Affärsnyhetssajten Bloomberg visar bilder på hur tusentals vindturbinblad hamnar på kommunala deponistationer. Bladen kan vara längre än en vinge på ett Boeing 747-plan, är byggda för att stå emot extrema påfrestningar som stormar och måste kapas i tre delar med en diamanttäckt industrisåg för att alls kunna transporteras på lastbilssläp. På den kommunala deponistationen i Casper i den amerikanska delstaten Wyoming ser det ut som att det ligger enorma mängder av blekta valfenor uppradade bredvid varandra. En avfallstekniker berättar för Bloomberg att detta är resterna av 870 vindturbinblad. Och att man ska begrava dem i sand.
Enligt den amerikanska nyhetsförmedlaren byts just nu tiotusentals åldrande blad ut och de flesta landar på sådana här deponistationer i stället för att materialåtervändas. I Europa ska 3 800 blad de närmaste två åren skrotas och i USA hela 8 000 de kommande fyra åren, uppger Bloomberg.
Vindkraften har vuxit kraftigt i Sverige de senaste åren och levererar i dag 12-15 procent av den el vi använder. För tio år sedan fanns det bara ett hundratal vindkraftverk i landet, men i fjol var siffran över 4 200. Energimyndigheten konstaterar att vindkraft blir en allt viktigare del av Sveriges energisystem och frågan lyfts bland annat i diskussionen om kärnkraftens vara eller icke vara.
I Sverige har man inte skrotat så många blad än
Här i Sverige är dock situationen med vindturbinbladen än så länge inte så akut som i USA.
– Vi har inte skrotat så många vindkraftverk här än. Man har kunnat laga och exportera till andra länder få dem att fungera trots att några av dem har några år på nacken. Men det är en stor utmaning hur vi ska kunna återanvända bladen på andra sätt framöver, konstaterar Åsa Elmqvist, som är programansvarig för elnät, vindkraft och solel på forsknings- och kunskapsföretaget Energiforsk.
Hon förklarar:
– Just bladen är svåra att återvinna i och med den kemiska sammanblandning som används vid tillverkningen. Svenska företag forskar om användningsområden och har flera förslag. Men än finns ingen perfekt plan på plats för hur produktionskedjan skulle kunna se ut, säger Åsa Elmqvist.
