Barnen. Helt nyfödda bebisar. Större barn som vill hålla handen. Det är barnen som känns mest i hjärtat hos Joanna Lindberg.
– Det var en tuff kväll i går. Vi hjälpte ett gäng på 20-30 personer, flera barnfamiljer, att ta färjan över till Aten. Hela grejen är jobbig, hur vi värderar människor olika. De fick stå bakom ett stängsel, gå ombord sist av alla, och vi stod där på andra sidan stängslet och höll barnens händer, berättar Joanna Lindberg.
– Vi får snabbt en ganska djup kontakt, kanske för att det är en sådan svår situation. Och att veta att deras resa bara har börjat blir överväldigande.
Från Sundbyberg till Kos
Joanna Lindberg, 31, har åkt från Sundbyberg till Kos för att under en kort tid hjälpa flyktingar från bland annat Syrien och Irak som har tagit sig över havet från Turkiet till den grekiska ön och sedan söker sig vidare upp genom Europa. Första natten blev som "en käftsmäll".
– Även om jag visste, så blev det på riktigt. Det slog emot mig, redan första natten vi patrullerade plockade vi upp ett gäng som kom. Det slog emot mig som en käftsmäll. Se människor på väg till ett förhoppningsvis bättre liv. Se den risk de tar. Se alla dessa barn.
Förstod direkt
Joanna Lindberg har alltid känt starkt för mänskliga rättigheter, och har tidigare arbetat på ankomstboenden. När hon hörde talas om den ideella organisationen Team Sweden Volunteers – som har existerat sedan i höstas – förstod Joanna Lindberg direkt att det var något för henne.
– Jag behövde se verkligheten, förstå att det är individer, riktiga människor, inte bara gruppen "flyktingar". Jag visste det, men jag behövde se det och uppleva det, säger hon i telefon från Kos.
Sorterar kläder, delar ut barnvagnar och patrullerar
Team Sweden Volunteers arbetar tillsammans med volontärer från andra organisationer, som UNHCR, amerikanska Mercy Corps och grekiska Kos Solidarity. En vanlig dag kan bestå av att sortera kläder på lagret, dela ut kläder, bärselar och barnvagnar till flyktingfamiljer, och på kvällarna: patrullering längs stränderna för att möta nyanlända, ge dem en filt, en frukt, en flaska vatten och ringa UNHCR-bussen som kan hjälpa dem i akut nöd.
– Jag är också mycket med barnen, leker med dem och sjunger med dem. Sången och lekarna är ett universellt språk på något vis, säger Joanna Lindberg, som till vardags frilansar som sångerska och försöker använda den kreativa sidan även i biståndsarbetet.
– Deras liv är så otryggt och ovärdigt. Att de ändå lyckas visa tacksamhet för det lilla vi kan ge är så imponerande.
