Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mamman Andrea flydde in i skogen för att rädda klimatet

För sex år sedan jobbade Andrea Hejlskov som psykolog i Danmark. Nu lever hon ett primitivt liv med sin familj i Skåne och kämpar för klimatet.
Foto: Privat
Innan Andrea Hejlskov och hennes familj flyttade in i stugan hade ingen bott där på 25 år.
Foto: Privat

Andrea Hejlskov tröttnade på att ständigt känna sig stressad och missnöjd. 

Tillsammans med sin familj lämnade hon Danmark och flydde rakt in i värmländska skogarna.

Nu har hon bott i skogen i sex år och kämpar för ett hållbart klimat. 

– Vi måste göra något radikalt för att det ska ske en förändring.

Andrea Hejlskov, 43, levde ett vanligt liv. Hon skötte jobbet som psykolog, tog hand om sina fyra barn och fick vardagen att gå ihop. Men till slut fick hon nog av stressen och vardagen – och bestämde sig för att förändra livet radikalt. 

– För oss handlade det mycket om stress, olycka och en känsla av meningslöshet. Vi bara jobbade och jobbade. Vi hade aldrig pengar nog, aldrig tid nog. Något var tvunget att ske, för vi mådde inte bra. 

Och en radikal förändring blev det. Andrea och familjen flydde livet i Danmark, ville ut till naturen och skogen och hamnade i Värmland. De gjorde sig av med alla sina saker och bosatte sig i ett tält. Samtidigt byggde de tillsammans en stuga och började odla sin egen mat. Livet blev väldigt primitivt – och det var långt ifrån en dans på rosor. 

– Det var så extremt tungt och tufft. Det är ett hårt jobb att klara sig i naturen, och vi moderna människor kan nästan ingenting om hur man gör. 

Andrea Hejlskov tog med sig man och fyra barn och flyttade ut i skogen.
Foto: Privat

Flytten blev en politisk handling

Planen från början var att stanna ett år, som ett tillfälligt äventyr. Men riktigt så blev det inte. Efter sex år har familjen flyttat till Skåne, men de bor fortfarande i en enkel stuga utan vatten i skogen. 

– När du väl har fått smak på friheten går det inte att lämna den, säger Andrea. 

Det som startade som en personlig flykt, bort från ett liv av stress och frustration, har nu snarare utvecklat sig till en politisk handling. Att sänka sin levnadsstandard och leva så enkelt som möjligt ser Andrea som nödvändigt. 

– Jag tycker att den vanliga levnadsstandarden är orättvis och fel. Vi har sänkt vår och lever utan el och vatten. Vi går på dass och odlar själva. 

Vattnet får hämtas in från en brunn.
Foto: Privat

– Tidigare levde jag som vanligt och köpte ekologiskt och så där. Man jag tror inte att det räcker. Det räcker inte att leva sitt vanliga liv och dölja sin ångest. Planeten är beroende av att vi stannar upp och förändrar oss, och det kommer vara obekvämt att göra det. Det ska vara obekvämt. 

Hämtar vatten från brunn 

Andrea är klimataktivist och har skrivit en bok och föreläser om sin livsförändring. Hon säger att det inte är för alla att flytta ut i skogen och leva som hennes familj – men att alla bör vara beredda på att behöva offra något för att planeten ska kunna räddas. 

– Vi tror att vi kan göra en grön omställning utan att det gör ont, vi tror att vi kan göra någon slags quick fix. Det är ju helt stört att tro det. Det kommer göra ont, och det ska göra ont. 

När Andreas familj flyttade in i den skånska stugan för ett år sedan hade ingen bott i den på 25 år. Just nu håller de på och renovera stugan, som är röd med vita knutar. Utanför går höns och änder. Vattnet hämtas in från brunnen. Sex år har nu gått sedan flytten gick till skogen. Den stora omställningen till trots var alla barn positivt inställda till flytten. 

– Som förälder ska man göra det man tror är rätt och stå upp för vem man är. 

Det svåraste med att flytta ut i skogen var att hantera den känslomässiga förvirringen, tycker Andrea Hejlskov.
Foto: Privat

Inte en enda gång har Andrea längtat tillbaka till sitt gamla liv, trots att det ofta varit både hårt och tufft. Det första året i Värmland skulle hon inte vilja göra om igen. Hon säger att det har blivit enklare med åren – men att det är först nu som hon kan vila helt i sitt beslut att lämna allt.

– För mig var det viktigt att sträva efter ett liv som ger mening. Mitt gamla liv gjorde inte det och det har jag kämpat för hårt i sex år nu. Nu känns det faktiskt som att jag lever ett meningsfullt liv. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.