Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

K-G: "Det är obegripligt"

Expressens K-G Bergström.Foto: Ylwa Yngvesson

Socialdemokraternas valberedningar tycks vara partiets värsta gissel.

Många har förundrats över hur den förra valberedningen under Berit Andnors inkompetenta ledning kunde föreslå Håkan Juholt till partiledare.

Så gick de genom krisen

Stefan Löfven:

Det var resolut av honom i går att ställa ultimatum till Mustafa och Stockholms arbetarekommun. Men det borde ha kommit flera dagar tidigare. Partiledningen var alldeles för passiv efter de första dagarnas avslöjanden. Han borde också se till att partiet skaffar sig en partirevisor med uppgift att kontrollera alla föreslagna ledamöters bakgrund, eftersom varken valberedning eller lokalorganisation tycks klara den rollen.

Carin Jämtin:

Har varit alldeles för försiktig. Hennes uttalanden om att hon utgår från att Omar Mustafa delar de socialdemokratiska värderingarna, var närmast nonchalanta med tanke på vilken allvarlig belastning han redan då var.

Veronica Palm:

Arbetarkommunens uppträdande är minst sagt pinsamt. Det blir inte mindre besvärande av att dess ordförande ingår i partiets VU. Först när Stefan Löfven sent om sider tagit i på skarpen, insåg Palm att Mustafa måste sparkas.

Fredrik Reinfeldt:

Moderaterna har en riksdagsledamot, Abdirizak Waberi, som också varit ordförande i Islamiska Förbundet. Partiledningen borde skyndsamt kontrollera om Waberi utgör samma politiska säkerhetsrisk som Omar Mustafa.

Det finns samma goda skäl att ifrågasätta den nya valberedningen med Berit Högman som ordförande. Den föreslog Omar Mustafa som ledamot till partistyrelsen.

Någon research verkar inte Högmans gäng ha ägnat sig åt. Traditionen i partiet tycks vara att vissa distrikt har rätt till ett visst antal platser. Därför godtog valberedningen och kongressen förslaget från Stockholms arbetarekommun att utse Mustafa. Samtidigt som man förbigick Ylva Johansson. Ett av partiets tyngre namn. Inte bara före detta statsråd utan också arbetsmarknadspolitisk talesperson.

Hon konstaterade själv att det betydde att talespersonerna för partiets två mest prioriterade ämnen – jobben och skolan – inte betroddes sitta i partistyrelsen.

Och visst ter det sig obegripligt att inte Ibrahim Baylan och Ylva Johansson platsade men väl Omar Mustafa.

Partiledningen kan inte friskriva sig från ansvar. Men det tyngsta har förstås Stockholms arbetarekommun. Där borde man ha insett vad Omar Mustafa representerade. Den enda rimliga förklaringen torde vara att man ville öka andelen ledamöter med utländsk bakgrund. Det är en högst angelägen ambition. Men det får inte ske till priset av slapp bakgrundskontroll.

Möjligen är det också lite belastande att ordföranden i Islamiska förbundet tvingades avgå från den socialdemokratiska partistyrelsen först sen det blivit känt att förbundet i sina stadgar hade grumliga formuleringar om skillnader i varje köns lagliga status. Något som låter som att män och kvinnor inte ska ha samma lagliga rättigheter.

Det är förvisso synnerligen belastande för en partistyrelseledamot i ett feministiskt parti. Men borde inte Omar Mustafas upprepade inbjudningar av kända antisemiter och krav på att Sverige borde skicka JAS-plan för att bomba Israel ha räckt för att partiledningen och/eller Stockholms arbetarkommun skulle avsätta honom?

Det kunde ha sopat undan alla tvivel efter Ilmar Reepalus ifrågasatta uttalanden om att Socialdemokraterna verkligen tar hårt och bestämt avstånd från allt som ens kan misstänkas som antisemitism.

Men det skedde inte.

Stefan Löfven ska nog vara tacksam över att det inte är någon mer partikongress före val. Med såna valberedningar som Socialdemokraterna väljer gång på gång, behöver partiet inga yttre fiender.