Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Greta Thunbergs tal på klimatmötet COP25 i Madrid

Hör hennes tal från klimatmötet i Madrid
Greta Thunberg.Foto: J.J. GUILLEN / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Läs hela Greta Thunbergs tal från klimatmötet COP25 i Madrid.

”För ett och ett halvt år sedan talade jag inte med någon, om jag verkligen inte behövde det. Men sedan hittade jag en anledning till att tala. Efter det har jag hållit i många tal. Jag lärde mig att man ska inleda med något personligt eller emotionellt, som att ”vårt hus brinner”, ”jag vill att ni ska få panik” eller ”hur vågar ni?”. I dag ska jag inte göra det – för då är det dessa fraser som folk fokuserar på. De minns inte faktan eller anledningen till att jag säger dessa saker från början.

Vi har inte längre tid att utlämna vetenskapen. I ett år har jag talat konstant om vår snabbt sinande koldioxidbudget – gång på gång. Eftersom det fortfarande ignoreras kommer jag att fortsätta upprepa det. I kapitel 2 på sida 108 i IPPC:s rapport SR 1.5 som kom förra året, står det att om vi ska ha 67 procents chans att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader Celsius hade vi 420 gigaton koldioxid kvar att släppa ut den 1 januari 2018. Självklart är den siffran mycket lägre i dag, eftersom vi släpper ut ungefär 42 gigaton koldioxid varje år, inklusive markanvändning. 

Med dagens utsläppsnivåer kommer den kvarvarande koldioxidbudgeten vara slut inom åtta år. Dessa siffror är inte någons åsikt eller politiska åskådning. Det är den bästa tillgängliga forskningen. Trots att många forskare tycker att siffrorna är för blygsamma har de accepterats inom IPCC. Siffrorna är globala och säger därför ingenting om frågan om jämlikhet, som är helt avgörande för att få Parisavtalet att fungera på global nivå.

Det innebär att rika länder måste göra sin del och komma ner till nollutsläpp mycket snabbare – för att sedan hjälpa fattiga länder att göra samma sak. Folk i utvecklingsländer måste få höja sin levnadsstandard. Dessa siffror inkluderar inte heller ”feedback loops”, de flesta ”tipping points” eller ytterligare uppvärmning gömd i luftföroreningar. De flesta modeller förutsätter dock att framtida generationer på något sätt ska kunna suga hundramiljarders ton koldioxid ur atmosfären, med teknologi som inte existerar i den skala som krävs – och kanske aldrig kommer existera.

Budgeten med 67 procents chans är de bästa oddsen som IPCC ger. Nu har vi mindre än 340 gigaton koldioxid kvar att släppa ut – som ska delas lika. Varför är det så viktigt att hålla temperaturen under 1,5 grader? Redan vid 1 graders uppvärmning dör folk i klimatkrisen. Den samlade forskarkoren ber oss att stabilisera klimatet, för att vi ska ha en chans att undvika att sätta i gång oåterkalleliga kedjereaktioner, som smältande glaciärer och tinande permafrost. 

Det här är mitt budskap. Det här är vad jag vill att ni ska fokusera på. Så snälla, säg hur ni kan reagera på dessa siffror utan att känna någon slags panik? Hur kan ni svara på att i princip inget görs åt saken utan att känna er lite arga? Hur kan ni kommunicera det här utan att låta alarmistiska? Jag vill verkligen veta.

Sedan Parisavtalet har globala banker investerat 1,9 biljoner dollar i fossila bränslen. 100 bolag står för 71 procent av de globala utsläppen. G20-länderna står för nästan 80 procent av alla utsläpp. De rikaste 10 procenten av världens befolkning producerar hälften av våra koldioxidutsläpp, medan de fattigaste 50 procenten bara står för en tiondel. Vi har verkligen att arbete att göra – vissa mer än andra. 

Nyligen lovade en handfull rika länder att minska mina utsläpp med ett antal procent till ett visst datum. Att bli ”klimatneutrala” eller skapa ”nollutsläpp” inom ett visst antal år. Det kanske låter imponerande vid första anblick. Men även om intentionerna är goda är det inte ledarskap. Det är inte ledande – det är vilseledande. De flesta av åtagandena inkluderar inte flyget, sjöfart, import och export av varor eller konsumtion. De inkluderar däremot möjligheten att länder förflyttar sina utsläpp någon annanstans. Löftena inkluderar inte de akuta årliga minskningarna som rika länder behöver göra, vilket är nödvändigt för att hålla sig inom den resterande lilla koldioxidbudgeten.

Nollutsläpp år 2050 betyder ingenting om de höga utsläppen fortsätter de kommande åren. Då är den resterande koldioxidbudgeten slut. Utan att se hela bilden kommer vi inte lösa den här krisen. Det här klimatmötet borde handla om att hitta holistiska lösningar. I stället verkar det ha förvandlats till en möjlighet för länder att hitta kryphål och undvika att höja ambitionen.

Länder hittar smarta sätt för att komma runt riktig handling, som att dubbelräkna utsläppsminskningar och att flytta sina utsläpp utomlands. De backar från löften om att höja ambitionen och vägrar betala för lösningar, förluster och skador. Det måste få ett slut. Vi behöver drastiska utsläppsminskningar vid källan. Men att bara minska utsläppen räcker inte. Våra utsläpp av växthusgaser måste upphöra. För att hålla uppvärmningen under 1,5 grader måste kolet stanna i marken. Att bara sätta upp avlägsna datum, och säga saker som ger sken av att förändring är på väg, kommer sannolikt orsaka mer skada än nytta. 

Vi är fortfarande inte i närheten av förändringarna som krävs. Politiken som behövs existerar inte i dag, trots vad du kanske hör från världsledare. Den största faran ännu inte är här. Den riktiga faran är när politiker och företagsledare får det att se ut som att de agerar, när det egentligen inte sker någonting bortsett från smart bokföring och bra PR. 

Jag har haft turen att få resa runt världen. Min erfarenhet är att bristen på kännedom är likadan överallt. Inte minst hos de som vi valt att leda oss. Det finns ingen känsla för brådska någonstans. Våra ledare beter sig inte som att vi befinner oss i ett nödläge. I ett nödläge förändrar du ditt beteende. Om ett barn står mitt på en väg och bilar kommer i full hastighet tittar du inte bort för att det är för obekvämt. Du springer ut och räddar barnet. Hur ska vi – folket – förstå att vi står mot en riktig kris utan känslan av att det är bråttom? Om folk inte förstår vad som pågår kommer de inte pressa de vid makten att agera. Utan press från folket kan ledarna komma undan med att inte göra någonting. Det är där vi är i dag.

Om tre veckor går vi in i ett nytt decennium. Det är ett decennium som kommer definiera vår framtid. Just nu är vi desperata efter något slags tecken på hopp. Och det finns hopp. Jag har sett det. Men det kommer inte från regeringar eller företag. Det kommer från folket. Folket som varit omedvetna har nu börjat vakna. Så fort vi blir medvetna förändras vi. Folk kan förändras. Folk är redo för förändring. Hoppet ligger i att vi har demokratier. Demokrati sker hela tiden, inte bara på valdagen, men varje sekund och varje timme. Folkets åsikter leder den fria världen. Alla fantastiska förändringar genom historien har kommit från folket. Vi behöver inte vänta. Vi kan börja förändra nu. Vi – folket. Tack.”

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.