Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Klimataktivisten tvingades byta liv

Kali Andersson är aktuell med boken ”Klimatpsykologi”
Kali Andersson, klimatpsykolog. Foto: Karin Boo / Portinson Fotografi
Frida Hylander Frida Hylander, Kata Nylén och Kali Andersson driver tillsammans ”Klimatpsykologerna” som samlar och delar fakta och kunskap om mänskligt beteende, hur vi gör val, hur organisationer funkar, vad som möjliggör och försvårar för oss att vara miljövänliga. Foto: Karin Boo / Portinson Fotografi
Expressens Karin Sörbring intervjuar klimatpsykolog Kali Andersson på Bonne Femme i Hammarbyhöjden. Foto: Expressen TV / Karin Sörbring
Nya boken ”Klimatpsykologi” kommer i oktober. Foto: Natur & Kultur
Numera gör Kali Andersson ingenting som kan förväntas kunna leda till fängelse. I stället tränar hon exempelvis aktivister i icke-våld och stöttar aktivister med matlagning. Foto: Expressen TV / Karin Sörbring

Hon cykelpendlade 3,4 mil om dagen, gjorde eget schampo på rågmjöl och ”dumpstrade” kasserade livsmedel från containrar för att göra sina veganska matlådor.  

Det tog enormt mycket tid – och Kali Andersson höll på att bli bitter av att vara en sådan klimatperfektionist.

– Jag är lika engagerad i dag, men numera poängterar jag att klimatfrågan inte bara kan lösas på individnivå. Vi måste också försöka påverka hela systemet, politikerna och företagen, säger den 37-åriga klimatpsykologen som är aktuell med boken ”Klimatpsykologi”.

Kali Andersson kommer till fots till kafé Bonne Femme i Hammarbyhöjden i södra Stockholm och beställer bara en flaska mineralvatten för att släcka törsten i den 30-gradiga värmen. Sambon Joakim Andrén (som är verksamhetsutvecklare på Fältbiologerna) är äntligen frisk från den förkylning som höll familjen kvar på sommarstället i västmanländska Hjulsjö längre än planerat. 

– Joakim och jag blev tillsammans när vi för fyra år sedan ockuperade Vattenfalls kolgruva Schwarze Pumpe i Tyskland, där vi blev oåterkalleligt kära. Det var mycket adrenalin och rädsla, men Joakim och jag hamnade i samma grupp och vi blev väldigt tajta, berättar Kali Andersson och ler. 

Sedan sonen föddes för 2,5 år sedan har dock aktivismen ändrat inriktning.

– Jag har inte gjort olagliga grejer sedan jag blev förälder, för det vore problematiskt att hamna i fängelse. Men man kan göra otroligt mycket ändå. Jag tränar bland annat personer som ska bli aktivister i icke-våld. Genom att simulera hur det kan vara under aktivistaktioner blir deltagarna medvetna om hur de reagerar när de är rädda och stressade och hur de kan agera för att undvika våld.

Expressens Karin Sörbring intervjuar klimatpsykolog Kali Andersson på kafé Bonne Femme i södra Stockholm. Foto: Expressen TV / Karin Sörbring

Kali Andersson tar en klunk vatten och fortsätter:

– Vi är många som exempelvis lagar mat åt aktivisterna, kokar te och kommer med en varm tröja och en kram när någon blivit gripen. Det finns en roll att fylla för alla.

Apropå att du vid klimattoppmötet i Paris 2015 gick klädd i en dinosauriedräkt och gjort performancegrejer: var går din gräns för hur det är okej att protestera?

– Visst kan jag känna en sådan frustration att jag skulle vilja skära sönder bildäck för att få stopp på fossila utsläpp, men jag har impulskontroll och för mig är det även ett forskningsbaserat beslut att snarare försöka förändra människors attityder och själva systemet.

Kali Andersson sade upp sig från vanliga psykologjobbet

Vi vrider tillbaka klockan till tiden innan Kali Andersson blev aktivist och till de år då hon som psykolog arbetade med patienter som hade kronisk smärta. 

– Det var meningsfullt att hjälpa de här människorna att få en bättre vardag, men det kunde också kännas som att vi lotsade dem tillbaka till ett arbetsliv som förstörde dem, menar Kali.

Fakta / Kali Andersson

Namn: Karin Johanna Ali Andersson.

Ålder: 37.

Yrke: Klimatpsykolog, föreläsare. 

Bor: Hyresrätt i Hammarbyhöjden i södra Stockholm.

Familj: Sambon Joakim Andrén, 27, verksamhetsutvecklare på Fältbiologerna. Son, 2,5.

Bakgrund: Blev för 20 år sedan vegetarian. Arbetade i sex år som psykolog med patienter med kronisk smärta. Sade upp sig för att börja skriva en bok (en annan än den som kommer nu i höst). Driver tillsammans med Kata Nylén och Frida Hylander ”Klimatpsykologerna”. Har medverkat i ”Klimatpodden” och ”Miljöpodden”.

Aktuell: Med ”Klimatpsykologi” av Frida Hylander, Kali Andersson och Kata Nylén som i oktober kommer på Natur & Kultur. 

Kali Andersson blev redan som tonåring vegetarian, för att hon tyckte att kött var äckligt. Och när det började talas om att vegetarisk och vegansk mat också var bra för klimatet så kände hon stark identifikation med miljörörelsen. Hon började läsa miljövetenskap och ”permakultur” (hållbar odling) och gjorde allt större ansträngningar för att minska sitt klimatavtryck.

– Jag hade höga krav på mig och var en riktig klimatperfektionist. Jag åt veganskt, bodde bredvid en ekologisk matvaruaffär där vi nattetid dumpstrade kasserade livsmedel från containrarna, cyklade 17 kilometer enkel väg till jobbet och var ständigt hungrig. Till slut gick all tid åt att cykla, jaga klimatsmarta livsmedel och laga vegansk mat. Jag tvättade också håret med rågmjöl. Det funkar så där. Håret suger åt sig fettet, men mjölrester blir kvar så det ser ut som att man har mjäll. Man får kamma och borsta massor för att få bort det värsta. 

Kali Andersson beskriver det som att hon har en speciell styrka att alltid se saker i tid. Tittar hon på en flaska vatten så ser hon också tillverkningen av den och vad som händer med den efter det att vattnet är uppdrucket. ”Det gör det lätt att tänka hållbart”, säger hon. Foto: Expressen TV / Karin Sörbring

– Jag kom till en punkt där jag inte längre orkade vara den där människan med fett hår och jag kände att klimatet bara försämrades medan jag offrade allt privat. Det var svårt att sitta med kompisar och prata om deras senaste utlandsresa eller nyinköpta bostadsrätt, för jag blev så frustrerad.

Jag kom till en punkt där jag inte längre orkade vara den där människan med fett hår och jag kände att klimatet bara försämrades medan jag offrade allt privat.

Visst kan Kali Andersson än i dag tycka att det är lättare att vara med människor som har liknande värderingar som hon.

– Men jag tror att jag är en trevligare person att umgås med nu, för jag kan släppa att någon i sällskapet äter kött, flyger eller ytrenoverar. Då tänker jag ”jaja, folk gör som sin omgivning” och så fokuserar jag på att man måste ta ansvar högre upp i samhället.

Kali ”dumstrar” inte längre, men sopsorterar och äter veganskt

Det betyder dock inte att Kali Andersson blivit någon miljöbov privat. Hon sopsorterar, har i huvudsak haft tygblöjor till sonen, har inte bil, äter 99 procent veganskt, handlar kläder på second hand och lever billigt och konsumerar lite.

– Men jag kan också vara pragmatisk. Jag ”dumstrar” (letar mat i containrar) inte längre om nätterna, jag använder vanligt schampo och jag försöker lära mig att någon gång kunna äta djur om exempelvis en jägare eller lantbrukare vill bjuda på mat. När min sambo och jag eller vår son har varit sjuka så har vi kunnat använda engångsblöjor till sonen och någon gång kan jag lägga en tofuförpackning på brännbart i stället för att diska den. Drömmen är att kunna odla mer själv och flytta ut på landet till ett hus vi har råd med.

Kali Andersson har slutat leta mat i containrar och göra sitt eget rågmjölsschampo. Men hon lever fortfarande oerhört miljömedvetet. ”Ibland får man göra det lite enklare för sig för att orka med de stora frågorna”, säger hon. Foto: Expressen TV / Karin Sörbring

Apropå klimatångest skrev du i februari i en krönika i Sveriges Natur att vi inte är gjorda för att en och en hantera smärtsamma känslor och komplexa problem?

– Nej, vi vet från forskning att ensamhet orsakar depression. När vi är ensamma får vi lägre självkänsla, blir mer pessimistiska och har mer ångest. Att vara ensam i en svår situation är hemskt. Om vi i stället kan mötas i det svåra och våga visa oss svaga och rädda kan vi tillsammans åstadkomma någonting. Som psykolog har jag mött många som tror att de måste vara starka för att få vara med i gemenskapen, men det är precis tvärtom. Det är genom att visa oss sårbara som vi kan komma nära varandra.

Du har också sagt att det kan vara bekvämt för makthavarna och näringslivet när vi som konsumenter bara riktar lösningarna mot oss själva?

– Ja, politikerna och företagen behöver fatta väldigt många och obekväma beslut. På kort sikt kan det vara bekvämt för makthavarna om vi bara fokuserar på konsumentmakten, men om några år när vi ännu tydligare ser effekterna av vår miljöpåverkan i form av ännu mer konflikter och krig, större migrationsvågor och ökad konkurrens om alla resurser så kommer vi att undra varför makthavarna inte gjorde mer medan tid fanns. Då blir det jobbigt för dem.

– Men vi missar en stor del av målet om vi lägger allt krut på att bara vara hårda mot oss själva i klimatarbetet. Det betyder absolut inte att man som medborgare är maktlös eller kan strunta i sitt ansvar, men vi måste även försöka påverka samhället och bygga ett helt annat system.

Frida Hylander, Kata Nylén och Kali Andersson driver tillsammans ”Klimatpsykologerna” som samlar och delar fakta och kunskap om mänskligt beteende, hur vi gör val, hur organisationer funkar, vad som möjliggör och försvårar för oss att vara miljövänliga. Foto: Karin Boo / Portinson Fotografi

Inte bra att bli förlamad av klimatångesten

Så hur ska vi tänka kring detta med klimatångest?

– Det är jätteviktiga personer som får det nu, som kan vara med och göra skillnad. Vi kan inte bara fortsätta leva som vanligt som om ingenting har hänt. Men man får heller inte känna en så stor förlamning inför utmaningarna att man distanserar sig och struntar i att göra det man kan. Då är det bättre att göra något, helst tillsammans. Det kan skapa mening och åstadkomma förändring. 

Berätta om boken ”Klimatpsykologi” som kommer i höst!

– Vi tittar närmare på vad som skapar stor respektive liten förändring på lång och kort sikt. Det är lite bra att EU förbjuder sugrör och plastpåsar, men EU behöver också hantera resten av sopbergen och alla de andra frågorna parallellt. Det kan bli så att många som anstränger sig hårt för att göra ett så litet klimatavtryck som möjligt kan känna sig lurade när vi påpekar att konsumentmakten ändå har sina begränsningar, men Frida Hylander, Kata Nylén och jag tar gärna diskussionen med andra engagerade. Förutsättningarna ändras hela tiden i klimatfrågan, ingen har alla svar. Det är ett superkomplext problem, men vi inom miljörörelsen måste våga ifrågasätta och ta till oss nya rön.

Nya boken kommer i oktober. Foto: Natur & Kultur

LÄS MER: Expressens alla klimatreportage 

LÄS MER: Greta Thunberg i stor intervju med Karin Sörbring