Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det var här det låg – batteriet jag kastat i holken

Örebro och Kumla kommun har tagit prover på den svarta massan och på åkermarken i Kumla.
Vi har alla stått där vid den röda holken och funderat på vad som händer sen med alla våra batterier.Foto: HANNA PERSSON / DN / TT / DN

Vi har alla stått där vid den röda holken och funderat på vad som händer sen med våra batterier.

Men ingen har väl tänkt tanken att de grävs ner i en fårhage utanför Kumla.

Vi svenskar är så duktiga. Vi källsorterar och vi betalar för att bli av med allt från de asbestisolerade rören från den renoverade källaren till eternitpannorna på taket. Vi gör det för vi tror att resten, det som händer sen, går rätt till. Vi skäms när vi gör fel, vi får dåligt samvete och kan vakna på natten när vi kommer på att den där kapsylen råkade hamna i högen för metall i stället för plast. Vi tar skammen och räknar med att det som händer sen fungerar.

Och återvinningsbranschen kommer att växa. Det är dyrt, krångligt, och dåligt för både klimat och miljö att slösa med resurser. För att klara försörjningen av råvaror behöver vi återvinna ännu mer – och ännu effektivare.

Belgiska storkoncernen Umicore – ett av Europas största återvinningsföretag – är ett bra exempel på åt vilket håll det blåser. Umicore bildades av fyra stor gruv- och metallförädlingsföretag med målsättningen att så snabbt som möjligt sälja av gruvor och smältverk och ställa om till återvinning. Den gamla gruvindustrin fick en grön profil och lockade till sig pengar från banker och investerare med nya etiska regler. De gamla gruvjättarna har fått en grön profil.

I Sverige köper Boliden in gamla bilbatterier för att återvinna bly. Urecycle och Stena Recycling är andra giganter i den kraftigt växande industrin. När batteritillverkaren Northvolt bygger sin stora anläggning i Skellefteå är återvinning en stor och viktig del. 

Tillverkningen av batterier för energilagring kommer att mångdubblas de kommande åren och för att kunna bygga alla batterier behövs det mängder med återvunna metaller och mineraler. 

Men den nya cirkulära ekonomin är inte starkare än sin svagaste länk. Där det finns pengar finns det giriga företag och personer som utnyttjar kryphål i systemet.

Tyvärr verkar inte de myndigheter som är satta att kontrollera att regler, policys och lagar följs hängt med i utvecklingen. Miljökontoren agerar ofta sent och lite för naivt, polis och åklagare saknar resurser till komplicerade utredningar. För att återvinningen verkligen ska fungera måste myndigheterna få mer muskler. Annars är risken uppenbar att vi slutar att bry oss, slutar att skämmas om kapsylen, eller batteriet, hamnar i fel låda.

Det var så lugnt och fridfullt med vinterns första snö som ett tunt, vitt, täcke över gårdarna och fälten utanför Kumla. Men under den fridfulla ytan fanns många, många hundra ton giftigt avfall. Det var här det låg – batteriet jag kastat i holken.

 

Jan-Erik Berggren är reporter på Expressen. Han skriver just nu på boken ”BATTERIREVOLUTIONEN – Northvolt och den nya svenska bilindustrin”, som ges ut på Mondial förlag senvåren 2020.

 

Se hela intervjun med Marcus Sundbom om avfallet i åkern:

Marcus Sundbom på Stockholms universitet förklarar varför det är farligt att dumpa den svarta massan i naturen.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.