukdomar och infektioner.
En tillverkare av hållbara mensskydd räknade nyligen ut att den genomsnittliga menstruerande kvinnan lägger omkring 25 000 kronor på mensskydd.
– Sett ur det perspektivet är en menskopp för cirka 300 kronor eller tygbindor för runt hundralappen inte särskilt dyra, konstaterar Anna Dahlqvist.
