Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Länderna manipulerar moln med kemikalier – för mer snö

Forskare försöker skapa konstgjorda snömoln.
Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL
I många länder är torkan är enormt problem. Detta ska avhjälpas genom att manipulera molnen.
Foto: Shutterstock / Shutterstock

Trots att det har saknats bevis för att det fungerar har många länder ägnat sig åt att manipulera moln med kemikalier för att framkalla regn och snö. I takt med att risken för torka ökar tycks metoden dessutom bli allt mer populär.

Nu har forskare gått på djupet med vad som egentligen händer inuti molnen när 1940-talets laboratorieexperiment används i full skala. De två amerikanska forskarna Vincent Schaefer och Bernard Vonnegut (bror till författaren Kurt Vonnegut) började under 1940-talet att leka med moln, som de skapade med andedräkten i en liggande frysbox kyld med kolsyreis.

Trots att temperaturen låg långt under fryspunkten frös molnens droppar inte till iskristaller; de var underkylda. Forskarna upptäckte då att de kunde provocera fram en frysreaktion genom att pudra molnen med riven kolsyreis. Det fungerade över förväntan.

Efter en stund såg forskarna hur de små molnen började släppa ifrån sig snöflingor som singlade ner mot frysboxens botten. Snöfallen gick även att utlösa på andra sätt, till exempel med den förhållandevis lättillgängliga kemikalien silverjodid.

Militära ändamål

Upptäckten togs emot med jubel. Äntligen fanns ett vetenskapligt förankrat sätt att styra över vädret. I stället för förhoppningar, böner och regndans kunde den moderna människan skicka upp flygplan laddade med silverjodid mot lämpliga moln.

Metoden, som fick namnet molnsådd, fick snabbt stor spridning och användes i alla möjliga sammanhang. Till exempel ska amerikanska meteorologer ha föreslagit att militären borde kunna framkalla regn på olika ställen i Sovjetunionen, för att förstöra vägar och orsaka missväxt. Som extra bonus skulle Sovjet inte kunna hämnas med samma medel, eftersom de flesta vädersystem rör sig från väster till öster.

I dag används metoden enligt Världsmeteorologiska organisationen regelbundet i drygt 50 länder, exempelvis Australien, Indien, Brasilien och Spanien. I Sverige pågår ingen sådan verksamhet.

Osäker verkan

Men är metoden verkligen mer effektiv än regndans? Kritiska forskare började ganska tidigt peka på att det är en sak att mixtra med moln under kontrollerade former i en frysbox, och en helt annan att upprepa samma sak i stor skala uppe på himlen.

Visst ledde molnsådden ofta till nederbörd, men långt ifrån alltid. Och när det fungerade, hur kunde man då vara säker på att det inte skulle ha börjat snöa eller regna i alla fall? De försök till systematiska studier som gjordes gav inga tydliga resultat.

– Det är verkligen märkligt att molnsådd har använts så länge utan att någon haft koll på det här, säger Katja Friedrich.

Hon är professor i atmosfärsvetenskap vid University of Colorado och har ägnat stor möda åt att utvärdera de omfattande satsningar på molnsådd som varje år görs i Klippiga bergen. Där handlar det om att försöka öka mängden snö som faller under vintern, eftersom den bildar en livsviktig vattenreservoar inför den torra sommaren.

– Då tinar snön och rinner ner längs Coloradofloden och de andra stora floderna till odlingsområdena längre västerut. Om det inte faller tillräckligt mycket snö blir sommartorkan obönhörlig. För här i västra USA kommer i stort sett ingen nederbörd alls under sommaren, vi är helt beroende av vinterns snöfall, säger Katja Friedrich.

Känslig radar

Molnsådden i Klippiga bergen sker på så kallade orografiska moln, som hänger stilla över bergskammarna på grund av att luften pressas uppåt och hamnar i kyligare lager så att vattenångan kondenserar. De är förhållandevis lugna att flyga kring, och att studera.

Katja Friedrich och hennes kolleger har som första forskargrupp i världen använt en känslig radar för att undersöka exakt vad som händer i molnen när flygplanen sprider ut silverjodiden.

– Vi kunde faktiskt se tydligt att det bildas iskristaller inne i molnen precis där flygplanet har varit, och hur kristallerna växer till och faller ut som snö. Det var första gången någon lyckades visa det. Så nu kan vi med säkerhet säga att metoden fungerar, i alla fall under rätt förutsättningar. Men mängden vatten som produceras är inte helt imponerande, säger Katja Friedrich.

Tiondels millimeter

Nyligen publicerade forskargruppen en uppföljande studie i tidskriften Pnas, där de även mätte mängden nederbörd i hela det aktuella området efter molnsådden.

– Varje körning gav mellan 120 000 och 340 000 kubikmeter vatten. Det motsvarar ett snötäcke på någon tiondels millimeter, säger Katja Friedrich.

Med hjälp av vädermodelleringar har forskarna uppskattat att molnsådd kan öka mängden nederbörd under vintersäsongen i Klippiga bergen med knappt 10 procent.

– Det är betydligt mindre än många har hoppats på, och det kan nog bara bli pusselbit i ett stort system. Det allra viktigaste är hur vi handskas med det vatten som vi har. I dag finns ett stort slöseri, säger Katja Friedrich.

Hotfulla mejl

Projektet med molnsådd är långt ifrån okontroversiellt, tillägger hon. Forskargruppen får många hotfulla mejl, från personer som menar att det handlar om att ändra vädersystemen – och att silverjodiden kan vara farlig om den sprids i stora mängder.

Inte heller här finns några entydiga studier. När det gäller människor tycks silverjodid inte skada hälsan i de mängder som är aktuella. Däremot finns det studier som pekar på att vattenlevande organismer kan påverkas.

Kritiken att det skulle vara riskabelt att ändra på vädersystemen tycker dock Katja Friedrich är överdriven.

– Visst är det ett slags manipulering, men i samma ögonblick som man slutar så återgår allt till det normala. Sedan finns ju risken att man tar potentiellt regn från varandra och börjar bråka om den saken. Men det kanske man inte ska skylla på tekniken, utan mer på hur vi klarar av att handskas med våra gemensamma resurser, säger Katja Friedrich.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.