Industrierna runt Sundsvallsbukten har varit många och avfallet stort. Under en period tillverkades vinylklorid söder om staden och fabrikerna dumpade tiotusentals tunnor med kvicksilver ute till havs.
– När tunnorna dumpades gjordes det med myndigheternas goda minne. Det fanns ingen miljölagstiftning som i dag, säger Ulrica Åsberg som är jurist på länsstyrelsen i Västernorrland.
Hon jobbar nu med den omfattande ansvarsutredningen kring tunnorna. Den ska slå fast vilket företag som faktiskt ska lösa problemet.
Gifttunnorna i Sundsvall
Avfallet kommer från PVC-tillverkningen av Stockholms Superfosfat AB, ett företag som är inte finns kvar i dag.
Varje tunna innehåller 200-300 gram kvicksilver ingjutet i betong.
Tunnorna dumpades i bukten mellan åren 1951 och 1964 och ligger på cirka 90 meters djup.
Enligt lag ska den som orsakat föroreningen också ska bekosta undersökning och sanering av området.
Men trots att utredningen kring tunnorna i Sundsvall har pågått i 13 år har man ännu inte kunnat få någon att ta på sig ansvaret.
Ingen tar ansvar
– Ibland kan det finnas en vedertagen metodik för hur undersökningar ska gå till, det gör det inte här. Det är inte vanligt att avfall ligger på 90 meters djup till exempel. Och vi vill inte göra nåt som förvärrar läget, säger Ulrica Åsberg.
Hon får medhåll av chefen för miljöskyddsenheten på länsstyrelsen, Sören Thor. Han säger att det pågår flera parallella processer i ärendet.
– De bolagen som faktiskt dumpade tunnorna har likviderats eller ombildats i flera led. Dessutom pågår civilrättsliga processer vid sidan om, där företagen driver processer mot varandra, säger han.
Företagen det handlar om är Fortum Ljunga Kraft AB och Bygglim Sverige AB, den senare är en del i nederländska Nouryon, tidigare Akzo Nobel. Ingen av dem anser sig ha ansvar för de dumpade gifttunnorna.
– Eftersom vi aldrig bedrivit någon typ av kemiverksamhet av denna typ, en verksamhet som bedrevs av Akzo Nobel långt innan vi köpte vattenkraftverken av dem, ser vi inte hur vi skulle kunna ha ett ansvar för dessa tunnor, säger Per-Oscar Hedman på Fortum.
Tunnorna vittrar sönder
Totalt rör det sig om drygt 23 000 tunnor. Men långt ifrån alla är lokaliserade.
– Vi har inte koll på var alla tunnor finns, totalt känner vi till runt 3 600, säger Sören Thor.
Det är även oklart vilket skick tunnorna är i. Men enligt en undersökning som Sveriges geologiska undersökning gjorde 2006 har flera av tunnorna ”kraftiga rostskador”.
De varnade också för att betongblandningen börjat vittra sönder.
Men Sören Thor säger att man inte kan säga något som skadeläget på tunnorna än.
– Vi har tidigare genomfört en undersökning av sediment på botten i dumpningsområdet som visar på låga halter kvicksilver. I övrigt vet vi inte hur alla tunnorna ser ut, säger han.
Förorenade områden i Västernorrland
Länsstyrelserna i Sverige har inventerat förorenade områden med start för drygt 20 år sedan.
I Västernorrland finns ett stort antal områden med stort behov av sanering, hela 28 stycken är i riskklass ett eller två enligt Naturvårdsverket.
Kloratfabriken i Alby utanför Ånge räknas som det allra värsta området. Där har det cancerframkallande ämnet sexvärt krom läckt ut tidigare.
Enligt Sören Thor handlar det om att prioritera rätt saker inom länet.
– Om man tittar på det kvicksilverhaltiga avfallet i de här tunnorna så bör man ställa det i relation till andra utsläpp. En undersökning som gjordes 1990 kom fram till att drygt 45-80 ton kvicksilver släppts ut i bukten genom åren. Så ställer man det i relation till de här nio tonnen som det handlar om nu - då är frågan, vad ska vi jobba med? Vad är farligast för oss?
Söker miljonbelopp för sanering
Förutom de giftiga tunnorna har länsstyrelsen i Västernorrland en rad andra liknande problem.
Nyligen ansökte man om drygt 75 miljoner kronor från Naturvårdverket för att kunna sanera Essvik-Nyhamn – ett gammalt industriområde söder om Sundsvall.
I marken och de gamla byggnaderna trängs 50 ton olika miljögifter, bland annat arsenik, kadmium, koppar, bly och zink. Det är avfall från en rad olika industrier som legat där, allt från papperstillverkning till kemisk industri.
I sin ansökan skriver länsstyrelsen att ”fastigheterna är i dag grovt vanvårdade” och att de är farligt för personer som vistas i området. Delar av området är avspärrat och en vaktpatrull söker av området en gång i veckan.
I dagsläget är det oklart om Naturvårdsverket beviljar länsstyrelsens ansökan. Utöver de 75 miljonerna kräver även länsstyrelsen cirka 18 miljoner av företaget SCA som man anser har ansvar för saneringen.
Är du orolig för miljögifter där du bor?
– Ja, men alla verkar bara strunta i det. Det känns inte bra. Det är dags att vi börjar lära våra barn om miljön, det är nog den enda lösningen.
– Ja det är jag. Det känns som att det är direkt farligt fört allt levande, människor, djur och natur. Jag har barn och tänker att det kan vara speciellt skadligt för dem.
– Ja, jag tror alla är jättenervösa över detta egentligen. Det som oroar mig mest är de här tunnorna som är dumpade i havet här utanför. Det borde ha gjorts något åt det tidigare. Det är många som vet om det men det känns som att de kör huvudet i sanden.
