Kina. Ursprungsplatsen för coronaviruset. Nu är läget mer normalt där än i Sverige och Europa, menar Ulrika Bergsten som är korrespondent för SVT i Kina.
En anledning är det radikala tilltag som myndigheterna tog till för att stoppa spridningen. I praktiken hindrades 760 miljoner från att lämna sina hem när så gott som hela landet stängde igen.
– Folk med milda symptom spred antagligen viruset till några få inom familjen och viruset brände ut sig självt, säger Dale Fisher, expert på smittsamma sjukdomar vid Singapores National University Hospital.
När Bergsten nu går på gatorna i Peking är hon inte längre tvungen att bära sin ansiktsmask, annat än om hon går in i butiker. Däremot så stoppas hon regelbundet på allmänna platser för temperaturkontroll.
– Sen får man också göra reseredovisningar, där man måste berätta om var man har varit, säger Bergsten.
Så går reseredovisningarna till
Innan man går in i affärer, restauranger eller på flygplatser så måste man skanna en QR-kod från sin hälsoapp i telefonen. Hälsoappen loggar ständigt din geografiska position.
Under pandemin har det kinesiska folket bevakats stenhårt, med tvång om att rapportera sina geografiska positioner och hälsotillstånd till myndigheter. Men det är inget utöver det vanliga, menar Bergsten.
– Om man ska vara realistisk så är vi övervakade hela tiden.
– Det sköts ganska diskret. Men det är klart att de har koll på vad vi gör, var vi är någonstans och de är väldigt måna om att vi ska rapportera om hur vi mår.
Bergsten berättar att hon har flera kolleger med barn som går i kinesiska skolor. Om föräldrarna reser någonstans, då måste detta rapporteras till skolan.
– Under pandemin har det varit en taktik i smittspårningssyfte att kartlägga människors rörelse.
– Det har ju fungerat väldigt bra, får man ju säga.
Så går övervakningen till
Brittiska techsajten Comparitech uppger att Kina i dag har över 400 miljoner övervakningskameror. Antalet väntas öka. Prognoser pekar på att landet kommer ha en kamera för varannan medborgare 2022.
Övervakningskamerorna är också kopplade till algoritmer som läser av ens ansikte. Enligt regimen ska detta reducera brotten och underlätta vardagen. Exempelvis kan en bussbiljett betalas med att ansiktet scannas.
Det finns de som tycker att det är praktiskt, men kritiker menar övervakningen syftar till mer än smidighet.
– Övervakningssystemet ger myndigheterna en känsla av att de äntligen kan kontrollera sin befolkning på det sätt de alltid drömt om, säger Adrian Zenz, som studerat det kinesiska övervakningssamhället till Washington post
”Osynlig” övervakning
Utöver självrapportering och övervakningskameror sker ”osynlig” övervakning, genom appen Wechat.
Wechat är med sina 980 miljoner användare världens femte största kommunikationstjänst. Den används dels snabbmeddelanden och telefonsamtal, men även för näthandel och penningtransaktioner.
– Det är en app där vi pratar i telefon, som vi handlar genom och har pengar i. Så den som vill, ser ju vad vi gör hela tiden. Så är det i kina.
Känner du dig övervakad?
– Nej, jag tycker inte att jag känner mig övervakad. Men jag räknar med att jag har ögon på mig i situationer där jag inte alltid märker det.
– Jag tänker på det och har det i bakhuvudet. Men det är inte så att jag går omkring och letar efter folk som förföljer mig.
Fördes bort mitt i natten
I mars i år reste Bergsten till Kina för att bevaka pandemin. Hon sättes då i karantän på ett hotell utanför Peking. Från sitt hotellfönster syntes träd i prydliga rader och en vid bergskam som täckte horisonten. Flera gånger om dagen uppmanas hon att rapportera in sin kroppstemperatur och sitt allmänna hälsotillstånd.
En kväll avvek Bergstens temperatur.
– Jag fick tillfällig feber. 37,4 grader, vilket inte är någonting. Men då gick hela coronamaskineriet i gång, mitt i natten körde de i väg mig med ambulans till ett stort infektionssjukhus och gjorde ett helt batteri av coronatester på mig.
Efter att ha undersökts grundligt på sjukhuset fick hon komma tillbaka till hotellet. Då uppmanades hon av sin läkare att ladda upp sin sjukjournal i en chattgrupp för alla som satt i karantän på hotellet. Något hon vägrade.
– Det var mer en principfråga för min del. Även om det inte stod något som var hemligt där.
– Men de gick med på det. De hade väl inte tänkt att det skulle vara något konstigt.
Bergsten menar att det hade varit omöjligt att bo och resa i Kina om hon inte var villig att lämna ifrån sig stora mängder information om sig själv.
– Jag har ju inte direkt några hemligheter, i alla fall inte om mitt medicinska tillstånd.
Och i yrket?
– Det yrkesmässiga får man hitta andra vägar för. Då kan man inte använda telefonen.
