Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kan Barack Obamas Marsdröm bli sann?

”Interplanetary Transport system” så som en konstnär föreställer sig det. Foto: AP

Det våras för rymden.

USA:s president Barack Obama vill sätta människor på Mars redan under 2030-talet.

Uttalandet kommer kort efter att Tesla-grundaren Elon Musk tillkännagett sina planer på att bygga en jättelik farkost som ska kunna ta 100 kolonister åt gången till den röda planeten.

Nedräkningen har börjat. Kanske.

Tecknen blir bara fler.

Människan ska till Mars och oddsen är goda för att du ska kunna följa nyhetsbevakningen av den första landningen. Men det beror förstås på litet på hur gammal du är. Och på hur snabbt de återstående svårigheterna kan lösas.

I tisdags publicerade USA:s president Barack Obama en debattartikel på CNN om hur nästa tekniska jättekliv ska tas:

"Vi har satt ett tydligt mål som är avgörande för nästa kapitel i USA:s rymdhistoria: att skicka människor till Mars vid 2030-talet och säkert föra dem tillbaka till jorden, med den slutliga ambitionen att en dag kunna stanna där under en längre tid", skrev presidenten.

Tanken är inte ny, påpekar experter. Mycket har Obama redan sagt förut. Han var inne på samma spår under ett tal 2010 vid Nasas rymdcenter i Florida, Kennedy Space Center.

USA:s president, Barack Obama. Foto: AP/TT

Obamas vision har mötts av blandade reaktioner. Alan Ladwig, en av Nasas tidigare chefer, sa att han gillar initiativet, men att det kommer litet för sent.

I artikeln – och i ett gemensamt uttalande från Vita huset och Nasa – får vi ändå veta litet mer om Marsprojektet. Och mest av allt understryker artikeln att frågan är viktig för Obama-administrationen.

I augusti skrev Nasa kontrakt med sex företag som utvecklar livsuppehållande boendemoduler för långa rymdresor, som till exempel den till Mars. I tisdags blev det också känt att privata företag kommer att få möjlighet att förankra sina egna moduler vid den Internationella rymdstationen.

Det är ett första stapplande steg. Men en resa till Mars kräver någonting i hästväg av tekniken som ska ta oss dit. Och det kommer att kosta. För att lyckas måste regering och privata företag samarbeta, skriver Obama.

"Mer än 1 000 företag spridda över nästan alla 50 stater jobbar med privata rymdinitiativ".

Men vad är egentligen meningen med att resa till grannplaneten? Jo, en permanent koloni på Mars skulle kunna förbättra livet även på jorden, enligt Obama:

"Om vi gör vårt ledarskap i rymden ännu starkare detta århundrade än det var under det förra, kommer vi inte bara dra nytta av framsteg inom energi, medicin, jordbruk och artificiell intelligens, utan vi kommer också att vinna en bättre förståelse av vår miljö och oss själva"

Tid, pengar och vilja

Först måste otaliga problem lösas. Är det till exempel ens möjligt att resa så långt?

Under flera årtionden har man ansett att resan är svår men fullt genomförbar så länge det finns tid, pengar och vilja att utsätta astronauter för de risker som ett dylikt uppdrag medför.

I så fall kan man kanske fråga sig varför vi inte redan har åkt. Det finns flera svar på frågan och för att förstå behöver vi titta på rymdfartens historia.

I dag är huvudutmaningen egentligen inte av det tekniska slaget. Nasa slåss mot helt andra demoner.

På 60- och 70-talet, när USA:s astronauter landade på månen, tycktes nästa steg ganska nära. Wernher von Braun, mannen som skapade den fruktansvärda V-2 raketen i Nazityskland och senare var Nasas geni bakom det amerikanska Apollo-programmet, skissade även på en Mars-resa. På den tiden trodde många optimister att det bara skulle ta oss ett årtionde eller två att nå den röda planeten.

Förhoppningen grusades när Richard M. Nixon blev president.

Han ströp ner de grandiosa ambitionerna. Kvar blev nästan bara rymdfärjorna. Faktum är att människan inte varit utanför jordens låga omloppsbana sen 1972, då Apollos 17:s besättning återvände efter en tolv dagar lång färd, den sista bemannade resan till månen.

Nästa större livstecken för rymdresor bortom jordens omloppsbana kom 1989, under 20-årsjubileet av den första månlandningen med Apollo 11, 1969.

Planeten Mars. Foto: AP/TT

USA:s dåvarande president George Bush gick ut och berättade att målsättningen var att astronauter skulle återvända till månen – och i förlängningen även resa till Mars.

Nasa tog fram en plan men projektet rann ut i sanden. Det ansågs alldeles för dyrt. Prislappen ryktades ligga på ofattbara 500 miljarder dollar.

Ekonomiska och politiska hinder

I dag är huvudutmaningen egentligen inte av det tekniska slaget. Nasa slåss mot helt andra demoner.

Främst är hindren ekonomiska och politiska. Om den amerikanska kongressen godkände en finansiering för de kommande 20 åren så tror bedömare att Nasa förmodligen skulle klara av att slutföra uppgiften – och ta oss till Mars.

Men hittills har det varit svårt att få kontinuitet i rymdprogrammet. Nasa har kämpat i motvind utan att få något större anslag godkänt för rymdresor. Presidenter har kommit och gått och maktskiften har oftast lett till kursändringar.

Under Apolloprogrammets mest intensiva år nådde den statliga rymdfinansieringen en topp på 4,4 procent av den federala budgeten. I dag är siffran mer blygsam: 19,3 miljarder dollar vilket motsvarar ungefär 0,5 procent av budgeten.

Inte heller alla politiker i kongressen har varit förtjusta. Kongressledamöter från särskilt Texas och Florida har ibland till och med varit fientligt inställda till Nasa och rymdresor.

Så kanske är det inte så konstigt att Obama understryker vikten av samarbete med privata aktörer.

Sådana finns det många av.

Den mest uppmärksammade är uppfinnaren och entreprenören Elon Musk och hans SpaceX-program.

På en internationell astronautkonferens i Guadalajara förra månaden berättade Musk om sina senaste plan.

Elon Musk presenterar "Interplanetary Transport system". Foto: AP/TT

"Interplanetary Transport system" är en jättelik raket som med ett medföljande rymdskepp skulle föra 100 kolonister åt gången till Mars. En sådan skytteltrafik skulle kunna börja så tidigt som 2024, enligt Musk.

Landskapet är stenigt och bergigt och just landningsmomentet anses vara ett av de mest kritiska ögonblicken under hela resan.

Kanske är han överdrivet optimistisk angående tidsschemat. Hans mindre raket, Falcon 9, har råkat ut för två katastrofala bakslag bara under de två senaste åren. Senast i september i år, då en testraket exploderade i Florida.

Den senaste SpaceX-olyckan. Foto: EPA/TT

Och Musk måste fortfarande visa att det överhuvudtaget är genomförbart att landa en så stor farkost på Mars.

Landskapet är stenigt och bergigt och just landningsmomentet anses vara ett av de mest kritiska ögonblicken under hela resan. Och kommer det ens gå att bromsa i Mars tunna atmosfär?

Dessutom anses Musk ha varit rätt vag i frågan om hur projektet ska finansieras. Uppfinnaren medgav i alla fall att man skulle vara beroende av ett samarbete mellan statliga och privata aktörer.

Det är alltså samma uppfattning som Barack Obama har.

Nasa får loss pengar?

Om några år kan kanske en del statliga pengar frigöras för Nasa.

Rymdorganisationen betalar årligen mellan tre och fyra miljarder dollar för att hålla den Internationella rymdstationen funktionsduglig i omloppsbana. Som det ser ut nu tänker rymdorganisationen bara bidra till finansieringen fram till år 2024.

Efter det skulle pengarna i stället kunna läggas på en Marsresa.

Men det kommer knappast att räcka för att skicka människor.

Källor: CNN, New York Times, The Guardian, space.com.