Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jenny samlar staden i sorgen: ”Gör så ont”

Arrangören Jenny Eriksson berättar om minnesstunden.
Jenny Eriksson är en ”helt vanlig privatperson” som bestämt sig för att göra något för sin stad. Foto: SUNE GRABBE
Blommor utanför fallskärmsklubben dagen efter olyckan. Foto: ERIK ABEL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Sorgen ligger tung över Umeå. 

Det har gått en vecka sedan olyckan där nio personer miste livet och som försatte en hel stad i chock. 

Nu berättar Jenny Eriksson, som arrangerar en minnesstund på söndagen, om sorgearbetet efter de omkomna fallskärmshopparna. 

– Det gör så ont, det gör så ont i mig. Hela Umeå är lamslaget. 

Beskedet om att ett litet flygplan kraschat på ön Storsandskär strax utanför Umeå kom till SOS-alarm klockan 14.09 på söndagen. 

Strax därefter kom beskedet att samtliga nio personer som befann sig på planet omkommit i kraschen. 

– Jag var hemma och fick en notis på telefonen. Alla vet vart de var när de nåddes av den här fruktansvärda nyheten, säger Jenny Eriksson som själv är boende i Umeå. 

På söndag är det en vecka sedan det lilla hopplanet med nio personer ombord kraschade på ön Storsandskär. Foto: SUNE GRABBE

Alla känner någon 

Beskedet om de omkomna tog Jenny hårt som direkt slogs av en känsla av sorg och maktlöshet. Hela kvällen satt hon framför nyhetsuppdateringarna med hoppet om att någon kanske ändå överlevt olyckan. 

Trots att hon inte kände någon av de personer som befann sig på planet berättar Jenny om en gemensam stadssorg som infunnit sig hos alla boende i Umeå. 

Minnesceremonin för att hedra de omkomna kommer att hållas på söndag i Döbelns park. Foto: SUNE GRABBE

– Jag är en helt vanlig privatperson. Jag kände inte någon på planet, men alla känner någon som känner någon som omkom. Hela Umeå är lamslaget. 

”Hela deras liv har raserats”

Jenny bestämde sig kvällen efter olyckan att försöka göra något för sin stad som hon till vardags verkar som polis i. Morgonen därefter började hon arbetet med en minnesceremoni för att hedra dem som omkommit i olyckan. 

– Jag gick runt hela kvällen med en klump i magen. Det gör så ont. Det gör så ont i mig. Det är sommar, allt ska vara kul och man ska umgås med familjen. Och så raserades hela deras (de anhörigas) liv bara så där. Jag var tvungen att göra något. 

Under minnesceremonin kommer en anhörig till en av de omkomna hålla tal. Foto: SUNE GRABBE
”Hela Umeå är välkommet”, säger Jenny. Foto: SUNE GRABBE

Ceremonin hålls under söndagen, en vecka efter olyckan. Landshövdingen Magdalena Andersson kommer att flyga hem från sin semester i södra Sverige för att visa sitt stöd och fallskärmsklubben som förlorat en tredjedel av sina hoppare har bett Jenny reservera platser åt dem. 

– Hela Umeå är välkommet. Det är en fruktansvärd olycka. Vi har mist nio personer. Fallskärmsklubben har mist nio fantastiska medlemmar. Jag tror att det är viktigt att vi håller ihop nu och har en plats där vi kan samlas och sörja tillsammans. 

Sörjer tillsammans 

14 juli kommer förevigt vara en sorgens dag i Umeå, tror Jenny. Hur en stad återgår till en vardag efter en olycka som denna är en fråga hon inte kan svara på. Men hon tror att nyckeln finns i den gemensamma sorgen. 

– Man måste få vara arg. Man måste få vara ledsen och tänka att ”varför hände det här just oss?”. Men jag tror att Umeå är en så pass liten stad att vi är sammansvetsade och kommer till slut kunna ta oss ur det här tillsammans. 

Jenny hoppas på ljus i sorgen. Foto: SUNE GRABBE

Inför minnesceremonin har Jenny varit i kontakt med flera av de aktörer som verkar i staden. Förutom fallskärmsklubben har hon även pratat med anhöriga till de omkomna. 

– Vad säger man till någon som precis har mist en nära släkting? Jag hoppas att ceremonin ska kunna få vara en plats för dem. En plats där de kan känna sig trygga och där vi tillsammans kan ge dem kraft för att kunna se ljuset. Det är vad jag hoppas. 

Flygkraschen i Umeå - detta har hänt.

Han utbildade sju av de döda hopparna

Peder Nyman är medlem i fallskärmsklubben och senior instruktör – han har gjort 2 000 hopp på 23 år. Det var också han som utbildade sju av de åtta hopparna som dog.

– Det är klart att vi alla sörjer, vi känner stor sorg. Det känns fel alltihop, det är på ett sådant sätt som vi inte är förberedda på. Även om vi är förberedda på att det kan gå illa. Jag känner ett så stort stöd från hela fallskärmsvärlden. Vi får stöttning internt av varandra, vi är en familj, säger han.

– Det känns rent ut sagt för jävligt, men till min tröst känner jag att mina vänner fick vara väldigt lyckliga i slutet av sina liv. De fick göra det de älskade mest. Det hör vi anhöriga säga också, att de levde för den här sporten så mycket. Det är så sjukt härligt att se att så många är här i dag. Det kändes självklart att jag måste säga något på scen. Jag har introducerat mina vänner till den här sporten.

Foto: SUNE GRABBE

Hur är stämningen i klubben nu?

– Vi har fått hjälp av förbundet, de har hjälpt oss att strukturera vad som är viktigt i nuet, i morgon och senare. Och tillsammans kom vi fram till en rak och enkel strategi: Vi sörjer nu och så tar vi resten sen.

– Det jag tycker är jobbigt är att jag har utbildat sju av de åtta hopparna. Jag har lärt dem hur man ska göra, hur det ska gå till. Jag har lärt dem hur vi ska tänka i nödsituationer.

– Jag var ute i stugan och firade min dotter som fyllde år samma dag som olyckan inträffade. Och hon sa: ”Vilken tur att jag fyller år pappa, tänk så hade du varit ute på fält”. Hennes ord ekar fortfarande i mitt huvud.