Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nio ton kvicksilver i havet – boende oroliga för barnen

Matilda Nyberg om ansvarsfrågan och metallen som riskerar att läcka ut.
Stockviksverken i Sundsvall. Här låg tidigare fabriker som dumpade tunnorna i bukten. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Kvicksilvertunnorna är dumpade både inne vid bukten och längre ut på öppet hav. De ligger på cirka 90 meters djup. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Stockviksverken i Sundsvall. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Varningsskylt vid den nedlagda fabriken i Essvik-Nyhamn söder om Sundsvall. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Kvicksilvertunnorna håller på att rosta sönder enligt en undersökning gjord 2006 av SGU. Foto: Expressen
Såhär många tunnor med kvicksilver har dumpats i Sundsvallsbukten. Grafen kommer från en rapport av Bygglim Sverige AB, ett av de företagen som länsstyrelsen menar har ansvar för tunnorna. Foto: Expressen
1 / 7

För några decennier sedan var det fullt lagligt att dumpa tunnor med farligt avfall ute på öppet hav. 

Det innebär att det nu ligger cirka nio ton kvicksilver – som ingen vill kännas vid – på botten av Sundsvallsbukten. 

– Det kan upplevas som ett moment 22, med svårigheter hela tiden, säger Ulrica Åsberg som är jurist på länsstyrelsen i Västernorrland.

Industrierna runt Sundsvallsbukten har varit många och avfallet stort. Under en period tillverkades vinylklorid söder om staden och fabrikerna dumpade tiotusentals tunnor med kvicksilver ute till havs. 

– När tunnorna dumpades gjordes det med myndigheternas goda minne. Det fanns ingen miljölagstiftning som i dag, säger Ulrica Åsberg som är jurist på länsstyrelsen i Västernorrland. 

Hon jobbar nu med den omfattande ansvarsutredningen kring tunnorna. Den ska slå fast vilket företag som faktiskt ska lösa problemet. 

Gifttunnorna i Sundsvall

Avfallet kommer från PVC-tillverkningen av Stockholms Superfosfat AB, ett företag som är inte finns kvar i dag. 

 

Varje tunna innehåller 200-300 gram kvicksilver ingjutet i betong. 

 

Tunnorna dumpades i bukten mellan åren 1951 och 1964 och ligger på cirka 90 meters djup.  

Enligt lag ska den som orsakat föroreningen också ska bekosta undersökning och sanering av området. 

Men trots att utredningen kring tunnorna i Sundsvall har pågått i 13 år har man ännu inte kunnat få någon att ta på sig ansvaret. 

Ingen tar ansvar

– Ibland kan det finnas en vedertagen metodik för hur undersökningar ska gå till, det gör det inte här. Det är inte vanligt att avfall ligger på 90 meters djup till exempel. Och vi vill inte göra nåt som förvärrar läget, säger Ulrica Åsberg. 

Hon får medhåll av chefen för miljöskyddsenheten på länsstyrelsen, Sören Thor. Han säger att det pågår flera parallella processer i ärendet. 

– De bolagen som faktiskt dumpade tunnorna har likviderats eller ombildats i flera led. Dessutom pågår civilrättsliga processer vid sidan om, där företagen driver processer mot varandra, säger han.  

Skrot vid den nedlagda fabriken som länsstyrelsen nu vill sanera. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Sören Thor är enhetschef på miljöskyddsenheten på länsstyrelsen i Västernorrland. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Länsstyrelsen i Västernorrland hanterar ett stort antal förorenade områden i länet. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Ulrica Åsberg är jurist på länsstyrelsen Västernorrland. Foto: Fotograf: Lena Ottebo, Fotograf Lena Otte / Pressbild

Företagen det handlar om är Fortum Ljunga Kraft AB och Bygglim Sverige AB, den senare är en del i nederländska Nouryon, tidigare Akzo Nobel. Ingen av dem anser sig ha ansvar för de dumpade gifttunnorna. 

– Eftersom vi aldrig bedrivit någon typ av kemiverksamhet av denna typ, en verksamhet som bedrevs av Akzo Nobel långt innan vi köpte vattenkraftverken av dem, ser vi inte hur vi skulle kunna ha ett ansvar för dessa tunnor, säger Per-Oscar Hedman på Fortum. 

Tunnorna vittrar sönder

Totalt rör det sig om drygt 23 000 tunnor. Men långt ifrån alla är lokaliserade. 

– Vi har inte koll på var alla tunnor finns, totalt känner vi till runt 3 600, säger Sören Thor. 

Det är även oklart vilket skick tunnorna är i. Men enligt en undersökning som Sveriges geologiska undersökning gjorde 2006 har flera av tunnorna ”kraftiga rostskador”. 

De varnade också för att betongblandningen börjat vittra sönder. 

Bilder från SGU:s undersökning 2006. Foto: Expressen

Men Sören Thor säger att man inte kan säga något som skadeläget på tunnorna än. 

– Vi har tidigare genomfört en undersökning av sediment på botten i dumpningsområdet som visar på låga halter kvicksilver. I övrigt vet vi inte hur alla tunnorna ser ut, säger han. 

Förorenade områden i Västernorrland

Länsstyrelserna i Sverige har inventerat förorenade områden med start för drygt 20 år sedan. 

 

I Västernorrland finns ett stort antal områden med stort behov av sanering, hela 28 stycken är i riskklass ett eller två enligt Naturvårdsverket. 

 

Kloratfabriken i Alby utanför Ånge räknas som det allra värsta området. Där har det cancerframkallande ämnet sexvärt krom läckt ut tidigare. 

Enligt Sören Thor handlar det om att prioritera rätt saker inom länet. 

– Om man tittar på det kvicksilverhaltiga avfallet i de här tunnorna så bör man ställa det i relation till andra utsläpp. En undersökning som gjordes 1990 kom fram till att drygt 45-80 ton kvicksilver släppts ut i bukten genom åren. Så ställer man det i relation till de här nio tonnen som det handlar om nu - då är frågan, vad ska vi jobba med? Vad är farligast för oss? 

Söker miljonbelopp för sanering

Förutom de giftiga tunnorna har länsstyrelsen i Västernorrland en rad andra liknande problem. 

Nyligen ansökte man om drygt 75 miljoner kronor från Naturvårdverket för att kunna sanera Essvik-Nyhamn – ett gammalt industriområde söder om Sundsvall. 

Fabriken söder om Sundsvall behöver saneras för nära 100 miljoner kronor. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Graffiti vid den gamla nedlagda fabriken i Essvik-Nyhamn. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Från länsstyrelsens ansökan om skattemedel till sanering av området. Foto: Expressen
Skrot utanför den nedlagda fabriken. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Lokalen är brandhärjad och farlig att vistas i. Foto: Expressen

I marken och de gamla byggnaderna trängs 50 ton olika miljögifter, bland annat arsenik, kadmium, koppar, bly och zink. Det är avfall från en rad olika industrier som legat där, allt från papperstillverkning till kemisk industri. 

I sin ansökan skriver länsstyrelsen att ”fastigheterna är i dag grovt vanvårdade” och att de är farligt för personer som vistas i området. Delar av området är avspärrat och en vaktpatrull söker av området en gång i veckan. 

I dagsläget är det oklart om Naturvårdsverket beviljar länsstyrelsens ansökan. Utöver de 75 miljonerna kräver även länsstyrelsen cirka 18 miljoner av företaget SCA som man anser har ansvar för saneringen. 

Är du orolig för miljögifter där du bor? 

Anna Parment, 27, fransstylist, Söråker. Foto: ALEX LJUNGDAHL

– Ja, men alla verkar bara strunta i det. Det känns inte bra. Det är dags att vi börjar lära våra barn om miljön, det är nog den enda lösningen.

Åsa Hammarström, 36, sjuksköterska, Sundsvall. Foto: ALEX LJUNGDAHL

– Ja det är jag. Det känns som att det är direkt farligt fört allt levande, människor, djur och natur. Jag har barn och tänker att det kan vara speciellt skadligt för dem. 

Olov Engström, 50, försäljningschef, Sundsvall.Foto: ALEX LJUNGDAHL

– Ja, jag tror alla är jättenervösa över detta egentligen. Det som oroar mig mest är de här tunnorna som är dumpade i havet här utanför. Det borde ha gjorts något åt det tidigare. Det är många som vet om det men det känns som att de kör huvudet i sanden.