Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Journalisterna gick på Per Bolunds klimatbluff

Klimat- och miljöminister Per Bolund (MP).
Foto: ALEXANDER LARSSON VIERTH/TT / TT NYHETSBYRÅN

Som ung sommarvikarie på TT:s redaktion i Malmö gav en garvad reporter mig en grundläggande lektion: Utgå från att pressmeddelandet försöker lura dig.

Vid sitt skrivbord hade han nålat upp ett pressmeddelande från 1997 om bygget av järnvägstunneln genom Hallandsåsen, som en ständig påminnelse till sig själv. 

Det var infernaliskt skrivet. Knappt någon kunde misstänka att det mellan raderna ruvade en miljöskandal. För att täta den sprickiga åsen som släppte ifrån sig för mycket vatten använde byggentreprenören det i dag ökända medlet Rhoca-Gil. Arbetare förgiftades, fiskar och kor dog, brunnar sinade. En så stor skandal går inte att dölja i längden, hur försåtligt pressutskicken än formuleras. 

Men under pandemin har fler reportrar än vanligt tvingats stanna vid skrivborden och i högre grad fått förlita sig på presstabernas tillrättalagda beskrivningar. På så sätt kunde kommunikatörerna runt miljöminister Per Bolund vilseleda journalisterna att han minsann var inbjuden till president Joe Bidens toppmöte om klimatet, och andra dagen fick inleda och ”sätta tonen”, som Bolund själv sa till TT. På journalfilmssvenska beskrevs ministern som ”påtagligt upprymd”. Mäktigt värre. 

Både pressmeddelandet om inbjudan och han själv ”glömde” berätta att det gällde ett förmöte på en udda tid, som gästades av mindre betydande länder som Kazakstan, Kap Verde och Andorra. Hans anförande var snabbt avklarat och, förmodligen, snabbt glömt.

Flera journalister har i efterhand påtalat pinsamheten, som Peter Wennblad på SvD:s ledarsida och skribenten Anders Carlgren. Det har förstås också drivits gäck i sociala medier, inte minst från oppositionshåll.

Sedan dess har lokaltidningarna kraftigt försvagats i den strukturella mediekrisen.

Inget allvarligare än Sveriges självbild som föregångsnation kom till skada av denna dumsluga PR-manöver. Men kanske ska vi se historien som en varningssignal, om fallgropar som väntar efter pandemin. När vissa politiska möten kanske för gott flyttar in i slutna digitala rum riskerar tillgängligheten för journalisterna att minska. Och när medierna pressas av vikande annonsaffärer kan det lätt anses ”gå lika bra” att sköta hela reporterjobbet från desken.

I dag kan förstås mycket göras via telefon och digitala kanaler. 

Men för att skaffa sig specialistkompetens krävs tid för kunskapsinhämtning, för att träffa människor och också för att vara på plats. Det gäller att breakingbevakningen, som de stora mediehusen med all rätt lägger väsentlig kraft på, inte äter upp för mycket av utrymmet.

Envisa och pålästa journalister som ser igenom dimridåer är hela poängen med det vi sysslar med.

När tunnelhaveriet i Hallandsåsen uppdagades i slutet på 1990-talet var det också lokalpressen som skrev först. Det gick dagar innan riksmedierna fattade grejen.

Sedan dess har lokaltidningarna kraftigt försvagats i den strukturella mediekrisen. Frågan är om det sockrade pressmeddelandet om nästa miljöskandal, allvarligare än Per Bolunds fåfänga klimatstunt, synas i tid nästa gång.


Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen. Nästa veckas mediekolumn skrivs av redaktionschef Magnus Alselind. Lyssna också på deras podd ”Lägg ut!” om veckans mediesnackisar – varje fredag med en spännande gäst.

https://embed.radioplay.io?id=82918&country_iso=se

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.