I december lämnar regeringen Sveriges klimathandlingsplan till riksdagen. Den ska visa hur regeringens politik bidrar till att nå klimatramverkets mål: såväl etappmålen för 2030 och 2040 som det långsiktiga målet om nollnettoutsläpp till år 2045.
Sveriges klimatmål
År 2030 ska växthusgasutsläppen från den icke-handlande sektorn (sektorer som inte ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter) vara 63 procent lägre än 1990.
År 2040 ska utsläppen vara 75 procent lägre från samma sektorer.
År 2045 ska Sverige inte ha några ”nettoutsläpp” av växthusgaser till atmosfären.
* Nettoutsläpp innebär att utsläppen från verksamheter inom Sverige ska vara 85 procent lägre och de resterande 15 procenten kan ske genom så kallade ”kompletterande åtgärder”.
Kompletterande åtgärder kan exempelvis vara teknik för att avskilja och lagra koldioxid (CCS och Bio-CCS), investeringar i andra länder eller ökade upptag i skog.
Efter år 2045 ska negativa utsläpp uppnås – de så kallade ”kompletterande åtgärderna” ska leda till större minskningar än utsläppen bidrar till.
Från miljödepartementets klimatenhet meddelar man att handlingsplanen fortfarande förbereds i regeringskansliet – och att innehållet därför inte kan kommuniceras i dagsläget.
Naturvårdsverket lämnade tidigare i år ett underlag till handlingsplanen. Och prognosen är dyster. Underlaget visar på ett stort glapp mellan klimatmålen och utsläppsscenarierna.
Halvägs mot klimatmålet
Anna-Karin Nyström, chef för klimatmålsenheten på Naturvårdsverket, berättar att underlaget grundas på de styrmedel, alltså lagar, regler och skatter, som fanns vid halvårsskiftet 2018
– Utifrån de styrmedel som då var beslutade skulle vi enligt våra beräkningar nå halvvägs till målet.
Målet för inrikestransporter har dock fått större möjligheter att nås. Anna-Karin Nyström flaggar för att både fortsatt reduktionsplikt, det vill säga att biobränsle blandas in i diesel och bensin, och EU:s koldioxidkrav för nya fordon kan tillkomma.
– Det skulle innebära att utsläppen kommer nära målet för inrikes transporter, men mer styrning behövs för att nå hela vägen fram, säger hon.
Glappet mellan utsläpp och mål
År 2045 ska utsläppen från verksamheter inom Sverige vara 85 procent lägre än 1990. Med nuvarande styrmedel bedöms de minska med 34-37 procent. Det innebär ett utsläppsgap på 31-36 miljoner ton.
År 2040 ska utsläppen för den icke-handlande sektorn (sektorer som inte ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter) vara 73-75 procent lägre än 1990. Med nuvarande styrmedel bedöms de minska med 44-50 procent. Ett gap på 11-14 miljoner ton.
År 2030 ska växthusgasutsläppen från inrikes transporter vara minst 70 procent lägre än 2010. Med nuvarande styrmedel kommer de minska med hälften, 33-40 procent. Ett gap på 6-7 miljoner ton.
Källa: Naturvårdsverket mars 2019
Preliminär utsläppsstatistik för 2018 från Naturvårdsverket visar att Sveriges växthusgasutsläpp nu ökar.
– Och även om den slutgiltiga statistiken som publiceras i december kan visa skillnader, ser vi att utvecklingen går väldigt långsamt, säger hon.
”Vi går inte i rätt riktning”
Johan Kuylenstierna är vice ordförande i Klimatpolitiska rådet. Rådet har som uppdrag att utvärdera regeringens samlade politik för att nå de mål riksdagen beslutat om. Han säger att han rent professionellt måste ha inställningen och visionen att klimatmålen ska nås.
– De här målen är satta och vi måste nå dem. Ambitionen att nå uppsatta mål sitter djupt rotad i mig som har jobbat inom FN-systemet. Där ges ofta kritik om naiva och orealistiska målsättningar, men om vi inte tror på dem själva blir det lätt en självuppfyllande profetia att de inte går att nå.
Samtidigt tillägger Johan Kuylenstierna att han personligen ser arbetet som oerhört utmanande.
– Vi går inte i rätt riktning. Tempot behöver öka. Men utsläppsminskningar är inte linjära, det kan först gå långsamt för att sedan minska snabbt när stora förändringar genomgörs – eller minska snabbt och sedan gå i långsammare takt. De olika scenarierna innebär olika totalutsläpp i slutändan. Men jag tror vi ska räkna med att vi kommer att se större utsläppsminskningar framöver.
Konflikt mellan regeringsmål
Det Klimatpolitiska rådet presenterade sin årsrapport i mars. Där konstaterade de att politiken inte var tillräcklig för att nå uppsatta mål – mer kraftfulla åtgärder under denna mandatperiod krävs.
Klimatpolitiska rådets rekommendationer
Klimat ska tas med i alla konsekvensbedömningar av alla politiska förslag.
Klargör att noll nettoutsläpp senast 2045 innebär noll för de flesta sektorer, jordbruket undantaget.
Avskaffa undantag i koldioxidbeskattning för verksamheter utanför handelssystemet.
Lagstiftning som ger regeringen rätt att pröva verksamheter försvårar klimatmålen. Preemraff har blivit ett tydligt exempel.
Särskilt fokus på transportsektorn:
Tidsbestämd handlingsplan för att nå fossilfria transporter efter 2030.
Sluta subventionera bilägande, bilkörning och parkering.
Förena transportpolitiska mål med klimatmålen.
Sätt ett stoppdatum för försäljning av fossila drivmedel.
Enligt rådet finns också regeringsmål som står i konflikt med klimatmålen.
– Exempelvis kan mål inom transportsektorn vara formulerade för att främja tillgänglighet och ökad bilism. Det kan också gälla mål inom sektorer som jordbruk och energi. Klimat behöver genomsyra alla politikområden för att inte bromsa utvecklingen, säger Johan Kuylenstierna.
Sveriges klimatpolitik behöver också ta hänsyn till ojämlikhet mellan stad och landsbygd för att kunna slå igenom. En särskilt viktig fråga gällande transporter.
– Vi får inte hamna i en situation där klimatpolitiken uppfattas som negativ för vissa delar av Sverige. Människor måste kunna uppleva omställningen som positiv. De mer ”mjuka värdena” är viktiga för att vi ska nå de uppsatta målen.
”Saknar politiskt ledarskap”
Även Roger Hildingsson som forskar på miljöpolitik vid Lunds universitet, pekar på att klimatpolitiken behöver bli mer positiv för hela Sverige.
– Det finns kritik om att den klimatpolitik som har förts framför allt har gynnat upplyst medelklass innanför tullarna – det ligger något i det. Klimatpolitiken behöver upplevas som en satsning som är inkluderande och tilltalande för många människor och sektorer för att målen ska nås.
Han är fullt övertygad om att det går. Istället för att fortsätta fokusera på kostnader och att omställningen är negativ, anser Roger Hildingsson att politiken bör fokusera på möjligheterna. Inte minst för landsbygden och särskilt gällande den omdebatterade transportsektorn.
– Jag saknar politiskt ledarskap – var är våra politiska ledare som kan dela en tilltalande klimatberättelse om hur Sverige blir bättre av en klimatomställning? Risken är att handlingsplanen bara blir ett potpurri av olika åtgärder som saknar ett helhetsgrepp.
