Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Emma Boëthius

Även glesbygdens nyanser måste fram i klimatfrågan

Fabriken delar invånarna i Slite på Gotland.
Expressen vill hitta nyanserna. Genom att prata med människorna i fabrikernas skugga ger vi en större bild, skriver Expressens klimatchef Emma Boëthius.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Koldioxidutsläppen syns inte. Men dammet från Cementa ligger som en hinna över husen när Expressens reporter besöker den gotländska bruksorten, där industrin delar folket. Vi vill berätta om klimatfrågan genom människorna – i stad och land.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En industri i glesbygden som släpper ut koldioxid är skamligt. En framtidslösning med renande CCS-teknik är däremot lysande: cementindustrin som bygger våra växande bostadsområden kan fortsätta som förut. Storstädernas klimatsyn är ofta svart eller vit. 

Expressen vill hitta nyanserna. Genom att prata med människorna i fabrikernas skugga ger vi en större bild. I höstas besökte Expressens Malin Roos Kiruna, för att träffa folket som lever i symbios med gruvindustrins LKAB. Reporter Matilda Nyberg berättade om människorna i Lysekil, där de boende inte vågar sätta sig upp mot oljejätten Preem. Nu har klimatredaktionens Filippa Rogvall tillbringat ett par dagar i Slite, bruksorten där den jättelika cementfabriken är ständigt närvarande. Hon har samtalat med gotlänningarna runt industrin, vissa besvikna, andra stolta.

Cementa släpper ut näst mest koldioxid i Sverige och ökade sina utsläpp under 2018. Nu vill de utöka sin kalkbrytning, på bekostnad av öns natur. Samtidigt ger fabriken på Gotland över 400 personer arbete. Just nu talas det mycket om Cementa positiva mål: att vara koldioxidfria om tio år. Positiva nyheter inom klimatområdet är såklart efterlängtade. Då är det är frestande att låta sig översköljas av hållbarhetschefernas initierade argument och förhoppningsfulla tonläge. Men vad tänker de som lever med industrin? Expressens mål är att skildra människorna.

Klubbordföranden Göran, 63, har saknat en lokal miljörörelse att diskutera med, som skulle förstå Cementa. I stället har klimatdiskussionerna präglas av ”utomstående proffstyckare”, upplever han:

– Jag har aldrig känt mig som en miljöbov trots att vi släpper ut, säger Göran till Filippa Rogvall, och konstaterar:

– Alla har en plats på jorden. På Gotland har vi turism, kalkindustrin och jordbruket.

Samtidigt beskriver folk i närområdet hur de ser sina hem förstöras och hälsan försämras. Det är lätt att känna sig liten i skuggan av ortens jätteindustri, konstaterar Ari, 75, i Expressens reportage.

– Som en liten mus mot en stor elefant.

Makthavare har inte alltid hela bilden, långt borta från industrins damm, i storstäder där politiker lunchar med lobbyister och tunnelbanan tar oss överallt. Filippa Rogvalls text skildrar båda sidor i den infekterade striden om klimatet, ön och fabriken.