Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jenny Madestam om Stefan Löfvens förslag

Statsvetaren Jenny Madestam om Löfvens förslag.
Expressens statsvetare Jenny Madestam. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Stefan Löfven höll sitt sommartal i Björneborg i Värmland på söndagen. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Expressens statsvetare Jenny Madestam analyserar statsminister Stefan Löfvens sommartal, partiets förslag om utökad Robin Hood-skatt och flörten med glesbygden. 

En flört som kan minska stödet från de stora väljarmassorna i storstadsregionerna. 

– Man får passa sig för att skjuta sig själv i foten, säger Jenny Madestam. 

Vad säger du om Stefan Löfvens tal? 

– Det var ett ganska förväntat tal. Inga större överraskningar, mer än förslaget om att förändra utjämningssystemet som ska ses som en satsning på glesbygden. Men i övrigt var det den retorik som vi har hört från Socialdemokraterna under flertalet år. Det som är lite intressant är den här svårigheten som Löfven och S generellt har i att man har innehaft regeringsmakten under den gångna mandatperioden och även nu, och det är fortfarande samhällsproblem som existerar. Och då blir det svårt att vara någon slags opposition mot sig självt. Han nämnde ju det: ”Vi är inte klara ännu. Det svenska samhället är inte perfekt”. Och det är naturligtvis något som han behöver lyfta fram i och med gängskjutningar och annat som händer. Då är det svårt att måla upp den här vackra bilden som han vill ha Sverige till. 

Statsministern vill öka ”Robin Hood-skatten”, att rika kommuner ger till mindre bemedlade kommuner. Han nämnde att Värmlands region skulle kunna få del av 250 miljoner kronor. Vad ger du för det här förslaget? 

– Jag tror att det här är rätt väg att gå. För om vi tittar på den fråga som har seglat upp på agendan och där den polarisering och den konfliktlinje vi ser i samhället i dag till stor del finns, så är det mellan något slags centrum och en periferi. Där det finns många människor som upplever något slags utanförskap. Och det är just människor som många gånger finns utanför storstadsregionerna. Så att de här grupperna, som naturligtvis är brokiga, att man måste satsa på dem är helt rätt analys för att få ihop Sverige. För de behov som man har i storstäderna är inte riktigt samma behov som man har i resten av landet. Det kunde vi höra under Almedalsveckan, att det var flera av partiledarna som lyfte fram just glesbygden och det kom också förslag från andra partier. Så nu har S också fattat galoppen, att man måste göra någonting för att minska den här klyftan. Klyftan går inte riktigt mellan någon slags underklass eller överklass i dag – utan det är just centrum kontra periferi. 

Har den här klyftan varit debatterad tidigare, om man tittar tillbaka historiskt eller är det ett nytt fenomen? 

– Nej, det är väldigt intressant. För den här klyftan mellan stad och land, eller mellan centrum och periferi, den har funnits 100 år eller ännu längre tillbaka i tiden. Inte minst när människor flyttade från lands- och glesbygd till städerna under urbaniseringen. Och då var det här en sådan konfliktlinje som fanns i politiken. Men sedan under modernitetens gång så har det här suddats ut och det har blivit mer fokus på klassfrågor och klassanalysen har varit i centrum till stor del. Men den här klyftan, konflikten mellan stad och land, den har alltid funnits där. Men inget parti har riktigt lyckats politisera frågan. Ingen har lyckats sätta den på agendan. För gör man det så är det naturligtvis så att det som gynnar människor som bor på gles- och landsbygd är inte nödvändigtvis det som kommer locka väljare i stortstäderna. Som parti kanske man måste göra något slags val där. Vi kan se att Centerpartiet brottas med det när man har blivit mer av ett generellt liberalt parti för storstadsväljare och lite grann tappat den här landsbygdsprofilen som man har haft. Nu ser vi hur S tar det här klivet. Och S har redan i dag ganska svårt, inte minst i Stockholmsregionen. Och då kanske man tänker strategiskt, att det är bättre att vända sig till resten av landet än att bara fokusera på storstadsväljarna. Även om det finns flest antal väljare där. 

”Kan säkert bli en diskussion”

Löfven pratar ju om att ge pengar till fattiga kommuner. Men det handlar ju också om att ta pengar från rikare kommuner. Sticker det här i ögonen på de rikare kommunerna? 

– Absolut. Generellt så är de här utjämningssystemen, som också har kallats för Robin Hood-skatten, så har det varit väldigt kritiserat. Eftersom det just handlar om att flytta pengar från rikare till fattigare. Och vi hörde i Löfvens tal att han, vilket han gjort flera gånger nu, refererar till rika människor i Djursholm. Och det är ett led i det, att försöka måla upp den här konflikten som finns mellan rika och i storstäder och välbärgade kommuner runt storstäder kontra människor i lands- och glesbygd. Det finns ju dock väldigt många människor som bor i storstadsregionerna och där finns också bekymmer med välfärd och vårdköer. Så det kan säkert bli en diskussion kring det. Att bara säga att nu ska vi skyffla pengar för att få bättre välfärd i landet och bara glömma storstäderna, då får man passa sig för att skjuta sig själv i foten. Eftersom den största mängden människor ändå bor i storstäder. 

Finns det en risk för politiker att man polariserar mellan stad och landsbygd ännu mer om man pratar så mycket om det? 

– Det är svår fråga att svara på. Men min bedömning är ändå att jag tror att det inte är någon tillfällighet att under alla årens lopp, sedan efterkrigstiden, har inget parti lyckats politisera frågan om stad och land. Och det hänger sannolikt ihop med att det finns en sådan konflikt. Och just nu när många människor bor i storstäder och vill ha god välfärd där så är det klart att det kan reta upp om man tycker att varför satsar man på det här färre antalet människor som bor på landet eller glesbygden? Så det finns en potentiell konflikt. Men jag tror att man som parti måste bestämma sig för vad man vill satsa på och det kan vara så att S börjat fundera kring att de har svårt att vinna i till exempel Stockholm. Och då måste de börja se till alla människorna som finns runtom. Men jag tror att steget är väldigt långt till att vi skulle se att S börjar bli ett nytt landsbygdsparti. Men man menar att den här konflikten där människor känner ett utanförskap också spär på och göder främlingsfientlighet och så vidare. Löfven nämnde också det och försökte beskriva hur saker och ting hänger ihop: att om människor som bor i en bygd där social service läggs ner, att det då kan vara lätt att peka finger åt andra grupper i samhället. 

Stefan Löfven kommer från Sollefteå och nu bor han i Stockholm. Finns det ett politiskt förtroende för honom när han pratar om de här frågorna, som någon som varit med på båda sidorna? 

– Absolut. Nu gjorde han inte det själv. Han använde inte sin egen person i just det här förslaget. Men däremot lyfte han upp, som han gjort väldigt många gånger, att han själv är ett fosterhemsbarn som är någon slags produkt av den svenska välfärdsstaten. Men självklart är det viktigt att man har en trovärdighet och bottnar i det man pratar om. Och det gör ju Stefan Löfven när han pratar om det som finns utanför Stockholm. Och det har väl också kanske varit ett bekymmer med honom som statsminister att lite mer liberalt orienterade storstadsväljare kanske har lite svårare att identifiera sig med honom.