Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jaira Rickard: ”Naturen gör mig lugn om jag är ledsen”

”Paradise Hotel”-deltagaren om tiden i Paradise Hotel, vad hon gör för klimatet och varför hon vill uppmärksamma psykisk ohälsa.
Jaira Rickard, 22, från Laxå deltar i årets ”Paradise Hotel”. Hon älskar att vara i naturen och anser att det behövs rejäla förändringar för att putta klimatet i rätt riktning. Foto: Foto: Patricia Recourt / Viafree
”På bröstet har jag en tatuering med en dödskalle som symboliserar mig, rosor för mina bröder och vingar för mina föräldrar. Jag må vara sprallig utåt, men det finns verkligen en annan sida också”, säger Jaira Rickard.Foto: Privat

Hon reagerade på att det under ”Paradise Hotels” åtta säsonger i rutan tidigare bara hade varit en mörkhyad deltagare.

Därför anmälde sig Jaira Rickard – och tog tillfället i akt att uppmärksamma psykisk ohälsa. 

– Naturen är verkligen en ventil för mig. Jag har en massa diagnoser och humörsvängningar, men om jag bara får komma ut i en skogsdunge är jag snabbt på banan igen, säger 22-åringen. 

Jaira Rickard låter kameran svepa över renoveringskaoset i villan i Hallsberg som hon delar med pojkvännen Max, 26. Honom träffade hon efter ”Paradise Hotel”-inspelningen i Mexiko.

– Jag var orolig för att han skulle döma mig för att jag var med i ett sådant program, men han sade att det som hände i Mexiko ju inträffade innan vi var ett par så han hade inga synpunkter. Då var min familj och mina bröder mer kritiska, haha, förklarar Jaira som just nu är mellan jobb.

Hon har fått massor av reaktioner på sociala medier för att hon är öppen kring sin psykiska ohälsa och för att hon hyllar naturen.

– Om vi som har det tufft ska få må bättre så måste vi våga prata om hur vi mår. Drömmen vore att på något sätt arbeta professionellt med att uppmärksamma frågor om psykisk hälsa, men jag vet inte exakt hur jag ska komma dit. När man ser mig på tv är det lätt att tro att jag bara skrattar och är härlig, men jag har extrema dippar i vardagen.

Jaira Rickard hann bo på tio ställen innan hon som 1,5-åring adopterades från Colombia till Sverige. Foto: Viaplay
https://www.instagram.com/p/B4uwCPQBv70/

Jaira Rickard känner sig lätt övergiven

Berätta, hur ser dessa dippar ut?

– Det är verkligen inte bara guld och gröna skogar. Jag går upp vid sju-åtta när min pojkvän åker till jobbet. Rent intellektuellt förstår jag ju att han kommer tillbaka, men jag känner mig övergiven ändå. Det har nog att göra med att jag upplevde tio olika separationer innan jag som 1,5-åring adopterades till Sverige från Colombia. Jag fick faktiskt diagnosen ”distanslöshet hos barn” för att jag som liten kunde klättra upp i knäet hos vilken främling som helst på Ica. 

– Jag kan ha extremt hög energi i en timme, men om jag maxar den stunden gråter jag hejdlöst efteråt och tycker att livet är totalt jäkla värdelöst. Några sekunder senare kan jag visserligen vara glad igen, men då hänger inte alltid omgivningen med.

Hur har adoptionen påverkat dig?

– Man tror att min biologiska mamma hade mig i två månader innan hon lämnade bort mig till en väninna och sedan fick jag vara på åtta ställen till. Jag hann knappt knyta an till någon under den tiden. Utifrån hur tufft det var i Colombia för 22 år sedan kan jag bara gissa hur min biologiska mamma försörjde sig och hur hon hade det....

– Mamma och jag har pratat om att jag kanske ska göra ett DNA-prov för att söka mina biologiska rötter, men chansen är inte så jättestor att vi hittar familjemedlemmar. Mina två bröder som också är adopterade från Colombia är biologiska syskon och det bidrog nog till att jag kände mig ännu mer udda. Det var inte lätt att vara så få mörkhyade i lilla Laxå.

Vilket slag rasism mötte du?

– Det var bara två familjer som hade färgade barn och ibland kändes det som att vi fick skulden för allt som hände i samhället. Som vuxen har jag fått skumma kommentarer i sociala medier. En gång när jag serverade på tennisveckan i Båstad fick jag 2 000 kronor i dricks för att mannen tyckte att jag var så duktig på svenska. Jag försökte förklara att jag har bott i Sverige sedan jag var 1,5 år och att min mamma är svensklärare, men det gick inte in...

Det var bara två familjer som hade färgade barn och ibland kändes det som att vi fick skulden för allt som hände i samhället.

– Jag var deprimerad redan som nio-tioåring och jag har även diagnosticerats med trauma och posttraumatiskt stressyndrom och humörsvängningar. Hur kärleksfull min familj än var så blev det många konflikter och jag brukade rymma till skogsdungen intill eller någon gång faktiskt till Stockholm.

– Jag älskar naturen. Visst kan det vara härligt att ta en fika i stan, men jag går tio gånger hellre i skogen. Där kan jag släppa ut all social stress. Naturen gör mig lugn om jag är ledsen. Efter tio minuter i friska luften tycker jag oftast att livet är underbart igen. På sikt skulle jag gärna bo mer ”off”, ute i skogen. Det finns inget bättre än att kunna dra på sig ett par hörlurar och bara gå utan att möta en människa!

Källsorterar och undviker att ta bilen

Vad tänker du om miljön?

– Att det håller på att gå åt helvete för planeten och att vi måste göra någonting åt det. Jag källsorterar och undviker att ta bilen när man kan gå, men vi behöver göra mycket mer dramatiska förändringar än så. För att vara med i ”Paradise Hotel” flög vi ju till Mexiko och det är förstås klimat-osmart. Vi unga kanske är fega när vi tänker att det vore största, värsta, grejen att inte flyga?

Gör du någonting mer för att värna om klimatet?

– Jag älskar secondhandbutiker! Vi har en Hallsberg som är öppen på onsdagar och lördagar och min sambo och jag älskar att åka dit. Han renoverar sitt hus och vi hittar massor av fina grejer där som vi kan måla om och spara pengar på att köpa i stället för att ha nyproducerade saker. Jag har hittat en klänning och en vinterjacka där också. För mig är det viktigare att kläder är snygga än att de är av ett visst märke. 

Hur äter du?

– Nu under renoveringen har vi inget kök och då är det svårt att äta så mycket vegetariskt som vi skulle vilja, men jag är medveten om hur illa djur ofta behandlas i köttindustrin och föresöker att inte äta kött varje dag i veckan. Fasen, jag vill ju ha barn snart och då spelar det roll hur man röstar och hur jorden mår!

”Våren 2018 när jag var på väg hem från Göteborg blev det fel på bilen och jag körde in i ett vägräcke”, berättar Jaira Rickard. Foto: Privat

Varför valde du att vara med i årets säsong av Paradise Hotel?

– Det är runt 400 000 som tittar på varje avsnitt och jag tycker inte att deltagarna avspeglar hur Sverige ser ut. Tidigare hade det bara varit en annan mörkhyad person med. Så få kan ju inte ha sökt? Det heter att alla är lika mycket värda och lika fina, men då behöver människor med olika utseenden synas i rutan. 

Men till skillnad från en del andra deltagare så låg du inte med någon...?

– Nej, jag hånglade inte ens! Jag tyckte att Marcelo Peña var snygg, men rent personlighetsmässigt vill jag ha en partner som är mer jordnära och lugn. 

När man följer dig på Instagram verkar du vara en hängiven gymbesökare?

– Haha, bra om du tror det. Jag är manisk i perioder, men jag tränar tyvärr inte så ofta som jag borde. Våren 2018 när jag var på väg hem från Göteborg blev det fel på bilen och jag körde in i ett vägräcke. Just då verkade det som att jag klarade mig utan skador, men efteråt har jag fått problem med ryggen. Sjukgymnasten har sagt att jag måste träna om ryggen inte ska kollapsa innan jag fyller 30. Men jag är tyvärr överrörlig i svanken och har dåligt med muskler där. 

Sjukgymnasten har sagt att jag måste träna om ryggen inte ska kollapsa innan jag fyller 30.

Du har rakat av dig allt huvudhår. Varför?

– För att en av mina vänner fick leukemi och för att jag ville visa solidaritet med honom när han kände sig som Skalle-Per. Jag rakade faktiskt av mig håret när jag var 13-14 år också, då en familjemedlem fick cancer. Alla i Örebro vet att jag har peruk ibland, det är ingen stor grej för mig. 

Berätta om dina tatueringar!

– Jag har många. På vänster hand har jag inskriptionen ”Tacka Larsha” för att påminna mig om min gymnasielärare och mentor som trots att jag var så kaosig i skolan gav mig nya chanser. Han såg bland annat till att jag fick följa med när restaurangprogrammet skulle servera kungafamiljen på skid-VM och det gjorde att jag orkade kämpa vidare.

– På bröstet har jag en tatuering med en dödskalle som symboliserar mig, rosor för mina bröder och vingar för mina föräldrar. Jag må vara sprallig utåt, men det finns verkligen en annan sida också. Och det känns meningsfullt att berätta om det tunga, för jag får starka brev från andra unga som tycker att det ger hopp och stöd att följa mig. 

”På vänster hand har jag inskriptionen ”Tacka Larsha” för att påminna mig om min gymnasielärare och mentor som trots att jag var så kaosig i skolan gav mig nya chanser”, säger Jaira Rickard. Foto: Privat
”På bröstet har jag en tatuering med en dödskalle som symboliserar mig, rosor för mina bröder och vingar för mina föräldrar”, säger Jaira Rickard. Foto: Privat
Influencern Moa Murderess om sitt engagemang för djur och klimat.
https://www.instagram.com/p/BtJKP3Alomq/

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.